onsdag 24 november 2010

Dag 6 - Min dag

Idag fick jag och Liten sovmorgon ända till halv nio. Underbart skönt. Mannen körde Lilleman till dagis och sen hann vi ta en förmiddagskaffe tillsammans hemma i köket.

På förmiddagen hade jag en tid hos världens bästa (men tyvärr dyra) tandläkare. Förra veckan när jag åt en godisbit så lossnade plötsligt en bit av en tand. Det kan ju inte bli så dyrt att fixa det här tänkte jag glad i hågen på vägen dit. På vägen hem var jag inte lika glad och 1775 kronor fattigare. My God! Nåja, nu är tanden hel och fin igen.

Lunch med mannen hemma innan han åkte iväg och jobbade.

Eftermiddagen gick i ett nafs. Hämtade Lilleman på dagis klockan två. Vi åt mellis och pratade om hur dagen hade varit. Sen lekte vi lite, plockade lite, tvättade lite, diskade lite och mailade lite.

Stekte pannkakor till middag. Med hemgjord jordgubbssylt av jordgubbar från grannens land. Satt fint. Nu ser äldste sonen på Bolibompa och Liten ligger på golvet och tränar på att krypa.

Mannen är på väg hem från jobbet. Ute tokblåser det och snöar från sidan. När han kommer hem blir det SM i lägga barn och sen kanske lite te framför TVn. Om jag orkar läser jag nog lite innan jag somnar.

En

tisdag 23 november 2010

Dag 5 - Vad är kärlek?

Kärlek är som syre för mig. Utan syre kan jag inte andas.
Kärleken är stor och generös och tar sig olika uttryck beroende på vem det
handlar om.

Den villkorslösa, eviga och hudlösa kärleken till mina barn. Nu och för alltid. Oavsett vad.

Den ömsesidiga, innerliga och ständigt växande kärleken till pappan till våra barn, min man. För att vi valde varandra framför alla andra. För att vi vill leva som man och hustru tills döden skiljer oss åt. För att det fortfarande pirrar i hjärtat efter drygt 7 år tillsammans.

Den självklara, starka och tillitsfulla kärleken till mina föräldrar för att de är just de. De gav mig livet och har hela tiden älskat mig på samma sätt som jag älskar mina egna barn. Trots mina svagheter och brister.

Den varma, vackra och respektfulla kärleken till mina bästa vänner som finns där i vått och torrt. Livet vore fattigt utan er.

Sist men inte minst - kärleken till mig själv. För att ha förmågan att älska och ge andra kärlek så måste man tycka om sig själv. Det gör jag.

Utan kärlek - ingen luft. Tack för att ni finns!

söndag 21 november 2010

Dag 4 - Det här åt jag idag

Inte världens roligaste dag att redovisa för omvärlden men okejdå kör till. Eftersom jag ammar så är jag kroniskt hungrig och får verkligen lägga band på mig för att inte gå och småäta på dagarna.

Frukosten intogs vid 9-snåret med tända ljus och eld i vedspisen. En kopp te, ett glas juice, en halv kiwi och tre rostade smörgåsar med honung och ost. Till mitt försvar kan jag säga att det var grovt bröd och att det inte hör till vanligheterna att jag bara äter rostbröd till frukost.

Elvakaffe med två pepparkakor.

Till lunch bjöd jag pappa och mannen som jobbar för att få till ett gästrum/snickarbod av vårt befintliga förråd/vedbod på riktig arbetarlunch. Isterband med stuvad potatis, rödbetor, rårivna morötter, hårdsmörgås med ost och vatten. Till dessert en mandarin.

Kaffe och två pepparkakor lagom till herrarnas stafett i Gällivare.

Delade ett gott svenskt äpple med sonen framför Pettson & Findus lite senare på eftermiddagen.

Middagen blev både tidig och enkel. Varma mackor med flatrökt skinka (utan en massa E och köttklister från orten), ost, tomat och en liten touch av dijonsenap. Till det en sallad med vitkål och majs med en vitlöksvinägrett.

Ikväll blir det säkert en kopp rött te och en bit choklad.

Det var det hele!

fredag 19 november 2010

Dag 3 - Mina föräldrar

Min mamma och pappa var båda födda och uppvuxna i Hälsingland. De träffades på en dans när mamma var 18 och pappa 20 år. Min mamma var fantastiskt söt så jag förstår att pappa föll pladask.

