Kan man ha det bättre?

Nyss hemkommen efter en fantastisk skotertur upp på berget. Vi har druckit kaffe som kokats i kanna över öppen eld, grillat korv och myst i solen. Inramningen var nästan overklig. Några minusgrader, strålande sol, gnistrande snö, nöjda och glada barn. En dag som verkligen givit mersmak.

Ikväll väntar middag hos trevliga grannar. Två buketter tulpaner inköpta till värdparet. Har inte hunnit fundera på vad jag ska ha på mig men det brukar lösa sig.

Nu dags för en eftermiddagslur.

Ha en fortsatt fin lördag.

På fredag är det kyckling, på fredag är det fest

Kommer ni ihåg den gamla reklamjingeln? Jag kom osökt att tänka på den när jag lagade middag ikväll. Jag vägrade att följa lemmeltåget fram till tacohyllan i affären och klarade det...nästan. Kom hem med kycklingfiléer, någon faijitamix, tortillabröd och avocado. Det blev i allafall inte tacos.

Efter middagen spöade jag mannen i tre raka Yatzy på raken. Sen blev det soffläge framför "Så ska det låta". Jag var orolig hela programmet att Sonjas bröst skulle ramla ur urringningen men det ordnade sig.

Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om Skavlans program. Idén är bra tycker jag, att gästerna får prata med varann och så vidare men jag blir alltid lite störd av korta intervjuer med intressanta människor. Jag tror jag hade haft större behållning av en timmes intervju med var och en av gästerna. Jag vet inte, det kanske hör till åldern.

Ett ytterligare bevis som stärker den teorin är att jag brukar titta på "Gokväll" då och då och tycka att det är ett riktigt trevligt program. Men det programmet har å andra sidan hottat upp sig rejält om man jämför med förlagan "Cafe Norrköping" med Ragnar Dahlberg.

Imorrn är tidig uppstigning. Hela familjen ska iväg med ett gäng kompisar och mysa i snön. Korvgrillning och kanske lite skoteråkning står på programmet. Och förhoppningsvis sol så det kan bli några premiärfräknar på näsan. Greta Garbo brillorna följer med ifall ögonen inte riktigt vill vara i solljus.

Bis Morgen!

Spikmatta och löjrom

Torsdag kväll. Mannen fyller år idag. Kärleksfull som jag är gav jag honom en spikmatta (!) och en helårsprenumeration på magasinet Filter. Mattan för hans onda ryggs skull och tidningen mest för nöjes skull. Jag läste om Filter i ett inlägg för någon månad sedan och blev lite nyfiken. Jag hoppas att han inte blir besviken.

Ikväll har vi lyxat med löjrom, en god bit kött, både vitt och rött vin och sedan kaffe och choklad efter maten. Vi har pratat om livet i allmänhet och att åldras i synnerhet.

Nu misstänker jag att mannen somnat med lilleman en trappa upp. Det var en dryg timme sedan de försvann dit upp. Själv håller jag på att beta av månadens skörd av räkningar. Det är en ny erfarenhet att få elräkningar som husägare....

Min ögoninflammation håller i sig. Jag är svullen runt ögonen och de svider, är röda och irriterade. En riktig läckerbit med andra ord.

Nä, dags att gå upp och väcka födelsedagsbarnet. Sov gott!

Undrar vad han kallar svärfar privat?

Hörde till de som satt framför TVn igår och såg när nyheten om "THE förlovning" släpptes.
Jag såg pressvisningen och sen den oerhört otäcka videon som kungaparet lagt ut på hovets hemsida. Jösses så konstlat det kändes. Jag tror säkert att Victoria och Daniel verkligen älskar varandra och att kungen och Silvia har öppnat sina armar och släppt in Ockelbosonen i familjen men det kändes sååå stelt och tillgjort. Deras försök att verka avslappnade kändes bara regisserat och onaturligt. Det hade nästan känts bättre om de agerat helt formellt.

Jag undrar just vad Daniel kallar sin svärfar i mer informella sammanhang?

- Ursäkta mig Kungen, har du lust att skicka smöret? eller kanske

- Carl-Gustaf, är det ok om jag och Vickan tar en promenad runt ägorna? eller varför inte

- Du Calle, slappna av, jag lovar att ta hand om dottern åt dig. Ingen fara serru.

