söndag 28 februari 2010

Trött i mössan

Är fullständigt slut i rutan idag. Hade goda vänner på middag igår kväll och vi satt uppe och babblade till halv tre. Vår son som i normala fall brukar vara en sjusovare och ge oss sovmorgon iallafall till nio på helgerna vaknade pigg som en lärka kvart över sju.

- Mamma, jag vill gå upp!
- Schhh, du väcker de andra.
- Mamma, välling!
- Försök att prata lite tystare.
- Mamma, gå ner med mig!

Sagt och gjort. Tjugo över sju satt Lilleman och jag nere i köket medan mannen och övriga övernattande gäster med barn glatt sov vidare.

Har en massa jobb att göra så jag måste åka ner till jobbet en stund nu i eftermiddag. För att förbereda lite sitter jag i en fåtölj och försöker läsa korrektur till en kurskatalog som vi ska skicka till tryck imorgon. Det går verkligen inte bra. Jag somnar hela tiden, känner mig helt slut. Att inte ens sova fem timmar under en natt är inte min melodi, tack och lov händer det väldigt sällan nu för tiden.

Å vad kul det ska bli att åka och jobba!

torsdag 25 februari 2010

Min dag

DAGENS

bästa: att jag ställde klockan 10 minuter innan jag behövde gå upp och bara låg och snusade i nacken på Lilleman

frukost: intogs framför datorn på jobbet. Två smörgåsar och en kopp kaffe med mjölk.

utmaning: att läsa korrektur, dubbelkolla, stämma av och hålla ordning på massa olika människors synpunkter och ändringar. mängder av deadlines att hålla i huvudet just nu.

stress: hela dagen gick i ett löjligt tempo. avrundade jobbstressen med att tokhandla inne på ICA strax före 17 när hela byn var där.

middag: grönsakswok med äggnudlar, torrostade jordnötter och sweet chili sting. Inte världens mest roliga middag men det funkade.

besök: moffa som kom och uppvaktade mannen som fyller år i morgon, åt middag med oss och busade med lycklig Lilleman.

sötsak: semlan efter middagen

miss: att jag la semlan i en tallrik med kall mjölk och ställde in alltsammans i micron (för att värma mjölken....) resultatet blev en oaptilig sliskig hög med dränkt semlebulle med kokt grädde skummande omkring. Skjuts ner i soporna! Tur att jag hade köpt fler semlor...

OS: damstafetten. De gjorde det riktigt bra som kom femma med tanke på att laget bestod av två tjejer i världsklass och två reserver.

tråkiga: att mannen är på möte som aldrig verkar ta slut.

piggaste: liten i magen som gör glädjevolter därinne.

sköna: tidig kväll ikväll. dags att stänga ner och logga ut nu. over and out

onsdag 24 februari 2010

OS-GULD!!!

Så jäkla bra! Vilken grym insats alla fyra grabbarna gör. Ljuvligt att se.
Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!

tisdag 23 februari 2010

Vattenskada?!?

Jobbar hemifrån nu på eftermiddagen. Upptäckte just något som jag helst hade sluppit.
Längs snedtaket och tapeten uppe sovrummet såg det ut som något hade liksom runnit bakom...
Säg inte att det är det jag tror. En vattenskada. Då svimmar jag.

måndag 22 februari 2010

Ljudet av ett hjärta


Var på MVC idag. Har inte varit där sedan inskrivningen i vecka 10 så det kändes länge sedan sist. Är i vecka 26 nu.

Mina värden var bra men barnmorskan tyckte jag skulle börja äta järntabletter för att få upp järnvärdet lite, blodsocker bra, blodtrycket lågt och viktuppgången så här långt + 6 kg.

Hon mätte magen också för första gången. Vårt lilla pyre ligger precis över medel på kurvan och allt såg fint ut även här. Det finaste idag var ändå att jag fick lyssna på Litens hjärtljud. Fort, fort pickade det lilla hjärtat.

Jag tror hon sa 138 slag. Vad har ni för teorier då? Tjej eller kille?

Hur som helst är det magiskt att det växer ett litet liv inne i min mage. Om bara lite drygt tre månader ses vi. Vi ser fram mot att träffa dig, älskade lilla du.

söndag 21 februari 2010

Piggelin


Lilleman är piggare idag. Igår var han slak, slö och febrig och sov i stort sett hela dan. Inte så konstigt med tanke på fredagnattens äventyr. Vi håller honom hemma från dagis imorgon så han får vila en dag till och få tillbaka lite aptit igen.

Om man har varit magsjuk och inte haft någon som helst matlust då får man äta två Piggelin samma dag. Det har mamma bestämt.




Blondiner har roligare

Efter att ha levt lite musgrått ett tag så blev livet med ens lite roligare.
Tänk vad lite blonda slingor kan göra underverk!

lördag 20 februari 2010

Trött på att vara så orolig jämt

Jag har en otroligt irriterande förmåga att tro det värsta om saker och ting. Hela mitt liv har jag varit en lite orolig själ men jag är så trött på det. Det kostar så mycket energi, kraft, oro och tar bort så mycket glädje.

Jag försöker tänka rationellt, att saker jag inte kan påverka är heller ingen idé att oroa sig över. Ibland går det bra, men det behövs så lite för att jag ska komma tillbaka i de här negativa tankemönstret igen.

