Påskuppladdning

Jag har inte riktigt förstått att det snart är påsk och ledigt några dagar. Sill, lax, ägg och lamm har jag inte ens börjat fundera på ännu. Men det är ju LÅNGT kvar så det hinner nog bli lite påsk här hemma också. Påskpynt är inte riktigt min melodi men lite fräscha tulpaner, videkissar och påskägg till Lilleman ska vi väl lyckas åstadkomma iallafall.

Helgen som kommer är än så länge rätt oplanerad vilket känns underbart. Vi är bortbjudna på påskafton och sen ska vi förhoppningsvis träffa min kusin och hans gravida fru (som borde vara nästan lika tjock som jag då de väntar barn bara några veckor efter oss). En skotertur med familjen vore kul att hinna med någon dag om vädret är fint. Sen är jag sugen på att åka en sväng runt i vårt vackra landskap, gå på konstutställningar, fika på något trevligt ställe och köpa en present till pappas särbo som snart blir 60. Vi får se vad vi hinner och har lust med.

Vi hade storstilade planer på att dra igång ett litet renoveringsprojekt på övervåningen för att göra sovrummet lite rymligare (och därmed få plats med en spjälsäng intill min säng) under påsken. Just nu känns det lite tveksamt om det blir av. Vi har ännu inte riktigt bestämt oss för hur vi ska göra. Om väggen ska rivas eller om vi kan lösa det på något annat (läs: billigare och enklare) sätt. Byggare Bob får nog ledigt i påsk.

Sonen är lite hes och hostig så han är hemma från dagis idag. Mannen och jag delar på dagen och jobbar halva dan var. Det funkar riktigt bra, med undantaget att jag känner mig väldigt lockad att lägga mig i soffan och sova en timme med E istället för att jobba.

Glad Påsk rara ni!

Förmodligen världens bästa mamma

I ett svagt ögonblick igår lovade jag sonen att vi skulle baka kanelbullar idag. Han var förtvivlat ledsen och ville inte åka till dagis. Jag tog till alla knep för att få honom att tänka på något annat, något roligare, och bullar kändes som en bra idé. Då.

Idag var det alltså upp till bevis så de senaste tre timmarna har jag tillbringat med att knåda, kladda, jäsa, sockra, kanela, rulla, ägga och sockra bullar. En rejäl hög blev det.

Och jösses så stolt jag blev över mig själv. Jag är verkligen ingen bullmamma så det känns som en stor bedrift.

Sonen är nöjd, jag är nöjd och mannen lär bli lite nykär när han kliver innanför dörren och det doftar hembakt.

Nu, dags för finalen i Mästarnas Mästare. Heja Louise!!!

Uppblåst rygg?

Att man kan ha uppblåst mage är ju välkänt för de flesta men att samma åkomma kunde sätta sig i ryggslutet var en överraskning...iallafall för mig.

Eller så är det så det känns att vara gravid i 30:e veckan.... Liksom som luftfickor i sidan av magen. Very strange. Det brukar hjälpa att ligga platt på rygg med magen i vädret, läsa en bra bok och ta det lugnt. Så det ska jag försöka göra lite mer.

Nu, dags för fredagsmys med familjen.

Bara 10 veckor kvar

På torsdag går jag in i vecka 30 i min graviditet. Det känns helt overkligt. Bara 10 veckor kvar.
Kanske dags att friska upp profylaxkunskaperna, läsa om Gudrun Abascals bok "Att föda", börja fundera på var spjälsängen ska stå, fixa babyskydd till bilen, tvätta bebiskläder, fixa barnvakt till Lilleman och packa BB-väskan....

Om man säger att det är 2,5 månad kvar känns det betydligt längre och lugnare. Gott om tid att hinna allt jag tänkt - gott om tid att vänja sig vid tanken på att bli tvåbarnsmamma.

Hjälp!

Sköna söndag

Rödrosig om kinderna och fortfarande i fleeceunderställ sitter jag här efter en ljuvligt skön dag ute. Vi har åkt skoter, suttit på renfällar i solen, druckit kaffe kokat över öppen eld, pussats mycket hela dan med en överlycklig son, grillat korv och umgåtts med härliga människor som vi bara träffar någon gång per år.