Oavsett vad så hör jag till dem som tycker att det är rätt trevligt med ett kungahus i Sverige.
Och jag är glad för att deras kärlek höll i sig och att de till slut fick varandra. Det var ju tur att herr Reinfeldt & co sa jaoch godkände förlovningen... (DET däremot känns ju oerhört mossigt).

Länge leve kärleken!

Ögoninflammation var det här!

Måndag kväll igen efter en helg som gick fort, alldeles för fort. I fredags fick vi besök av en god vän på väg norrut. Vi bjöd på mannens goda älggryta och drack fylligt rödvin till. Hembakta semlor till kaffet. Sen satt vi och pratade en stund men vi var alla fredagströtta så vi kom i säng före midnatt.

Lördagmorgon var vi uppe med tuppen. Vi bjöd vår övernattande gäst på lite frukost innan han åkte vidare och sen såg vi lite skidskytte på TV. På eftermiddagen åkte vi till några vänner på en fika. Lugn lördagkväll hemma.

Igår gick jag upp tidigt och åkte till jobbet. Satt med en kollega hela dagen och matade av en massa dåliga samveten. Det kändes SKÖNT men samtidigt lite trist att en hel helgdag gick åt.
Söndagkväll i sällskap med mannen och Martin Beck på Fyran, Mitt i filmen började mitt vänstra öga gegga ihop sig och Persbrandt blev alltmer suddig. Jag som trodde att jag skulle klara mig men icke. Sonens ögoninflammation har även blivit min.

Jag tror aldrig jag har haft ögoninflammation i hela mitt liv. Inte så märkvärdigt än så länge men inte jätteroligt heller. Framförallt så ser jag inte så jätterolig ut.

Pappa är bäst

Det är underbart att se dem tillsammans. Far och son. Att höra dem när de sitter och leker tillsammans. Att se kärleken i deras ögon när de tittar på varandra. Att se dem sitta och mysa i soffan ovetande om att jag tittar på dem. Att se dem sova på morgonen nära varandra. Trygga tillsammans. Sårbara var för sig. De vackraste i livet.

Just nu är mannen den viktigaste personen i vår sons liv. Det är till honom han vänder sig när han behöver hjälp med något, när han vill visa något, när blöjan behöver bytas, när han ska klä på sig eller nattas. Är han glad så vill han berätta för sin pappa. Slår han sig och behöver tröst så springer han också till sin pappa.

Jag tycker det är bra. Jag vill verkligen att vår son ska vara lika trygg med oss båda. Jag vill att mitt och mannens förhållande ska vara jämställt och att vi ska dela både på glädjen och ansvaret det innebär att vara en familj. Jag vet att jag också är viktig och att min son älskar mig.

Men ändå. Jag kan inte rå för att det känns som att hjärtat ska gå itu när han med tårarna rinnande för kinderna skriker "nej inte du mamma, pappa komma..." när jag försöker trösta honom. Jag är inte van att bli bortvald på det här sättet och börjar verkligen förstå hur det många gånger kan kännas för pappan. Att man är älskad och viktig i sitt barns liv men när det verkligen gäller då duger man helt plötsligt inte.

Jag har haft mycket på jobbet den senaste tiden och behövt ägna mer tid än vanligt där.
Igår struntade jag i att vara så jäkla duktig när jag kom hem. Jag satte inte igång datorn och läste jobbmail. Jag for inte omkring och plockade, städade, hängde tvätt eller förberedde maten.
När jag hämtat E på dagis så ägnade jag mig helt och fullt åt honom. Vi pratade, satt på golvet och lekte med tågbanan, hade picknick på fårfällen framför kaminen, vi slog in paket och öppnade dem direkt. Vi bara var.

Vi behövde det han och jag. Redan igår kväll märkte jag skillnad. Han hade återfått förtroendet för mig igen.

Mysteriet med navelludd

Var kommer det ifrån? Fyller det någon funktion?
Jag har inget navelludd men mannen har.
Det mest mystiska är att oavsett färg på tröja så är navelluddet alltid blått:)
Någon som forskat i ämnet som kan förklara varför?

Måndag kväll hemma hos oss

Mannen är på övervåningen och lägger lille kärleken. Det är väldigt tyst däruppe nu så förmodligen sover de båda två. Vi har eldat i kaminen hela kvällen så det är 28 grader varmt i vardagsrummet. Aningen svalare i köket där jag sitter men inte mycket. Ändå har jag fleecetröja på mig. Jag har bara ett linne under och det blir för kallt så jag behåller den på och rör mig väldigt sakta istället för att inte bli för varm... Det går sådär. Jag gillar när det är varmt men våra fina vårtulpaner är inte fullt lika förtjusta.

