tag:blogger.com,1999:blog-31609031657262271752024-02-07T07:36:52.595+01:00HälsingemammaOm mitt liv, min vardag, mina tankar. Högt och lågt. Stort och smått. När jag har tid, inspiration och lust.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.comBlogger184125tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-85945147546621479282012-07-31T17:31:00.001+02:002012-07-31T17:31:25.647+02:00Tacksamhet och lyckaIgår upplevde jag de absolut värsta 20 minuterna hittills i mitt liv. Vår store kille, snart 6 år, var helt plötsligt borta.
Vi hade haft sällskap till soptunnorna som ligger en bit upp på vägen. När jag sa att jag ville gå in och hälsa på en granne så ville han inte följa med dit.
Vi skildes åt där och då och han sprang hemåt. Mannen låg hemma och sov i soffan med migrän men vår kille är så ordentlig och försiktig så jag var trygg i vetskapen att han skulle gå hem och börja leka eller se på TV.
I godan ro satt jag därför och pratade med grannfrun i säkert 20 minuter. Sen gick jag hemåt. Väl hemma var jag inställd på att mötas av en glad blond kille i dörren. Men icke. Ingen svarade när jag ropade, varken inne eller ute i trädgården. Jag sprang ett varv i huset och ropade igen men inget svar.
Jag ringde till de närmaste grannarna och frågade om han var hos dem. Det var han inte. Sprang som en galning till grannarna nere vid sjön och ropade hela tiden min sons namn. Ingen liten pojke hos dem heller.
Paniken började bubbla i mig. Mannen som hade blivit väckt av mig några minuter tidigare försökte lugna mig och få ur mig några vettiga svar. När försvann han? Hur länge har han varit borta? Var ni osams när ni skildes åt? VAR VI OSAMS NÄR VI SKILDES ÅT?? Hans fråga ringde i huvudet på mig. Det var vi väl inte, eller?!
Vårt hus ligger precis vid en sjö. Vi har en egen brygga och en liten strandremsa bara 10-15 meter från huset. Han brukar ALDRIG gå ner till bryggan själv utan någon vuxen som sällskap men just igår tvivlade jag på allt. Kunde det vara så att han av någon anledning gått ner på bryggan och ramlat i?
Skräcken jag kände under de 20 minuter han var borta kan nog alla föräldrar känna igen. Man kan inte tro att det händer, allt känns helt surrealistiskt, overkligt.
När alla grannar var ute och letade och ropade sprang jag upp i hans rum. Där såg jag plötsligt en ljus liten kalufs sticka upp under täcket. Det var han!
Svettig och varm låg han och sov djupt fullt påklädd under täcket. Lyckligt ovetande om den turbulens som rådde utanför. Jag föll ner vid hans säng, smekte hans hår och storgrät av lycka. Som tur var fortsatte han sova en stund till annars hade han nog blivit rädd när han såg mina tårar.
Jag är så tacksam och lycklig över att allt gick bra. Att han finns. Fortfarande. Alternativet hade jag aldrig överlevt.
Tack gode Gud.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-35202762159061834072011-12-13T16:17:00.002+01:002011-12-13T16:23:06.182+01:00Att leva i kappsäckSedan i början av september lever jag och resten av familjen i ett lånat hus ungefär tio minuter från där vi brukar bo. Anledningen är att vi bygger ut och gör om hela huset. En extreme home make-over skulle man kunna säga. <br /><br />Vi höll länge på att vela fram och tillbaka om vi skulle bygga till och hur men till slut slog vi till. Vi anlitade en arkitekt, fick ritningar, ändrade ritningar, fick nya, blev nöjda, lejde en totalentreprenör, skrev på ett avtal till fast pris (thank you Lord!) och sitter nu och väntar på att det ska bli klart. Enligt första beskedet skulle vi få flytta in före jul men nu blir det nog i januari eller februari.<br /><br />Sjukt spännande är det i alla fall och mängder av beslut som ska fattas på kort tid.<br /><br />Idag är det lucia och det är pinsamt länge sedan jag var här inne och gjorde ett avtryck. Hur som helst. Vi har det bra, jag och familjen och ser fram mot lite lediga dagar tillsammans över jul och nyår.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-90289578236054412202011-04-18T10:53:00.002+02:002011-04-18T11:00:09.705+02:00Att sova under ett fönster<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwwJntqPEIeVY9-X8pOGQ7GwIZ2reftEWh3QheBG9Dfz6_sJFhBJ3EiecU9hXdOFnpRlOaR48M7JQzzFXM3qXgFrhIyXBb4UeTZ99EFH6mD2QU93vWgcGAgXf_gy3J-9SAf158UQtUtmKJ/s1600/DSC_0873.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 214px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwwJntqPEIeVY9-X8pOGQ7GwIZ2reftEWh3QheBG9Dfz6_sJFhBJ3EiecU9hXdOFnpRlOaR48M7JQzzFXM3qXgFrhIyXBb4UeTZ99EFH6mD2QU93vWgcGAgXf_gy3J-9SAf158UQtUtmKJ/s320/DSC_0873.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5596845698706942338" /></a><br />Jag har alltid tyckt att det ser så härligt ut att sova under ett fönster.