Det var länge sedan jag var här nu. Livets hjul har snurrat lite extra fort den senaste månaden och mycket har hunnit hända. Bland annat har jag gift mig! Med mitt livs kärlek.
Egentligen hade vi tänkt gifta oss i kyrkan, ha en stor bröllopsfest med alla våra släktingar och vänner, brudklänning och allt annat som hör till. Så blev det inte.
Istället åkte vi iväg till en herrgård i början av oktober och gifte oss borgligt med bara våra familjer och bröllopsvittnen närvarande. Det var lugnt, skönt, fullt med kärlek och jättemysigt.
Alla våra vänner som vi hade tänkt ha med på vår stora dag bjuder vi istället in till en stor sommarfest nästa sommar. En riktig hälsingefest på en loge med vackra sommarblommor, drink nere på bryggan, musik, mat och dans. Det ser vi fram mot.
lördag 17 oktober 2009
söndag 6 september 2009
Septembersöndag
Ytterligare en skön helg går mot sitt slut. Har precis rensat och förvällt kantareller som M plockade imorse när han var ute och jagade (blev inte så mycket jagat men däremot en STOR kasse svamp). Tror minsann att det blir en smörgås med kantarellstuvning och ett gott glas rött till middag ikväll.
Veckan som kommer bjuder på både mycket jobb och trevligheter. På fredag ska jag ut med kollegorna på en stor releasefest och så får vi besök över helgen av goda vänner från Åland. Någonstans däremellan ska jag försöka hinna med en tripp till Sundsvall och hälsa på bästa M.
Sen måste jag fixa nya gummistövlar till lilleman. De han har börjat bli för små så det är hög tid.
Mina älsklingar ligger sked och sover eftermiddagslur i soffan. De är så fantastiskt fina och jag är så lycklig att de finns i mitt liv.
Veckan som kommer bjuder på både mycket jobb och trevligheter. På fredag ska jag ut med kollegorna på en stor releasefest och så får vi besök över helgen av goda vänner från Åland. Någonstans däremellan ska jag försöka hinna med en tripp till Sundsvall och hälsa på bästa M.
Sen måste jag fixa nya gummistövlar till lilleman. De han har börjat bli för små så det är hög tid.
Mina älsklingar ligger sked och sover eftermiddagslur i soffan. De är så fantastiskt fina och jag är så lycklig att de finns i mitt liv.
onsdag 19 augusti 2009
Nöff nöff - mediahajp eller blodigt allvar?
Hur ska man ställa sig till det här? Tänka att det inte är värre än en vanlig influensa och skita i att vaccinera sig och hoppas på det bästa eller vaccinera sig och riskera att bli förlamad, få hjärnhinneinflammation och gud vet vad mer?
Mediebevakningen gör mig inte direkt klokare heller. Alla tips och råd från olika smittskyddsexperter som egentligen inte vet så mycket utan mest bedömer och gissar.
Jag är ambivalent.
Jag har ingen lust att ge min snart 3-årige son ett vaccin som inte är färdigtestat. Vem vet vilka skador det skulle kunna ge honom? Å andra sidan, skulle jag någonsin förlåta mig själv om jag struntade i det och han blev allvarligt sjuk?
Jag inser ju att det vore förödande för landet om så många som de förutspår kommer att bli sjuka och att massvaccinering därför kan vara en lösning. Men på individnivå tror de ju att risken att bli allvarligt sjuk är väldigt, väldigt liten och då känns det lite onödigt att vaccinera sig för den sakens skull.
What to do? Hur tänker ni göra och varför?
Mediebevakningen gör mig inte direkt klokare heller. Alla tips och råd från olika smittskyddsexperter som egentligen inte vet så mycket utan mest bedömer och gissar.
Jag är ambivalent.
Jag har ingen lust att ge min snart 3-årige son ett vaccin som inte är färdigtestat. Vem vet vilka skador det skulle kunna ge honom? Å andra sidan, skulle jag någonsin förlåta mig själv om jag struntade i det och han blev allvarligt sjuk?
Jag inser ju att det vore förödande för landet om så många som de förutspår kommer att bli sjuka och att massvaccinering därför kan vara en lösning. Men på individnivå tror de ju att risken att bli allvarligt sjuk är väldigt, väldigt liten och då känns det lite onödigt att vaccinera sig för den sakens skull.
What to do? Hur tänker ni göra och varför?
måndag 17 augusti 2009
Doften av nybakat bröd
Det är något visst med doften av nybakat bröd. Just nu sprider sig sådan väldoft här hemma.
Jag har slagit mig i backen på att jag ska börja baka eget bröd lite oftare. Dels för att det är fantastiskt gott men också för att det är ganska så härligt och avkopplande.
Jag blir bara irriterad när jag går på ICA och köper fem sega och halvtorra Pågenkakor för 25 kronor. Dyrt, inte särskilt gott och säkert inte hälften så hälsosamt som de påstår, TROTS att det är mängder av fibrer och andra godsaker i. Jag har läst "Den hemlige kocken" i sommar, det kan ha bidragit till min nyfunna bakiver, jag vet inte.
Just idag blir det fyra limpor rågsiktsbröd. Bildbevis bifogas (nej, det blir det visst inte alls det. Upptäckte just att batteriet i kameran laddat ur så ni får tro på mig utan bild).
Ha en härlig måndagkväll!
Jag har slagit mig i backen på att jag ska börja baka eget bröd lite oftare. Dels för att det är fantastiskt gott men också för att det är ganska så härligt och avkopplande.
Jag blir bara irriterad när jag går på ICA och köper fem sega och halvtorra Pågenkakor för 25 kronor. Dyrt, inte särskilt gott och säkert inte hälften så hälsosamt som de påstår, TROTS att det är mängder av fibrer och andra godsaker i. Jag har läst "Den hemlige kocken" i sommar, det kan ha bidragit till min nyfunna bakiver, jag vet inte.
Just idag blir det fyra limpor rågsiktsbröd. Bildbevis bifogas (nej, det blir det visst inte alls det. Upptäckte just att batteriet i kameran laddat ur så ni får tro på mig utan bild).
Ha en härlig måndagkväll!
söndag 16 augusti 2009
Höstkänning
I helgen har jag för första gången känt att hösten snart är här.
Frisk, klar och hög luft på morgnarna, bara drygt 15 grader mitt på dagen trots klarblå himmel och sol, höstkläder i butikerna, soligt gula kantareller i skogen, tillbakablick på sommarens sommarpratare i P1, mannens kräftkok på spisen, eld i kaminen i går kväll.
Just idag känns det svårt att tro att jag bara för en vecka sedan stod och svettades i bikini på bryggan. Men det känns okej. Jag gillar sensommaren.
Frisk, klar och hög luft på morgnarna, bara drygt 15 grader mitt på dagen trots klarblå himmel och sol, höstkläder i butikerna, soligt gula kantareller i skogen, tillbakablick på sommarens sommarpratare i P1, mannens kräftkok på spisen, eld i kaminen i går kväll.
Just idag känns det svårt att tro att jag bara för en vecka sedan stod och svettades i bikini på bryggan. Men det känns okej. Jag gillar sensommaren.
torsdag 13 augusti 2009
Snart helg
Snart har två arbetsveckor gått efter min på tok för korta semester. Det märks att många av våra kunder är tillbaka nu för tempot har skruvats upp rejält denna vecka jämfört med förra.
Det känns vara bra att vara igång igen. Många spännande uppdrag att sätta tänderna i.
Det enda som känns motigt är att lämna E på dagis. Någonstans inom mig känns det alltid lite fel i magen när jag lämnar honom. Inte för att det är något fel på vårt dagis och den personal som jobbar där, inte alls. Det är bara jag som kan känna att det är fel att vara ifrån honom så stor del av hans vakna tid. Tiden går så fort. E blir stor så fort. Han lär sig nya ord och upptäcker nya saker hela tiden. Jag är bara rädd att jag kommer sitta där när jag blir gammal och ångra att jag gick miste om så mycket tid med E för att jag valde att jobba.
Helgen som kommer är än så länge relativt obokad. Imorgon ska vi åka hem till pappa och äta middag. M är i Sthlm och kommer hem på lördag så det blir bara lilleman och jag. Det ska bli mysigt att träffa pappa, det var några veckor sedan nu.
På tal om M. Det var länge sedan vi var ifrån varandra och det känns ovant. Jag kommer knappt ihåg hur det var när han pendlade till Sthlm och var borta flera nätter i veckan. Tack och lov slipper vi det nu. Han är för go. Alldeles nyss när jag gick upp för att lägga mig så hittade jag en rar lapp från honom under huvudkudden. Det är kärlek!
Det känns vara bra att vara igång igen. Många spännande uppdrag att sätta tänderna i.
Det enda som känns motigt är att lämna E på dagis. Någonstans inom mig känns det alltid lite fel i magen när jag lämnar honom. Inte för att det är något fel på vårt dagis och den personal som jobbar där, inte alls. Det är bara jag som kan känna att det är fel att vara ifrån honom så stor del av hans vakna tid. Tiden går så fort. E blir stor så fort. Han lär sig nya ord och upptäcker nya saker hela tiden. Jag är bara rädd att jag kommer sitta där när jag blir gammal och ångra att jag gick miste om så mycket tid med E för att jag valde att jobba.
Helgen som kommer är än så länge relativt obokad. Imorgon ska vi åka hem till pappa och äta middag. M är i Sthlm och kommer hem på lördag så det blir bara lilleman och jag. Det ska bli mysigt att träffa pappa, det var några veckor sedan nu.
På tal om M. Det var länge sedan vi var ifrån varandra och det känns ovant. Jag kommer knappt ihåg hur det var när han pendlade till Sthlm och var borta flera nätter i veckan. Tack och lov slipper vi det nu. Han är för go. Alldeles nyss när jag gick upp för att lägga mig så hittade jag en rar lapp från honom under huvudkudden. Det är kärlek!
måndag 10 augusti 2009
Jag är frisk!
Efter månader av oro, undersökningar, väntan på besked, fler undersökningar, läkarbesök, operation, väntan på ännu fler besked så har jag äntligen fått svar. De små prickarna de hittade i mitt högra bröst visade sig vara helt ofarliga. Det var tydligen någon form av bindvävsprickar och alltså inget förstadie till cancer.
Med andra ord, jag är frisk. Det är knappt jag vågar ta orden i min mun, vidskeplig som jag är, men jag måste våga tro på att jag verkligen är frisk nu.
Det har varit en omtumlande och på många sätt jättejobbig sommar. All denna väntan, oro och ovisshet har stundtals nästan tagit knäcken på mig. Jag är så oerhört glad och tacksam för att det inte var något farligt. Det känns som om jag fått livet tillbaka igen och nu vågar tänka framåt.
Med andra ord, jag är frisk. Det är knappt jag vågar ta orden i min mun, vidskeplig som jag är, men jag måste våga tro på att jag verkligen är frisk nu.
Det har varit en omtumlande och på många sätt jättejobbig sommar. All denna väntan, oro och ovisshet har stundtals nästan tagit knäcken på mig. Jag är så oerhört glad och tacksam för att det inte var något farligt. Det känns som om jag fått livet tillbaka igen och nu vågar tänka framåt.
lördag 27 juni 2009
Lycka mitt i oron
Jag kan inte annat än vara lycklig trots allt. Jag har så mycket att vara glad och lycklig för.
Min ljuvliga son, min vackre man, vårt underbara hus, det fantastiska sommarvädret, de ljusa ljumma nätterna, svenska jordgubbar, trygg kärlek, nära vänner, jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.
Det gäller att uppskatta det man har och verkligen njuta här och nu. Det gör jag verkligen.
Imorse åt vi frukost nere på bryggan. Solen sken och det var bara lätt vind som krusade vattenytan. Magiskt! Efter det har vi varit ute hela dagen. Vi har rensat ogräs, sjösatt båten, anlagt en pyttestrand åt Lilleman (och skottat säkert 1000 kg sand), ätit matjessill och potatis och tagit ett kvällsdopp.
Imorgon väntar dop för några goda vänners son med efterföljande fika. Sen blir det badning för hela slanten.
På måndag kommer bästa svärisarna och blir här hela veckan med Lilleman som är sommarledig från dagis. Mannen och jag jobbar två veckor till innan vi får semester men vi tjuvstartar redan nästa helg med en liten minitripp till goda vänner på Åland.
Min ljuvliga son, min vackre man, vårt underbara hus, det fantastiska sommarvädret, de ljusa ljumma nätterna, svenska jordgubbar, trygg kärlek, nära vänner, jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.
Det gäller att uppskatta det man har och verkligen njuta här och nu. Det gör jag verkligen.
Imorse åt vi frukost nere på bryggan. Solen sken och det var bara lätt vind som krusade vattenytan. Magiskt! Efter det har vi varit ute hela dagen. Vi har rensat ogräs, sjösatt båten, anlagt en pyttestrand åt Lilleman (och skottat säkert 1000 kg sand), ätit matjessill och potatis och tagit ett kvällsdopp.
Imorgon väntar dop för några goda vänners son med efterföljande fika. Sen blir det badning för hela slanten.
På måndag kommer bästa svärisarna och blir här hela veckan med Lilleman som är sommarledig från dagis. Mannen och jag jobbar två veckor till innan vi får semester men vi tjuvstartar redan nästa helg med en liten minitripp till goda vänner på Åland.
torsdag 25 juni 2009
Man blir väldigt ödmjuk
...och oerhört rädd när man får en kallelse till "kompletterande undersökning" efter att ha gjort en mammografi. En sådan fick jag i måndags.
Efter att ha ringt sjukhuset som skickat kallelsen fick jag besked att de hittat något på höger sida som de ville titta lite närmare på. Sagt och gjort. Efter två sömnlösa nätter och två dagar i någon slags halvdvala kombinerat med dödsångest och ovisshet så var jag och gjorde det kompletterande testet igår.
Det visar på små, små kalkavlagringar i ett av brösten. Det kan vara helt ofarliga men också ett förstadie till cancer. De rekommenderar därför att man opererar bort den vävnad där de små prickarna finns. En liten bit av bröstet med andra ord. Sorgligt och läskigt men samtidigt så känner jag ingen som helst tvekan. Jag vill bara bli av med det som eventuellt skulle kunna leda till att jag får cancer. Tids nog kommer jag säkert att sörja den bit av mig som de måste ta bort men kan jag göra något för att slippa bli sjuk så lovar jag att jag kommer göra allt.
Med andra ord en omtumlande och på många sätt sorglig vecka men samtidigt känner jag just nu en oerhörd tacksamhet och lättnad att det inte var en tumör de hittade på mammografin.
Nu är det bara att hoppas och be för att allt går bra. Det måste det. Något annat finns inte.
Efter att ha ringt sjukhuset som skickat kallelsen fick jag besked att de hittat något på höger sida som de ville titta lite närmare på. Sagt och gjort. Efter två sömnlösa nätter och två dagar i någon slags halvdvala kombinerat med dödsångest och ovisshet så var jag och gjorde det kompletterande testet igår.
Det visar på små, små kalkavlagringar i ett av brösten. Det kan vara helt ofarliga men också ett förstadie till cancer. De rekommenderar därför att man opererar bort den vävnad där de små prickarna finns. En liten bit av bröstet med andra ord. Sorgligt och läskigt men samtidigt så känner jag ingen som helst tvekan. Jag vill bara bli av med det som eventuellt skulle kunna leda till att jag får cancer. Tids nog kommer jag säkert att sörja den bit av mig som de måste ta bort men kan jag göra något för att slippa bli sjuk så lovar jag att jag kommer göra allt.