Veckan började med en rivstart. Internmöte direkt på morgonen för att stämma av och planera upp veckans arbete. Vi konstaterade återigen att det är mycket nu, men insåg samtidigt att det är ett lyxproblem i sådana här tider så vi tackar och tar emot och hoppas trenden håller i sig. Sen direkt iväg på lunchmöte med en kund och därefter nästa möte med en kollega till honom. Avrapportering och planering. Kastade mig i bilen och åkte till dagis och hämtade E. Sen till firman och plockade upp M. Ett snabbt stopp på lokala ICA och sen hem. Tonfisksallad med Quinoa till middag, lite mer jobb och nyheter på TV.

Senaste numret av Mama har kommit! Det blir min kvällslektyr.

Sov gott!

Oh happy day!

Vilken dag! Vädret är helt fantastiskt. Bara några få minusgrader, strålande sol, gnistrande snö och inte en vindpust. Vinter när det är som bäst helt enkelt.

Vi blev väckta av en morgonpigg E redan klockan åtta i morse så det blev en tidig med god frukost.

Strax efter tio körde jag lilleman till Moffa och M. Han ska vara där ända tills imorgon kväll. Jag är verkligen inte van att vara ifrån honom så jag känner redan hur tomt det kommer att kännas imorgon bitti när han inte ligger mellan oss i sängen. E stormtrivs hos sin morfar och de älskar att ha honom hos sig så honom går det knappast någon nöd på. Det är värre för mig, men jag måste träna på att vara ifrån honom då och då, så är det bara.

Efter att ha lämnat E så åkte jag en sväng in till stan. Det är otroligt hur snabbt det går när man är själv. Handlade lite mat och sen hann jag in i lite affärer också. Jag blev en topp, ett skärp, ett linne, en läppenna och en ögonskugga rikare och inte en krona fattigare (för jag handlade med presentkort som jag fått i julklapp). Härligt med lite shopping!

Sedan jag kom hem har jag gjort en Tiramisu till kvällens middag. Sen har jag, tro det eller ej, varit ute och åkt längdskidor i 45 minuter. Det var jättehärligt men jag kommer ha en grym träningsvärk i armarna imorgon känner jag redan nu. Det är bra, det ska kännas när man har tränat!

Ikväll är jag och mannen hembjudna till några goda vänner i stan. Vi blir 12 vuxna och 9 barn. Det känns rätt skönt att vi inte har E med oss, då kan vi bara slappna av, sitta lugnt och umgås medan alla andra föräldrar springer och jagar sina barn. Temat är italienskt, därav Tiramisun.

Trevlig lördagkväll!

Mannen i mitt liv

Vi firar fem år tillsammans imorgon jag och M. Han är så självklar i mitt liv att det känns nästan overkligt att jag haft ett liv innan jag träffade honom.

Vi blev ett par tack vare en gemensam vän. Hon och M kände varann sedan länge men mig hade hon bara träffat några gånger. Fantastiskt nog så räckte det för att hon tyckte att vi skulle passa bra ihop.

Vår första dejt arrangerade hon hemma hos M på Uppsalaslätten en mörk och kall januarikväll 2004. Hon själv var med som förkläde. Ni hör själva hur märkligt det låter! Hela upplägget kändes väldigt arrangerat men jag tror å andra sidan att det gjorde att vi slappnade av på något konstigt sätt. Jag ler bara jag tänker på det.

Hur som helst så blev det en väldigt avspänd och rolig kväll. M hade flyttat till Uppsala samma dag och höll bokstavligen på att packa upp köket när vi kom. Vi blev serverade ett väldigt gott vin men sen fick vi hjälpa till att packa upp alla lådor innan det blev mat. Han bjöd på fantastiskt god fisk till middag vilket impade stort på mig minns jag. Vi satt uppe hela natten och pratade som vi känt varandra hela livet. Förklädet och jag sov i en varsin soffa i vardagsrummet och M en trappa upp. Vi hade båda tänkt att den här personen verkar för bra för att släppa ur sikte och hördes per telefon samma kväll.