<br />Att somna i månljuset och vakna av att morgonljuset faller in över ansiktet.<br />Nu kan jag det. Igår möblerade jag om i vårt rum så nu står sängen vid fönstret.<br />Återstår att se om jag tycker att det är så mysigt i verkligheten.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-69466377548577122932011-04-12T16:02:00.002+02:002011-04-12T16:05:03.331+02:00Jogging minsannNu när skidsäsongen är över på allvar är det dags att hitta en ny hobby.<br />Valet har fallit på löpning. Av den enkla anledningen att det går att klämma <br />in lite när som helst. Hur som helst. <br /><br />Löpskor och tights köptes in förra sommaren men då var jag nyförlöst och det blev aldrig av att komma igång. Men nu har jag inget att skylla på längre.<br /><br />Ikväll blir det premiärrundan med en kompis. Vi sa att vi ska gå fort och springa lite då och då för att testa oss. Det blir nog lagom.<br /><br />Heja mig!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-90415514091098792972011-04-11T20:53:00.003+02:002011-04-11T20:57:23.486+02:00Det som för bara några veckor sedan.....kändes väldigt avlägset har nu hänt.<br /><br />Våren har kommit och det med besked!<br /><br />Krokusarna längs söderväggen har slagit ut, tulpanknopparna börjar sticka upp ur jorden, barnen har bara fleecejacka, jeans, gympadojor och en tunn mössa när de är ute och leker, de har sopat bort all sand från gatorna, fåglarna kvittrar, det är fortfarande ljust klockan halv nio på kvällen, det luktar våt jord, visset gräs och murkna löv när jag krattar gräsmattan, altanen är snöfri och väntar på utemöblerna, vi har redan ätit glass i solen några gånger.<br /><br />Det är helt makalöst härligt och jag njuter i fulla drag.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-5248414159691618472011-04-05T17:19:00.002+02:002011-04-05T17:36:09.593+02:00Är det inte typiskt?Det var knappt man hann njuta av de första ljuvliga solstrålarna förrän den kom. Larmrapporten.<br /><br />I dagens nätupplaga av Aftonbladet står det "Sola inte" med stora feta bokstäver. Sen kan man läsa att hela Skandinavien är i riskzonen för att ozonlagret aldrig varit så tunnt som nu. Är det inte typiskt?<br /><br />Som pricken över i läser jag på samma sajt att elpriset höjs med 32 procent. 32 procent - de måste skämta?! Det känns som om det är läge att börja bete sig lite osvenskt och strejka! Kräva förändring och ge sig in i kamp med dessa monster till eljättar... Blä! Jag har inget emot att företag tjänar pengar, men när statligt ägda företag gör det och dessutom vräker ut bonusar och avgångsvederlag över sina chefer samtidigt som de höjer priserna för oss slutkonsumenter som inte har något annat val än att betala, då känns det inte lika sunt längre.<br /><br />Jag är på krigsstigen idag känner jag... Morr!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-8023240613993529992011-03-22T15:25:00.002+01:002011-03-22T15:36:39.813+01:00Arkitekten på besökVi ska bygga ut vårt hus. När vi flyttade hit för snart tre år sedan var vi tre i familjen. Redan då var det lite trångt och opraktiskt. Med ytterligare ett barn i familjen (och med honom ännu lite mer saker...) så känns behovet av lite mer yta stort. <br /><br />När vi köpte huset blev vi helt förälskade i läget. Söderläge, sjötomt, egen brygga, syrénbuskar, charmigt som attan. Huset är rött och sött med vita knutar, byggt i början av 1900-talet och drygt 100 kvm i två plan. Inte så mycket outnyttjad yta med andra ord. Å andra sidan, huset kan man göra något åt, läget är det värre att ändra på.<br /><br />Förra veckan hade vi en god väns pappa här. Han är arkitekt. Han gick runt och tittade, mätte, hummade, frågade, hummade igen, tittade på utsikten, vädersträck, ställde frågor, drack kaffe och så åkte han hem. <br /><br />Imorgon förmiddag kommer han och presenterar sina skisser. Jag hoppas och tror att han lyckats fånga det vi är ute efter. Sjukt spännande är det iallafall. <br /><br />Att det kommer att bli dyrt, ta lång tid och tvinga oss att leva som en taikonfamilj i ett sjok av byggdamm förtränger jag just nu. Det kommer bli väldans bra när det blir klart.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-41863994082663343872011-03-04T16:47:00.003+01:002011-03-04T17:36:31.833+01:00Under isenOnt i halsen. Har jag. Väldigt mycket.<br /><br />Tycker lite synd om mig själv faktiskt. Mannen var sjuk i samma förkylning för några veckor sedan men då tänkte jag att han bara var "lite manligt sjåpig" och tyckte att han kunde skärpa sig och inte ligga och slappa.... Det var INNAN jag fick samma förkylning själv. <br /><br />Så det blir ett lugnare fredagsmys än vanligt ikväll. Bara Liten och jag hemma. Lilleman är med sin morfar och hans M på sportlov och har varit borta sedan i tisdags och käraste mannen är i Götet. <br /><br />På Spåret, lite Skavlan, te med honung och lite choklad. Gos med lillpojken. <br />Så får det bli.