Med andra ord en omtumlande och på många sätt sorglig vecka men samtidigt känner jag just nu en oerhörd tacksamhet och lättnad att det inte var en tumör de hittade på mammografin.
Nu är det bara att hoppas och be för att allt går bra. Det måste det. Något annat finns inte.
onsdag 10 juni 2009
Ja men allvarligt talat...
....ska det verkligen vara bara 8 grader varmt när det snart är mitten av juni? Just nu känns det overkligt att jag för bara någon vecka sedan höll på att svettas ihjäl när vi var och turistade i Järvsö. Trots att jag bara hade kjol och linne på mig.
Imorse hade jag stumpor, gympaskor, jeans, tröja, kofta, jacka och halsduk.... Somrigt!
Solen och värmen, kom tillbaka!
Imorse hade jag stumpor, gympaskor, jeans, tröja, kofta, jacka och halsduk.... Somrigt!
Solen och värmen, kom tillbaka!
torsdag 4 juni 2009
Min mamma
Jag har länge tänkt skriva om henne, men av olika anledningar har det inte blivit av.
Jag har dumt nog tänkt att när jag väl skriver ett inlägg om henne så måste det vara så perfekt, så rättvisande, så personligt, så fullt av kärlek - att det blivit för övermäktigt och svårt.
Jag menar, hur summerar man minnet av en älskad människa i några ynka textrader när det skulle krävas flera böcker för att göra henne rättvisa?
Min mamma. Min älskade mamma. En älskad hustru, fantastisk mamma och god vän som inte fick leva livet färdigt. Som aldrig hann träffa min M och inte heller vår älskade E.
Hon fick cancer när hon bara var 52 år gammal. Helt plötsligt, utan förvarning. Det dröjde länge innan hon orkade berätta för mig och jag förstår henne. Hur berättar man för sitt enda barn att man är sjuk och förmodligen inte kommer att överleva? Hon fick fem år innan hon somnade in för gott. I maj var det åtta år sedan. Hon skulle blivit 65 år och gått i pension i år.
Jag trodde aldrig att jag skulle överleva utan min mamma. Men på något märkligt sätt gjorde jag det. Kanske är det för att hon lever kvar så starkt inom mig eller kanske för att jag bara släpper ut sorgen i små portioner i taget.
Att leva nära en älskad och svårt sjuk person under flera år är hemskt. Att se den man älskar mest av allt tyna bort framför ögonen på en är nästan mer än vad man klarar av. Jag kämpade för att vara stark för mammas skull och hon för min, oro och svartaste sorg blandades med hopp och korta stunder av lycka och glädje, de sista månaderna åkte jag i skytteltrafik mellan jobbet, min ödsliga lägenhet, mammas lägenhet och sjukhuset (där hon var inlagd ibland) och utanför bubblan försökte jag upprätthålla något slags normalt liv med jobb, studier och kompisar.
Så här i efterhand förstår jag inte hur jag och pappa höll ihop de där sista månaderna. Man bara gör det. För att man inte har något val, för att man måste men framförallt för att man älskar sin mamma.
Jag tror att jag fortfarande förtränger sorgen och saknaden efter henne väldigt. Jag skulle förmodligen behöva bryta ihop ordentligt och dra ner rullgardinerna några månader och gråta tills tårarna tar slut. Men samtidigt inser jag att hur mycket jag än saknar henne och hur mycket jag än skulle vilja så kommer hon aldrig tillbaka. Så jag försöker göra det bästa av livet, älska mina nära och kära, vara lycklig och leva mitt liv, här och nu. Det vet jag att min mamma skulle önskat.
Många säger att jag är lik henne och nu ser jag också det. Jag blir mer och mer lik henne ju äldre jag blir. Både till utseendet och sättet. Jag är glad att jag liknar min mamma, hon är en väldigt fin förebild. Hon var klok och modig, generös och varm, en person med ett härligt skratt och ett stort hjärta.
Och framförallt var hon min mamma.
Jag har dumt nog tänkt att när jag väl skriver ett inlägg om henne så måste det vara så perfekt, så rättvisande, så personligt, så fullt av kärlek - att det blivit för övermäktigt och svårt.
Jag menar, hur summerar man minnet av en älskad människa i några ynka textrader när det skulle krävas flera böcker för att göra henne rättvisa?
Min mamma. Min älskade mamma. En älskad hustru, fantastisk mamma och god vän som inte fick leva livet färdigt. Som aldrig hann träffa min M och inte heller vår älskade E.
Hon fick cancer när hon bara var 52 år gammal. Helt plötsligt, utan förvarning. Det dröjde länge innan hon orkade berätta för mig och jag förstår henne. Hur berättar man för sitt enda barn att man är sjuk och förmodligen inte kommer att överleva? Hon fick fem år innan hon somnade in för gott. I maj var det åtta år sedan. Hon skulle blivit 65 år och gått i pension i år.
Jag trodde aldrig att jag skulle överleva utan min mamma. Men på något märkligt sätt gjorde jag det. Kanske är det för att hon lever kvar så starkt inom mig eller kanske för att jag bara släpper ut sorgen i små portioner i taget.
Att leva nära en älskad och svårt sjuk person under flera år är hemskt. Att se den man älskar mest av allt tyna bort framför ögonen på en är nästan mer än vad man klarar av. Jag kämpade för att vara stark för mammas skull och hon för min, oro och svartaste sorg blandades med hopp och korta stunder av lycka och glädje, de sista månaderna åkte jag i skytteltrafik mellan jobbet, min ödsliga lägenhet, mammas lägenhet och sjukhuset (där hon var inlagd ibland) och utanför bubblan försökte jag upprätthålla något slags normalt liv med jobb, studier och kompisar.
Så här i efterhand förstår jag inte hur jag och pappa höll ihop de där sista månaderna. Man bara gör det. För att man inte har något val, för att man måste men framförallt för att man älskar sin mamma.
Jag tror att jag fortfarande förtränger sorgen och saknaden efter henne väldigt. Jag skulle förmodligen behöva bryta ihop ordentligt och dra ner rullgardinerna några månader och gråta tills tårarna tar slut. Men samtidigt inser jag att hur mycket jag än saknar henne och hur mycket jag än skulle vilja så kommer hon aldrig tillbaka. Så jag försöker göra det bästa av livet, älska mina nära och kära, vara lycklig och leva mitt liv, här och nu. Det vet jag att min mamma skulle önskat.
Många säger att jag är lik henne och nu ser jag också det. Jag blir mer och mer lik henne ju äldre jag blir. Både till utseendet och sättet. Jag är glad att jag liknar min mamma, hon är en väldigt fin förebild. Hon var klok och modig, generös och varm, en person med ett härligt skratt och ett stort hjärta.
Och framförallt var hon min mamma.
söndag 17 maj 2009
Födelsedag
Jag fyller år idag. Den 17 maj för trettioåtta år sen såg jag dagens ljus för första gången.
Dagen har börjat alldeles underbart. Blev uppvaktad på sängen med presenter, flagga, levande ljus och skönsång av mannen och Lilleman. Sen hjälpte lillen till att öppna paket. Han blev gruvligt besviken när det inte var några bilar i något av dem. Jag däremot blev jätteglad för fina Filippa K muggar och P-O Enqvists självbiografi från bästa svärföräldrarna och ett vackert armband av finaste M.
I eftermiddag kommer bästa vännerna över på kaffe och tårta och ikväll kommer min pappa hit och äter middag med oss. Det blir grillad lax med kall sås med färskriven ingefära och couscoussallad. Lite gott vin till det.
Solen skiner från en klarblå himmel. Snart blir det kaffe ute i trädgården med mina älsklingar.
Hoppas ni har en härlig söndag!
Dagen har börjat alldeles underbart. Blev uppvaktad på sängen med presenter, flagga, levande ljus och skönsång av mannen och Lilleman. Sen hjälpte lillen till att öppna paket. Han blev gruvligt besviken när det inte var några bilar i något av dem. Jag däremot blev jätteglad för fina Filippa K muggar och P-O Enqvists självbiografi från bästa svärföräldrarna och ett vackert armband av finaste M.
I eftermiddag kommer bästa vännerna över på kaffe och tårta och ikväll kommer min pappa hit och äter middag med oss. Det blir grillad lax med kall sås med färskriven ingefära och couscoussallad. Lite gott vin till det.
Solen skiner från en klarblå himmel. Snart blir det kaffe ute i trädgården med mina älsklingar.
Hoppas ni har en härlig söndag!
lördag 9 maj 2009
Dum kommentar
Ibland känner jag mig så dum. Följande konversation utspelades här hemma för någon timme sedan.
Lilleman nyvaken efter att ha sovit alldeles för kort tid. Jättetrött, ledsen och arg på samma gång. Knuffar bort mig så fort jag försöker komma i närheten.
- Bort mamma, jag vill inte ha dig.... Bort!
- Kom här gubben, lägg dig ner igen, du är ju så jättetrött. Sov lite till.
- Neeeeej, bort mamma. Dumma dig!
Jag försöker lägga ner honom bredvid mig i soffan.
- Neeeeej, bort mamma. Jag vill inte ha dig.
- Okejdå. Jag men då åker väl jag härifrån då (säger jag lite småsårad och stövlar ut i köket).
Lilleman med tårarna rinnande ner för kinderna och oroliga ögon kommer efter mig ut i köket
- Mamma, du får inte åka iväg själv....
Den stackarn blev väl livrädd att jag skulle lämna honom hemma själv. Usch, jag tycker inte om mig själv de få gånger jag säger sådana där saker. Jag om någon borde ju förstå att han inte menar vad han säger, att han bara är jättetrött och inte orkar med vare sig mig eller sig själv, och ändå så använder jag mitt vuxna överlägsenhet och hotar på det där sättet....
Jag förstår ju samtidigt att det inte var så hemskt farligt. En sekund senare så kramades vi och jag bedyrade att jag givetvis aldrig skulle lämna honom kvar ensam och sen somnade han som en säl på min mage. Men ändå, det känns dumt att ta illa vid sig och bete sig som en sårad barnrumpa mot sitt eget barn.
Nog om det, ikväll är lilleman och jag ensamma hemma. Mannen är iväg med tre goda vänner och jagar över helgen. Jag har laddat upp med lite hyrfilmer (av den mer tjejiga sorten till mig) och den mer gulliga sorten till lillen. Glass och mys i soffan bara han och jag, det blir mysigt.
Lilleman nyvaken efter att ha sovit alldeles för kort tid. Jättetrött, ledsen och arg på samma gång. Knuffar bort mig så fort jag försöker komma i närheten.
- Bort mamma, jag vill inte ha dig.... Bort!
- Kom här gubben, lägg dig ner igen, du är ju så jättetrött. Sov lite till.
- Neeeeej, bort mamma. Dumma dig!
Jag försöker lägga ner honom bredvid mig i soffan.
- Neeeeej, bort mamma. Jag vill inte ha dig.
- Okejdå. Jag men då åker väl jag härifrån då (säger jag lite småsårad och stövlar ut i köket).
Lilleman med tårarna rinnande ner för kinderna och oroliga ögon kommer efter mig ut i köket
- Mamma, du får inte åka iväg själv....
Den stackarn blev väl livrädd att jag skulle lämna honom hemma själv. Usch, jag tycker inte om mig själv de få gånger jag säger sådana där saker. Jag om någon borde ju förstå att han inte menar vad han säger, att han bara är jättetrött och inte orkar med vare sig mig eller sig själv, och ändå så använder jag mitt vuxna överlägsenhet och hotar på det där sättet....
Jag förstår ju samtidigt att det inte var så hemskt farligt. En sekund senare så kramades vi och jag bedyrade att jag givetvis aldrig skulle lämna honom kvar ensam och sen somnade han som en säl på min mage. Men ändå, det känns dumt att ta illa vid sig och bete sig som en sårad barnrumpa mot sitt eget barn.
Nog om det, ikväll är lilleman och jag ensamma hemma. Mannen är iväg med tre goda vänner och jagar över helgen. Jag har laddat upp med lite hyrfilmer (av den mer tjejiga sorten till mig) och den mer gulliga sorten till lillen. Glass och mys i soffan bara han och jag, det blir mysigt.
torsdag 7 maj 2009
De sista ljuva åren
Så hette gårdagens avsnitt av Uppdrag Granskning. Det handlade om äldreomsorgen i Sverige.
Nog för att jag redan visste att många äldre behandlas ovärdigt men detta var lite väl magstarkt.
Några av personerna i inslagen hade inte varit utomhus på flera år. Förvirrade vaggade de fram och tillbaka dagarna i ända i sjukhuslika korridorer med sina rullatorer som enda sällskap.
Jag blir så förbannad när jag ser sånt. I programmet jämförde en professor i geriatrik lagstiftningen som finns kring djur och kriminella med den som gäller för våra äldre. De förstnämndas villkor är på många sätt mer humana och värdiga. Som en av sönerna till en gammal kvinna i reportaget sa "Det vore nästan bättre att mamma satt i fängelse, då skulle hon iallafall komma ut en gång om dagen".
Jag menar inte att djur och kriminella inte ska behandlas med respekt och värdighet. Det tycker jag absolut att de ska. Däremot ifrågasätter jag att det inte går att lagstadga så att de gamla som önskar ska få rätt att komma ut minst någon gång i veckan. Åtminstone.
Självklart handlar det om personella och ekonomiska resurser men många äldreboenden klarar ju av det, så varför skulle inte alla kunna göra det?Jag tror det handlar om vilja, mod, empati och förståelse för sina brukare (eller kunder som det faktiskt är!!) hos de som bestämmer. Och på det, förmågan att prioritera rätt saker.
Jag hoppas verkligen att mina nära och kära som börjar bli till åren kommer att förbli pigga och friska länge än och att äldrevården hinner förbättras radikalt under den tiden.
Det skulle fullständigt ta knäcken på mig att behöva lämna min pappa på ett sådant där ställe.
Nog för att jag redan visste att många äldre behandlas ovärdigt men detta var lite väl magstarkt.
Några av personerna i inslagen hade inte varit utomhus på flera år. Förvirrade vaggade de fram och tillbaka dagarna i ända i sjukhuslika korridorer med sina rullatorer som enda sällskap.
Jag blir så förbannad när jag ser sånt. I programmet jämförde en professor i geriatrik lagstiftningen som finns kring djur och kriminella med den som gäller för våra äldre. De förstnämndas villkor är på många sätt mer humana och värdiga. Som en av sönerna till en gammal kvinna i reportaget sa "Det vore nästan bättre att mamma satt i fängelse, då skulle hon iallafall komma ut en gång om dagen".
Jag menar inte att djur och kriminella inte ska behandlas med respekt och värdighet. Det tycker jag absolut att de ska. Däremot ifrågasätter jag att det inte går att lagstadga så att de gamla som önskar ska få rätt att komma ut minst någon gång i veckan. Åtminstone.
Självklart handlar det om personella och ekonomiska resurser men många äldreboenden klarar ju av det, så varför skulle inte alla kunna göra det?Jag tror det handlar om vilja, mod, empati och förståelse för sina brukare (eller kunder som det faktiskt är!!) hos de som bestämmer. Och på det, förmågan att prioritera rätt saker.
Jag hoppas verkligen att mina nära och kära som börjar bli till åren kommer att förbli pigga och friska länge än och att äldrevården hinner förbättras radikalt under den tiden.
Det skulle fullständigt ta knäcken på mig att behöva lämna min pappa på ett sådant där ställe.
måndag 4 maj 2009
En välbehövlig paus
Livet går i 180 just nu. Våren är här och med den ljuset. Längtan ut har gjort att jag prioriterat bort tid framför datorn när jag varit ledig. Därav glest mellan inläggen.
Vi har hunnit med några härliga dagar i Åre sedan sist. Ljuvligt vårvinterväder med gnistrande snö och strålande sol. Lata dagar i pulkabacken med Lilleman. Lunch på terassen i backen. Kall öl i solen. Grillad kyckling på altanen på kvällen. Goda vänner.
Bästa och efterlängtade svärföräldrarna har varit här några dagar. Överlycklig Lilleman fick vara hemma från dagis och istället vara hemma och mysa med dem. Som alltid lika härligt att ha dem här och som vanligt gick tiden alldeles för fort. Som tur är träffas vi igen över Kristi Himmel.
Valborgshelgen var ljuvlig. Fantastiskt väder. Premiärgrillning och middag ute. Bästa vännerna här med sina barn. Jobb i trädgården. Prat med grannarna över staketet. Kaffe på bryggan.
På jobbet är det fullt upp. Många stora jobb som har deadline inom några veckor och nya spännande uppdrag på väg in. Det känns hoppfullt.
Livet är härligt. Vi mår bra. Jag är vansinnigt kär i min son och min man. Våren är här. Sommaren ligger framför oss. Kan inte bli mycket bättre!
Vi har hunnit med några härliga dagar i Åre sedan sist. Ljuvligt vårvinterväder med gnistrande snö och strålande sol. Lata dagar i pulkabacken med Lilleman. Lunch på terassen i backen. Kall öl i solen. Grillad kyckling på altanen på kvällen. Goda vänner.
Bästa och efterlängtade svärföräldrarna har varit här några dagar. Överlycklig Lilleman fick vara hemma från dagis och istället vara hemma och mysa med dem. Som alltid lika härligt att ha dem här och som vanligt gick tiden alldeles för fort. Som tur är träffas vi igen över Kristi Himmel.
Valborgshelgen var ljuvlig. Fantastiskt väder. Premiärgrillning och middag ute. Bästa vännerna här med sina barn. Jobb i trädgården. Prat med grannarna över staketet. Kaffe på bryggan.
På jobbet är det fullt upp. Många stora jobb som har deadline inom några veckor och nya spännande uppdrag på väg in. Det känns hoppfullt.
Livet är härligt. Vi mår bra. Jag är vansinnigt kär i min son och min man. Våren är här. Sommaren ligger framför oss. Kan inte bli mycket bättre!
tisdag 21 april 2009
Det enda positiva med den här globala finanskrisen...
....är att Stefan Ingves tvingas sänka räntan. Det är kul eftersom vi har rörliga bolån.
Det är givetvis jättedumt också av en mängd olika skäl men man måste väl få vara lite glad mitt i allt elände?
Det är givetvis jättedumt också av en mängd olika skäl men man måste väl få vara lite glad mitt i allt elände?
söndag 19 april 2009
Ett dygn med tjejerna
Igår vid lunch åkte jag med två av mina goa vänner till Sundsvall. Vi gjorde stan på eftermiddagen. Började med god lunch och ett glas vin och sen lite shopping. Köpte ett par nya jeans och en svart topp. Vi avrundade eftermiddagen med en god kopp kaffe på ett mysigt fik.
Vi hade fått låna en av tjejernas systers hus så när affärerna stängt så åkte vi dit och installerade oss. Tog det lugnt en stund innan vi duschade oss och gjorde oss fina. Åt lite god middag och sen tog vi en taxi upp till Folkets Park och en jätterolig danskväll. Vi dansade från att vi kom dit till strax före två. Det var verkligen jätteroligt.
Sovmorgon ända till 10 i morse och sen lite god frukost. Efter att ha städat efter oss styrde vi bilen hemåt igen. Kom hem till mina älsklingar strax efter lunch.
Vi tog en långpromenad och sen var vi ute och vårfixade i trädgården. Drack kaffe ute med grannen. Nu håller mannen på att lägga lilleman.
Sen väntar te och senaste Bondfilmen.
Vi hade fått låna en av tjejernas systers hus så när affärerna stängt så åkte vi dit och installerade oss. Tog det lugnt en stund innan vi duschade oss och gjorde oss fina. Åt lite god middag och sen tog vi en taxi upp till Folkets Park och en jätterolig danskväll. Vi dansade från att vi kom dit till strax före två. Det var verkligen jätteroligt.
Sovmorgon ända till 10 i morse och sen lite god frukost. Efter att ha städat efter oss styrde vi bilen hemåt igen. Kom hem till mina älsklingar strax efter lunch.
Vi tog en långpromenad och sen var vi ute och vårfixade i trädgården. Drack kaffe ute med grannen. Nu håller mannen på att lägga lilleman.
Sen väntar te och senaste Bondfilmen.
torsdag 16 april 2009
Rara lilla Madicken
..är inte så oskyldig som man kan tro.
Har precis sett filmen "Du är inte klok Madicken" från 1979. Hyrde några Astrid Lindgren filmer häromdagen för att vår son skulle få uppleva samma magi som jag själv gjorde till just hennes böcker och filmer. Pippi har han redan fastnat för och nu tänkte jag att det var dags att presentera Emil och Madicken för honom.
Jag insåg efter bara några minuters tittande att många av de scener som är med i filmen ALDRIG skulle tillåtas i ett barnprogram idag. Det första jag reagerade på var precis i början av filmen när Madicken och Lisabet springer runt nakna i sitt flickrum och hoppar i sängarna. Sen sätter de sig (fortfarande nakna) på en varsin stol vända mot kameran och börjar klä på sig små västar och långa strumpor men inga trosor. Egentligen är det helt sjukt att man reagerar på det för nakna barn är ju det naturligaste som finns. Eller borde iallafall få vara det.
Längre fram i filmen är det en scen när Madicken bråkar med Lus-Mia (fattiga flickan i stan).
Då skriker hon "Rör du skon så slår jag ihjäl dig". Va? Sa hon verkligen så? Men SÅ får man väl ändå inte säga.....
Abbes pappa är en riktig suput till karl. Större delen av filmen ligger han aspackad i ett dike eller snödriva och gaggar och Madicken får springa och hämta hans "ärkemara" till fru flera gånger för att släpa hem sin fulla karl. En berusad person syns väl aldrig i barnprogram idag eller är det bara jag som missat det?
Härom dagen såg jag Emil i Lönneberga med sonen. I flera av scenerna skakar Emils pappa honom jättehårt fram och tillbaka. Jag minns själv att jag var livrädd för Emils pappa när jag var liten (jag sprang och gömde mig och höll för öronen varje gång han skrek "Eeeeeemil, förgrymmade unge") men ändå kunde jag inte slita mig från TV-apparaten. Jag är därför väldigt noga med att sitta med lillen när han ser på Emil (han verkar inte vara alltför imponerad av varken Emil eller hans pappa än så länge vilket kanske är bra..).
Det kanske är det som är storheten med Astrid. Att hon skildrade världen som den faktiskt ser ut och inte så rosenröd och tillrättalagd som mycket är idag.
Det var hur som helst en intressant upplevelse, att jag reagerade som jag gjorde. Mitt minne av Astrids sagor och filmer från min barndom är ändå väldigt ljusa och varma.
Har precis sett filmen "Du är inte klok Madicken" från 1979. Hyrde några Astrid Lindgren filmer häromdagen för att vår son skulle få uppleva samma magi som jag själv gjorde till just hennes böcker och filmer. Pippi har han redan fastnat för och nu tänkte jag att det var dags att presentera Emil och Madicken för honom.
Jag insåg efter bara några minuters tittande att många av de scener som är med i filmen ALDRIG skulle tillåtas i ett barnprogram idag. Det första jag reagerade på var precis i början av filmen när Madicken och Lisabet springer runt nakna i sitt flickrum och hoppar i sängarna. Sen sätter de sig (fortfarande nakna) på en varsin stol vända mot kameran och börjar klä på sig små västar och långa strumpor men inga trosor. Egentligen är det helt sjukt att man reagerar på det för nakna barn är ju det naturligaste som finns. Eller borde iallafall få vara det.
Längre fram i filmen är det en scen när Madicken bråkar med Lus-Mia (fattiga flickan i stan).
Då skriker hon "Rör du skon så slår jag ihjäl dig". Va? Sa hon verkligen så? Men SÅ får man väl ändå inte säga.....
Abbes pappa är en riktig suput till karl. Större delen av filmen ligger han aspackad i ett dike eller snödriva och gaggar och Madicken får springa och hämta hans "ärkemara" till fru flera gånger för att släpa hem sin fulla karl. En berusad person syns väl aldrig i barnprogram idag eller är det bara jag som missat det?
Härom dagen såg jag Emil i Lönneberga med sonen. I flera av scenerna skakar Emils pappa honom jättehårt fram och tillbaka. Jag minns själv att jag var livrädd för Emils pappa när jag var liten (jag sprang och gömde mig och höll för öronen varje gång han skrek "Eeeeeemil, förgrymmade unge") men ändå kunde jag inte slita mig från TV-apparaten. Jag är därför väldigt noga med att sitta med lillen när han ser på Emil (han verkar inte vara alltför imponerad av varken Emil eller hans pappa än så länge vilket kanske är bra..).
Det kanske är det som är storheten med Astrid. Att hon skildrade världen som den faktiskt ser ut och inte så rosenröd och tillrättalagd som mycket är idag.
Det var hur som helst en intressant upplevelse, att jag reagerade som jag gjorde. Mitt minne av Astrids sagor och filmer från min barndom är ändå väldigt ljusa och varma.
tisdag 14 april 2009
Att tycka om ordning och reda...
....är en utmaning när man har en 2,5 åring hemma.
När Lilleman ska leka tar han inte bara fram det han tänker leka med utan ALLA bilar, eller ALLA pusselbitar, eller ALLA kritor och pennor och block...helst samtidigt.
Igår storstädade jag och mannen här hemma. Vi röjde undan alla saker som låg och skräpade överallt, dammade, dammsög, tvättade, vädrade, vek tvätt, tömde diskmaskinen - vi satt inte ner på rumpan på hela dagen kändes det som.
Sen....lugn, harmoni, vita fria ytor... i ungefär 30 sekunder. Sen var den lille vilden igång igen. Vräkte ut ALLA legobitar, ALLA böcker och ALLA DVD-skivor...
Puh!
Det är bara att inse. För min egen skull och även för Lillemans (för hur kul är det egentligen att vara en mamma som hela tiden springer och plockar, och hur kul är det att ha en en mamma som springer efter en och plockar när man precis fått fram alla roliga saker?). Det är så här det är att ha småbarn i sitt liv och i sitt hus. Det är bara att gilla läget och lägga ordningssinnet på hyllan i några år...
Slappna av morsan, det blir roligare så.
När Lilleman ska leka tar han inte bara fram det han tänker leka med utan ALLA bilar, eller ALLA pusselbitar, eller ALLA kritor och pennor och block...helst samtidigt.
Igår storstädade jag och mannen här hemma. Vi röjde undan alla saker som låg och skräpade överallt, dammade, dammsög, tvättade, vädrade, vek tvätt, tömde diskmaskinen - vi satt inte ner på rumpan på hela dagen kändes det som.
Sen....lugn, harmoni, vita fria ytor... i ungefär 30 sekunder. Sen var den lille vilden igång igen. Vräkte ut ALLA legobitar, ALLA böcker och ALLA DVD-skivor...
Puh!
Det är bara att inse. För min egen skull och även för Lillemans (för hur kul är det egentligen att vara en mamma som hela tiden springer och plockar, och hur kul är det att ha en en mamma som springer efter en och plockar när man precis fått fram alla roliga saker?). Det är så här det är att ha småbarn i sitt liv och i sitt hus. Det är bara att gilla läget och lägga ordningssinnet på hyllan i några år...
Slappna av morsan, det blir roligare så.
torsdag 9 april 2009
Påskledigt
Jobbar i stort sett hela dagen idag, sen är det dags för välbehövlig påskvila. Ikväll styr vikosan mot Härjedalen för några dagars besök.
Det ska bli härligt att komma iväg några dagar hela familjen. Vi ska bara äta och dricka gott, umgås med nära och kära, pimpla röding på isen, tömma påskägg, krama påskharar och vara ute i solen och mysa.
Hoppas ni får en riktigt härlig påskhelg!
måndag 6 april 2009
Jag har ingen damcykel, jag har en dammig cykel..
...nu väntar jag bara på att snöslasket ska försvinna och punkan på bakdäcket ska trolla bort sig själv, SEN ska jag börja cykla!
Skönheten jag tänker trampa omkring på är min mammas gamla Skeppshult Natur som stått hemma i pappas garage ända sedan mamma gick bort. Synd på en så fin cykel.
Så nu ska både cykeln och jag få komma ut och andas vårluft.
Bilden har jag lånat från Skeppshult.se
Skönheten jag tänker trampa omkring på är min mammas gamla Skeppshult Natur som stått hemma i pappas garage ända sedan mamma gick bort. Synd på en så fin cykel.
Så nu ska både cykeln och jag få komma ut och andas vårluft.
Bilden har jag lånat från Skeppshult.se
Engelsk konfekt...
...är egentligen en form av godis som jag tycker är mer snygg än god, men ändå sitter jag och proppar munnen full just nu.Måndag igen. En vecka som började med en rivstart. Lilleman är frisk igen och var på dagis för första gången på två veckor. Han var alldeles lycklig när han fick komma iväg och leka med sina kompisar igen. Underbart att se!
Själv har jag ägnat större delen av dagen åt interna möten, utan möjlighet att debitera en timme (har märkt att det är en ny typ av stress som egen företagare). Å andra sidan så behövs verkligen dessa dagar också så man får lite koll och överblick. Många spännande kunder på väg in så det går fortsatt bra trots lågkonjunktur och finanskris. Det är bara att tacka och ta emot och hoppas att det håller i sig.
Snart dags för "Familjen Annorlunda" på TV4. Sen en kopp te med honung från byns biodling och sen marsch i säng.
fredag 3 april 2009
Tips på bra självbiografi?
Jag är sugen på att läsa en självbiografi. Någon som har ett bra tips?
Inspirera mig gärna genom att förklara varför du tycker att jag bör läsa den.
Trevlig fredagkväll!
Inspirera mig gärna genom att förklara varför du tycker att jag bör läsa den.
Trevlig fredagkväll!
Självuppfyllande profetsia?
Jag är född i mitten av maj och är alltså oxe. När jag läser vilka egenskaper som är typiska för en oxe i olika typer av horoskop så blir jag nästan full i skratt. Jag verkar vara den TYPISKA oxekvinnan.Planet: Venus
Element: Jord
Oxen är ett jordtecken som är pålitligt och har båda fötterna på jorden. Den härskande planeten är venus, kärlekens gudinna.
Sådan är oxen
Oxen är stabil, uthållig, trofast och lojal. Tycker inte om förändringar och är mån om tryggheten både i arbetet och på fritiden. Trivs bäst när hon på förväg vet vad som kommer att hända.
En oxe bryter sällan ett löfte och är väldigt lojal mot både vänner och partners.
Oxen är en person som trivs hemma och är väldigt familjekär. Hon tycker om att omge sig med vackra saker och har ofta ett trivsamt hem. Oxen trivs med att påta i jorden och har ofta "gröna fingrar". Oxen älskar god mat, vacker musik, härliga dofter och är en livsnjutare av stora mått.
Svaga sidor
Oxen är ofta snabb att döma andra och känner sig ofta tveksam till att släppa okända människor inpå livet. En oxe är ofta svartsjuk och har ett stort ha-begär. Envis som få och tjurskallig om hon inte får som hon vill.