Sedan vi kommit hem har vi hunnit se en film, ätit fantastiskt god boeuf bourguignon tillagad av maken och myst i soffan. Mer soffmys blir det alldeles strax, då ska vi se en film till och bara njuta av det som är kvar av den här helgen.

Bokhyllan är påfylld

Idag kom det efterlängtade paketet från Adlibris i brevlådan.

Den här gången blev det:

Skynda att älska - Alex Schulman
Sorgesång - Siri Hustvedt
Träna en kvart om dagen - Paolo Roberto
Vem ska trösta knyttet? - Tove Jansson

Varför valet föll just på dessa böcker?

För att jag hört mycket gott om Alex roman och för att jag vill bilda mig en egen uppfattning om vad jag egentligen tycker om den karl. Siris bok ville jag läsa för att jag håller på med en av hennes andra böcker "Vad jag älskade" just nu och den gillar jag (även om den bitvis är lite trög). Mr Italianlovers bok har jag blivit rekommenderad av bland andra Yogamamman och den känns bra att ha på lut när jag ska ta tag i min helkroppsrenovering när Liten kommit ut. En kvart om dagen måste jag ju ha, även som nybliven tvåbarnsmamma, eller?! Muminmammans bok om Knyttet för att den är så fantastiskt fin (jag älskar illustrationerna) och för att jag tyckte att även Lillemans bokhylla behövde fyllas på.

Nu gäller det bara att gå och lägga sig i tid så att jag orkar läsa också....

Moffa is in da house

Ja, inte riktigt än men han är på väg hit. Moffa är alltså min käre far och Lillemans älskade morfar. Det är ljuvligt att vi bor så nära varandra som vi gör nu för tiden. När jag och familjen bodde i Stockholm så sågs vi av naturliga skäl inte lika ofta.

Det är fantastiskt att ha vardagen ihop. Det känns så roligt att pappa kan titta in en onsdagkväll och äta korv och makaroner med oss. Det blir så avspänt och på riktigt. Som livet är.

Under min uppväxt jobbade pappa borta i veckorna under långa perioder. Det var bara mamma och jag som var hemma och levde i vardagen. När pappa kom hem till helgen så var det alltid lite extra festligt. Lite godare mat, lite vin, kex och ost och Familjen Macahan på TV. Eller Kryzz med Björn Skift och Arne Hägerfors. Eller Nöjesmassakern. Eller Jacobs Stege. Eller Bosse Parnevik.

Jag minns den tiden som en väldigt trygg och harmonisk tid i livet. Men så här i efterhand kan jag tänka att pappa och jag missade väldigt mycket tid med varann de här åren. Vi håller kanske på att ta igen det nu. På äldre dar.

Hur som helst så är det mysigt att han kommer hit. Min fina, fina pappa.

Tonårskärlek

Satt och blev lite tonårsnostalgisk så här på eftermiddagen. Kan bero på att jag lyssnar på gamla godingar på Spotify. Gjorde precis en sökning på den kille som fick mitt tonårshjärta att svämma över när jag var sådär 13-14 år. Inser att han är född 1959 och har fem barn. Över femtio alltså. Vad säger det egentligen? Att han var betydligt äldre än jag redan på den tid det begav sig och att jag inte är purung längre.....

Men han är fortfarande stilig, håll med om det.

Och för er som mot förmodan inte känner igen sötnosen ovan så kan jag upplysa om att det är sångaren i norska gruppen A-ha, Morten Harket.

Nå, vem eller vilka fick era oskyldiga tonårshjärtan att klappa lite fortare??

Tyst var det här

Idag har jag tappat rösten. Komplett.
Det bara piper när jag försöker prata.

Jobbar hemifrån för att skona rösten.
Har testat att åka till jobbet i det här tillståndet förut.
Det brukar gå sådär att hålla tyst med goa, glada och frågvisa
kollegor runt omkring sig.