<br /><br />Och så hoppas jag att jag är piggare imorgon när mina två andra pojkar kommer hem.<br /><br />Ha en fin fredag!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-90160392344628080682011-02-15T15:27:00.002+01:002011-02-15T16:06:16.026+01:00Hej - minns ni mig?Inte för att jag vet om det är några som följer min blogg sådär slaviskt direkt men någon av er kanske har märkt att jag inte skrivit här på sistone? Jag har helt enkelt inte haft lust. Prioriterat andra saker. Saknat inspiration. Fått prestationsångest när jag läst några av mina favoritbloggar och insett hur mycket intressant och roligt folk har att skriva om och dessutom insett hur BRA vissa skriver. <br /><br />Jag tror också att den här utmaningen att svara på en massa intressanta frågor om mig själv tog knäcken på mig. Jag VILLE verkligen men blev samtidigt stressad av att få till rättvisa och bra svar. Jag orkade helt enkelt inte så nu struntar jag i den och skriver om lite vad som faller mig in istället.<br /><br />Så vad har då hänt sedan sist jag var här?<br /><br />De senaste månaderna har gått i ett rasande tempo. Liten har vuxit i rekordfart och är nu en 8 månader gammal pigg, glad och lång kille. Det går fort, nästan för fort. På sin 7 månaders dag kröp han för första gången och när han inte ens var 8 månader drog han sig upp till stående första gången. Inte en lugn stund för mamma och pappa med andra ord. Han kryper efter sin storebror och försöker ta hans bilar vilket Lilleman inte är helt glad över. Han skrattar så han kiknar och har tre söta små riskorn till tänder. Han är 79 cm lång och väger 11 kilo så det är en maffig liten kille!<br /><br />Lilleman går på dagis tre dar i veckan. Måndag och fredag är han hemma med mig och lillebror. Han trivs på dagis och med sina kompisar där men är också väldigt nöjd med att vara hemma och pyssla på för sig själv. Han är stolt som en tupp över sin lillebror och pussar och kramar honom så fort han kommer åt. <br /><br />Mannen jobbar heltid och pendlar till en stad en bit bort några dagar i veckan. På det så har han en hel del åtaganden som gör att han är borta på kvällar och ibland även helger. Det går bra för honom och jag är jättestolt men ibland känns det lite tungt också när jag har varit ensam mycket med barnen. Det känns som om jag får ta väldigt mycket av vardagsgnället och tjatet med barnen och det tär verkligen på mig. Känner mig som häxan Surtant flera gånger i veckan. Å andra sidan så får jag ju träffa dem mycket mer just nu så min käre man går ju miste om väldigt mycket positivt också givetvis. <br /><br />Om två veckor börjar jag jobba igen. Bara på halvtid till en början men från augusti på heltid. Det känns jättekul att komma igång igen och det känns väldigt bra att få det bästa av två världar till en början, 2,5 dagar med barnen och 2,5 dagar på jobbet. I allafall känns det väldigt bra i teorin. Får se om det funkar lika bra i praktiken. Nu från början så delar jag och mannen på föräldraledigheten och sen kommer han vara hemma på heltid hela hösten. <br /><br />Jag har kommit igång och tränat igen. ÄNTLIGEN. Det blir några rundor i längdspåret i veckan och minst en långpromenad. Inte jättemycket men bättre än ingenting och det får vara så här nu. Mer hinner jag inte nu när barnen är små.<br /><br />Det var en kort lägesrapport. Förutom lite snoriga näsor och feber på småpojkarna just nu så mår vi väldigt bra hela familjen. Ser fram mot våren och ljuset som äntligen är på väg. Även om våren känns väldigt långt borta just idag med minus 14 grader och säkert en meter snö utanför fönstret. <br /><br />KRAM på er - om ni finns kvar därute?!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-50914491185623045052010-12-14T10:39:00.002+01:002010-12-14T10:48:43.268+01:00Dag 7 - Ett ögonblickAtt välja ut ett speciellt ögonblick ur ett helt liv är väldigt svårt. <br />Det är oändligt många ögonblick som för alltid etsat sig fast. <br /><br />Som när våra barn föddes, dagen då vi gifte oss, vårdagen när min mamma somnade in för gott, innerliga samtal med nära vänner, hjärtesorg, heta kärleksmöten, magiska danskvällar, roliga resor, barnens första ord, första steg.........<br /><br />Jag väljer ett relativt nytt ögonblick. <br /><br />Det är kväll. Jag och Lilleman ligger i hans säng och har precis läst en saga. Han tittar mig djupt in i ögonen, stryker mig över kinden och säger "Du är den bästa mamman. Jag älskar dig hela vägen upp till rymden och tillbaka". <br /><br />Min älskade fina unge!