fredag 19 november 2010

Dag 3 - Mina föräldrar

Min mamma och pappa var båda födda och uppvuxna i Hälsingland. De träffades på en dans när mamma var 18 och pappa 20 år. Min mamma var fantastiskt söt så jag förstår att pappa föll pladask.

När de var dryga tjugo lämnade de vischan och flyttade till Stockholm. Mamma först och pappa senare när han hade pluggat klart. Till en början bodde de inneboende i ett hus i Örby men flyttade senare till en egen lägenhet.

De gifte sig 1970 och året därpå föddes jag. Deras enda barn.

Mina föräldrar var väldigt olika. Hade de träffats på äldre dar hade det förmodligen aldrig blivit dom. Min mamma tyckte om storstan, gå på teater, äta på bra restauranger, resa, shoppa, laga god mat, inreda med vackra möbler, spela golf. Hon var nyfiken och ville uppleva nya saker. Mamma skrattade ofta och mycket och trivdes i sociala sammanhang med familj och vänner. Hon var en otroligt varm och stark kvinna. En sann livsnjutare som tyvärr inte fick leva livet färdigt. Hon gick bort när hon bara var 57 år gammal.

Min pappa har alltid älskat att vara i naturen. Han har jagat älg så länge jag kan minnas. Älskar att vara ute och plocka svamp, bär, hugga ved, åka skoter, fiska. Han trivs när saker är som de brukar. Som äldsta sonen så gick han i sina föräldrars fotspår. Tog ansvar tidigt och engagerade sig politiskt och i diverse föreningar. Min pappa var engagerad i Hem & Skola när jag gick i skolan och var ofta med som klassförälder när det behövdes. Min pappa är en otroligt storhjärtad och snäll (på gränsen till FÖR snäll) person. Pålitlig och lojal. Händig och kunnig. Envis som en åsna.

Pappas längtan tillbaka till landsbygden gjorde att han flyttade tillbaka till den by han växte upp i när jag var drygt 20 år. Min mamma bodde kvar i Stockholm. De skilde sig inte utan levde som särbos i drygt tio år. Mamma och jag pendlade med bil var och varannan helg.

Jag hoppas att mina föräldrar var lyckliga tillsammans under de drygt 30 år de hann vara gifta. Ibland kändes det som om de levde tillsammans mer av gammal vana än av passionerad kärlek. Det var inte så ofta jag såg dem pussas och kramas vilket jag tycker var tråkigt. Att de älskade och respekterade varandra rådde det dock inget tvivel om. När mamma var svårt sjuk på slutet av sitt liv så var pappa och jag där hos henne tillsammans. Vi var även där i det ögonblick hon somnade in. Det är jag oerhört tacksam och glad för idag.

Idag lever min pappa med en ny kvinna sedan flera år. De träffades också på en dans men till skillnad från pappa och mamma så är han och hans nya kärlek betydlig mer lika. Han verkar kär och lycklig och jag är övertygad om att mamma är glad för pappas skull uppe i sin himmel.

Tack snälla rara ni för att ni gav mig livet och var så generösa med er kärlek.
Jag sörjer oerhört att mamma aldrig fick träffa M och våra fantasiska pojkar. Min förhoppning är att pappa får finnas här med oss många, många år än och följa oss på vägen.

1 kommentar:

  1. Vilken fantastiskt fin beskrivning. Varm i hjärtat när jag läser. Kramar!

    SvaraRadera