När de var dryga tjugo lämnade de vischan och flyttade till Stockholm. Mamma först och pappa senare när han hade pluggat klart. Till en början bodde de inneboende i ett hus i Örby men flyttade senare till en egen lägenhet.

De gifte sig 1970 och året därpå föddes jag. Deras enda barn.

Mina föräldrar var väldigt olika. Hade de träffats på äldre dar hade det förmodligen aldrig blivit dom. Min mamma tyckte om storstan, gå på teater, äta på bra restauranger, resa, shoppa, laga god mat, inreda med vackra möbler, spela golf. Hon var nyfiken och ville uppleva nya saker. Mamma skrattade ofta och mycket och trivdes i sociala sammanhang med familj och vänner. Hon var en otroligt varm och stark kvinna. En sann livsnjutare som tyvärr inte fick leva livet färdigt. Hon gick bort när hon bara var 57 år gammal.

Min pappa har alltid älskat att vara i naturen. Han har jagat älg så länge jag kan minnas. Älskar att vara ute och plocka svamp, bär, hugga ved, åka skoter, fiska. Han trivs när saker är som de brukar. Som äldsta sonen så gick han i sina föräldrars fotspår. Tog ansvar tidigt och engagerade sig politiskt och i diverse föreningar. Min pappa var engagerad i Hem & Skola när jag gick i skolan och var ofta med som klassförälder när det behövdes. Min pappa är en otroligt storhjärtad och snäll (på gränsen till FÖR snäll) person. Pålitlig och lojal. Händig och kunnig. Envis som en åsna.

Pappas längtan tillbaka till landsbygden gjorde att han flyttade tillbaka till den by han växte upp i när jag var drygt 20 år. Min mamma bodde kvar i Stockholm. De skilde sig inte utan levde som särbos i drygt tio år. Mamma och jag pendlade med bil var och varannan helg.

Jag hoppas att mina föräldrar var lyckliga tillsammans under de drygt 30 år de hann vara gifta. Ibland kändes det som om de levde tillsammans mer av gammal vana än av passionerad kärlek. Det var inte så ofta jag såg dem pussas och kramas vilket jag tycker var tråkigt. Att de älskade och respekterade varandra rådde det dock inget tvivel om. När mamma var svårt sjuk på slutet av sitt liv så var pappa och jag där hos henne tillsammans. Vi var även där i det ögonblick hon somnade in. Det är jag oerhört tacksam och glad för idag.

Idag lever min pappa med en ny kvinna sedan flera år. De träffades också på en dans men till skillnad från pappa och mamma så är han och hans nya kärlek betydlig mer lika. Han verkar kär och lycklig och jag är övertygad om att mamma är glad för pappas skull uppe i sin himmel.

Tack snälla rara ni för att ni gav mig livet och var så generösa med er kärlek.
Jag sörjer oerhört att mamma aldrig fick träffa M och våra fantasiska pojkar. Min förhoppning är att pappa får finnas här med oss många, många år än och följa oss på vägen.

Dag 2 - Min första kärlek

Min första kärlek av det motsatta könet måste ha varit min pappa. Jag vet att jag väldigt länge sa att jag skulle gifta mig med pappa när jag blev stor. Så blev det inte, tack och lov.

Första kärleken utanför familjen hette Björn. Han var blond, hade en smilgrop i kinden och gröna manschesterjeans och var säkert 5 eller 6 år när vi träffades på lekis. Ljuv musik uppstod (iallafall hos mig). Huruvida kärleken var besvarad är svårt att säga. Jag berättade iallafall för honom att jag hade varit kär i honom på lekis när vi sågs på en återträff med gymnasiet år 2000 (varför gör man det?!). Detta var ju alltså typ 25 år senare och min kärleksglöd hade svalnat för väldigt länge sedan. Han blev hur som helst alldeles röd om kinderna och tittade efter mig hela kvällen. Sånt händer också bara på klassåterträffar...

onsdag 17 november 2010

Dag 1 - Presentera mig själv

Föds för 39 år sedan på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Växer upp med min familj i en vit mexitegelvilla i en lugn och trivsam förort till Stockholm. Familjen består av min mamma, min pappa och så jag. Inga syskon. Däremot två strävhåriga taxar så småningom.

