Tre små oskyldiga koppor

....men ändock vattkoppor! Såg en liten märklig röd prick på Lilleman i morse när jag bytte blöja på honom och sen en till å en till. Totalt bara tre stycken än så länge men det råder inget tvivel om vad det är.

Så nu förbereder mannen och jag oss för ytterligare en VAB-vecka. Vi har redan varit hemma en hel vecka på grund av en envis förkylning. Vi har bunkrat med lite nya filmer (till både lillen och oss) och delat upp arbetsdagarna så gott det går. Fördelen med att bo på landet och ha nära till dagis och dessutom driva en varsin firma är att vi styr över våra dagar och vår tid själva. Hur det hade gått annars vill jag inte ens tänka på.

Lilleman verkar än så länge ganska obekymrad över sina små prickar, vi får väl se hur det utvecklas.

Planen är att vi ska åka till goda vänner i Åre på torsdag. Spännande att se hur det blir med det.

Dans är min absoluta passion

Så länge jag kan minnas har jag älskat att dansa. Balett, jazzdans och showdans när jag var yngre och från tonåren och uppåt så har det mest handlat om bugg och foxtrot. Säkerligen har mitt påbrå från Hälsingland format mig. Även om jag både föddes och växte upp i Stockholm så har jag tillbringat i stort sett all ledig tid här. Båda mina föräldrar tyckte väldigt mycket om att dansa när de var yngre och från att jag var fjorton så började även jag och mina vänner åka på logdans.

Innan vi tog körkort så ställde våra gulliga föräldrar upp och körde oss. Många danslogar låg flera mil hemifrån så det var åtskilliga sommarkvällar som mina föräldrar tillbringade bakom ratten. Så här i efterhand inser man vilken kärleksfull handling det var. Att i ur och skur alltid ställa upp och skjutsa och hämta, gärna mitt i natten. Kärlek!

Frågar du mig så tycker jag alla föräldrar borde uppmuntra sina barn att börja dansa.
Varför? För att det ger så oerhört mycket. Det är oerhört roligt, man lär känna många nya människor, man får motion men framförallt är det en ovärderligt bra social träning. Framförallt när man är ung är dansen ett jättebra sätt att lära sig att umgås och vara nära någon av motsatt kön på ett naturligt sätt (utan att behöva styrka sig med sprit först), att komma över sin blygsel och tro på sig själv och att lära sig att man duger som man är. Givetvis finns det andra former där du kan lära dig det också men dansen är någon jag verkligen förespråkar.

Krogvärlden upplever jag många gånger som ytlig. Du döms direkt efter hur du ser ut och är du inte snygg så har du inte mycket att komma med. I danskretsar är det inte alls på samma sätt. Där är det istället den som är duktig att dansa som är kung, oavsett ålder, charm och utseende. Visst, det kan ju vara knäckande nog för den som som inte kan dansa. Å andra sidan, dansa kan du lära dig - hur du ser ut kan du bara delvis göra något åt.

Som ni märker skulle jag kunna skriva en hel avhandling om det här. Det ska jag inte.
Åka på dans däremot, det ska jag göra, imorgonkväll.

Kram och trevlig fredag!

10 ton skräp

Hamnade framför programmet "Rent hus" i TV4 igår kväll. Ett ganska dåligt program egentligen (framförallt klarar jag inte av den flåshurtige speakern). Missade inledningen så jag förstod aldrig riktigt hur den gamla damen hamnat i den situation hon gjort men jösses....

Innan de ens kunde börja städa lägenheten så fyllde de två hela containers med skräp. Eländet vägde 10 ton! Hur kan man överhuvudtaget samla på sig så mycket skräp och förvara det i en lägenhet? Hon hade saker precis överallt. I kylskåpet hittade de mat från 1990 och på toaletten stod det kartonger och kassar överallt så hon var tvungen att flytta omkring saker för att kunna gå på toaletten. Hennes fyra katter slogs om utrymmet på golvet med diverse skadedjur. Misär.

Helt plötsligt framstår ens egna dammtussar och klädhögar som ett ganska futtigt problem.

Impregnerad i snor

Lilleman är förkyld. Vi var hemma igår och även idag. Han hostar och snorar och vill helst inte äta. Jag försöker muta honom att få i sig lite men det är inte mycket han petar i sig.