Två veckor senare bjöd jag hem honom på middag. Eftersom M har ett förflutet i krogbranschen slog jag nästan knut på mig själv för att imponera på honom. Jag bjöd på lamminnerfilé med chevrérisotto kommer jag ihåg. En helt vansinnig idé egentligen eftersom jag aldrig tidigare tillagat lamm. Men det gick bra. Han verkade tycka om det. Givetvis såg jag till att bjuda på riktigt mycket gott rödvin också så han inte skulle kunna åka hem på natten;).

Sedan dess har det varit vi. Trots att det bara gått fem år så har vi hunnit uppleva mycket tillsammans. Det största och mest omtumlande är givetvis när vi blev föräldrar. E kom till världen i slutet av oktober 2006. När kärleken till en annan människa resulterar i ett barn blir kärleken om möjligt ännu större och starkare. För snart två år sedan förlovade vi oss. Vi planerar att gifta oss men har ännu inte bestämt riktigt när och hur.

I våras lämnade vi lägenheten i storstan och flyttade till ett hus på landet. Vi lämnade två trygga och välbetalda jobb och många av våra bästa vänner för en betydligt osäkrare tillvaro. Med facit i hand kan vi säga att vi inte ångrar någonting. Det har löst sig fantastiskt bra för oss alla tre och vi stormtrivs med vårt nya liv.

Fem år är förhoppningvis bara början på ett långt och lyckligt liv tillsammans. Jag hoppas verkligen att vi både vill och får åldras tillsammans. Tack M för att du finns i mitt liv och tack för att du är en sådan fantastisk pappa till E.

Jag älskar dig. Alltid.

Stranden eller vassen i sommar - dags att bestämma sig

Just nu känns sommarvärme, ljumma vindar, solsken och badsemester väldigt avlägset. Men jag vet hur det blir. Efter en lång och seg vinter kommer alltid våren och sommaren väldigt plötsligt. Innan man har hunnit säga "snöslask" så förväntas man gå i kjol och shorts utan strumpbyxor och känna sig bekväm i små somriga plagg som visar mer än de döljer.

De senaste åren har jag verkligen legat på latsidan när det gäller träning. Från att ha varit en hyfsat vältränad och sportig tjej så lever jag numera på gamla meriter. Det är inte så att jag har problem med övervikt eller så men jag känner mig ohälsosam och fluffig i hullet och det är inte kul! Så länge jag var mammaledig så höll jag igång ordentligt med dagliga och raska promenader med barnvagnen. Men sedan vi flyttade från storstan ut på vischan och sonen blivit äldre så har promenaderna med vagnen dessvärre blivit färre.

Nu är det alltså hög tid att bestämma sig. Blir det beachen eller vassruggen i sommar?
Härmed lovar jag att jag ska köpa ett träningskort denna vecka och sedan schemalägga träning två gånger i veckan så jag kommer iväg. Jag vet ju att jag tycker att det är kul när jag väl är igång.

Håll alltså ögonen på mig nu och lova att ni följer upp detta inlägg om det inte blir några träningsrapporter de närmaste veckorna!

Dags för en lista

Ni är alla så duktiga på att fylla i listor. Här kommer min första. Lånad från Yogamamma som i sin tur snott den från Att bli mamma i maj 2007. Ytligt och rätt ointressant men kul.

ACCESSOARER
Väska: Vinröd tantväska i äkta plast från Åhléns
Plånbok: Olivgrön "Tiger of Sweden"
Solglasögon: Prada (kände mig lite lyxig när jag köpte dem för några år sedan men inser att jag inte ser klok ut när jag har dem på mig så det var ett av mina mindre lyckade köp).

TEKNIK
Mobiltelefon: SonyEricsson
Tv: Bra fråga, har faktiskt ingen aning. Den är platt och stor och hänger på väggen.
Dator: Bärbar HP

BADRUM
Tandkräm: Colgate
Tvål: En sådan där fransk olivtvål från Provance på pumpflaska
Hårprodukt: Sebastian
Huvudvärkstablett: Alvedon
Doft: Favoriten just nu Be Delicious (DKNY)
Hudkräm: Apotekets blåvita kräm på pumpflaska eller LdB (doftar sommar!)
Till ansiktet gäller Apotekets produkter. Har börjat använda deras sortiment för mogen hud. Moget va?
Schampo: Kerastase
Balsam: Dove