Min uppväxt minns jag som lugn, trygg och kärleksfull. Inte sådär Bullerby-mysig med en bullbakande mamma som stod med mjöligt förkläde, rosiga kinder och nybakta bullar när jag kom hem från skolan men ändå trygg och bra. Pappa låg ute på jobb i veckorna och kom hem på helgerna. Mamma jobbade mycket, reste en del och gjorde karriär.
Från att jag var ungefär ett år så var jag hos min dagmamma medan mamma och pappa jobbade.

Jag tyckte om skolan och hade lätt att få vänner. De flesta uppfattade mig nog som en tjej med gott självförtroende som var trygg i mig själv och ofta fick som jag ville. Det stämde nog också, iallafall till viss del. Jag var glad, skrattade mycket och var bestämd med vad jag tyckte och tänkte. Men innanför skalet så var jag också en ganska ängslig och orolig liten tjej. Jag hörde inte till de tjejer som var mest poppis i klassen och inte heller till de som ingen la märkte till. Jag var en sådan där mittimellantjej som de flesta var kompis med, hade roligt med och som någon tyckte var lite söt och charmig. Det där med killar var förvisso ganska spännande men ingenting jag brydde mig särskilt mycket om förrän jag började gymnasiet.

Mina tonår var lugna och jag minns inte att jag gjorde någon direkt revolt hemma. Det är klart att jag slängde i dörrar och vred upp volymen på stereon och surade då och då men inte så mycket värre än så. Jag var en familjeflicka som tyckte om att vara hemma med mina föräldrar på helgkvällarna, äta chips och se på Kryzz, Familjen Macahan och Kampen om Colorado.

I juni 1990 sjöng jag om studentens lyckliga dar och fick mitt första jobb i augusti samma år. Därefter följde några år som känns väldigt präktiga och lillgamla så här i efterhand. Jag var sambo med F i en lägenhet i ett bostadsområde jag vantrivdes i, vi hade parmiddagar, jobbade heltid båda två och uppförde oss som om vi vore 50 år och inte 20.. Nåväl, jag lämnade honom efter drygt fyra år tillsamamns och flyttade till min första egna lägenhet. De nästkommande tio åren kommer jag säkert att tänka tillbaka på som "min tid" när jag blir äldre. Singel i stan, stort umgänge, resor, uteliv, shopping och en hel massa galna och roliga upptåg. En och annan flirt men inga längre förhållanden.

Under hela mitt liv så har Hälsingland varit den plats jag alltid återvänt till, min oas i tillvaron. Båda mina föräldrar är födda där och mitt hjärta har alltid klappat lite extra för den delen av landet. Ljuset, dofterna, människorna, dialekten, det trolska, de blånande bergen, havet och sjöarna, skogen, logdanserna. Det mesta.

1995 blir min mamma sjuk i cancer. Efter sex års hård och många gånger överjävlig kamp mot sjukdomen går hon bort en vacker vårdag i maj 2001. En dag som för alltid förändrar mitt liv.

Några år senare möter jag mannen i mitt liv. En matchmaking som lyckas. På allvar. Vi blir kära och lyckliga och flyttar ihop i min lägenhet i Bromma. Två år senare föder jag vårt första barn. Lyckan är fullständig. Vi tillbringar alltmer tid i vår stuga i Hälsingland och drömmer om att en dag flytta dit på riktigt. Det gör vi också något år senare. Vi hittar ett gulligt hus på en drömtomt och slår till. Säger upp oss från våra jobb, gråter en skvätt och säger auf wiedersehen till våra vänner och lämnar storstan. Jag blir projektledare och senare även delägare i en reklambyrå på orten där vi bor. Mannen får jobb i olika spännande projekt som han stormtrivs med. Vi ångrar inte för en sekund att vi flyttade. I juni 2010 föds vårt andra barn.

Just nu drömmer vi om att bygga ut huset. Att få lite mer plats för vår lilla familj. Renovera köket. Bygga klart gästhuset. Det får bli när det blir. När vi har tid och råd, lust och ork.

Jag försöker leva i nuet och inte planera för mycket framåt. Livet har lärt mig att man aldrig vet vad som händer. Det gäller att göra det bästa av det man har. Just nu. Älska sig själv och sina nära. Se storheten i det lilla och verkligen njuta av livet.

Jag är en liten härmapa

Därför gör jag som många av mina favoritbloggare. Nämligen ger mig på mastodontuppgiften att skriva om ett givet ämne 30 dagar i en följd.
Jag vågar inte lova att jag kommer ha tid och inspiration att skriva precis varje dag men förhoppningsvis mer frekvent än nu iallafall.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick