tisdag 13 december 2011

Att leva i kappsäck

Sedan i början av september lever jag och resten av familjen i ett lånat hus ungefär tio minuter från där vi brukar bo. Anledningen är att vi bygger ut och gör om hela huset. En extreme home make-over skulle man kunna säga.

Vi höll länge på att vela fram och tillbaka om vi skulle bygga till och hur men till slut slog vi till. Vi anlitade en arkitekt, fick ritningar, ändrade ritningar, fick nya, blev nöjda, lejde en totalentreprenör, skrev på ett avtal till fast pris (thank you Lord!) och sitter nu och väntar på att det ska bli klart. Enligt första beskedet skulle vi få flytta in före jul men nu blir det nog i januari eller februari.

Sjukt spännande är det i alla fall och mängder av beslut som ska fattas på kort tid.

Idag är det lucia och det är pinsamt länge sedan jag var här inne och gjorde ett avtryck. Hur som helst. Vi har det bra, jag och familjen och ser fram mot lite lediga dagar tillsammans över jul och nyår.

måndag 18 april 2011

Att sova under ett fönster


Jag har alltid tyckt att det ser så härligt ut att sova under ett fönster.
Att somna i månljuset och vakna av att morgonljuset faller in över ansiktet.
Nu kan jag det. Igår möblerade jag om i vårt rum så nu står sängen vid fönstret.
Återstår att se om jag tycker att det är så mysigt i verkligheten.

tisdag 12 april 2011

Jogging minsann

Nu när skidsäsongen är över på allvar är det dags att hitta en ny hobby.
Valet har fallit på löpning. Av den enkla anledningen att det går att klämma
in lite när som helst. Hur som helst.

Löpskor och tights köptes in förra sommaren men då var jag nyförlöst och det blev aldrig av att komma igång. Men nu har jag inget att skylla på längre.

Ikväll blir det premiärrundan med en kompis. Vi sa att vi ska gå fort och springa lite då och då för att testa oss. Det blir nog lagom.

Heja mig!

måndag 11 april 2011

Det som för bara några veckor sedan..

...kändes väldigt avlägset har nu hänt.

Våren har kommit och det med besked!

Krokusarna längs söderväggen har slagit ut, tulpanknopparna börjar sticka upp ur jorden, barnen har bara fleecejacka, jeans, gympadojor och en tunn mössa när de är ute och leker, de har sopat bort all sand från gatorna, fåglarna kvittrar, det är fortfarande ljust klockan halv nio på kvällen, det luktar våt jord, visset gräs och murkna löv när jag krattar gräsmattan, altanen är snöfri och väntar på utemöblerna, vi har redan ätit glass i solen några gånger.

Det är helt makalöst härligt och jag njuter i fulla drag.

tisdag 5 april 2011

Är det inte typiskt?

Det var knappt man hann njuta av de första ljuvliga solstrålarna förrän den kom. Larmrapporten.

I dagens nätupplaga av Aftonbladet står det "Sola inte" med stora feta bokstäver. Sen kan man läsa att hela Skandinavien är i riskzonen för att ozonlagret aldrig varit så tunnt som nu. Är det inte typiskt?

Som pricken över i läser jag på samma sajt att elpriset höjs med 32 procent. 32 procent - de måste skämta?! Det känns som om det är läge att börja bete sig lite osvenskt och strejka! Kräva förändring och ge sig in i kamp med dessa monster till eljättar... Blä! Jag har inget emot att företag tjänar pengar, men när statligt ägda företag gör det och dessutom vräker ut bonusar och avgångsvederlag över sina chefer samtidigt som de höjer priserna för oss slutkonsumenter som inte har något annat val än att betala, då känns det inte lika sunt längre.

Jag är på krigsstigen idag känner jag... Morr!

tisdag 22 mars 2011

Arkitekten på besök

Vi ska bygga ut vårt hus. När vi flyttade hit för snart tre år sedan var vi tre i familjen. Redan då var det lite trångt och opraktiskt. Med ytterligare ett barn i familjen (och med honom ännu lite mer saker...) så känns behovet av lite mer yta stort.

När vi köpte huset blev vi helt förälskade i läget. Söderläge, sjötomt, egen brygga, syrénbuskar, charmigt som attan. Huset är rött och sött med vita knutar, byggt i början av 1900-talet och drygt 100 kvm i två plan. Inte så mycket outnyttjad yta med andra ord. Å andra sidan, huset kan man göra något åt, läget är det värre att ändra på.

Förra veckan hade vi en god väns pappa här. Han är arkitekt. Han gick runt och tittade, mätte, hummade, frågade, hummade igen, tittade på utsikten, vädersträck, ställde frågor, drack kaffe och så åkte han hem.