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Väldigt sällan numera. Kranvatten är väldigt gott och dessutom gratis. Om jag ändå måste välja så blir det Ramlösa naturell.
Vin: Ja tack
Bröd: Lingongrova eller nya favoriten Fröig (allra helst hembakat men det blir VÄLDIGT sällan)
Choklad: Marabou Mintkrokant

HEMMA
Säng: En fantastisk säng vi köpte för några år sen som heter Wonderland.
Lakan: Gripsholm, IKEA och Lexington (tack snälla svärföräldrar!)
Porslin: Ikea och Mateus. Vin dricker vi i gamla ärva kristallglas eller makens finfina glas som jag alltid råkar ha sönder så jag vågar nästan aldrig dricka ur dem.

FÄRDMEDEL
Bil: Mitsubishi Space Wagon och två gamla SAABar
Flygbolag: Flyger nästan aldrig, föredrar tåg om det går med tanke på destinationen
Taxibolag: Åker nästan aldrig taxi

MEDIA
Magasin: Prenumerarar på Lantliv och Mama. Köper lösnummer av andra inredningstidningar då och då.
Tv-kanal: SVT och TV4
Dagstidning: Ortens lokaltidning
Sajt: SVD, Facebook m m

Puh!

Elvatusenetthundrakronor

Det är vad jag kan förvänta mig i månaden när jag blir pensionär. Före skatt. Det är vad alla långa år i statlig tjänst givit hittills.

Undrar just hur utvecklingen kommer att bli nu när jag startat eget? Dags att börja fundera på det kanske.

Alltid lika upplyftande att öppna det orange kuvertet.....

Bild lånad från ppm.nu

Vill ha!

Jag har fått för mig att jag skulle kunna vara en skaplig fotograf.
Men för att bli det så behöver jag en bra kamera.

Så nu har jag bestämt mig för att firman behöver en NIKON-D60.
Givetvis inser jag att det krävs mer än en bra kamera för att få till bra bilder men det är ju en bra start iallafall. Här ska plåtas!

Bilden har jag lånat från dustinhome.se

Familjen Annorlunda

Om ni missade premiären av den nya serien "Familjen Annorlunda" på TV4 förra måndagen så se till att bänka er framför TVn ikväll kl 20.00. Serien följer tre svenska familjer med det gemensamt att de har ovanligt många barn. En har tio, en åtta och en fem (varav de tre yngsta är trillingar)!

Förutom att det är ett bra program så ger det mig som tittare väldigt bra perspektiv på tillvaron. Mina egna problem att få vardagspusslet att gå ihop vissa dagar framstår som rent löjliga.

Tänk er själva att åka till pulkabacken med era tio barn. Först göra en "enkel" matsäck som mamman uttryckte det med korv och bröd, smörgåsar, varm choklad och frukt. Därefter klä alla dessa barn i vinterkläder och sedan om allt går som planerat packa in dem i familjens TVÅ minibussar tillsammans med tio snowracers och pulkor. Mamman i familjen berättade att hon körde fyra tvättmaskiner om dagen. Tvätt som hon när den torkat vek ihop, sorterade i storleksordning och sedan la in i allas rum.

Eller som killen i programmet utan egna barn som förälskade sig i en kvinna som redan hade åtta barn med en annan man. Han hade tydligen utan några större betänkligheter flyttat in till dem och axlat rollen som "extrapappa". Det är kärlek!

Den sista familjen hade två flickor som var fem och nio och kände att de kunde tänka sig ett barn till. Gärna en son. De fick trillingar! I programmet är småttingarna drygt 1 år och går på dagis. Både mamman och pappan i familjen jobbar heltid och gör karriär. Bara att se mamman hämta på dagis gjorde mig svettig. När hon fått på ena barnet kläderna sprang de andra två åt varsitt håll. När hon lyckats fånga barn nr två hade barn nummer ett redan börjat klä av sig.

HUR får de till det? Jag kan tycka att logistiken med ett barn kan vara nog så marig vissa dagar.

Världens skönaste duntäcke

.. fick jag av världens bästa man i julklapp! Tjockt, tungt, varmt och dunigt. Ett riktigt lyckost-täcke! Jag som är en frusen typ sover som en prinsessa under det.

Täcket är köpt på IKEA och fram tills idag så kändes det riktigt bra. De verkade nämligen vara väldigt säkra på att deras dunprodukter endast innehöll dun och fjäder från döda djur. Man kan ju tycka att de är rätt modiga som vågar gå ut och lova sånt när de köper in varor från över 8000 olika underleverantörer runt om i världen.