Kärleksliv
Eftersom Venus styr stjärntecknet är oxen mycket sensuell och erotisk när hon är förälskad. En oxe vill helst ha en partner som är lugn och stabil för att känna sig trygg. En oxe gifter sig ofta och är sin partner trogen livet ut.
Arbetsliv
Oxen är estet och älskar saker som växer och gror. Trädgårdsmästare är ett passande yrke.
Arkitekt, sångare, konstnär eller fotomodell är andra yrken där man hittar många oxar.
Oxen är ekonomisk och tycker om att ha ordning på ekonomin. Passar därför också som ekonom eller bankman.
Hälsa
Oxens akilleshäl är halsen och drabbas ofta av olika halsåkommor. Då oxen är en livsnjutare av stora mått så har hon lätt för att lägga på sig några extra kilon så det gäller att se upp.
*****
Jag är inte särskilt svartsjuk, har inte gröna fingrar, är inte fotomodell och jobbar inte på bank och har inte lätt för att gå upp i vikt - annars stämmer det mesta fånigt väl! Ibland undrar jag om jag verkligen ÄR så här eller om jag läst mina horoskop så många gånger så jag TROR att jag är så här?!
Hur är det med er - känner ni igen er i era stjärntecken?
En oxe bryter sällan ett löfte och är väldigt lojal mot både vänner och partners.
Oxen är en person som trivs hemma och är väldigt familjekär. Hon tycker om att omge sig med vackra saker och har ofta ett trivsamt hem. Oxen trivs med att påta i jorden och har ofta "gröna fingrar". Oxen älskar god mat, vacker musik, härliga dofter och är en livsnjutare av stora mått.
Svaga sidor
Oxen är ofta snabb att döma andra och känner sig ofta tveksam till att släppa okända människor inpå livet. En oxe är ofta svartsjuk och har ett stort ha-begär. Envis som få och tjurskallig om hon inte får som hon vill.
Kärleksliv
Eftersom Venus styr stjärntecknet är oxen mycket sensuell och erotisk när hon är förälskad. En oxe vill helst ha en partner som är lugn och stabil för att känna sig trygg. En oxe gifter sig ofta och är sin partner trogen livet ut.
Arbetsliv
Oxen är estet och älskar saker som växer och gror. Trädgårdsmästare är ett passande yrke.
Arkitekt, sångare, konstnär eller fotomodell är andra yrken där man hittar många oxar.
Oxen är ekonomisk och tycker om att ha ordning på ekonomin. Passar därför också som ekonom eller bankman.
Hälsa
Oxens akilleshäl är halsen och drabbas ofta av olika halsåkommor. Då oxen är en livsnjutare av stora mått så har hon lätt för att lägga på sig några extra kilon så det gäller att se upp.
*****
Jag är inte särskilt svartsjuk, har inte gröna fingrar, är inte fotomodell och jobbar inte på bank och har inte lätt för att gå upp i vikt - annars stämmer det mesta fånigt väl! Ibland undrar jag om jag verkligen ÄR så här eller om jag läst mina horoskop så många gånger så jag TROR att jag är så här?!
Hur är det med er - känner ni igen er i era stjärntecken?
torsdag 2 april 2009
Livet som aldrig fick börja
Jag kunde ha varit tvåbarnsmamma nu. Barnmorskan på MVC beräknade att vårt barn skulle födas i mitten av mars i år. Något ville annorlunda. Det blev inte så.
I september förra året, veckan efter inskrivningen på MVC, skulle jag till gynmottagningen för att få information om fosterdiagnostik. Eftersom jag är över 35 så erbjöds jag det. De ville också göra ett ultraljudtest för att se att allt stod rätt till innan eventuella tester inleddes. Innan den dagen hade jag inte haft en tanke på att något kunde vara fel. Jag var där själv, mannen var hemma med Lilleman som var förkyld.
Jag förstod direkt att något inte var som det skulle. Barnmorskan och hennes läkarstudent tittade länge på skärmen utan att säga någonting, de drog scannern över magen om och om igen precis som om de letade efter något. Till slut säger den kvinnliga läkaren "Du ser säkert att vi ser lite fundersamma ut...". Efter det minns jag knappt vad hon sa.
Fördröjt missfall. Fostret hade dött inne i min mage utan att jag märkt någonting. Jag var i vecka 9 när jag fick beskedet och åkte sedan hem för att "vänta ut missfallet" på naturlig väg eftersom tydligen det är det bästa för kroppen. Efter drygt två veckor av fortsatta gravidsymptom som illamående så stod jag inte ut längre utan bad att få ta en tablett för att framkalla missfallet på medicinsk väg.
Kroppen återhämtade sig relativt fort rent fysiskt men psykiskt har det tagit lite längre tid.
Framförallt de senaste veckorna har jag tänkt på det eftersom tanken var att hon eller han skulle varit här hos oss nu.
Om jag skulle ha turen att bli gravid igen så kommer jag vara betydligt mer orolig och rädd än tidigare graviditeter och det känns lite trist. Å andra sidan kommer inte det hindra mig från att försöka bli mamma igen.
I september förra året, veckan efter inskrivningen på MVC, skulle jag till gynmottagningen för att få information om fosterdiagnostik. Eftersom jag är över 35 så erbjöds jag det. De ville också göra ett ultraljudtest för att se att allt stod rätt till innan eventuella tester inleddes. Innan den dagen hade jag inte haft en tanke på att något kunde vara fel. Jag var där själv, mannen var hemma med Lilleman som var förkyld.
Jag förstod direkt att något inte var som det skulle. Barnmorskan och hennes läkarstudent tittade länge på skärmen utan att säga någonting, de drog scannern över magen om och om igen precis som om de letade efter något. Till slut säger den kvinnliga läkaren "Du ser säkert att vi ser lite fundersamma ut...". Efter det minns jag knappt vad hon sa.
Fördröjt missfall. Fostret hade dött inne i min mage utan att jag märkt någonting. Jag var i vecka 9 när jag fick beskedet och åkte sedan hem för att "vänta ut missfallet" på naturlig väg eftersom tydligen det är det bästa för kroppen. Efter drygt två veckor av fortsatta gravidsymptom som illamående så stod jag inte ut längre utan bad att få ta en tablett för att framkalla missfallet på medicinsk väg.
Kroppen återhämtade sig relativt fort rent fysiskt men psykiskt har det tagit lite längre tid.
Framförallt de senaste veckorna har jag tänkt på det eftersom tanken var att hon eller han skulle varit här hos oss nu.
Om jag skulle ha turen att bli gravid igen så kommer jag vara betydligt mer orolig och rädd än tidigare graviditeter och det känns lite trist. Å andra sidan kommer inte det hindra mig från att försöka bli mamma igen.
onsdag 1 april 2009
Prickig och uttråkad
Lilleman börjar bli mer än lovligt trött på att vara hemma och vara sjuk. Hela förra veckan var vi hemma för då var han förkyld med feber, snuva och hosta och nu denna vecka vattkoppor.
Prickarna förökar sig men än så länge verkar han relativt obesvärad av dem. Vi får hoppas att det inte blir så mycket värre än så här.
Den planerade Åreresan imorgon blir inte av. Känns sådär att komma dit med en hängig liten kille. Dessutom har detta långvarande vabbande gjort att det inte känns ok att vara borta från firman två dagar på semester. Vi försöker flytta fram fjällresan tills i slutet av april istället och hoppas att snön ligger kvar då.
Ska försöka locka hit en kompis och hennes barn i eftermiddag så lilleman får lite leksällskap. Han börjar tycka mamma och pappa är rätt trista...
Prickarna förökar sig men än så länge verkar han relativt obesvärad av dem. Vi får hoppas att det inte blir så mycket värre än så här.
Den planerade Åreresan imorgon blir inte av. Känns sådär att komma dit med en hängig liten kille. Dessutom har detta långvarande vabbande gjort att det inte känns ok att vara borta från firman två dagar på semester. Vi försöker flytta fram fjällresan tills i slutet av april istället och hoppas att snön ligger kvar då.
Ska försöka locka hit en kompis och hennes barn i eftermiddag så lilleman får lite leksällskap. Han börjar tycka mamma och pappa är rätt trista...
söndag 29 mars 2009
Tre små oskyldiga koppor
....men ändock vattkoppor! Såg en liten märklig röd prick på Lilleman i morse när jag bytte blöja på honom och sen en till å en till. Totalt bara tre stycken än så länge men det råder inget tvivel om vad det är.
Så nu förbereder mannen och jag oss för ytterligare en VAB-vecka. Vi har redan varit hemma en hel vecka på grund av en envis förkylning. Vi har bunkrat med lite nya filmer (till både lillen och oss) och delat upp arbetsdagarna så gott det går. Fördelen med att bo på landet och ha nära till dagis och dessutom driva en varsin firma är att vi styr över våra dagar och vår tid själva. Hur det hade gått annars vill jag inte ens tänka på.
Lilleman verkar än så länge ganska obekymrad över sina små prickar, vi får väl se hur det utvecklas.
Planen är att vi ska åka till goda vänner i Åre på torsdag. Spännande att se hur det blir med det.
Så nu förbereder mannen och jag oss för ytterligare en VAB-vecka. Vi har redan varit hemma en hel vecka på grund av en envis förkylning. Vi har bunkrat med lite nya filmer (till både lillen och oss) och delat upp arbetsdagarna så gott det går. Fördelen med att bo på landet och ha nära till dagis och dessutom driva en varsin firma är att vi styr över våra dagar och vår tid själva. Hur det hade gått annars vill jag inte ens tänka på.
Lilleman verkar än så länge ganska obekymrad över sina små prickar, vi får väl se hur det utvecklas.
Planen är att vi ska åka till goda vänner i Åre på torsdag. Spännande att se hur det blir med det.
fredag 27 mars 2009
Dans är min absoluta passion
Så länge jag kan minnas har jag älskat att dansa. Balett, jazzdans och showdans när jag var yngre och från tonåren och uppåt så har det mest handlat om bugg och foxtrot. Säkerligen har mitt påbrå från Hälsingland format mig. Även om jag både föddes och växte upp i Stockholm så har jag tillbringat i stort sett all ledig tid här. Båda mina föräldrar tyckte väldigt mycket om att dansa när de var yngre och från att jag var fjorton så började även jag och mina vänner åka på logdans.
Innan vi tog körkort så ställde våra gulliga föräldrar upp och körde oss. Många danslogar låg flera mil hemifrån så det var åtskilliga sommarkvällar som mina föräldrar tillbringade bakom ratten. Så här i efterhand inser man vilken kärleksfull handling det var. Att i ur och skur alltid ställa upp och skjutsa och hämta, gärna mitt i natten. Kärlek!
Frågar du mig så tycker jag alla föräldrar borde uppmuntra sina barn att börja dansa.
Varför? För att det ger så oerhört mycket. Det är oerhört roligt, man lär känna många nya människor, man får motion men framförallt är det en ovärderligt bra social träning. Framförallt när man är ung är dansen ett jättebra sätt att lära sig att umgås och vara nära någon av motsatt kön på ett naturligt sätt (utan att behöva styrka sig med sprit först), att komma över sin blygsel och tro på sig själv och att lära sig att man duger som man är. Givetvis finns det andra former där du kan lära dig det också men dansen är någon jag verkligen förespråkar.
Krogvärlden upplever jag många gånger som ytlig. Du döms direkt efter hur du ser ut och är du inte snygg så har du inte mycket att komma med. I danskretsar är det inte alls på samma sätt. Där är det istället den som är duktig att dansa som är kung, oavsett ålder, charm och utseende. Visst, det kan ju vara knäckande nog för den som som inte kan dansa. Å andra sidan, dansa kan du lära dig - hur du ser ut kan du bara delvis göra något åt.
Som ni märker skulle jag kunna skriva en hel avhandling om det här. Det ska jag inte.
Åka på dans däremot, det ska jag göra, imorgonkväll.
Kram och trevlig fredag!
Innan vi tog körkort så ställde våra gulliga föräldrar upp och körde oss. Många danslogar låg flera mil hemifrån så det var åtskilliga sommarkvällar som mina föräldrar tillbringade bakom ratten. Så här i efterhand inser man vilken kärleksfull handling det var. Att i ur och skur alltid ställa upp och skjutsa och hämta, gärna mitt i natten. Kärlek!
Frågar du mig så tycker jag alla föräldrar borde uppmuntra sina barn att börja dansa.
Varför? För att det ger så oerhört mycket. Det är oerhört roligt, man lär känna många nya människor, man får motion men framförallt är det en ovärderligt bra social träning. Framförallt när man är ung är dansen ett jättebra sätt att lära sig att umgås och vara nära någon av motsatt kön på ett naturligt sätt (utan att behöva styrka sig med sprit först), att komma över sin blygsel och tro på sig själv och att lära sig att man duger som man är. Givetvis finns det andra former där du kan lära dig det också men dansen är någon jag verkligen förespråkar.
Krogvärlden upplever jag många gånger som ytlig. Du döms direkt efter hur du ser ut och är du inte snygg så har du inte mycket att komma med. I danskretsar är det inte alls på samma sätt. Där är det istället den som är duktig att dansa som är kung, oavsett ålder, charm och utseende. Visst, det kan ju vara knäckande nog för den som som inte kan dansa. Å andra sidan, dansa kan du lära dig - hur du ser ut kan du bara delvis göra något åt.
Som ni märker skulle jag kunna skriva en hel avhandling om det här. Det ska jag inte.
Åka på dans däremot, det ska jag göra, imorgonkväll.
Kram och trevlig fredag!
torsdag 26 mars 2009
10 ton skräp
Hamnade framför programmet "Rent hus" i TV4 igår kväll. Ett ganska dåligt program egentligen (framförallt klarar jag inte av den flåshurtige speakern). Missade inledningen så jag förstod aldrig riktigt hur den gamla damen hamnat i den situation hon gjort men jösses....Innan de ens kunde börja städa lägenheten så fyllde de två hela containers med skräp. Eländet vägde 10 ton! Hur kan man överhuvudtaget samla på sig så mycket skräp och förvara det i en lägenhet? Hon hade saker precis överallt. I kylskåpet hittade de mat från 1990 och på toaletten stod det kartonger och kassar överallt så hon var tvungen att flytta omkring saker för att kunna gå på toaletten. Hennes fyra katter slogs om utrymmet på golvet med diverse skadedjur. Misär.
Helt plötsligt framstår ens egna dammtussar och klädhögar som ett ganska futtigt problem.
tisdag 24 mars 2009
Impregnerad i snor
Lilleman är förkyld. Vi var hemma igår och även idag. Han hostar och snorar och vill helst inte äta. Jag försöker muta honom att få i sig lite men det är inte mycket han petar i sig.
Vad gör man när en 2,5 åring har rinnig näsa? Det blir snor precis överallt!
På soffan, på kuddarna, på kläderna, på allt han rör vid.
Har allvarligt funderat på att plasta in soffan.
Vad gör man när en 2,5 åring har rinnig näsa? Det blir snor precis överallt!
På soffan, på kuddarna, på kläderna, på allt han rör vid.
Har allvarligt funderat på att plasta in soffan.
måndag 23 mars 2009
Kärlek
Vilken lyx att få tillbringa ett drygt dygn med sina bästa vänner. Vi har haft precis så mysigt som jag hade hoppats. Gapskratt, tårar, allvar och skoj i en salig blandning varvat med god mat och dryck. Det är ljuvligt att få tillbringa tid med människor man känt större delen av sitt liv och känner sig fullständigt avslappnad tillsammans med.
Vi småbarnsmammor orkade hålla oss vakna till efter midnatt vilket var lite av en bedrift och sov sedan gott ända till 9 utan att bli väckta av varken män eller barn. Söndagen startade vi med gott kaffe, äggröra, bacon och rostat bröd och sen blev det kramkalas på tågstationen innan de åkte hem.
Vilka fantastiska tjejer ni är och vilken förmån att få ha er i mitt liv. Jag kommer att leva länge på den här helgen.
Det enda problemet med att ses är att inse hur mycket jag saknar er.
Kom snart tillbaka - lova det!
Puss på er.
Vi småbarnsmammor orkade hålla oss vakna till efter midnatt vilket var lite av en bedrift och sov sedan gott ända till 9 utan att bli väckta av varken män eller barn. Söndagen startade vi med gott kaffe, äggröra, bacon och rostat bröd och sen blev det kramkalas på tågstationen innan de åkte hem.
Vilka fantastiska tjejer ni är och vilken förmån att få ha er i mitt liv. Jag kommer att leva länge på den här helgen.
Det enda problemet med att ses är att inse hur mycket jag saknar er.
Kom snart tillbaka - lova det!
Puss på er.
onsdag 18 mars 2009
Bästisbesök
På lördag kommer två av mina bästa vänner hit på besök. Vi har inte setts på snart ett år och det är första gången de är här sedan vi flyttade. Jag känner mig helt upprymd och lycklig. Det ska bli så roligt att få visa dem runt och dela med mig av det liv vi lever här.
Vi ska inte göra något speciellt, bara vara. De har fått instruktioner att lämna allt högklackat och obekvämt hemma och istället ha med sig varma och sköna skor att gå långa promenader i och framförallt mjuka myskläder att sitta framför brasan i.
Vi ska bara äta gott, ta långa promenader, dricka kaffe, äta semlor, prata om livet, dricka vin och tanka positiv energi från varandra. Det ska bli underbart kul - jag längtar!
Välkomna hit, K och C!
Den finfina bilden lånade jag från Vävkompaniet. Bilden heter "Bästa bästisar" och är en akvarell målad av Ingrid "Imse" Söderberg.
Vi ska inte göra något speciellt, bara vara. De har fått instruktioner att lämna allt högklackat och obekvämt hemma och istället ha med sig varma och sköna skor att gå långa promenader i och framförallt mjuka myskläder att sitta framför brasan i.
Vi ska bara äta gott, ta långa promenader, dricka kaffe, äta semlor, prata om livet, dricka vin och tanka positiv energi från varandra. Det ska bli underbart kul - jag längtar!
Välkomna hit, K och C!
Den finfina bilden lånade jag från Vävkompaniet. Bilden heter "Bästa bästisar" och är en akvarell målad av Ingrid "Imse" Söderberg.
söndag 15 mars 2009
Nästan overkligt härligt
Det är dagsmeja. Solen skiner och lovar vår. Snön smälter och det droppar från taket. Har suttit ute på ett fårskinn på en spark i snön och läst senaste numret av Lantliv. Har jag tur kanske jag lyckats få en eller två fräknar i mitt vinterbleka ansikte. Nu har jag precis kommit in.
Mannen är och jobbar och Lilleman ligger och sover sin eftermiddagslur. Själv tänkte jag fortsätta att bara lata mig en stund till.
Helgen har varit lugn och skön. I fredags kväll var vi bortbjudna på middag till några goda vänner. De bor i Stockholm men har fritidshus här. Glada barn, mexikansk mat och god öl. Vi var alla rätt mosiga efter en lång arbetsvecka så det blev en tidig kväll.
Igår var det också ljuvligt väder. Vi var ute flera timmar och lekte i snön, åkte skidor och bjöd grannarna på kaffe nere på bryggan. På eftermiddagen bakade jag matbröd. Det blev faktiskt riktigt gott. Dinkelmjöl (fullkorn och siktat), en hel massa kryddor (fänkål, anis och kummin), bikarbonat, bakpulver, lite sirap och filmjölk. Det kommer jag att göra om.
På kvällen fick vi besök av en kompis. Vi åt middag och sen hamnade vi framför Melodifestivalen. Vet inte riktigt vad jag tycker om utgången, lite oväntat. Har nog aldrig hänt att det inte går att sjunga med i refrängen på vinnarlåten....
Snart dags för en veckas hårdkörning på jobbet igen. Nästa helg kommer två av mina bästa vänner från Stockholm hit på besök utan män och barn. Det ska bli underbart att få rå om dem även om det är för bara två dagar. Det var på tok för länge sedan vi sågs så jag längtar verkligen.
Mannen är och jobbar och Lilleman ligger och sover sin eftermiddagslur. Själv tänkte jag fortsätta att bara lata mig en stund till.
Helgen har varit lugn och skön. I fredags kväll var vi bortbjudna på middag till några goda vänner. De bor i Stockholm men har fritidshus här. Glada barn, mexikansk mat och god öl. Vi var alla rätt mosiga efter en lång arbetsvecka så det blev en tidig kväll.
Igår var det också ljuvligt väder. Vi var ute flera timmar och lekte i snön, åkte skidor och bjöd grannarna på kaffe nere på bryggan. På eftermiddagen bakade jag matbröd. Det blev faktiskt riktigt gott. Dinkelmjöl (fullkorn och siktat), en hel massa kryddor (fänkål, anis och kummin), bikarbonat, bakpulver, lite sirap och filmjölk. Det kommer jag att göra om.
På kvällen fick vi besök av en kompis. Vi åt middag och sen hamnade vi framför Melodifestivalen. Vet inte riktigt vad jag tycker om utgången, lite oväntat. Har nog aldrig hänt att det inte går att sjunga med i refrängen på vinnarlåten....
Snart dags för en veckas hårdkörning på jobbet igen. Nästa helg kommer två av mina bästa vänner från Stockholm hit på besök utan män och barn. Det ska bli underbart att få rå om dem även om det är för bara två dagar. Det var på tok för länge sedan vi sågs så jag längtar verkligen.
torsdag 12 mars 2009
Hemma igen
Min blixtvisit i Stockholm blev precis så trevlig som jag hade hoppats på. Anledningen att jag åkte dit var för att bli avtackad på mitt förra jobb. Det kändes onekligen lite märkligt att åka dit och bli avtackad efter att ha varit därifrån i 2,5 år. Först nästan 2 år år som föräldraledig och sedan ett drygt halvår som tjänstledig för att starta eget.
Ännu mer märkligt var att nästan 50 personer hade slutit upp för att träffa mig, krama mig, äta god tårta och önska mig lycka till. Jag blev väldigt rörd och glad och förutom fantastiska presenter (ett vackert silverhalsband, två goda flaskor vin, en otroligt vacker orkidé och presentkort på Ticnet till mig och mannen) så höll två av mina före detta chefer både personliga och fina tal. Det var nog tur i oturen att jag hade varit därifrån en stund och fått lite distans annars hade det blivit väldigt jobbigt och känslosamt. Nu lyckades jag konstigt nog hålla tårarna borta och det är VÄLDIGT olikt mig.
Efter att ha gått ett varv på kontoret och sagt hejdå till alla så åkte jag in till stan med min förre chef och en kollega. Från hans lägenhet på Kungsholmen tog vi en promenad till Caliente på Fleminggatan där några före detta kollegor från informationsavdelningen anslöt. Det var så härligt att träffa dem. Vi åt goda tapas, drack lite vin och satt och babblade och skrattade så högt att våra bordsgrannar nog blev rätt trötta på oss till slut.
Vi avrundade kvällen på El Diablo (tidigare Baguz) och drack drinkar. Jag sov i soffan hemma hos min favvochef Mats och efter en god natts sömn vaknade jag och blev serverad härlig frukost med utsikt över Karlbergs Slott. Efter att ha tackat och kramat om chefen och lovat att vi ska hålla kontakten så begav jag mig ut på shoppingrunda på stan.
Jag gjorde mitt bästa för att sponsra i stort sett alla butiker på Vestermalmsgallerian. Ljuvligt våriga kläder till Lilleman på Polarn & Pyret, ett rouge och en ögonskugga till mig själv på FACE, en sjal på Indiska, en marinblå skjorta på H&M, en docksöt blus i marint/vitt från MQ och sist men inte minst några goda teer från Bönor & Blad.
Efter en sushilunch med goda vännen H och hennes urgulliga dotter tåg jag en taxi med all packning till Centralstationen och tåget norrut.
Ett drygt dygn senare är hemma igen hos mina två kärlekar igen. Några tusenlappar fattigare men många kärleksfulla och varma möten rikare.
Ännu mer märkligt var att nästan 50 personer hade slutit upp för att träffa mig, krama mig, äta god tårta och önska mig lycka till. Jag blev väldigt rörd och glad och förutom fantastiska presenter (ett vackert silverhalsband, två goda flaskor vin, en otroligt vacker orkidé och presentkort på Ticnet till mig och mannen) så höll två av mina före detta chefer både personliga och fina tal. Det var nog tur i oturen att jag hade varit därifrån en stund och fått lite distans annars hade det blivit väldigt jobbigt och känslosamt. Nu lyckades jag konstigt nog hålla tårarna borta och det är VÄLDIGT olikt mig.
Efter att ha gått ett varv på kontoret och sagt hejdå till alla så åkte jag in till stan med min förre chef och en kollega. Från hans lägenhet på Kungsholmen tog vi en promenad till Caliente på Fleminggatan där några före detta kollegor från informationsavdelningen anslöt. Det var så härligt att träffa dem. Vi åt goda tapas, drack lite vin och satt och babblade och skrattade så högt att våra bordsgrannar nog blev rätt trötta på oss till slut.
Vi avrundade kvällen på El Diablo (tidigare Baguz) och drack drinkar. Jag sov i soffan hemma hos min favvochef Mats och efter en god natts sömn vaknade jag och blev serverad härlig frukost med utsikt över Karlbergs Slott. Efter att ha tackat och kramat om chefen och lovat att vi ska hålla kontakten så begav jag mig ut på shoppingrunda på stan.
Jag gjorde mitt bästa för att sponsra i stort sett alla butiker på Vestermalmsgallerian. Ljuvligt våriga kläder till Lilleman på Polarn & Pyret, ett rouge och en ögonskugga till mig själv på FACE, en sjal på Indiska, en marinblå skjorta på H&M, en docksöt blus i marint/vitt från MQ och sist men inte minst några goda teer från Bönor & Blad.
Efter en sushilunch med goda vännen H och hennes urgulliga dotter tåg jag en taxi med all packning till Centralstationen och tåget norrut.
Ett drygt dygn senare är hemma igen hos mina två kärlekar igen. Några tusenlappar fattigare men många kärleksfulla och varma möten rikare.
tisdag 10 mars 2009
Lantlollan drar till storstan
Det är otroligt hur fort det går. För mindre än ett år sedan bodde jag i en lägenhet i en av Stockholms närförorter. Det tog en kvart med tunnelbanan in till city. Tio minuter med bil till jobbet. Kvällsöppna matbutiker, bageri, små mysiga butiker, kemtvätt och pizzeria fanns alldeles runt hörnet. Innan Lilleman kom till världen så nyttjade jag storstadens enorma utbud relativt ofta. Restaurangbesök, shoppingsrundor och afterwork med kollegorna. Efter att vår solstråle föddes så blev vändorna in till stan färre.Nu bor jag med familjen i ett charmigt hus i Hälsingland. Lantligt men inte så väldigt långt från civilisationen. Det mesta jag behöver finns inom tio minuters räckhåll. Till dagis tar det bara några minuter med bil, till jobbet likaså. Utbudet är inte lika stort givetvis men det räcker bra för mig.
Imorgon åker jag till Stockholm för första gången på 8 månader. Det är inte klokt egentligen att jag inte varit där sedan dess. Jag har planerat att åka dit flera gånger men av olika anledningar har det inte blivit av. Förrän nu.
Jag inser att jag blivit en riktig lantlolla. Något som liknar resfeber pirrar i kroppen på mig. Tågbiljetten finns laddad i mobilen. Väskan är packad. Jag är redo!
Stockholm - here I come!
lördag 7 mars 2009
Avverkning vid strandkanten
Lördag eftermiddag. Ute är det gråmulet och runt noll. Mannen, pappa och några goda vänner är ute vid strandkanten och fäller träd. De håller även på att förbereda inför morgondagens angling. Det ska borras hål i isen och fixas och trixas. Just nu ser det ut som de kört fast med skotern i sörjan ute på isen.
Själv håller jag mig inomhus med lilleman. Han somnade för en halvtimme sen så nu sitter jag framför datorn en stund. Elden brinner i kaminen och i CD-spelaren sjunger Anna Nygren skön jazz.
I förmiddags åkte jag en sväng in till stan själv. Hann gå en sväng på bok-rean och köpte lite böcker till mannen och E. Sen frossade jag i blomsteraffären och kom hem med två vackra murgrönor, en bukett vita tulpaner med ginst och ranunkler och två krukor med finfina pärlhyacinter. Nu är det vår!
Ikväll blir det torsk med färskriven pepparrot, skirat smör och potatis. Till det en god flaska vitt.
Vi har besök av en god vän till M. I natt satt vi uppe och bubblade till halv tre så jag misstänker att det blir sent även ikväll.
Ha en fortsatt trevlig lördag!
Själv håller jag mig inomhus med lilleman. Han somnade för en halvtimme sen så nu sitter jag framför datorn en stund. Elden brinner i kaminen och i CD-spelaren sjunger Anna Nygren skön jazz.
I förmiddags åkte jag en sväng in till stan själv. Hann gå en sväng på bok-rean och köpte lite böcker till mannen och E. Sen frossade jag i blomsteraffären och kom hem med två vackra murgrönor, en bukett vita tulpaner med ginst och ranunkler och två krukor med finfina pärlhyacinter. Nu är det vår!
Ikväll blir det torsk med färskriven pepparrot, skirat smör och potatis. Till det en god flaska vitt.
Vi har besök av en god vän till M. I natt satt vi uppe och bubblade till halv tre så jag misstänker att det blir sent även ikväll.
Ha en fortsatt trevlig lördag!
onsdag 4 mars 2009
Lugn onsdagkväll
Mannen är och simmar och sonen somnade ovaggad redan halv åtta. Med andra ord lite tid bara för mig själv. Efter en latmaskmiddag i form av fyra ostsmörgåsar och ett glas mjölk sitter jag nu i favoritfåtöljen med datorn i knät och väntar på att Sommer ska börja.
Återigen har snart en hel arbetsvecka gått. Dagarna rusar. I helgen väntar besök från Stockholm. En god vän till mannen kommer hit. Själv hoppas jag få en tid hos min goda vän och frisör J på lördag. Mitt hår behöver verkligen klippas. Och kanske göras lite mer blont. Jag längtar alltid efter blondare hår så här års. Just nu känner jag mig väldigt musgrå i håret och det rimmar illa med mina vårkänslor.
Ser med ett halvt öga på pinsamma programmet "Semestersvenskar" och de två familjerna från Åmål som har walkietalkies med sig för att kunna dela upp sig i mindre grupper och sprida ut sig på semesterresmålet. På många sätt är det praktiskt med charter - på andra sätt är det riktigt pinsamt.
Återigen har snart en hel arbetsvecka gått. Dagarna rusar. I helgen väntar besök från Stockholm. En god vän till mannen kommer hit. Själv hoppas jag få en tid hos min goda vän och frisör J på lördag. Mitt hår behöver verkligen klippas. Och kanske göras lite mer blont. Jag längtar alltid efter blondare hår så här års. Just nu känner jag mig väldigt musgrå i håret och det rimmar illa med mina vårkänslor.