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-2026187878052252732010-12-06T17:21:00.003+01:002010-12-06T17:22:39.806+01:00Dag 7 - Min bästa vänHeter Karin och är världens bästa.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-7782468217434009032010-11-24T18:24:00.002+01:002010-11-24T18:36:14.915+01:00Dag 6 - Min dagIdag fick jag och Liten sovmorgon ända till halv nio. Underbart skönt. Mannen körde Lilleman till dagis och sen hann vi ta en förmiddagskaffe tillsammans hemma i köket.<br /><br />På förmiddagen hade jag en tid hos världens bästa (men tyvärr dyra) tandläkare. Förra veckan när jag åt en godisbit så lossnade plötsligt en bit av en tand. Det kan ju inte bli så dyrt att fixa det här tänkte jag glad i hågen på vägen dit. På vägen hem var jag inte lika glad och 1775 kronor fattigare. My God! Nåja, nu är tanden hel och fin igen.<br /><br />Lunch med mannen hemma innan han åkte iväg och jobbade.<br /><br />Eftermiddagen gick i ett nafs. Hämtade Lilleman på dagis klockan två. Vi åt mellis och pratade om hur dagen hade varit. Sen lekte vi lite, plockade lite, tvättade lite, diskade lite och mailade lite. <br /><br />Stekte pannkakor till middag. Med hemgjord jordgubbssylt av jordgubbar från grannens land. Satt fint. Nu ser äldste sonen på Bolibompa och Liten ligger på golvet och tränar på att krypa. <br /><br />Mannen är på väg hem från jobbet. Ute tokblåser det och snöar från sidan. När han kommer hem blir det SM i lägga barn och sen kanske lite te framför TVn. Om jag orkar läser jag nog lite innan jag somnar.<br /><br />EnHälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-64543932685149942802010-11-23T15:16:00.003+01:002010-11-23T15:29:04.671+01:00Dag 5 - Vad är kärlek?Kärlek är som syre för mig. Utan syre kan jag inte andas.<br />Kärleken är stor och generös och tar sig olika uttryck beroende på vem det <br />handlar om.<br /><br />Den villkorslösa, eviga och hudlösa kärleken till mina barn. Nu och för alltid. Oavsett vad.<br /><br />Den ömsesidiga, innerliga och ständigt växande kärleken till pappan till våra barn, min man. För att vi valde varandra framför alla andra. För att vi vill leva som man och hustru tills döden skiljer oss åt. För att det fortfarande pirrar i hjärtat efter drygt 7 år tillsammans. <br /><br />Den självklara, starka och tillitsfulla kärleken till mina föräldrar för att de är just de. De gav mig livet och har hela tiden älskat mig på samma sätt som jag älskar mina egna barn. Trots mina svagheter och brister.<br /><br />Den varma, vackra och respektfulla kärleken till mina bästa vänner som finns där i vått och torrt. Livet vore fattigt utan er.<br /><br />Sist men inte minst - kärleken till mig själv. För att ha förmågan att älska och ge andra kärlek så måste man tycka om sig själv. Det gör jag. <br /><br />Utan kärlek - ingen luft. Tack för att ni finns!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-35883139281471887332010-11-21T18:12:00.003+01:002010-11-21T18:26:26.238+01:00Dag 4 - Det här åt jag idagInte världens roligaste dag att redovisa för omvärlden men okejdå kör till. Eftersom jag ammar så är jag kroniskt hungrig och får verkligen lägga band på mig för att inte gå och småäta på dagarna.<br /><br />Frukosten intogs vid 9-snåret med tända ljus och eld i vedspisen. En kopp te, ett glas juice, en halv kiwi och tre rostade smörgåsar med honung och ost. Till mitt försvar kan jag säga att det var grovt bröd och att det inte hör till vanligheterna att jag bara äter rostbröd till frukost.<br /><br />Elvakaffe med två pepparkakor.<br /><br />Till lunch bjöd jag pappa och mannen som jobbar för att få till ett gästrum/snickarbod av vårt befintliga förråd/vedbod på riktig arbetarlunch. Isterband med stuvad potatis, rödbetor, rårivna morötter, hårdsmörgås med ost och vatten. Till dessert en mandarin.<br /><br />Kaffe och två pepparkakor lagom till herrarnas stafett i Gällivare.<br /><br />Delade ett gott svenskt äpple med sonen framför Pettson & Findus lite senare på eftermiddagen.<br /><br />Middagen blev både tidig och enkel. Varma mackor med flatrökt skinka (utan en massa E och köttklister från orten), ost, tomat och en liten touch av dijonsenap. Till det en sallad med vitkål och majs med en vitlöksvinägrett.<br /><br />Ikväll blir det säkert en kopp rött te och en bit choklad. <br /><br />Det var det hele!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-62197576610332238472010-11-19T15:42:00.002+01:002010-11-19T16:16:56.383+01:00Dag 3 - Mina föräldrarMin mamma och pappa var båda födda och uppvuxna i Hälsingland. De träffades på en dans när mamma var 18 och pappa 20 år. Min mamma var fantastiskt söt så jag förstår att pappa föll pladask. <br /><br />När de var dryga tjugo lämnade de vischan och flyttade till Stockholm. Mamma först och pappa senare när han hade pluggat klart. Till en början bodde de inneboende i ett hus i Örby men flyttade senare till en egen lägenhet. <br /><br />De gifte sig 1970 och året därpå föddes jag. Deras enda barn.<br /><br />Mina föräldrar var väldigt olika. Hade de träffats på äldre dar hade det förmodligen aldrig blivit dom. Min mamma tyckte om storstan, gå på teater, äta på bra restauranger, resa, shoppa, laga god mat, inreda med vackra möbler, spela golf. Hon var nyfiken och ville uppleva nya saker. Mamma skrattade ofta och mycket och trivdes i sociala sammanhang med familj och vänner. Hon var en otroligt varm och stark kvinna. En sann livsnjutare som tyvärr inte fick leva livet färdigt. Hon gick bort när hon bara var 57 år gammal.<br /><br />Min pappa har alltid älskat att vara i naturen. Han har jagat älg så länge jag kan minnas. Älskar att vara ute och plocka svamp, bär, hugga ved, åka skoter, fiska. Han trivs när saker är som de brukar. Som äldsta sonen så gick han i sina föräldrars fotspår. Tog ansvar tidigt och engagerade sig politiskt och i diverse föreningar. Min pappa var engagerad i Hem & Skola när jag gick i skolan och var ofta med som klassförälder när det behövdes. Min pappa är en otroligt storhjärtad och snäll (på gränsen till FÖR snäll) person. Pålitlig och lojal. Händig och kunnig. Envis som en åsna.<br /><br />Pappas längtan tillbaka till landsbygden gjorde att han flyttade tillbaka till den by han växte upp i när jag var drygt 20 år. Min mamma bodde kvar i Stockholm. De skilde sig inte utan levde som särbos i drygt tio år. Mamma och jag pendlade med bil var och varannan helg.<br /><br />Jag hoppas att mina föräldrar var lyckliga tillsammans under de drygt 30 år de hann vara gifta. Ibland kändes det som om de levde tillsammans mer av gammal vana än av passionerad kärlek. Det var inte så ofta jag såg dem pussas och kramas vilket jag tycker var tråkigt. Att de älskade och respekterade varandra rådde det dock inget tvivel om. När mamma var svårt sjuk på slutet av sitt liv så var pappa och jag där hos henne tillsammans. Vi var även där i det ögonblick hon somnade in. Det är jag oerhört tacksam och glad för idag.<br /> <br />Idag lever min pappa med en ny kvinna sedan flera år. De träffades också på en dans men till skillnad från pappa och mamma så är han och hans nya kärlek betydlig mer lika. Han verkar kär och lycklig och jag är övertygad om att mamma är glad för pappas skull uppe i sin himmel.<br /> <br />Tack snälla rara ni för att ni gav mig livet och var så generösa med er kärlek. <br />Jag sörjer oerhört att mamma aldrig fick träffa M och våra fantasiska pojkar. Min förhoppning är att pappa får finnas här med oss många, många år än och följa oss på vägen.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-76761822570824354312010-11-19T15:33:00.003+01:002010-11-19T15:42:15.952+01:00Dag 2 - Min första kärlekMin första kärlek av det motsatta könet måste ha varit <strong>min pappa</strong>. Jag vet att jag väldigt länge sa att jag skulle gifta mig med pappa när jag blev stor. Så blev det inte, tack och lov.<br /><br />Första kärleken utanför familjen hette <strong>Björn</strong>. Han var blond, hade en smilgrop i kinden och gröna manschesterjeans och var säkert 5 eller 6 år när vi träffades på lekis. Ljuv musik uppstod (iallafall hos mig). Huruvida kärleken var besvarad är svårt att säga. Jag berättade iallafall för honom att jag hade varit kär i honom på lekis när vi sågs på en återträff med gymnasiet år 2000 (varför gör man det?!). Detta var ju alltså typ 25 år senare och min kärleksglöd hade svalnat för väldigt länge sedan. Han blev hur som helst alldeles röd om kinderna och tittade efter mig hela kvällen. Sånt händer också bara på klassåterträffar...Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-18214582352641429162010-11-17T15:03:00.003+01:002010-11-17T16:37:25.446+01:00Dag 1 - Presentera mig självFöds för 39 år sedan på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Växer upp med min familj i en vit mexitegelvilla i en lugn och trivsam förort till Stockholm. Familjen består av min mamma, min pappa och så jag. Inga syskon. Däremot två strävhåriga taxar så småningom.<br /><br />Min uppväxt minns jag som lugn, trygg och kärleksfull. Inte sådär Bullerby-mysig med en bullbakande mamma som stod med mjöligt förkläde, rosiga kinder och nybakta bullar när jag kom hem från skolan men ändå trygg och bra. Pappa låg ute på jobb i veckorna och kom hem på helgerna. Mamma jobbade mycket, reste en del och gjorde karriär. <br />Från att jag var ungefär ett år så var jag hos min dagmamma medan mamma och pappa jobbade.<br /><br />Jag tyckte om skolan och hade lätt att få vänner. De flesta uppfattade mig nog som en tjej med gott självförtroende som var trygg i mig själv och ofta fick som jag ville. Det stämde nog också, iallafall till viss del. Jag var glad, skrattade mycket och var bestämd med vad jag tyckte och tänkte. Men innanför skalet så var jag också en ganska ängslig och orolig liten tjej. Jag hörde inte till de tjejer som var mest poppis i klassen och inte heller till de som ingen la märkte till. Jag var en sådan där mittimellantjej som de flesta var kompis med, hade roligt med och som någon tyckte var lite söt och charmig. Det där med killar var förvisso ganska spännande men ingenting jag brydde mig särskilt mycket om förrän jag började gymnasiet.<br /><br />Mina tonår var lugna och jag minns inte att jag gjorde någon direkt revolt hemma. Det är klart att jag slängde i dörrar och vred upp volymen på stereon och surade då och då men inte så mycket värre än så. Jag var en familjeflicka som tyckte om att vara hemma med mina föräldrar på helgkvällarna, äta chips och se på Kryzz, Familjen Macahan och Kampen om Colorado.<br /><br />I juni 1990 sjöng jag om studentens lyckliga dar och fick mitt första jobb i augusti samma år. Därefter följde några år som känns väldigt präktiga och lillgamla så här i efterhand. Jag var sambo med F i en lägenhet i ett bostadsområde jag vantrivdes i, vi hade parmiddagar, jobbade heltid båda två och uppförde oss som om vi vore 50 år och inte 20.. Nåväl, jag lämnade honom efter drygt fyra år tillsamamns och flyttade till min första egna lägenhet. De nästkommande tio åren kommer jag säkert att tänka tillbaka på som "min tid" när jag blir äldre. Singel i stan, stort umgänge, resor, uteliv, shopping och en hel massa galna och roliga upptåg. En och annan flirt men inga längre förhållanden.<br /><br />Under hela mitt liv så har Hälsingland varit den plats jag alltid återvänt till, min oas i tillvaron. Båda mina föräldrar är födda där och mitt hjärta har alltid klappat lite extra för den delen av landet. Ljuset, dofterna, människorna, dialekten, det trolska, de blånande bergen, havet och sjöarna, skogen, logdanserna. Det mesta.<br /><br />1995 blir min mamma sjuk i cancer. Efter sex års hård och många gånger överjävlig kamp mot sjukdomen går hon bort en vacker vårdag i maj 2001. En dag som för alltid förändrar mitt liv.<br /><br />Några år senare möter jag mannen i mitt liv. En matchmaking som lyckas. På allvar. Vi blir kära och lyckliga och flyttar ihop i min lägenhet i Bromma. Två år senare föder jag vårt första barn. Lyckan är fullständig. Vi tillbringar alltmer tid i vår stuga i Hälsingland och drömmer om att en dag flytta dit på riktigt. Det gör vi också något år senare. Vi hittar ett gulligt hus på en drömtomt och slår till. Säger upp oss från våra jobb, gråter en skvätt och säger auf wiedersehen till våra vänner och lämnar storstan. Jag blir projektledare och senare även delägare i en reklambyrå på orten där vi bor. Mannen får jobb i olika spännande projekt som han stormtrivs med. Vi ångrar inte för en sekund att vi flyttade. I juni 2010 föds vårt andra barn.<br /><br />Just nu drömmer vi om att bygga ut huset. Att få lite mer plats för vår lilla familj. Renovera köket. Bygga klart gästhuset. Det får bli när det blir. När vi har tid och råd, lust och ork. <br /><br />Jag försöker leva i nuet och inte planera för mycket framåt. Livet har lärt mig att man aldrig vet vad som händer. Det gäller att göra det bästa av det man har. Just nu. Älska sig själv och sina nära. Se storheten i det lilla och verkligen njuta av livet.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-77941481033071729022010-11-17T14:54:00.002+01:002010-11-17T15:01:51.224+01:00Jag är en liten härmapaDärför gör jag som många av mina favoritbloggare. Nämligen ger mig på mastodontuppgiften att skriva om ett givet ämne 30 dagar i en följd. <br />Jag vågar inte lova att jag kommer ha tid och inspiration att skriva precis varje dag men förhoppningsvis mer frekvent än nu iallafall. <br /><br />Dag 01 – Presentera mig själv<br />Dag 02 – Min första kärlek <br />Dag 03 – Mina föräldrar<br />Dag 04 – Det här åt jag i dag <br />Dag 05 – Vad är kärlek? <br />Dag 06 – Min dag <br />Dag 07 – Min bästa vän <br />Dag 08 – Ett ögonblick<br />Dag 09 – Min tro<br />Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag<br />Dag 11 – Mina syskon<br />Dag 12 – I min handväska<br />Dag 13 – Den här veckan<br />Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? <br />Dag 15 – Mina drömmar <br />Dag 16 – Min första kyss<br />Dag 17 – Mitt favoritminne <br />Dag 18 – Min favoritfödelsedag<br />Dag 19 – Detta ångrar jag<br />Dag 20 – Den här månaden<br />Dag 21 – Ett annat ögonblick<br />Dag 22 – Det här upprör mig<br />Dag 23 – Det här får mig att må bättre<br />Dag 24 – Det här får mig att gråta <br />Dag 25 – En första <br />Dag 26 – Mina rädslor <br />Dag 27 – Min favoritplats <br />Dag 28 – Det här saknar jag<br />Dag 29 – Mina ambitioner<br />Dag 30 – Ett sista ögonblickHälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-41282468751708581752010-10-22T10:49:00.003+02:002010-10-22T11:03:06.549+02:00Chocolate cupcakes<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgItP6cZZWmZjR_5JCKSdYsQPWK73tJ8kci2gJfIbpuIW2aRfWgg1R7Se6iqjIOfu5n4_0lcjQFyGt2FIVx5hShi1sPqPIeHNiPRfrsD11ajd5fDgEHjU1xu6otzVvrSXUBA9DRBgkI2PSV/s1600/cupcake.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 128px; height: 96px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgItP6cZZWmZjR_5JCKSdYsQPWK73tJ8kci2gJfIbpuIW2aRfWgg1R7Se6iqjIOfu5n4_0lcjQFyGt2FIVx5hShi1sPqPIeHNiPRfrsD11ajd5fDgEHjU1xu6otzVvrSXUBA9DRBgkI2PSV/s320/cupcake.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5530793348141016434" /></a><br />Imorrn har vi kalas för vår 4-åring. Inget jättestort barnkalas med massor av barn utan ett med lite lagom blandning (iallafall om du frågar mig...). Det kommer tre andra barn med föräldrar, morfar, min farbror och faster och eventuellt våra grannar. Vi blir ca 15 personer vilket är ganska lagom i vårt lilla hus.<br /><br />Nästa år får han ha ett "riktigt" barnkalas och bjuda kompisarna på dagis men i år kör vi så här vilket födelsedagsbarnet själv verkar nöjd och glad med.<br /><br />Glasstårta är beställd då vanlig tårta inte går hem riktigt. Inte mig emot, jag är ingen tårtfantast själv. Däremot tänkte jag göra lite goda och snygga cupcakes. De ser ju onekligen smarriga ut i Leila Lindholms bok...<br /><br />För övrigt så var tjejmiddagen igår fantastiskt trevlig. Underbart att få sitta i över fyra timmar och prata med några goda vänner i lugn och ro utan barn. DET behövde jag. Maten var också god vilket var en positiv överraskning då krogutbudet här i stan inte är det bästa. Det bästa av allt var att det hade gått jättebra för mannen hemma med småkillarna!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-47030853389874436962010-10-21T15:38:00.002+02:002010-10-21T15:58:49.701+02:00En kväll på stanIkväll är det dags. Jag ska ut med bästa brudarna på stan och äta middag och Liten ska vara hemma med sin pappa och sin storebror. För första gången sedan jag blev tvåbarnsmamma ska jag få gå ut en hel kväll själv. Det ska bli SÅ kul!<br /><br />Jag ska tanka honom full med bröstmjölk innan jag åker och sen har vi köpt lite mjölkersättning som pappa får ge i flaska ifall det behövs. Det fixar sig säkert. <br /><br />Vuxentid. Egentid. Väninnetid. Kvalitetstid. Nödvändighetstid.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-29471970747083452742010-10-13T19:12:00.002+02:002010-10-13T19:22:30.306+02:00Våga vägra Mamma ScanJag har fått för mig att mina barn aldrig ska behöva äta Mamma Scans färdiglagade köttbullar. För det första för att vi har frysen full med hemskjuten (kan man säga så?!) älgfärs, för det andra att jag vill att mina barn ska lära sig att uppskatta god och vällagad mat och för det tredje att det luktar fis när man öppnar paket med Mamma Scans färdiglagade köttbullar. <br /><br />Därför är det lite lagom frustrerande när ens 4-åring inte riktigt har samma ambitioner som jag. Om han själv fick välja så skulle vi äta pannkaka, blodpudding, falukorv och stuvade makaroner, plättar, fiskpinnar eller kassler varje dag. Och avrunda med välling.... Så han får inte välja själv. Inte varje dag iallafall.<br /><br />En del bra mat äter han tack och lov. Torsk, lax, köttbullar (om inte lökbitarna är för stora), skinka, ägg.... Men man får inte blanda ihop sakerna på tallriken och GUD FÖRBJUDE hälla på någon god sås. <br /><br />Jag hör dock till de ihärdigas släkte. När det är något jag tycker är viktigt så ger jag mig inte. Här ska läras att äta och förhoppningsvis också uppskatta bra mat, gärna ekologisk och närodlad också. Så det så!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-32293241078988919812010-09-17T17:50:00.002+02:002010-09-17T18:01:42.504+02:00HöstfeelingFredag igen. Veckorna går så löjligt fort. Förstår inte vad jag gör hela dagarna.<br />Imorse fick jag sovmorgon. Min rare man tog go´ungarna och gick upp före halv åtta. Själv fick jag ligga kvar och slumra några timmar till. Lyx!