Vad gör man när en 2,5 åring har rinnig näsa? Det blir snor precis överallt!
På soffan, på kuddarna, på kläderna, på allt han rör vid.

Har allvarligt funderat på att plasta in soffan.

Kärlek

Vilken lyx att få tillbringa ett drygt dygn med sina bästa vänner. Vi har haft precis så mysigt som jag hade hoppats. Gapskratt, tårar, allvar och skoj i en salig blandning varvat med god mat och dryck. Det är ljuvligt att få tillbringa tid med människor man känt större delen av sitt liv och känner sig fullständigt avslappnad tillsammans med.

Vi småbarnsmammor orkade hålla oss vakna till efter midnatt vilket var lite av en bedrift och sov sedan gott ända till 9 utan att bli väckta av varken män eller barn. Söndagen startade vi med gott kaffe, äggröra, bacon och rostat bröd och sen blev det kramkalas på tågstationen innan de åkte hem.

Vilka fantastiska tjejer ni är och vilken förmån att få ha er i mitt liv. Jag kommer att leva länge på den här helgen.

Det enda problemet med att ses är att inse hur mycket jag saknar er.
Kom snart tillbaka - lova det!

Puss på er.

Bästisbesök

På lördag kommer två av mina bästa vänner hit på besök. Vi har inte setts på snart ett år och det är första gången de är här sedan vi flyttade. Jag känner mig helt upprymd och lycklig. Det ska bli så roligt att få visa dem runt och dela med mig av det liv vi lever här.

Vi ska inte göra något speciellt, bara vara. De har fått instruktioner att lämna allt högklackat och obekvämt hemma och istället ha med sig varma och sköna skor att gå långa promenader i och framförallt mjuka myskläder att sitta framför brasan i.

Vi ska bara äta gott, ta långa promenader, dricka kaffe, äta semlor, prata om livet, dricka vin och tanka positiv energi från varandra. Det ska bli underbart kul - jag längtar!

Välkomna hit, K och C!

Den finfina bilden lånade jag från Vävkompaniet. Bilden heter "Bästa bästisar" och är en akvarell målad av Ingrid "Imse" Söderberg.

Nästan overkligt härligt

Det är dagsmeja. Solen skiner och lovar vår. Snön smälter och det droppar från taket. Har suttit ute på ett fårskinn på en spark i snön och läst senaste numret av Lantliv. Har jag tur kanske jag lyckats få en eller två fräknar i mitt vinterbleka ansikte. Nu har jag precis kommit in.

Mannen är och jobbar och Lilleman ligger och sover sin eftermiddagslur. Själv tänkte jag fortsätta att bara lata mig en stund till.

Helgen har varit lugn och skön. I fredags kväll var vi bortbjudna på middag till några goda vänner. De bor i Stockholm men har fritidshus här. Glada barn, mexikansk mat och god öl. Vi var alla rätt mosiga efter en lång arbetsvecka så det blev en tidig kväll.

Igår var det också ljuvligt väder. Vi var ute flera timmar och lekte i snön, åkte skidor och bjöd grannarna på kaffe nere på bryggan. På eftermiddagen bakade jag matbröd. Det blev faktiskt riktigt gott. Dinkelmjöl (fullkorn och siktat), en hel massa kryddor (fänkål, anis och kummin), bikarbonat, bakpulver, lite sirap och filmjölk. Det kommer jag att göra om.
På kvällen fick vi besök av en kompis. Vi åt middag och sen hamnade vi framför Melodifestivalen. Vet inte riktigt vad jag tycker om utgången, lite oväntat. Har nog aldrig hänt att det inte går att sjunga med i refrängen på vinnarlåten....

Snart dags för en veckas hårdkörning på jobbet igen. Nästa helg kommer två av mina bästa vänner från Stockholm hit på besök utan män och barn. Det ska bli underbart att få rå om dem även om det är för bara två dagar. Det var på tok för länge sedan vi sågs så jag längtar verkligen.

Hemma igen

Min blixtvisit i Stockholm blev precis så trevlig som jag hade hoppats på. Anledningen att jag åkte dit var för att bli avtackad på mitt förra jobb. Det kändes onekligen lite märkligt att åka dit och bli avtackad efter att ha varit därifrån i 2,5 år. Först nästan 2 år år som föräldraledig och sedan ett drygt halvår som tjänstledig för att starta eget.