Oftast handlar det om min skräck att något ska hända de som står mig nära. Att någon jag älskar ska drabbas av någon allvarlig sjukdom eller dö. Givetvis har säkert min mammas bortgång för 9 år sedan påverkat mig. Jag har redan upplevt att det man är mest rädd för faktiskt kan hända.

Nu för tiden är det givetvis mitt gosegryn Lilleman, min älskade man och min käre far som står högst upp på "oroslistan". Så fort någon av dem har någon form av symptom så tänker jag alltid (om det inte är ont i halsen, feber och snuva förstås) att det säkert är någon allvarlig sjukdom.

Lilleman har varit dålig i magen några helger sedan jul. Säkert inget konstigt med det. Som min man säger "barn blir magsjuka, då kräks de och mår inte bra - det är inget märkvärdigare än så eller jag brukade också kräkas ibland när jag hade ont i huvudet när jag var liten".

Jag önskar såååå att jag hade hans sunda och förmodligen mycket mer kloka inställning. Istället tänker jag "hmmm, det här var konstigt. Nu klagade han på huvudvärk och ont i magen, sen kräktes han en gång och sen mådde han bra igen".... Några helger senare börjar han klaga på att han har ont i magen, kräks en gång på kvällen och en på morgonen och är sedan pigg och altert som vanligt. I natt vaknade jag av att han låg och vred sig fram och tillbaka i sängen och gnydde, sa att han behövde gå på toaletten och sen kräktes han flera gånger fram till morgonkvisten. Nu har han inte kräkts sedan tidigt imorse, har druckit vatten och ligger och sover i soffan.
Det är ju säkert olika saker som gjort att han kräkts. Någon gång för att han haft en förkylning på gång, någon gång för att han haft ont i huvudet och igår kanske för att han är magsjuk.
Det har gått magsjuka på dagis i veckan så det vore ju inte helt osannolikt.

Jag blir så trött på mig själv. Hur har ni det? Oroar ni er onödigt mycket när era barn är sjuka?

Kram!

onsdag 17 februari 2010

OS-feber och glödhoppor



Onsdagkväll hemma hos oss. Jag njuter så av att kvällarna blir allt ljusare. Våren är på väg även om det dröjer några veckor till.

Sitter i köket med ett tänt ljus, eld i vedspisen och många timmar kvar av denna kväll. Snart vankas det middag, sen ska mannen iväg och simma med en kompis.

Jag och Lilleman ska baka glödhoppor (väldigt roligt namn på ett väldigt gott bröd som min farmor alltid bakade när jag var liten), semlor och se på OS. Jag lyckades missa både Charlotte Kallas och Björn Ferrys guldlopp så ikväll ska jag försöka hänga med i kanalbytena så jag inte missar något kul!

När mannen kommer hem blir det perfekt med en nybakad semla till kvällsteet framför TVn.
Ha en skön kväll!

söndag 14 februari 2010

Sex år med kärleken

Söndag och Alla Hjärtans Dag. Butiker och restauranger gör allt de kan för att försöka få oss att visa att vi älskar och uppskattar varandra just den 14 februari.

Mannen och jag firar inte Alla Hjärtans Dag. Och det är inte för att vi inte älskar varandra, tro mig. Snarare tvärtom. För oss är det viktigare att visa varandra att vi älskar varandra i vardagen.

Och det gör vi. Långa och varma kramar ofta, söta lappar på kudden när vi är ifrån varandra, kärleksfulla ögonkast, respekt, tillit, glädje, kyssar, fniss, blodpudding och fiskpinnar, mys i soffan hela familjen, champagne och löjrom, en smekning över ryggen när vi lagar mat, lyhördhet, jämställdhet, magiskt, spännande, tryggt. Allt på samma gång.

Igår firade vi 6 år tillsammans. På samma gång som det känns som en lång tid så är det bara början. Mycket kvar att upptäcka. Mycket kvar att uppleva. Jag är nyfiken på resten.

Älskar dig. Alltid.

torsdag 11 februari 2010

Oceaner av tid - eller?

I början av juni är det tänkt att vår familj ska få en fjärde medlem. Närmare bestämt den 2 juni.

Juni - då är det sommar, fågelkvitter, sol och varmt. Det måste vara LÅÅÅÅÅNGT kvar....

Jag har verkligen lurat mig själv. Det är ju lätt hänt när man sitter omgiven av meterdjup snö, friska minusgrader och vintermössan långt nerdragen över öronen.

Det är bara 3,5 månad kvar!!!!

Hur ska jag hinna vänja mig vid tanken? Jag - tvåbarnsmamma! Jag kan inte riktigt föreställa mig det. Eftersom jag inte har några syskon själv så har jag alltid haft min mamma och pappa för mig själv och aldrig behövt dela deras uppmärksamhet och kärlek med någon annan.

Jag undrar hur det kommer att bli. Vad är det för en liten person som kommer att komma till oss? Hur kommer Lilleman att reagera? Hur kommer min och mannens relation fungera? Kommer vi fixa livet som tvåbarnsföräldrar eller kommer vi som så många andra drabbas av tvåbarnspanik?

På många sätt känns det enklare denna gång. Allt finns liksom på plats. Spjälsäng, skötbord, kläder i massor, leksaker, gosedjur, filtar....

Men själsligt - hur kommer jag att reagera? Kommer jag ha lika mycket kärlek att ge barn nummer två?

Många funderingar en torsdagkväll.