Ser med ett halvt öga på pinsamma programmet "Semestersvenskar" och de två familjerna från Åmål som har walkietalkies med sig för att kunna dela upp sig i mindre grupper och sprida ut sig på semesterresmålet. På många sätt är det praktiskt med charter - på andra sätt är det riktigt pinsamt.
tisdag 3 mars 2009
Bekännelse
Jag skäms att behöva skriva det men precis som jag befarade så har jag ännu inte köpt något träningskort. Trots att jag dyrt och heligt lovade mig själv (och er andra som tittar in här då och då) för inte alltför länge sedan.
Jag har inte direkt någon bra ursäkt heller. Mer än att jag haft ögoninflammation i en dryg vecka, jobbat järnet och helt enkelt knappt haft tid att åka in till stan. Oavsett vad så är jag besviken, jag borde ha hunnit träna minst 8 gånger vid det här laget.
Istället har jag ätit semlor på tok för många gånger och knappt rört mig överhuvudtaget.
En sak som jag däremot är ganska stolt över är att jag INTE tittar på snyftarfilmen på SVT1 som sänds just nu. Jag läste i tidningen vad filmen skulle handla om och insåg att det INTE var något för mig. Way too sorgligt så det fick vara.
Istället ska jag försöka peppa mig själv att komma iväg och köpa det där jäkla kortet så det blir ordning någongång! Att de tar drygt 3500 tusen för ett årskort gör mig inte mer motiverad (ÄVEN om jag vet att det är billigt jämfört vad det kostar på många andra håll i landet). Det är ändå mycket pengar.
Nä, nog från fröken gnällspik för ikväll. Godnatt.
Jag har inte direkt någon bra ursäkt heller. Mer än att jag haft ögoninflammation i en dryg vecka, jobbat järnet och helt enkelt knappt haft tid att åka in till stan. Oavsett vad så är jag besviken, jag borde ha hunnit träna minst 8 gånger vid det här laget.
Istället har jag ätit semlor på tok för många gånger och knappt rört mig överhuvudtaget.
En sak som jag däremot är ganska stolt över är att jag INTE tittar på snyftarfilmen på SVT1 som sänds just nu. Jag läste i tidningen vad filmen skulle handla om och insåg att det INTE var något för mig. Way too sorgligt så det fick vara.
Istället ska jag försöka peppa mig själv att komma iväg och köpa det där jäkla kortet så det blir ordning någongång! Att de tar drygt 3500 tusen för ett årskort gör mig inte mer motiverad (ÄVEN om jag vet att det är billigt jämfört vad det kostar på många andra håll i landet). Det är ändå mycket pengar.
Nä, nog från fröken gnällspik för ikväll. Godnatt.
måndag 2 mars 2009
Nöjd kund - lycklig konsult
För några veckor sedan fick vi ett riktigt kul uppdrag på jobbet. Vi ska göra om en hemsida för att företag som satsar både stort och offensivt. Det kommer att kräva mycket jobb och en hel del tankemöda för att ro i land projektet men det känns väldigt stimulerande och utmanande. Projektet leds av driftig och duktig kille och till sin hjälp har han tre färgstarka damer. Alla med väldigt många idéer och engagemang för sin egen del av projektet.
Idag skulle vi presentera våra webbskisser för första gången. De hade inte sett någonting i förväg så vi var lite spända inför mötet. Vi kände oss väldigt nöjda med det vi presenterade men vi hade ingen aning hur det skulle tas emot. Det handlar ju väldigt mycket om tycke och smak när det kommer till utseende, form, struktur och tonläge på en webbsida.
Därför var det extra tillfredsställande när det blev väldigt nöjda och gillade det de såg. Yes!
Det är så häftigt när man ser i ögonen på dem man presenterar för att de verkligen tycker om det. På riktigt. De ställde intresserade och kloka frågor och vi hade verkligen tänkt till i förväg och kunde ge dem bra svar.
Så nu sitter jag här med ett leende på läpparna och känner mig både jätteglad och duktig.
En härlig känsla som jag gärna dröjer kvar vid ett tag. Heja heja!
Idag skulle vi presentera våra webbskisser för första gången. De hade inte sett någonting i förväg så vi var lite spända inför mötet. Vi kände oss väldigt nöjda med det vi presenterade men vi hade ingen aning hur det skulle tas emot. Det handlar ju väldigt mycket om tycke och smak när det kommer till utseende, form, struktur och tonläge på en webbsida.
Därför var det extra tillfredsställande när det blev väldigt nöjda och gillade det de såg. Yes!
Det är så häftigt när man ser i ögonen på dem man presenterar för att de verkligen tycker om det. På riktigt. De ställde intresserade och kloka frågor och vi hade verkligen tänkt till i förväg och kunde ge dem bra svar.
Så nu sitter jag här med ett leende på läpparna och känner mig både jätteglad och duktig.
En härlig känsla som jag gärna dröjer kvar vid ett tag. Heja heja!
lördag 28 februari 2009
Kan man ha det bättre?
Nyss hemkommen efter en fantastisk skotertur upp på berget. Vi har druckit kaffe som kokats i kanna över öppen eld, grillat korv och myst i solen. Inramningen var nästan overklig. Några minusgrader, strålande sol, gnistrande snö, nöjda och glada barn. En dag som verkligen givit mersmak.Ikväll väntar middag hos trevliga grannar. Två buketter tulpaner inköpta till värdparet. Har inte hunnit fundera på vad jag ska ha på mig men det brukar lösa sig.
Nu dags för en eftermiddagslur.
Ha en fortsatt fin lördag.
fredag 27 februari 2009
På fredag är det kyckling, på fredag är det fest
Kommer ni ihåg den gamla reklamjingeln? Jag kom osökt att tänka på den när jag lagade middag ikväll. Jag vägrade att följa lemmeltåget fram till tacohyllan i affären och klarade det...nästan. Kom hem med kycklingfiléer, någon faijitamix, tortillabröd och avocado. Det blev i allafall inte tacos.
Efter middagen spöade jag mannen i tre raka Yatzy på raken. Sen blev det soffläge framför "Så ska det låta". Jag var orolig hela programmet att Sonjas bröst skulle ramla ur urringningen men det ordnade sig.
Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om Skavlans program. Idén är bra tycker jag, att gästerna får prata med varann och så vidare men jag blir alltid lite störd av korta intervjuer med intressanta människor. Jag tror jag hade haft större behållning av en timmes intervju med var och en av gästerna. Jag vet inte, det kanske hör till åldern.
Ett ytterligare bevis som stärker den teorin är att jag brukar titta på "Gokväll" då och då och tycka att det är ett riktigt trevligt program. Men det programmet har å andra sidan hottat upp sig rejält om man jämför med förlagan "Cafe Norrköping" med Ragnar Dahlberg.
Imorrn är tidig uppstigning. Hela familjen ska iväg med ett gäng kompisar och mysa i snön. Korvgrillning och kanske lite skoteråkning står på programmet. Och förhoppningsvis sol så det kan bli några premiärfräknar på näsan. Greta Garbo brillorna följer med ifall ögonen inte riktigt vill vara i solljus.
Bis Morgen!
Efter middagen spöade jag mannen i tre raka Yatzy på raken. Sen blev det soffläge framför "Så ska det låta". Jag var orolig hela programmet att Sonjas bröst skulle ramla ur urringningen men det ordnade sig.
Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om Skavlans program. Idén är bra tycker jag, att gästerna får prata med varann och så vidare men jag blir alltid lite störd av korta intervjuer med intressanta människor. Jag tror jag hade haft större behållning av en timmes intervju med var och en av gästerna. Jag vet inte, det kanske hör till åldern.
Ett ytterligare bevis som stärker den teorin är att jag brukar titta på "Gokväll" då och då och tycka att det är ett riktigt trevligt program. Men det programmet har å andra sidan hottat upp sig rejält om man jämför med förlagan "Cafe Norrköping" med Ragnar Dahlberg.
Imorrn är tidig uppstigning. Hela familjen ska iväg med ett gäng kompisar och mysa i snön. Korvgrillning och kanske lite skoteråkning står på programmet. Och förhoppningsvis sol så det kan bli några premiärfräknar på näsan. Greta Garbo brillorna följer med ifall ögonen inte riktigt vill vara i solljus.
Bis Morgen!
torsdag 26 februari 2009
Spikmatta och löjrom
Torsdag kväll. Mannen fyller år idag. Kärleksfull som jag är gav jag honom en spikmatta (!) och en helårsprenumeration på magasinet Filter. Mattan för hans onda ryggs skull och tidningen mest för nöjes skull. Jag läste om Filter i ett inlägg för någon månad sedan och blev lite nyfiken. Jag hoppas att han inte blir besviken.
Ikväll har vi lyxat med löjrom, en god bit kött, både vitt och rött vin och sedan kaffe och choklad efter maten. Vi har pratat om livet i allmänhet och att åldras i synnerhet.
Nu misstänker jag att mannen somnat med lilleman en trappa upp. Det var en dryg timme sedan de försvann dit upp. Själv håller jag på att beta av månadens skörd av räkningar. Det är en ny erfarenhet att få elräkningar som husägare....
Min ögoninflammation håller i sig. Jag är svullen runt ögonen och de svider, är röda och irriterade. En riktig läckerbit med andra ord.
Nä, dags att gå upp och väcka födelsedagsbarnet. Sov gott!
Ikväll har vi lyxat med löjrom, en god bit kött, både vitt och rött vin och sedan kaffe och choklad efter maten. Vi har pratat om livet i allmänhet och att åldras i synnerhet.
Nu misstänker jag att mannen somnat med lilleman en trappa upp. Det var en dryg timme sedan de försvann dit upp. Själv håller jag på att beta av månadens skörd av räkningar. Det är en ny erfarenhet att få elräkningar som husägare....
Min ögoninflammation håller i sig. Jag är svullen runt ögonen och de svider, är röda och irriterade. En riktig läckerbit med andra ord.
Nä, dags att gå upp och väcka födelsedagsbarnet. Sov gott!
onsdag 25 februari 2009
Undrar vad han kallar svärfar privat?
Hörde till de som satt framför TVn igår och såg när nyheten om "THE förlovning" släpptes.
Jag såg pressvisningen och sen den oerhört otäcka videon som kungaparet lagt ut på hovets hemsida. Jösses så konstlat det kändes. Jag tror säkert att Victoria och Daniel verkligen älskar varandra och att kungen och Silvia har öppnat sina armar och släppt in Ockelbosonen i familjen men det kändes sååå stelt och tillgjort. Deras försök att verka avslappnade kändes bara regisserat och onaturligt. Det hade nästan känts bättre om de agerat helt formellt.
Jag undrar just vad Daniel kallar sin svärfar i mer informella sammanhang?
- Ursäkta mig Kungen, har du lust att skicka smöret? eller kanske
- Carl-Gustaf, är det ok om jag och Vickan tar en promenad runt ägorna? eller varför inte
- Du Calle, slappna av, jag lovar att ta hand om dottern åt dig. Ingen fara serru.
Oavsett vad så hör jag till dem som tycker att det är rätt trevligt med ett kungahus i Sverige.
Och jag är glad för att deras kärlek höll i sig och att de till slut fick varandra. Det var ju tur att herr Reinfeldt & co sa jaoch godkände förlovningen... (DET däremot känns ju oerhört mossigt).
Länge leve kärleken!
Jag såg pressvisningen och sen den oerhört otäcka videon som kungaparet lagt ut på hovets hemsida. Jösses så konstlat det kändes. Jag tror säkert att Victoria och Daniel verkligen älskar varandra och att kungen och Silvia har öppnat sina armar och släppt in Ockelbosonen i familjen men det kändes sååå stelt och tillgjort. Deras försök att verka avslappnade kändes bara regisserat och onaturligt. Det hade nästan känts bättre om de agerat helt formellt.
Jag undrar just vad Daniel kallar sin svärfar i mer informella sammanhang?
- Ursäkta mig Kungen, har du lust att skicka smöret? eller kanske
- Carl-Gustaf, är det ok om jag och Vickan tar en promenad runt ägorna? eller varför inte
- Du Calle, slappna av, jag lovar att ta hand om dottern åt dig. Ingen fara serru.
Oavsett vad så hör jag till dem som tycker att det är rätt trevligt med ett kungahus i Sverige.
Och jag är glad för att deras kärlek höll i sig och att de till slut fick varandra. Det var ju tur att herr Reinfeldt & co sa jaoch godkände förlovningen... (DET däremot känns ju oerhört mossigt).
Länge leve kärleken!
måndag 23 februari 2009
Ögoninflammation var det här!
Måndag kväll igen efter en helg som gick fort, alldeles för fort. I fredags fick vi besök av en god vän på väg norrut. Vi bjöd på mannens goda älggryta och drack fylligt rödvin till. Hembakta semlor till kaffet. Sen satt vi och pratade en stund men vi var alla fredagströtta så vi kom i säng före midnatt.
Lördagmorgon var vi uppe med tuppen. Vi bjöd vår övernattande gäst på lite frukost innan han åkte vidare och sen såg vi lite skidskytte på TV. På eftermiddagen åkte vi till några vänner på en fika. Lugn lördagkväll hemma.
Igår gick jag upp tidigt och åkte till jobbet. Satt med en kollega hela dagen och matade av en massa dåliga samveten. Det kändes SKÖNT men samtidigt lite trist att en hel helgdag gick åt.
Söndagkväll i sällskap med mannen och Martin Beck på Fyran, Mitt i filmen började mitt vänstra öga gegga ihop sig och Persbrandt blev alltmer suddig. Jag som trodde att jag skulle klara mig men icke. Sonens ögoninflammation har även blivit min.
Jag tror aldrig jag har haft ögoninflammation i hela mitt liv. Inte så märkvärdigt än så länge men inte jätteroligt heller. Framförallt så ser jag inte så jätterolig ut.
Lördagmorgon var vi uppe med tuppen. Vi bjöd vår övernattande gäst på lite frukost innan han åkte vidare och sen såg vi lite skidskytte på TV. På eftermiddagen åkte vi till några vänner på en fika. Lugn lördagkväll hemma.
Igår gick jag upp tidigt och åkte till jobbet. Satt med en kollega hela dagen och matade av en massa dåliga samveten. Det kändes SKÖNT men samtidigt lite trist att en hel helgdag gick åt.
Söndagkväll i sällskap med mannen och Martin Beck på Fyran, Mitt i filmen började mitt vänstra öga gegga ihop sig och Persbrandt blev alltmer suddig. Jag som trodde att jag skulle klara mig men icke. Sonens ögoninflammation har även blivit min.
Jag tror aldrig jag har haft ögoninflammation i hela mitt liv. Inte så märkvärdigt än så länge men inte jätteroligt heller. Framförallt så ser jag inte så jätterolig ut.
torsdag 19 februari 2009
Pappa är bäst
Det är underbart att se dem tillsammans. Far och son. Att höra dem när de sitter och leker tillsammans. Att se kärleken i deras ögon när de tittar på varandra. Att se dem sitta och mysa i soffan ovetande om att jag tittar på dem. Att se dem sova på morgonen nära varandra. Trygga tillsammans. Sårbara var för sig. De vackraste i livet.
Just nu är mannen den viktigaste personen i vår sons liv. Det är till honom han vänder sig när han behöver hjälp med något, när han vill visa något, när blöjan behöver bytas, när han ska klä på sig eller nattas. Är han glad så vill han berätta för sin pappa. Slår han sig och behöver tröst så springer han också till sin pappa.