Ännu mer märkligt var att nästan 50 personer hade slutit upp för att träffa mig, krama mig, äta god tårta och önska mig lycka till. Jag blev väldigt rörd och glad och förutom fantastiska presenter (ett vackert silverhalsband, två goda flaskor vin, en otroligt vacker orkidé och presentkort på Ticnet till mig och mannen) så höll två av mina före detta chefer både personliga och fina tal. Det var nog tur i oturen att jag hade varit därifrån en stund och fått lite distans annars hade det blivit väldigt jobbigt och känslosamt. Nu lyckades jag konstigt nog hålla tårarna borta och det är VÄLDIGT olikt mig.

Efter att ha gått ett varv på kontoret och sagt hejdå till alla så åkte jag in till stan med min förre chef och en kollega. Från hans lägenhet på Kungsholmen tog vi en promenad till Caliente på Fleminggatan där några före detta kollegor från informationsavdelningen anslöt. Det var så härligt att träffa dem. Vi åt goda tapas, drack lite vin och satt och babblade och skrattade så högt att våra bordsgrannar nog blev rätt trötta på oss till slut.

Vi avrundade kvällen på El Diablo (tidigare Baguz) och drack drinkar. Jag sov i soffan hemma hos min favvochef Mats och efter en god natts sömn vaknade jag och blev serverad härlig frukost med utsikt över Karlbergs Slott. Efter att ha tackat och kramat om chefen och lovat att vi ska hålla kontakten så begav jag mig ut på shoppingrunda på stan.

Jag gjorde mitt bästa för att sponsra i stort sett alla butiker på Vestermalmsgallerian. Ljuvligt våriga kläder till Lilleman på Polarn & Pyret, ett rouge och en ögonskugga till mig själv på FACE, en sjal på Indiska, en marinblå skjorta på H&M, en docksöt blus i marint/vitt från MQ och sist men inte minst några goda teer från Bönor & Blad.

Efter en sushilunch med goda vännen H och hennes urgulliga dotter tåg jag en taxi med all packning till Centralstationen och tåget norrut.

Ett drygt dygn senare är hemma igen hos mina två kärlekar igen. Några tusenlappar fattigare men många kärleksfulla och varma möten rikare.

Lantlollan drar till storstan

Det är otroligt hur fort det går. För mindre än ett år sedan bodde jag i en lägenhet i en av Stockholms närförorter. Det tog en kvart med tunnelbanan in till city. Tio minuter med bil till jobbet. Kvällsöppna matbutiker, bageri, små mysiga butiker, kemtvätt och pizzeria fanns alldeles runt hörnet. Innan Lilleman kom till världen så nyttjade jag storstadens enorma utbud relativt ofta. Restaurangbesök, shoppingsrundor och afterwork med kollegorna. Efter att vår solstråle föddes så blev vändorna in till stan färre.

Nu bor jag med familjen i ett charmigt hus i Hälsingland. Lantligt men inte så väldigt långt från civilisationen. Det mesta jag behöver finns inom tio minuters räckhåll. Till dagis tar det bara några minuter med bil, till jobbet likaså. Utbudet är inte lika stort givetvis men det räcker bra för mig.

Imorgon åker jag till Stockholm för första gången på 8 månader. Det är inte klokt egentligen att jag inte varit där sedan dess. Jag har planerat att åka dit flera gånger men av olika anledningar har det inte blivit av. Förrän nu.

Jag inser att jag blivit en riktig lantlolla. Något som liknar resfeber pirrar i kroppen på mig. Tågbiljetten finns laddad i mobilen. Väskan är packad. Jag är redo!

Stockholm - here I come!

Avverkning vid strandkanten

Lördag eftermiddag. Ute är det gråmulet och runt noll. Mannen, pappa och några goda vänner är ute vid strandkanten och fäller träd. De håller även på att förbereda inför morgondagens angling. Det ska borras hål i isen och fixas och trixas. Just nu ser det ut som de kört fast med skotern i sörjan ute på isen.

Själv håller jag mig inomhus med lilleman. Han somnade för en halvtimme sen så nu sitter jag framför datorn en stund. Elden brinner i kaminen och i CD-spelaren sjunger Anna Nygren skön jazz.

