Vi firar fem år tillsammans imorgon jag och M. Han är så självklar i mitt liv att det känns nästan overkligt att jag haft ett liv innan jag träffade honom.Vi blev ett par tack vare en gemensam vän. Hon och M kände varann sedan länge men mig hade hon bara träffat några gånger. Fantastiskt nog så räckte det för att hon tyckte att vi skulle passa bra ihop.
Vår första dejt arrangerade hon hemma hos M på Uppsalaslätten en mörk och kall januarikväll 2004. Hon själv var med som förkläde. Ni hör själva hur märkligt det låter! Hela upplägget kändes väldigt arrangerat men jag tror å andra sidan att det gjorde att vi slappnade av på något konstigt sätt. Jag ler bara jag tänker på det.
Hur som helst så blev det en väldigt avspänd och rolig kväll. M hade flyttat till Uppsala samma dag och höll bokstavligen på att packa upp köket när vi kom. Vi blev serverade ett väldigt gott vin men sen fick vi hjälpa till att packa upp alla lådor innan det blev mat. Han bjöd på fantastiskt god fisk till middag vilket impade stort på mig minns jag. Vi satt uppe hela natten och pratade som vi känt varandra hela livet. Förklädet och jag sov i en varsin soffa i vardagsrummet och M en trappa upp. Vi hade båda tänkt att den här personen verkar för bra för att släppa ur sikte och hördes per telefon samma kväll.
Två veckor senare bjöd jag hem honom på middag. Eftersom M har ett förflutet i krogbranschen slog jag nästan knut på mig själv för att imponera på honom. Jag bjöd på lamminnerfilé med chevrérisotto kommer jag ihåg. En helt vansinnig idé egentligen eftersom jag aldrig tidigare tillagat lamm. Men det gick bra. Han verkade tycka om det. Givetvis såg jag till att bjuda på riktigt mycket gott rödvin också så han inte skulle kunna åka hem på natten;).
Sedan dess har det varit vi. Trots att det bara gått fem år så har vi hunnit uppleva mycket tillsammans. Det största och mest omtumlande är givetvis när vi blev föräldrar. E kom till världen i slutet av oktober 2006. När kärleken till en annan människa resulterar i ett barn blir kärleken om möjligt ännu större och starkare. För snart två år sedan förlovade vi oss. Vi planerar att gifta oss men har ännu inte bestämt riktigt när och hur.
I våras lämnade vi lägenheten i storstan och flyttade till ett hus på landet. Vi lämnade två trygga och välbetalda jobb och många av våra bästa vänner för en betydligt osäkrare tillvaro. Med facit i hand kan vi säga att vi inte ångrar någonting. Det har löst sig fantastiskt bra för oss alla tre och vi stormtrivs med vårt nya liv.
Fem år är förhoppningvis bara början på ett långt och lyckligt liv tillsammans. Jag hoppas verkligen att vi både vill och får åldras tillsammans. Tack M för att du finns i mitt liv och tack för att du är en sådan fantastisk pappa till E.
Jag älskar dig. Alltid.
Vill bara skriva att jag tycker att du skriver så fint!
SvaraRaderaJag är ett stort fan av yogamamman, och har hittat dig därigenom, och tycker verkligen om din blogg. jag är ny ny ny i bloggvärlden (äsch, ny med att blogga själv iaf) och kollar nu in andras bloggar för att liksom "säkra upp" mitt eget sätt att förhålla mig till allt det här, alltså hur personlig man bör bli, vad man ska skriva om osv...så ännu är min blogg under uppbyggnad, och väldigt formbar, å jag vet inte var jag ville komma med det, men IAF! Det är roligt att läsa din blogg, TACK!
Fröken Blund - Vad glad jag blir för ditt inlägg. Roligt att du hittat hit.
SvaraRaderaJa, Yogamamman är anledningen till att jag också började blogga för några månader sedan. Hon är både en mycket god och nära vän och en inspirationskälla för mig. Roligt att du också börjat blogga. Jag är fortfarande lite förundrad över att människors vardag kan vara så fascinerande. Det känns både lite skumt och samtidigt smickrande att det är några som läser det jag skriver. Jag ska hålla ögonen på din blogg också framöver. Sköt om dig!