tisdag 22 juni 2010

10 dagar som tvåbarnsmor

Vi börjar så smått hitta en fungerande vardag. Liten, Lilleman, Mannen och jag.

Han gillar att sova, vår nye familjemedlem. Iallafall under dagtid. Bästa tiden att sova är förmiddag och eftermiddag. Sen vill han helst hänga vid bröstet större delen av kvällen. På nätterna sover han skapligt bra, ammar några gånger, men det känns ändå som om jag får sova så jag klarar mig.

Själv har jag återuppväckt konsten att göra allting med en hand. Laga mat, äta mat, skriva mail... Det går bättre och bättre dag för dag.

Idag tog jag premiärturen till ICA för att handla själv med båda barnen. Jag tankade i Liten rejält med mjölk innan vi åkte och hoppades att han skulle sova gott hela tiden. Det gjorde han. Lilleman var lite sur för att han fick sitta i barnstolen i baksätet alldeles själv men tog sig samman efter en stund. Förutom att jag höll på att snatta en falukorvsbit och en mozarellaost (som hade åkt in under babyskyddet som jag tog in och körde runt i shoppingvagnen) så avlöpte shoppingturen utan större missöden.

I eftermiddag kommer en dagiskompis till Lilleman och hans mamma hit. Kul med lite leksällskap för Lilleman och kul med lite fikasällskap för mig.

Mannen är i Stockholm hela dagen och tömmer det sista i vår lägenhet. Vi släpper den nu efter drygt två år här. Nu tar vi steget på riktigt och det känns verkligen helt ok.

Life is good, helt enkelt.

torsdag 17 juni 2010

Jag hade glömt...

* hur ofta nyfödda ammar
* hur många timmar per dygn de sover
* hur ljuvligt de doftar
* hur ynkliga och övergivna de låter när de gråter
* hur illa navelstumpen luktar innan den trillar av
* hur ofta de bajsar
* hur vimmelkantig man blir efter några dygn med intervall-sömn
* hur starka små nyfödda killar är i nacken
* hur liten en nyfödd krabat är
* hur ögonblicklig kärleken som drabbar en är.

onsdag 16 juni 2010

Förlossningen

I fredags morse var vi på ultraljud och i samband med det så gjordes också
en andra hinnsvepning. Under hela dagen så kände jag av en molande värk i ryggen. Framåt kvällskvisten så började värkarna kännas mer mot magen och ljumskarna.

Pappa och M var här på kvällen. Vi köpte pizza, satt och pratade och tog det lugnt. Vid halv tio åkte de hemåt. De tog med sig Lilleman eftersom det kändes som om det eventuellt var något på gång. Och det var tur att de tog med honom kan man säga med facit i hand.

Strax efter att de åkt så tog jag en dusch. Värkarna blev alltmer påtagliga. De var inte så starka men kom tätt. Både jag och mannen blev lite överrumplade. Första gången vi började mäta värkarna så var det bara 6-7 minuter mellan. Jag ringde till förlossningen och sa som det var. Jag berättade också att min tidigare förlossning gått väldigt fort. Den rara barnmorskan sa att vi var välkomna in när vi ville så vi packade och åkte in till förlossningen precis vid midnatt.

Vi fick en lite äldre barnmorska som kändes väldigt trygg, lugn och rutinerad. Hon tog en CTG-kurva och undersökte mig. Jag var 2-3 cm öppen, hjärtljuden lät som de skulle och värkarna kändes hanterliga. När de erbjöd ett varmt bad med lavendel tackade jag ja. En knapp timme stod jag ut sedan började värkarna bli alltför intensiva. Min älskade man var ett fantastiskt stöd hela tiden. Masserade, gav mig vatten, pratade lugnande när jag behövde det och peppade mig när jag behövde det. Barnmorskan och sköterskan lämnade oss långa stunder för oss själva vilket var jätteskönt. På så sätt blev det verkligen vår förlossning.

Efter badet var jag öppen 8 cm och då drog det igång på allvar. Jag fick byta rum och lägga mig på en förlossningssäng. De stack hål på fosterhinnan och vattnet fullständigt forsade ur mig. Sen drog krystvärkarna igång. Jag ville inte ligga ner så jag bad att få stå på knä. Efter 10 minuters krystvärkar, andandes lustgas, med mannen vid min sida så kom han. Vår älskade lille kille.

Tårar av tacksamhet, glädje, trötthet och lycka rann ner för mina kinder. Det hade gått bra. Han är här nu. Inget kan vara större.

måndag 14 juni 2010

Han är här nu!

I lördags morse, den 12 juni kl 02.38, kom han då äntligen. Vår lilla Liten som vi väntat på så länge.Efter en snabb men häftig förlossning (som jag berättar mer om senare)så låg han där på mitt bröst. Lyckan var fullständig. Tårar av lycka, trötthet och lättnad strömmade ner för mina kinder. En till älsklingspojke hade kommit till oss.

Idag kom vi hem från BB. Just nu försöker jag förstå att det är sant, att vi verkligen är fyra i familjen. Lyckan är fullkomlig. Nu går jag in i bebisbubblan ett tag. På återhörande alla fina vänner där ute i cyberrymden.