I förmiddags åkte jag en sväng in till stan själv. Hann gå en sväng på bok-rean och köpte lite böcker till mannen och E. Sen frossade jag i blomsteraffären och kom hem med två vackra murgrönor, en bukett vita tulpaner med ginst och ranunkler och två krukor med finfina pärlhyacinter. Nu är det vår!

Ikväll blir det torsk med färskriven pepparrot, skirat smör och potatis. Till det en god flaska vitt.
Vi har besök av en god vän till M. I natt satt vi uppe och bubblade till halv tre så jag misstänker att det blir sent även ikväll.

Ha en fortsatt trevlig lördag!

Lugn onsdagkväll

Mannen är och simmar och sonen somnade ovaggad redan halv åtta. Med andra ord lite tid bara för mig själv. Efter en latmaskmiddag i form av fyra ostsmörgåsar och ett glas mjölk sitter jag nu i favoritfåtöljen med datorn i knät och väntar på att Sommer ska börja.

Återigen har snart en hel arbetsvecka gått. Dagarna rusar. I helgen väntar besök från Stockholm. En god vän till mannen kommer hit. Själv hoppas jag få en tid hos min goda vän och frisör J på lördag. Mitt hår behöver verkligen klippas. Och kanske göras lite mer blont. Jag längtar alltid efter blondare hår så här års. Just nu känner jag mig väldigt musgrå i håret och det rimmar illa med mina vårkänslor.

Ser med ett halvt öga på pinsamma programmet "Semestersvenskar" och de två familjerna från Åmål som har walkietalkies med sig för att kunna dela upp sig i mindre grupper och sprida ut sig på semesterresmålet. På många sätt är det praktiskt med charter - på andra sätt är det riktigt pinsamt.

Bekännelse

Jag skäms att behöva skriva det men precis som jag befarade så har jag ännu inte köpt något träningskort. Trots att jag dyrt och heligt lovade mig själv (och er andra som tittar in här då och då) för inte alltför länge sedan.

Jag har inte direkt någon bra ursäkt heller. Mer än att jag haft ögoninflammation i en dryg vecka, jobbat järnet och helt enkelt knappt haft tid att åka in till stan. Oavsett vad så är jag besviken, jag borde ha hunnit träna minst 8 gånger vid det här laget.

Istället har jag ätit semlor på tok för många gånger och knappt rört mig överhuvudtaget.

En sak som jag däremot är ganska stolt över är att jag INTE tittar på snyftarfilmen på SVT1 som sänds just nu. Jag läste i tidningen vad filmen skulle handla om och insåg att det INTE var något för mig. Way too sorgligt så det fick vara.

Istället ska jag försöka peppa mig själv att komma iväg och köpa det där jäkla kortet så det blir ordning någongång! Att de tar drygt 3500 tusen för ett årskort gör mig inte mer motiverad (ÄVEN om jag vet att det är billigt jämfört vad det kostar på många andra håll i landet). Det är ändå mycket pengar.

Nä, nog från fröken gnällspik för ikväll. Godnatt.

Nöjd kund - lycklig konsult

För några veckor sedan fick vi ett riktigt kul uppdrag på jobbet. Vi ska göra om en hemsida för att företag som satsar både stort och offensivt. Det kommer att kräva mycket jobb och en hel del tankemöda för att ro i land projektet men det känns väldigt stimulerande och utmanande. Projektet leds av driftig och duktig kille och till sin hjälp har han tre färgstarka damer. Alla med väldigt många idéer och engagemang för sin egen del av projektet.

Idag skulle vi presentera våra webbskisser för första gången. De hade inte sett någonting i förväg så vi var lite spända inför mötet. Vi kände oss väldigt nöjda med det vi presenterade men vi hade ingen aning hur det skulle tas emot. Det handlar ju väldigt mycket om tycke och smak när det kommer till utseende, form, struktur och tonläge på en webbsida.

Därför var det extra tillfredsställande när det blev väldigt nöjda och gillade det de såg. Yes!
Det är så häftigt när man ser i ögonen på dem man presenterar för att de verkligen tycker om det. På riktigt. De ställde intresserade och kloka frågor och vi hade verkligen tänkt till i förväg och kunde ge dem bra svar.

Så nu sitter jag här med ett leende på läpparna och känner mig både jätteglad och duktig.
En härlig känsla som jag gärna dröjer kvar vid ett tag. Heja heja!