Med andra ord, tanken och ambitionen var god men höll inte hela vägen. Alldeles nyss så läste jag att IKEA gått ut och sagt att de lovat sina kunder för mycket och att de nu skulle stoppa inköpen av dun från osäkra leverantörer.

Det känns sådär att veta att dunbolstret jag sover under kanske innehåller dun från fåglar som plockats levande. Jag mådde fysiskt illa när jag såg inslaget på TV förra veckan. Skräckslagna fåglar som skrek rakt ut i smärta.

Å andra sidan. Vad vet vi egentligen om alla andra produkter som vi bär på oss, stoppar i oss eller smörjer in oss i? Inte mycket. Visst, vi blir mer och mer upplysta och det görs fler och fler reportage i den här stilen men det lär inte vara sista gången vi blir uppretade, bestörta och ledsna. Och så utbryter panik. Media eldar på genom att blåsa upp nyheten i alla kanaler och visa upp läbbiga bilder rakt i ansiktet på oss. Vi lovar oss själva att "Aldrig mer....".

Jag lovar att jag kommer kolla noga nästa gång jag köper en produkt som innehåller dun om det står något om var dunen kommer ifrån och jag hoppas verkligen att de företag som ägnar sig åt detta vansinniga djurplågeri tvingas sluta.

Men jag kommer inte att slänga mitt duntäcke i protest. Sån är jag!

Bilden har jag lånat från Hemtex.

Snö, snö, snö

Det fullkomligen vräker ner snö utanför fönstret. Lilleman och jag har precis kommit in efter att ha skottat en liten gång fram till bilen och sen försökt skotta fram den. Det har säkert kommit 20 cm nysnö bara sedan i morse när mannen åkte. Spåren efter hans bil var nästan helt översnöade.

Vi har ett avtal med en lokal bonde som gör att han ska vara jour hela vintern och komma och ploga när det behövs.... Jag undrar just var han är någonstans?

Tur för honom och för mig att jag inte ska iväg någonstans idag, det hade blivit svårt kan man säga utan att överdriva.

Annars då. Jo, vi fastnade precis som jag misstänkte framför Melodifestivalen igår kväll.
Då jag inte hör till de som brukar ringa och rösta så blev jag heller inte så upprörd som alla verkade bli över det nya "otroligt svårbegripliga" röstningsystemet. Nä, jag försökte mer koncentrera mig på musiken och tycker väl sådär om gårdagens startfält. Här kommer mina spontana synpunkter.

Rock-Nina från Bollnäs - Nina. Rivig brud med klös och väldigt mycket läder. Helt ok låt tycker, hon hade gärna fått gått vidare, iallafall till Andra chansen.

Killen med jeans, t-shirt och stora biceps - Jag kommer inte ens ihåg vad han hette, än mindre hur låten gick. Trist att ha jeans och t-shirt. Bra att han inte gick vidare.

Shirley - Ingen låt som berörde direkt. Den kommer med all säkerhet gå varm på "Lugna favoriter" och jag tror säkert att den växer om man får höra den några gånger till. Lite förvånad att hon kom sist!

Emelia - Vacker som en dag och schysst inledning på låten. Lite väl klämmig refräng bara i min smak. Rätt att hon gick vidare dock.

Scotts - Nej, det var inte min cup of tea. Jag gillade Scotts i Dansbandkampen men jag har lite svårt för sångare Henkes kroppsspråk när han sjunger snabba låter. Jag kan inte sätta fingret på det för karl ser ju bra ut och har en bra röst men det är något som inte riktigt lirar. Men lille älsklingen här hemma diggades Scotts och dansade runt runt framför TVn.

Caroline af Ugglas - Skön tjej som verkar ta det mesta med en klackspark. Lite väl mycket Janis Joplin wannabe men jag gillade låten. Om jag blundade och inte tittade blev det bättre.

Marie som har ABBA att tacka för mycket - Snygg tjej men låten var lite för lik de senaste årens Shakira-kopior.

Alcazar - Jag börjar bli mer än lovligt trött på Alcazar. Det känns som om man inte hör eller ser någonting om dem alla andra dagar på året men just när det drar ihop sig till Melodifestival då envisas de med att alltid vara med. Samma sound, samma typ av kläder, samma sak. Trist.

Och så några ord om Petra Mede. Jag tycker hon gjorde en ok insats, kändes lite forcerad kanske men vem skulle inte göra det i direktsändning inför 3 miljoner tittare. Kan inte vara en helt enkel uppgift att leda ett program som ska tilltala så många. Jag gillar Petra så jag hoppas hon växer i uppgiften och blir bättre och bättre.

Nä, dags för lite lunch. Sen får jag väl gå ut och skotta igen....

Långkalsonger, håret på ända och rosiga kinder

Värre kan man ha det. Min lördag har varit jättebra. Efter en skön sovmorgon till halv tio åt vi god frukost. Det är så praktiskt med en son som tycker om att sova länge på morgnarna - i alla fall när det är helg. Sen körde vi ett litet städrace här hemma vilket var välbehövligt.

Klockan två åkte jag iväg och assisterade vid en fotografering på uppdrag av en kund. Det gick bra. Fotografen och jag frös men familjen som "modellade" var glada, avspända och kändes naturliga trots minus åtta och rått i luften.

Eftermiddagen har spenderats hemma. Jag går fortfarande omkring i underställ och munkjacka. Håret står på ända och kinderna är rosiga. I kaminen i vardagsrummet brinner elden. Levande ljus i fönstren. Sonen ligger och sover en sen eftermiddagslur i soffan. Mannen har åkt till stan för att handla mat. Hanna Hedlunds skiva "Det är jag som är mamman" håller mig sällskap. Den fick jag i julklapp av finaste vännen M och den blir bättre och bättre för varje lyssning. Tack raring!

Ikväll blir det en god köttbit, klyftpotatis och grönsallad. Ett eller två glas rött slinker nog ner också. Risken finns att vi kommer att titta på Melodifestivalen också. Vi är nämligen inte så mainstream i vår familj;). ELLER så stänger vi av TVn helt, spelar YATZY och umgås.

Ha en riktigt härlig lördagkväll!

Utanför min kontroll

Jag blir stressad av ett ha ansvar för saker utanför min kontroll. Idag har jag satts på prov ordentligt.

Till att börja med upptäcktes ett stavfel i en folder vi gjort åt en riktig prestigekund. Det var en av personerna på bild vars efternamn stavats med C istället för K. Kunden själv har inte upptäckt det och kommer med största sannolikhet heller inte göra det för de känner inte personen i fråga. Men det yttersta ansvaret var mitt och namnet hade ändrats och stavats fel i sista stund utan att jag märkt det.

Foldern ska levereras till Stockholm idag. Tryckeriet är väl medvetna om att den måste komma fram idag för den ska delas ut till ett hundratal människor på ett stort möte imorgon.
Nu är klockan två och foldern åker fortfarande omkring i en lastbil i Stockholm utan att ha kommit fram till kunden. Gah!

Som pricken över i har jag ansvar för att rigga en fotografering till en kampanj.
Idag var det dags för första fotograferingen. Allt var planerat in i detalj. Familjen som skulle fotograferas var välinformerade om vad som skulle hända och vad vi var ute efter för bilder. Fotografen likaså. Bilderna skulle tas utomhus. Och så SNÖAR det!

Ansvar utan möjlighet till kontroll är jobbigt. Det löser sig nog men det är lite stressigt innan man vet hur det blir.

Snart helg....

Lycklig för Marcus skull

Jag har egentligen aldrig tyckt något speciellt om Marcus Birro. Inte vetat så mycket om honom helt enkelt. En lite tungsint poet/författare från Göteborg som bloggar i Aftonbladet om italiensk fotboll och pratar i radio.

Så såg jag en intervju med honom på TV. Han var där för att berätta om sin senaste bok "Svarta vykort - en bok om tröst". I den skriver han om det svåraste som finns, att förlora ett barn.
Marcus och hans Jonna har varit med om att förlora inte bara ett barn, utan två.
Deras Dante och Liten dog precis innan de skulle börja leva.

För en tid sedan läste jag att de väntade barn igen och imorse kom han till världen!
På sin blogg skickar Marcus en hälsning från BB att mor och barn mår bra.

Jag blev så lycklig för deras skull när jag läste det.

Är jag en fegis?

Många av de bloggar jag läser är fyllda med fina bilder av författaren själv och dennes barn, kärlek, hus och vänner. Det tycker jag är jättetrevligt och gör bloggarna levande och personliga.