Robyn håller mig sällskap på Spotify och jag sitter
fortfarande i morgonrock och fårskinnstofflor.
Snart dags för lunch. Det blir en carbonara.

Tulpanerna i fönstret slokar. Dags att köpa nya.
Det är ett måste så här års för att skynda på våren.

Ha en fin tisdag!

Jag gillar bröderna Al Fakir

Vilka charmtroll (hörde en intervju med Salem imorse på radio och insåg att jag log stort bara av att höra hans rara skratt) och så är de ju rätt så talangfulla också. Oavsett vem av bröderna man väljer.

Hoppas Salem sopar mattan med resten av gänget i Melodifestivalen på lördag!

Bilden har jag lånat på www.salemalfakir.com och nya plattan släpps på onsdag 10 mars!

Blöjavvänjning pågår

Det går bättre och bättre. Det här med att få Lilleman att vänja sig vid ett liv utan blöjor.
Både Fröken Potta och Tant Sittring har bott hemma hos oss länge nu men Lilleman har varit så där lite lagom intresserad.

Den senaste tiden har han börjat säga till när det har varit dags för nummer två. Däremot när han kissar så hinner han inte med. Då är han istället snabb att säga till när det är färdigt.
Han vill med andra ord inte ha kissiga blöjor på sig länge. Han är till och med så slipad att han går och hämtar en torr blöja och byter blöja på sig själv. Väldigt praktiskt.

På dagis bajsar han aldrig. Han vill inte, säger han när vi frågar honom om varför. Det är ju oftast inga problem men det är ju såklart lite olyckligt om han går och håller sig om han skulle behöva gå på toaletten. Vi tror inte att det beror på att han är otrygg med fröknarna utan mer något han har bestämt sig för att han inte ska göra där.

Idag försökte jag få honom att vara utan blöja och bara ha kalsonger på sig. Bara för att testa hur det skulle gå. Men se det ville han inte!

Han dricker fortfarande välling både morgon och kväll så jag gissar att nattblöjan blir kvar ett tag till men det vore skönt om han ville sluta använda blöja på dagen nu när Liten kommer.

Hur har ni gjort för att vänja era barn av med blöjor och ungefär hur gamla var de?

Uppe med tuppen

Vår son har fått nya sovvanor. Somnar tidigare på kvällarna och vaknar tidigare på morgnarna. Eller så har det med ljuset att göra. Hur som helst så slog han upp sina oskyldigt blå redan kvart i sju i morse. Bytte blöja på sig själv och har nu druckit en flaska välling.

Själv har jag ätit en banan, druckit lite juice och väntar nu på att kroppen ska vakna.

God söndagmorgon!

Just nu längtar jag efter

* att kunna ta en rask promenad utan att Liten i magen protesterar
* snödroppar och vårfräknar
* ett par välsittande och schyssta jeans
* ett glas rött till middagen
* en vältränad och stark kropp
* en långhelg med bästa tjejkompisarna
* att dagisbacillerna ska flyga och fara så vi får vara friska och pigga
* lufttorkad skinka, sushi, kallrökt lax, ostar (allt jag inte bör äta...)
* mer plats i vårt söta hus
* en stor portion glass
* och sist men inte minst efter Liten såklart!

Vad längar ni efter?

Here we go again

För några veckor sedan gick det magsjuka på dagis. Lilleman fick en släng av den då (eller flera slängar till och med). Idag var det en av flickorna på avdelningen som varit väldigt dålig i magen. Mycket riktigt. Vi hann knappt hem från dagis så var det dags igen. Diarré.... Inga kräkningar så här långt iallafall så vi får hoppas att det stannar vid det. Men såååå trist.

Kan det inte bli vår, varmt och soligt så alla de här trista bacillerna som cirkulerar på dagis drar dit pepparn växer....

Konsten att bli stor

- Mamma, när jag blir storebror då ska jag dricka kaffe och om bebisen försöker dricka bubbelvatten så ska jag säga stopp eftersom det är så starkt.

Sagt under middagen ikväll av en blivande storebror som säkerligen funderar en hel del på vad det egentligen innebär att bli just det. Storebror. Väldigt rart var det iallafall.