<br /><br />Idag har vi haft två spontana besök. Först dök morfar upp på förmiddagen på väg hem från sin käresta som bor inåt landet. Senare på eftermiddagen kom bästa Maria med familj. De var på genomresa på väg norrut och skulle stanna till och äta lunch i stan. Istället tog de med sig "matsäck" från McDonalds och kom till oss och åt istället. Jag tycker verkligen om att folk bara dyker upp oanmälda. Det är lite typiskt "på landet" beteende. Oftast är det trevligt iallafall. Iallafall de gånger man hunnit ur morgonrocken och i bästa fall tagit en dusch också. Idag kunde vi till och med hitta några Bragokex i skafferiet att bjuda på till kaffet. Inte illa!<br /><br />Ikväll blir det färsk aborrfilé och ett glas gott vin till middag. Eventuellt lite IDOL eller kanske valvaka på TV. Jag har i stort sett alla debatter och valprogram inför det här valet. Vet inte riktigt varför jag är så engagerad men det känns lite extra viktigt den här gången. Skulle Alliansen vinna så skulle det vara en historisk seger. Jag hoppas verkligen att de gör det. <br /><br />En hel helg ligger framför oss. Barnkalas, svampplockning, höstfix i trädgården, rensning i klädkammaren, valvaka och lite annat smått och gott väntar. Det blir bra.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-71256970117741849882010-09-12T12:13:00.002+02:002010-09-12T12:22:29.148+02:00Besök från storstanIgår kom en av mina bästa vänner från förr. Från storstadstiden.<br />Vi lärde känna varandra via jobbet i mitten av 90-talet och har sedan dess haft mer eller mindre intensiv kontakt. <br /><br />DÅ. Var vi singlar. Bodde ihop i en lägenhet i Bromma. Var ute och gjorde stan.<br />Tränade på Sports Club på Odenplan. Drack drinkar på Storstad. Åkte på solsemester med brrrrudarna till Gotland och Varberg. Satt uppe nätterna igenom och pratade om möjlig och omöjlig kärlek.<br /><br />NU. Är vi båda tvåbarnsmammor. Två små gulliga grabbar var. En rar man var. Ett hus var. Hon i en förort till storstan och jag på landet.<br /><br />Den här gången hade det gått drygt 1,5 år sedan sist vi sågs. Ändå känns det lika naturligt och vanligt som alltid. Samtalen flyter lika bra som de alltid har gjort fast idag pratar vi av naturliga skäl mer om barnen, uppfostran och förskolan än om omöjlig kärlek och misslyckade dejter. <br /><br />Tiderna förändras. Vi också. Men vänskapen består. Härligt.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-4699452258592059362010-09-08T16:55:00.004+02:002010-09-08T17:05:05.019+02:00Nu är den här igen<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYJTl0ztEtlArWAWIQnkRhjQycph9Zc2rS32p4VLcVp0tUM-MAlMVheS0vX2oPxI8Hmr1J8mw6Cp7jeCvL2D536GHHpWMeiRpnxcw9jeaU3N8eeuUNu5EJP_R20JAiXtZNdBqXY0IJKiFn/s1600/nasspray.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 96px; height: 96px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYJTl0ztEtlArWAWIQnkRhjQycph9Zc2rS32p4VLcVp0tUM-MAlMVheS0vX2oPxI8Hmr1J8mw6Cp7jeCvL2D536GHHpWMeiRpnxcw9jeaU3N8eeuUNu5EJP_R20JAiXtZNdBqXY0IJKiFn/s320/nasspray.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5514558709346234258" /></a><br />Jag hade nästan glömt bort hur det brukar vara. Men nu är den här igen. Den tid på året när ungefär 75 % av alla planerade aktiviteter fryser inne på grund av:<br /><br />1) förkylda barn<br />2) kräksjuka barn<br />3) febriga barn<br />4) prickiga barn<br />5) lössiga barn<br />6) diverse andra diffusa symptom hos barn<br />7) förkylda föräldrar<br />8) kräksjuka föräldrar<br /><br />ja, ni hajjar....<br /><br />Trist är vad det är. Det är bara att hoppas att vi och våra nära och kära får en frisk och fridefull höst och vinter.Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3160903165726227175.post-37752889638440862142010-09-04T17:22:00.003+02:002010-09-04T17:27:38.852+02:00Världens bästa grannar<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_U-ApiIfrZP42AcABmtSY_2-VyxKJY8SAmXoGgbE-io85aFQLumvzWaFY2Qnm5HL7Q5-ZPw-ByH-jLFHs82NOT2MNYLuey14vOMZ2pzv9K3cmcGuCpR5kDROkoAjNUeINcLsaxLv-qRLV/s1600/DSC_1849.JPG"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 214px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_U-ApiIfrZP42AcABmtSY_2-VyxKJY8SAmXoGgbE-io85aFQLumvzWaFY2Qnm5HL7Q5-ZPw-ByH-jLFHs82NOT2MNYLuey14vOMZ2pzv9K3cmcGuCpR5kDROkoAjNUeINcLsaxLv-qRLV/s320/DSC_1849.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5513080373901819666" /></a><br />Vi har nog världens bästa grannar. Idag kom de förbi med en hel famn full direkt från grönsakslandet. Gul squash (hur i hela friden stavas det?!), morötter, gula morötter, rödbetor, polkabetor, potatis, lök. Ljuvligt är bara förnamnet.<br />Ikväll blir det färska rödbetor med lite smör och havssalt till förrätt och sen älgfilé med kokt potatis och någon smarrig sås. Sämre kan man ha det. Ha en fin lördagkväll!Hälsingemammahttp://www.blogger.com/profile/05816405540745973347noreply@blogger.com1