Själv känner jag mig däremot inte så bekväm med att lägga ut bilder. Varken på mig själv eller på mina nära och kära. Jag vet inte riktigt varför men det känns så utlämnande. Framförallt skulle det kännas märkligt att lägga ut bilder på sonen och andra nära anhöriga som inte själva valt att ligga ute på nätet.

Jag känner mig kluven inför det här. Hur resonerar ni andra som bloggar? Både ni som lägger ut privata bilder och ni som inte gör det?

Frossa!

Kunde inte motstå. Efter en hel förmiddag med kundmöte som drog ut på tiden så var jag tvungen att belöna mig själv.

Bilden är i och för sig lite missvisande för det är den med pepparmintkrisp i!

Kung Bore har kopplat greppet

Det är kallt. Termometern utanför köksfönstret visar på minus 17. Lika kallt nu som imorse när jag och E skulle skynda oss iväg till dagis. Det har varit en fantastiskt vacker dag. Blek vintersol, knarrande snö under skorna och frost i näsan.

Inte för att jag har hunnit vara ute så mycket men ändå. Jag har njutit av allt det vackra genom fönsterrutan på jobbet. Dagen har gått fort, har inte hunnit hälften av vad jag tänkt.
Något jag hunnit göra är att beställa tre nya böcker från Adlibris. Jag känner att jag måste fördjupa och uppdatera mina kunskaper inom strategiområdet. Det blev en bok om grundläggande strategiarbete, en om varumärkesstrategier och en om storytelling. Spännande eller hur?

Något annat jag försökt göra är att krysta fram några bra budskap till en ny kampanj. Det är svårt när man inte riktigt hittar inspiration. Hoppas på bättre lycka imorgon. Det är lugnt, jag har ju hela veckan på mig....

Ikväll ska här bakas hetväggar. Heter det så i pluralis? Semlor känns enklare. Gott ska det bli hur som helst. Bilden har jag lånat på Tasteline.

Fridens!

Stor kärlek och stor oro

Hela mitt liv har jag varit en lite ängslig själ. Jag har lätt för att oroa mig och tror ofta det allra värsta. Om jag tänker tillbaka på mitt liv så har den där oron hängt med som en trogen följeslagare. Den har sett olika ut och varit olika intensiv men den har alltid funnits där.

Min mamma blev sjuk i cancer och dog sex år senare i sviterna av sin sjukdom. Den dag hon dog var jag nyss fyllda 30. I år är det åtta år sedan hon gick bort. Givetvis har hennes sjukdom och död påverkat mig. Jag vet ju att det man är mest rädd för i hela världen faktiskt kan hända.

Det är det som är så läskigt med livet och att älska andra människor. Att kärleken är så intimt förknippad med oro. Bara tanken på att något skulle hända E eller M gör mig alldeles kall.
Så är det givetvis för alla, att man är rädd att något ska hända de som står en allra närmast. Men det är jobbigt när de negativa tankarna och oron tar så mycket kraft och energi.

Som min kloka man sa igår kväll när vi pratade om det. "Det viktiga är att du inte låter oron ta överhanden och överskugga lyckan". De är så sant och de allra flesta dagar så lyckas jag.
Men igår kväll var det skönt att få gråta lite och släppa ut lite av det tunga.

Idag känns det mycket bättre igen.

Att leva här och nu

Jag imponeras av människor som lyckas leva i nuet. Som har förmågan att släppa tankarna på det som redan hänt och som inte hela tiden planerar för vad som ska komma härnäst. Jag inbillar mig att de människorna är lyckligare än andra.

Det förgångna kan vi inte göra så mycket åt. Gjort är gjort. Antingen väljer man att se sina mindre lyckade val i livet som nyttiga erfarenheter eller så grämer mig sig och ödslar onödig energi på något som ändå inte gör att göra något åt.

Samma sak med framtiden. Hur mycket vi än vill så kan vi inte styra över den. Givetvis behövs ett visst mått av planering för att livet ska fungera rent praktiskt. Men planerar vi inte för mycket?

Jag försöker att stanna upp då och då och och njuta av livet som det ser ut just nu.
Att värdesätta det jag har här och nu, istället för att längta efter något jag inte har.

Jag har redan allt jag kan önska mig. Och för det är jag oerhört lycklig och tacksam.