Sa jag att han ska heta Anton?

fredag 11 juni 2010

Kanske, kanske, kanske....

Idag har min graviditet pågått i exakt 41 veckor och 1 dag. Imorse var jag och mannen på sjukhuset på ultraljud för att titta till Liten. Det var gott om fostervatten och allt såg bra ut så det verkade inte gå någon nöd på honom/henne därinne. Snarare tvärtom...

Barnmorskan gjorde även idag en hinnsvepning för att hjälpa naturen lite på traven. Den här gången gjorde det ont till skillnad från häromdagen. Har haft lite molande värk i ryggen sedan vi kom hem så kanske, kanske, kanske det är något på gång. Jag vågar knappt säga det högt (eller skriva det för all del) för det känns som jag trott det flera gånger tidigare och då har det varit falskt alarm.

Snopet nog så var mina svärföräldrar som varit här i nästan tre veckor tvungna att åka hemåt, söderut idag. En av huvudanledningen att de kom hit var ju att de skulle vara barnvakt till Lilleman när vi skulle in till BB och givetvis hinna träffa Liten. Det kändes därför väldigt trist att de blev blåsta på konfekten.

Hur som helst så har det varit fantastiskt att ha dem här. De har hjälpt oss massor. Röjt i trädgården, byggt en finfin trappa och gjort en stenläggning runt vårt nya trädäck. Hjälpt oss att anlägga lite rabatter, storstädat ur förrådet ute i trädgården, lagat mat, strukit tvätt.... Lite utflykter har vi hunnit med iallafall så de fått se lite mer än bara vårt hus och trädgård. Vi har blivit oerhört bortskämda iallafall och Lilleman har haft väldigt mycket kvalitetstid med världens bästa farmor och farfar.

Nä, dags att vila lite i soffan känner jag. Ha en fin fredag!

onsdag 9 juni 2010

Hinnsvepning

Imorse ringde min barnmorska på MVC och beklagade att det blivit något missförstånd med tiden igår men sa också att hon hade tid för mig idag kl 14.00.

När hon förstod att det fortfarande inte kommit någon bebis så sa hon "ja, men då kanske vi ska ta och svepa lite hinnor på dig idag så du får lite hjälp på traven". Öhhh ok svarar jag utan att egentligen förstå vad jag just tackat ja till.

Så blev det iallafall. Kl 14.00 idag blev jag hinnsvept (heter det så?). Tanken är nu att det ska börja produceras en massa hormoner som stimulerar att förlossningen drar igång. Vi får väl se om det funkar.

Tills vidare myser jag på här hemma. Äter M-kulor, umgås med svärföräldrarna, läser och ser på "Livvakterna" på TV.

tisdag 8 juni 2010

Golfrunda och golvrunda

Vad gör man av dagarna när man bara går hemma och väntar?
Jo, man följer med svärfar på en 9-håls runda golf.
Spelade dock inte själv men Lilleman, svärmor och jag följde med som sällskap.

Sen blev det hästklappning och våffla med sylt på ett mysigt fik i närheten.

Stressade iväg till MVC för ett besök kl 14.00 men min barnmorska verkade ha glömt bort mig för det var stängt för utbildning hela dagen. Morr! Hade varit fint med ett meddelande på mobilen eller nåt men icke.

Nåväl, hem igen. Handlade på lokala ICA, skurade golven med grön såpa på nedervåningen, slängde ihop en paj med broccoli, bacon, champinjoner och chevre och har nu badat, duschat och klippt sonen.

Vad mer återstår för att Liten ska vilja komma ut istället för att ligga inne i magen och trycka? Skumpa, färdknäpp och starkt kryddad mat?

söndag 6 juni 2010

Jag rör mig i små cirklar

Igår var vi på utflykt. Åkte ut till kusten, åt nystekt strömmingsflundra med potatispuré, dillsmör och rårörda lingon på restaurang, besökte en finfin trädgård på vägen dit. Satt ute och åt middag i kvällssolen.

Idag har jag ätit lång och sen frukost, spelat Yatzy med mannen (och förlorat två gånger i rad...), tagit en långpromenad på säkert 5 km, ätit lunch på bryggan. Nu ska jag lägga mig bredvid Lilleman och vila en stund i soffan.

Vore det inte fint om Liten föddes på Sveriges nationaldag eftersom jag är född på Norges??
Det är min förhoppning just nu.

Ha en fin söndag!

fredag 4 juni 2010

Still waiting....

Igår, 3 juni, var beräknat förlossningsdatum så det är ju inga konstigheter att Liten ännu inte kommit ut. Problemet är bara att jag redan för nästan två veckor började tro att det var dags. Med andra ord har jag gått och varit beredd i snart två veckor och trott att "idag, då sätter det igång". Senast igår kväll var jag övertygad om att i natt skulle det hända grejer. Men icke.

Vaknade imorse igen efter att ha sovit en hel natt utan värkar eller att vattnet hade gått.

Börjar bli aningen frustrerad nu men inser samtidigt att det kan dröja två veckor till.

Ni som precis fått era andra barn, fick ni många falsklarm innan det drog igång på riktigt?
Hur fördrev ni tiden på slutet?