Jag tycker det är bra. Jag vill verkligen att vår son ska vara lika trygg med oss båda. Jag vill att mitt och mannens förhållande ska vara jämställt och att vi ska dela både på glädjen och ansvaret det innebär att vara en familj. Jag vet att jag också är viktig och att min son älskar mig.
Men ändå. Jag kan inte rå för att det känns som att hjärtat ska gå itu när han med tårarna rinnande för kinderna skriker "nej inte du mamma, pappa komma..." när jag försöker trösta honom. Jag är inte van att bli bortvald på det här sättet och börjar verkligen förstå hur det många gånger kan kännas för pappan. Att man är älskad och viktig i sitt barns liv men när det verkligen gäller då duger man helt plötsligt inte.
Jag har haft mycket på jobbet den senaste tiden och behövt ägna mer tid än vanligt där.
Igår struntade jag i att vara så jäkla duktig när jag kom hem. Jag satte inte igång datorn och läste jobbmail. Jag for inte omkring och plockade, städade, hängde tvätt eller förberedde maten.
När jag hämtat E på dagis så ägnade jag mig helt och fullt åt honom. Vi pratade, satt på golvet och lekte med tågbanan, hade picknick på fårfällen framför kaminen, vi slog in paket och öppnade dem direkt. Vi bara var.
Vi behövde det han och jag. Redan igår kväll märkte jag skillnad. Han hade återfått förtroendet för mig igen.
Just nu är mannen den viktigaste personen i vår sons liv. Det är till honom han vänder sig när han behöver hjälp med något, när han vill visa något, när blöjan behöver bytas, när han ska klä på sig eller nattas. Är han glad så vill han berätta för sin pappa. Slår han sig och behöver tröst så springer han också till sin pappa.
Jag tycker det är bra. Jag vill verkligen att vår son ska vara lika trygg med oss båda. Jag vill att mitt och mannens förhållande ska vara jämställt och att vi ska dela både på glädjen och ansvaret det innebär att vara en familj. Jag vet att jag också är viktig och att min son älskar mig.
Men ändå. Jag kan inte rå för att det känns som att hjärtat ska gå itu när han med tårarna rinnande för kinderna skriker "nej inte du mamma, pappa komma..." när jag försöker trösta honom. Jag är inte van att bli bortvald på det här sättet och börjar verkligen förstå hur det många gånger kan kännas för pappan. Att man är älskad och viktig i sitt barns liv men när det verkligen gäller då duger man helt plötsligt inte.
Jag har haft mycket på jobbet den senaste tiden och behövt ägna mer tid än vanligt där.
Igår struntade jag i att vara så jäkla duktig när jag kom hem. Jag satte inte igång datorn och läste jobbmail. Jag for inte omkring och plockade, städade, hängde tvätt eller förberedde maten.
När jag hämtat E på dagis så ägnade jag mig helt och fullt åt honom. Vi pratade, satt på golvet och lekte med tågbanan, hade picknick på fårfällen framför kaminen, vi slog in paket och öppnade dem direkt. Vi bara var.
Vi behövde det han och jag. Redan igår kväll märkte jag skillnad. Han hade återfått förtroendet för mig igen.
tisdag 17 februari 2009
Mysteriet med navelludd
Var kommer det ifrån? Fyller det någon funktion?
Jag har inget navelludd men mannen har.
Det mest mystiska är att oavsett färg på tröja så är navelluddet alltid blått:)
Någon som forskat i ämnet som kan förklara varför?
Jag har inget navelludd men mannen har.
Det mest mystiska är att oavsett färg på tröja så är navelluddet alltid blått:)
Någon som forskat i ämnet som kan förklara varför?
måndag 16 februari 2009
Måndag kväll hemma hos oss
Mannen är på övervåningen och lägger lille kärleken. Det är väldigt tyst däruppe nu så förmodligen sover de båda två. Vi har eldat i kaminen hela kvällen så det är 28 grader varmt i vardagsrummet. Aningen svalare i köket där jag sitter men inte mycket. Ändå har jag fleecetröja på mig. Jag har bara ett linne under och det blir för kallt så jag behåller den på och rör mig väldigt sakta istället för att inte bli för varm... Det går sådär. Jag gillar när det är varmt men våra fina vårtulpaner är inte fullt lika förtjusta.
Veckan började med en rivstart. Internmöte direkt på morgonen för att stämma av och planera upp veckans arbete. Vi konstaterade återigen att det är mycket nu, men insåg samtidigt att det är ett lyxproblem i sådana här tider så vi tackar och tar emot och hoppas trenden håller i sig. Sen direkt iväg på lunchmöte med en kund och därefter nästa möte med en kollega till honom. Avrapportering och planering. Kastade mig i bilen och åkte till dagis och hämtade E. Sen till firman och plockade upp M. Ett snabbt stopp på lokala ICA och sen hem. Tonfisksallad med Quinoa till middag, lite mer jobb och nyheter på TV.
Senaste numret av Mama har kommit! Det blir min kvällslektyr.
Sov gott!
Veckan började med en rivstart. Internmöte direkt på morgonen för att stämma av och planera upp veckans arbete. Vi konstaterade återigen att det är mycket nu, men insåg samtidigt att det är ett lyxproblem i sådana här tider så vi tackar och tar emot och hoppas trenden håller i sig. Sen direkt iväg på lunchmöte med en kund och därefter nästa möte med en kollega till honom. Avrapportering och planering. Kastade mig i bilen och åkte till dagis och hämtade E. Sen till firman och plockade upp M. Ett snabbt stopp på lokala ICA och sen hem. Tonfisksallad med Quinoa till middag, lite mer jobb och nyheter på TV.
Senaste numret av Mama har kommit! Det blir min kvällslektyr.
Sov gott!
lördag 14 februari 2009
Oh happy day!
Vilken dag! Vädret är helt fantastiskt. Bara några få minusgrader, strålande sol, gnistrande snö och inte en vindpust. Vinter när det är som bäst helt enkelt.Vi blev väckta av en morgonpigg E redan klockan åtta i morse så det blev en tidig med god frukost.
Strax efter tio körde jag lilleman till Moffa och M. Han ska vara där ända tills imorgon kväll. Jag är verkligen inte van att vara ifrån honom så jag känner redan hur tomt det kommer att kännas imorgon bitti när han inte ligger mellan oss i sängen. E stormtrivs hos sin morfar och de älskar att ha honom hos sig så honom går det knappast någon nöd på. Det är värre för mig, men jag måste träna på att vara ifrån honom då och då, så är det bara.
Efter att ha lämnat E så åkte jag en sväng in till stan. Det är otroligt hur snabbt det går när man är själv. Handlade lite mat och sen hann jag in i lite affärer också. Jag blev en topp, ett skärp, ett linne, en läppenna och en ögonskugga rikare och inte en krona fattigare (för jag handlade med presentkort som jag fått i julklapp). Härligt med lite shopping!
Sedan jag kom hem har jag gjort en Tiramisu till kvällens middag. Sen har jag, tro det eller ej, varit ute och åkt längdskidor i 45 minuter. Det var jättehärligt men jag kommer ha en grym träningsvärk i armarna imorgon känner jag redan nu. Det är bra, det ska kännas när man har tränat!
Ikväll är jag och mannen hembjudna till några goda vänner i stan. Vi blir 12 vuxna och 9 barn. Det känns rätt skönt att vi inte har E med oss, då kan vi bara slappna av, sitta lugnt och umgås medan alla andra föräldrar springer och jagar sina barn. Temat är italienskt, därav Tiramisun.
Trevlig lördagkväll!
Efter att ha lämnat E så åkte jag en sväng in till stan. Det är otroligt hur snabbt det går när man är själv. Handlade lite mat och sen hann jag in i lite affärer också. Jag blev en topp, ett skärp, ett linne, en läppenna och en ögonskugga rikare och inte en krona fattigare (för jag handlade med presentkort som jag fått i julklapp). Härligt med lite shopping!
Sedan jag kom hem har jag gjort en Tiramisu till kvällens middag. Sen har jag, tro det eller ej, varit ute och åkt längdskidor i 45 minuter. Det var jättehärligt men jag kommer ha en grym träningsvärk i armarna imorgon känner jag redan nu. Det är bra, det ska kännas när man har tränat!
Ikväll är jag och mannen hembjudna till några goda vänner i stan. Vi blir 12 vuxna och 9 barn. Det känns rätt skönt att vi inte har E med oss, då kan vi bara slappna av, sitta lugnt och umgås medan alla andra föräldrar springer och jagar sina barn. Temat är italienskt, därav Tiramisun.
Trevlig lördagkväll!
torsdag 12 februari 2009
Mannen i mitt liv
Vi firar fem år tillsammans imorgon jag och M. Han är så självklar i mitt liv att det känns nästan overkligt att jag haft ett liv innan jag träffade honom.Vi blev ett par tack vare en gemensam vän. Hon och M kände varann sedan länge men mig hade hon bara träffat några gånger. Fantastiskt nog så räckte det för att hon tyckte att vi skulle passa bra ihop.
Vår första dejt arrangerade hon hemma hos M på Uppsalaslätten en mörk och kall januarikväll 2004. Hon själv var med som förkläde. Ni hör själva hur märkligt det låter! Hela upplägget kändes väldigt arrangerat men jag tror å andra sidan att det gjorde att vi slappnade av på något konstigt sätt. Jag ler bara jag tänker på det.
Hur som helst så blev det en väldigt avspänd och rolig kväll. M hade flyttat till Uppsala samma dag och höll bokstavligen på att packa upp köket när vi kom. Vi blev serverade ett väldigt gott vin men sen fick vi hjälpa till att packa upp alla lådor innan det blev mat. Han bjöd på fantastiskt god fisk till middag vilket impade stort på mig minns jag. Vi satt uppe hela natten och pratade som vi känt varandra hela livet. Förklädet och jag sov i en varsin soffa i vardagsrummet och M en trappa upp. Vi hade båda tänkt att den här personen verkar för bra för att släppa ur sikte och hördes per telefon samma kväll.
Två veckor senare bjöd jag hem honom på middag. Eftersom M har ett förflutet i krogbranschen slog jag nästan knut på mig själv för att imponera på honom. Jag bjöd på lamminnerfilé med chevrérisotto kommer jag ihåg. En helt vansinnig idé egentligen eftersom jag aldrig tidigare tillagat lamm. Men det gick bra. Han verkade tycka om det. Givetvis såg jag till att bjuda på riktigt mycket gott rödvin också så han inte skulle kunna åka hem på natten;).
Sedan dess har det varit vi. Trots att det bara gått fem år så har vi hunnit uppleva mycket tillsammans. Det största och mest omtumlande är givetvis när vi blev föräldrar. E kom till världen i slutet av oktober 2006. När kärleken till en annan människa resulterar i ett barn blir kärleken om möjligt ännu större och starkare. För snart två år sedan förlovade vi oss. Vi planerar att gifta oss men har ännu inte bestämt riktigt när och hur.
I våras lämnade vi lägenheten i storstan och flyttade till ett hus på landet. Vi lämnade två trygga och välbetalda jobb och många av våra bästa vänner för en betydligt osäkrare tillvaro. Med facit i hand kan vi säga att vi inte ångrar någonting. Det har löst sig fantastiskt bra för oss alla tre och vi stormtrivs med vårt nya liv.
Fem år är förhoppningvis bara början på ett långt och lyckligt liv tillsammans. Jag hoppas verkligen att vi både vill och får åldras tillsammans. Tack M för att du finns i mitt liv och tack för att du är en sådan fantastisk pappa till E.
Jag älskar dig. Alltid.
onsdag 11 februari 2009
Stranden eller vassen i sommar - dags att bestämma sig
Just nu känns sommarvärme, ljumma vindar, solsken och badsemester väldigt avlägset. Men jag vet hur det blir. Efter en lång och seg vinter kommer alltid våren och sommaren väldigt plötsligt. Innan man har hunnit säga "snöslask" så förväntas man gå i kjol och shorts utan strumpbyxor och känna sig bekväm i små somriga plagg som visar mer än de döljer.De senaste åren har jag verkligen legat på latsidan när det gäller träning. Från att ha varit en hyfsat vältränad och sportig tjej så lever jag numera på gamla meriter. Det är inte så att jag har problem med övervikt eller så men jag känner mig ohälsosam och fluffig i hullet och det är inte kul! Så länge jag var mammaledig så höll jag igång ordentligt med dagliga och raska promenader med barnvagnen. Men sedan vi flyttade från storstan ut på vischan och sonen blivit äldre så har promenaderna med vagnen dessvärre blivit färre.
Nu är det alltså hög tid att bestämma sig. Blir det beachen eller vassruggen i sommar?
Härmed lovar jag att jag ska köpa ett träningskort denna vecka och sedan schemalägga träning två gånger i veckan så jag kommer iväg. Jag vet ju att jag tycker att det är kul när jag väl är igång.
Håll alltså ögonen på mig nu och lova att ni följer upp detta inlägg om det inte blir några träningsrapporter de närmaste veckorna!
Dags för en lista
Ni är alla så duktiga på att fylla i listor. Här kommer min första. Lånad från Yogamamma som i sin tur snott den från Att bli mamma i maj 2007. Ytligt och rätt ointressant men kul.
ACCESSOARER
Väska: Vinröd tantväska i äkta plast från Åhléns
Plånbok: Olivgrön "Tiger of Sweden"
Solglasögon: Prada (kände mig lite lyxig när jag köpte dem för några år sedan men inser att jag inte ser klok ut när jag har dem på mig så det var ett av mina mindre lyckade köp).
TEKNIK
Mobiltelefon: SonyEricsson
Tv: Bra fråga, har faktiskt ingen aning. Den är platt och stor och hänger på väggen.
Dator: Bärbar HP
BADRUM
Tandkräm: Colgate
Tvål: En sådan där fransk olivtvål från Provance på pumpflaska
Hårprodukt: Sebastian
Huvudvärkstablett: Alvedon
Doft: Favoriten just nu Be Delicious (DKNY)
Hudkräm: Apotekets blåvita kräm på pumpflaska eller LdB (doftar sommar!)
Till ansiktet gäller Apotekets produkter. Har börjat använda deras sortiment för mogen hud. Moget va?
Schampo: Kerastase
Balsam: Dove
MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Väldigt sällan numera. Kranvatten är väldigt gott och dessutom gratis. Om jag ändå måste välja så blir det Ramlösa naturell.
Vin: Ja tack
Bröd: Lingongrova eller nya favoriten Fröig (allra helst hembakat men det blir VÄLDIGT sällan)
Choklad: Marabou Mintkrokant
HEMMA
Säng: En fantastisk säng vi köpte för några år sen som heter Wonderland.
Lakan: Gripsholm, IKEA och Lexington (tack snälla svärföräldrar!)
Porslin: Ikea och Mateus. Vin dricker vi i gamla ärva kristallglas eller makens finfina glas som jag alltid råkar ha sönder så jag vågar nästan aldrig dricka ur dem.
FÄRDMEDEL
Bil: Mitsubishi Space Wagon och två gamla SAABar
Flygbolag: Flyger nästan aldrig, föredrar tåg om det går med tanke på destinationen
Taxibolag: Åker nästan aldrig taxi
MEDIA
Magasin: Prenumerarar på Lantliv och Mama. Köper lösnummer av andra inredningstidningar då och då.
Tv-kanal: SVT och TV4
Dagstidning: Ortens lokaltidning
Sajt: SVD, Facebook m m
Puh!