Imorgon förmiddag kommer han och presenterar sina skisser. Jag hoppas och tror att han lyckats fånga det vi är ute efter. Sjukt spännande är det iallafall.

Att det kommer att bli dyrt, ta lång tid och tvinga oss att leva som en taikonfamilj i ett sjok av byggdamm förtränger jag just nu. Det kommer bli väldans bra när det blir klart.

fredag 4 mars 2011

Under isen

Ont i halsen. Har jag. Väldigt mycket.

Tycker lite synd om mig själv faktiskt. Mannen var sjuk i samma förkylning för några veckor sedan men då tänkte jag att han bara var "lite manligt sjåpig" och tyckte att han kunde skärpa sig och inte ligga och slappa.... Det var INNAN jag fick samma förkylning själv.

Så det blir ett lugnare fredagsmys än vanligt ikväll. Bara Liten och jag hemma. Lilleman är med sin morfar och hans M på sportlov och har varit borta sedan i tisdags och käraste mannen är i Götet.

På Spåret, lite Skavlan, te med honung och lite choklad. Gos med lillpojken.
Så får det bli.

Och så hoppas jag att jag är piggare imorgon när mina två andra pojkar kommer hem.

Ha en fin fredag!

tisdag 15 februari 2011

Hej - minns ni mig?

Inte för att jag vet om det är några som följer min blogg sådär slaviskt direkt men någon av er kanske har märkt att jag inte skrivit här på sistone? Jag har helt enkelt inte haft lust. Prioriterat andra saker. Saknat inspiration. Fått prestationsångest när jag läst några av mina favoritbloggar och insett hur mycket intressant och roligt folk har att skriva om och dessutom insett hur BRA vissa skriver.

Jag tror också att den här utmaningen att svara på en massa intressanta frågor om mig själv tog knäcken på mig. Jag VILLE verkligen men blev samtidigt stressad av att få till rättvisa och bra svar. Jag orkade helt enkelt inte så nu struntar jag i den och skriver om lite vad som faller mig in istället.

Så vad har då hänt sedan sist jag var här?

De senaste månaderna har gått i ett rasande tempo. Liten har vuxit i rekordfart och är nu en 8 månader gammal pigg, glad och lång kille. Det går fort, nästan för fort. På sin 7 månaders dag kröp han för första gången och när han inte ens var 8 månader drog han sig upp till stående första gången. Inte en lugn stund för mamma och pappa med andra ord. Han kryper efter sin storebror och försöker ta hans bilar vilket Lilleman inte är helt glad över. Han skrattar så han kiknar och har tre söta små riskorn till tänder. Han är 79 cm lång och väger 11 kilo så det är en maffig liten kille!

Lilleman går på dagis tre dar i veckan. Måndag och fredag är han hemma med mig och lillebror. Han trivs på dagis och med sina kompisar där men är också väldigt nöjd med att vara hemma och pyssla på för sig själv. Han är stolt som en tupp över sin lillebror och pussar och kramar honom så fort han kommer åt.

Mannen jobbar heltid och pendlar till en stad en bit bort några dagar i veckan. På det så har han en hel del åtaganden som gör att han är borta på kvällar och ibland även helger. Det går bra för honom och jag är jättestolt men ibland känns det lite tungt också när jag har varit ensam mycket med barnen. Det känns som om jag får ta väldigt mycket av vardagsgnället och tjatet med barnen och det tär verkligen på mig. Känner mig som häxan Surtant flera gånger i veckan. Å andra sidan så får jag ju träffa dem mycket mer just nu så min käre man går ju miste om väldigt mycket positivt också givetvis.

Om två veckor börjar jag jobba igen. Bara på halvtid till en början men från augusti på heltid. Det känns jättekul att komma igång igen och det känns väldigt bra att få det bästa av två världar till en början, 2,5 dagar med barnen och 2,5 dagar på jobbet. I allafall känns det väldigt bra i teorin. Får se om det funkar lika bra i praktiken. Nu från början så delar jag och mannen på föräldraledigheten och sen kommer han vara hemma på heltid hela hösten.

Jag har kommit igång och tränat igen. ÄNTLIGEN. Det blir några rundor i längdspåret i veckan och minst en långpromenad. Inte jättemycket men bättre än ingenting och det får vara så här nu. Mer hinner jag inte nu när barnen är små.

Det var en kort lägesrapport. Förutom lite snoriga näsor och feber på småpojkarna just nu så mår vi väldigt bra hela familjen. Ser fram mot våren och ljuset som äntligen är på väg. Även om våren känns väldigt långt borta just idag med minus 14 grader och säkert en meter snö utanför fönstret.

KRAM på er - om ni finns kvar därute?!