ACCESSOARER
Väska: Vinröd tantväska i äkta plast från Åhléns
Plånbok: Olivgrön "Tiger of Sweden"
Solglasögon: Prada (kände mig lite lyxig när jag köpte dem för några år sedan men inser att jag inte ser klok ut när jag har dem på mig så det var ett av mina mindre lyckade köp).
TEKNIK
Mobiltelefon: SonyEricsson
Tv: Bra fråga, har faktiskt ingen aning. Den är platt och stor och hänger på väggen.
Dator: Bärbar HP
BADRUM
Tandkräm: Colgate
Tvål: En sådan där fransk olivtvål från Provance på pumpflaska
Hårprodukt: Sebastian
Huvudvärkstablett: Alvedon
Doft: Favoriten just nu Be Delicious (DKNY)
Hudkräm: Apotekets blåvita kräm på pumpflaska eller LdB (doftar sommar!)
Till ansiktet gäller Apotekets produkter. Har börjat använda deras sortiment för mogen hud. Moget va?
Schampo: Kerastase
Balsam: Dove
MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Väldigt sällan numera. Kranvatten är väldigt gott och dessutom gratis. Om jag ändå måste välja så blir det Ramlösa naturell.
Vin: Ja tack
Bröd: Lingongrova eller nya favoriten Fröig (allra helst hembakat men det blir VÄLDIGT sällan)
Choklad: Marabou Mintkrokant
HEMMA
Säng: En fantastisk säng vi köpte för några år sen som heter Wonderland.
Lakan: Gripsholm, IKEA och Lexington (tack snälla svärföräldrar!)
Porslin: Ikea och Mateus. Vin dricker vi i gamla ärva kristallglas eller makens finfina glas som jag alltid råkar ha sönder så jag vågar nästan aldrig dricka ur dem.
FÄRDMEDEL
Bil: Mitsubishi Space Wagon och två gamla SAABar
Flygbolag: Flyger nästan aldrig, föredrar tåg om det går med tanke på destinationen
Taxibolag: Åker nästan aldrig taxi
MEDIA
Magasin: Prenumerarar på Lantliv och Mama. Köper lösnummer av andra inredningstidningar då och då.
Tv-kanal: SVT och TV4
Dagstidning: Ortens lokaltidning
Sajt: SVD, Facebook m m
Puh!
Elvatusenetthundrakronor
Det är vad jag kan förvänta mig i månaden när jag blir pensionär. Före skatt. Det är vad alla långa år i statlig tjänst givit hittills.
Undrar just hur utvecklingen kommer att bli nu när jag startat eget? Dags att börja fundera på det kanske.
Alltid lika upplyftande att öppna det orange kuvertet.....
Bild lånad från ppm.nu
Undrar just hur utvecklingen kommer att bli nu när jag startat eget? Dags att börja fundera på det kanske.
Alltid lika upplyftande att öppna det orange kuvertet.....
Bild lånad från ppm.nu
tisdag 10 februari 2009
Vill ha!
Jag har fått för mig att jag skulle kunna vara en skaplig fotograf.
Men för att bli det så behöver jag en bra kamera.
Så nu har jag bestämt mig för att firman behöver en NIKON-D60.
Givetvis inser jag att det krävs mer än en bra kamera för att få till bra bilder men det är ju en bra start iallafall. Här ska plåtas!
Bilden har jag lånat från dustinhome.se
Men för att bli det så behöver jag en bra kamera.
Så nu har jag bestämt mig för att firman behöver en NIKON-D60.
Givetvis inser jag att det krävs mer än en bra kamera för att få till bra bilder men det är ju en bra start iallafall. Här ska plåtas!
Bilden har jag lånat från dustinhome.se
måndag 9 februari 2009
Familjen Annorlunda
Om ni missade premiären av den nya serien "Familjen Annorlunda" på TV4 förra måndagen så se till att bänka er framför TVn ikväll kl 20.00. Serien följer tre svenska familjer med det gemensamt att de har ovanligt många barn. En har tio, en åtta och en fem (varav de tre yngsta är trillingar)!
Förutom att det är ett bra program så ger det mig som tittare väldigt bra perspektiv på tillvaron. Mina egna problem att få vardagspusslet att gå ihop vissa dagar framstår som rent löjliga.
Tänk er själva att åka till pulkabacken med era tio barn. Först göra en "enkel" matsäck som mamman uttryckte det med korv och bröd, smörgåsar, varm choklad och frukt. Därefter klä alla dessa barn i vinterkläder och sedan om allt går som planerat packa in dem i familjens TVÅ minibussar tillsammans med tio snowracers och pulkor. Mamman i familjen berättade att hon körde fyra tvättmaskiner om dagen. Tvätt som hon när den torkat vek ihop, sorterade i storleksordning och sedan la in i allas rum.
Eller som killen i programmet utan egna barn som förälskade sig i en kvinna som redan hade åtta barn med en annan man. Han hade tydligen utan några större betänkligheter flyttat in till dem och axlat rollen som "extrapappa". Det är kärlek!
Den sista familjen hade två flickor som var fem och nio och kände att de kunde tänka sig ett barn till. Gärna en son. De fick trillingar! I programmet är småttingarna drygt 1 år och går på dagis. Både mamman och pappan i familjen jobbar heltid och gör karriär. Bara att se mamman hämta på dagis gjorde mig svettig. När hon fått på ena barnet kläderna sprang de andra två åt varsitt håll. När hon lyckats fånga barn nr två hade barn nummer ett redan börjat klä av sig.
HUR får de till det? Jag kan tycka att logistiken med ett barn kan vara nog så marig vissa dagar.
Förutom att det är ett bra program så ger det mig som tittare väldigt bra perspektiv på tillvaron. Mina egna problem att få vardagspusslet att gå ihop vissa dagar framstår som rent löjliga.
Tänk er själva att åka till pulkabacken med era tio barn. Först göra en "enkel" matsäck som mamman uttryckte det med korv och bröd, smörgåsar, varm choklad och frukt. Därefter klä alla dessa barn i vinterkläder och sedan om allt går som planerat packa in dem i familjens TVÅ minibussar tillsammans med tio snowracers och pulkor. Mamman i familjen berättade att hon körde fyra tvättmaskiner om dagen. Tvätt som hon när den torkat vek ihop, sorterade i storleksordning och sedan la in i allas rum.
Eller som killen i programmet utan egna barn som förälskade sig i en kvinna som redan hade åtta barn med en annan man. Han hade tydligen utan några större betänkligheter flyttat in till dem och axlat rollen som "extrapappa". Det är kärlek!
Den sista familjen hade två flickor som var fem och nio och kände att de kunde tänka sig ett barn till. Gärna en son. De fick trillingar! I programmet är småttingarna drygt 1 år och går på dagis. Både mamman och pappan i familjen jobbar heltid och gör karriär. Bara att se mamman hämta på dagis gjorde mig svettig. När hon fått på ena barnet kläderna sprang de andra två åt varsitt håll. När hon lyckats fånga barn nr två hade barn nummer ett redan börjat klä av sig.
HUR får de till det? Jag kan tycka att logistiken med ett barn kan vara nog så marig vissa dagar.
söndag 8 februari 2009
Världens skönaste duntäcke
.. fick jag av världens bästa man i julklapp! Tjockt, tungt, varmt och dunigt. Ett riktigt lyckost-täcke! Jag som är en frusen typ sover som en prinsessa under det.Täcket är köpt på IKEA och fram tills idag så kändes det riktigt bra. De verkade nämligen vara väldigt säkra på att deras dunprodukter endast innehöll dun och fjäder från döda djur. Man kan ju tycka att de är rätt modiga som vågar gå ut och lova sånt när de köper in varor från över 8000 olika underleverantörer runt om i världen.
Med andra ord, tanken och ambitionen var god men höll inte hela vägen. Alldeles nyss så läste jag att IKEA gått ut och sagt att de lovat sina kunder för mycket och att de nu skulle stoppa inköpen av dun från osäkra leverantörer.
Det känns sådär att veta att dunbolstret jag sover under kanske innehåller dun från fåglar som plockats levande. Jag mådde fysiskt illa när jag såg inslaget på TV förra veckan. Skräckslagna fåglar som skrek rakt ut i smärta.
Å andra sidan. Vad vet vi egentligen om alla andra produkter som vi bär på oss, stoppar i oss eller smörjer in oss i? Inte mycket. Visst, vi blir mer och mer upplysta och det görs fler och fler reportage i den här stilen men det lär inte vara sista gången vi blir uppretade, bestörta och ledsna. Och så utbryter panik. Media eldar på genom att blåsa upp nyheten i alla kanaler och visa upp läbbiga bilder rakt i ansiktet på oss. Vi lovar oss själva att "Aldrig mer....".
Jag lovar att jag kommer kolla noga nästa gång jag köper en produkt som innehåller dun om det står något om var dunen kommer ifrån och jag hoppas verkligen att de företag som ägnar sig åt detta vansinniga djurplågeri tvingas sluta.
Men jag kommer inte att slänga mitt duntäcke i protest. Sån är jag!
Bilden har jag lånat från Hemtex.
Snö, snö, snö
Det fullkomligen vräker ner snö utanför fönstret. Lilleman och jag har precis kommit in efter att ha skottat en liten gång fram till bilen och sen försökt skotta fram den. Det har säkert kommit 20 cm nysnö bara sedan i morse när mannen åkte. Spåren efter hans bil var nästan helt översnöade.
Vi har ett avtal med en lokal bonde som gör att han ska vara jour hela vintern och komma och ploga när det behövs.... Jag undrar just var han är någonstans?
Tur för honom och för mig att jag inte ska iväg någonstans idag, det hade blivit svårt kan man säga utan att överdriva.
Annars då. Jo, vi fastnade precis som jag misstänkte framför Melodifestivalen igår kväll.
Då jag inte hör till de som brukar ringa och rösta så blev jag heller inte så upprörd som alla verkade bli över det nya "otroligt svårbegripliga" röstningsystemet. Nä, jag försökte mer koncentrera mig på musiken och tycker väl sådär om gårdagens startfält. Här kommer mina spontana synpunkter.
Rock-Nina från Bollnäs - Nina. Rivig brud med klös och väldigt mycket läder. Helt ok låt tycker, hon hade gärna fått gått vidare, iallafall till Andra chansen.
Killen med jeans, t-shirt och stora biceps - Jag kommer inte ens ihåg vad han hette, än mindre hur låten gick. Trist att ha jeans och t-shirt. Bra att han inte gick vidare.
Shirley - Ingen låt som berörde direkt. Den kommer med all säkerhet gå varm på "Lugna favoriter" och jag tror säkert att den växer om man får höra den några gånger till. Lite förvånad att hon kom sist!
Emelia - Vacker som en dag och schysst inledning på låten. Lite väl klämmig refräng bara i min smak. Rätt att hon gick vidare dock.
Scotts - Nej, det var inte min cup of tea. Jag gillade Scotts i Dansbandkampen men jag har lite svårt för sångare Henkes kroppsspråk när han sjunger snabba låter. Jag kan inte sätta fingret på det för karl ser ju bra ut och har en bra röst men det är något som inte riktigt lirar. Men lille älsklingen här hemma diggades Scotts och dansade runt runt framför TVn.
Caroline af Ugglas - Skön tjej som verkar ta det mesta med en klackspark. Lite väl mycket Janis Joplin wannabe men jag gillade låten. Om jag blundade och inte tittade blev det bättre.
Marie som har ABBA att tacka för mycket - Snygg tjej men låten var lite för lik de senaste årens Shakira-kopior.
Alcazar - Jag börjar bli mer än lovligt trött på Alcazar. Det känns som om man inte hör eller ser någonting om dem alla andra dagar på året men just när det drar ihop sig till Melodifestival då envisas de med att alltid vara med. Samma sound, samma typ av kläder, samma sak. Trist.
Och så några ord om Petra Mede. Jag tycker hon gjorde en ok insats, kändes lite forcerad kanske men vem skulle inte göra det i direktsändning inför 3 miljoner tittare. Kan inte vara en helt enkel uppgift att leda ett program som ska tilltala så många. Jag gillar Petra så jag hoppas hon växer i uppgiften och blir bättre och bättre.
Nä, dags för lite lunch. Sen får jag väl gå ut och skotta igen....
Vi har ett avtal med en lokal bonde som gör att han ska vara jour hela vintern och komma och ploga när det behövs.... Jag undrar just var han är någonstans?
Tur för honom och för mig att jag inte ska iväg någonstans idag, det hade blivit svårt kan man säga utan att överdriva.
Annars då. Jo, vi fastnade precis som jag misstänkte framför Melodifestivalen igår kväll.
Då jag inte hör till de som brukar ringa och rösta så blev jag heller inte så upprörd som alla verkade bli över det nya "otroligt svårbegripliga" röstningsystemet. Nä, jag försökte mer koncentrera mig på musiken och tycker väl sådär om gårdagens startfält. Här kommer mina spontana synpunkter.
Rock-Nina från Bollnäs - Nina. Rivig brud med klös och väldigt mycket läder. Helt ok låt tycker, hon hade gärna fått gått vidare, iallafall till Andra chansen.
Killen med jeans, t-shirt och stora biceps - Jag kommer inte ens ihåg vad han hette, än mindre hur låten gick. Trist att ha jeans och t-shirt. Bra att han inte gick vidare.
Shirley - Ingen låt som berörde direkt. Den kommer med all säkerhet gå varm på "Lugna favoriter" och jag tror säkert att den växer om man får höra den några gånger till. Lite förvånad att hon kom sist!
Emelia - Vacker som en dag och schysst inledning på låten. Lite väl klämmig refräng bara i min smak. Rätt att hon gick vidare dock.
Scotts - Nej, det var inte min cup of tea. Jag gillade Scotts i Dansbandkampen men jag har lite svårt för sångare Henkes kroppsspråk när han sjunger snabba låter. Jag kan inte sätta fingret på det för karl ser ju bra ut och har en bra röst men det är något som inte riktigt lirar. Men lille älsklingen här hemma diggades Scotts och dansade runt runt framför TVn.
Caroline af Ugglas - Skön tjej som verkar ta det mesta med en klackspark. Lite väl mycket Janis Joplin wannabe men jag gillade låten. Om jag blundade och inte tittade blev det bättre.
Marie som har ABBA att tacka för mycket - Snygg tjej men låten var lite för lik de senaste årens Shakira-kopior.
Alcazar - Jag börjar bli mer än lovligt trött på Alcazar. Det känns som om man inte hör eller ser någonting om dem alla andra dagar på året men just när det drar ihop sig till Melodifestival då envisas de med att alltid vara med. Samma sound, samma typ av kläder, samma sak. Trist.
Och så några ord om Petra Mede. Jag tycker hon gjorde en ok insats, kändes lite forcerad kanske men vem skulle inte göra det i direktsändning inför 3 miljoner tittare. Kan inte vara en helt enkel uppgift att leda ett program som ska tilltala så många. Jag gillar Petra så jag hoppas hon växer i uppgiften och blir bättre och bättre.
Nä, dags för lite lunch. Sen får jag väl gå ut och skotta igen....
lördag 7 februari 2009
Långkalsonger, håret på ända och rosiga kinder
Värre kan man ha det. Min lördag har varit jättebra. Efter en skön sovmorgon till halv tio åt vi god frukost. Det är så praktiskt med en son som tycker om att sova länge på morgnarna - i alla fall när det är helg. Sen körde vi ett litet städrace här hemma vilket var välbehövligt.
Klockan två åkte jag iväg och assisterade vid en fotografering på uppdrag av en kund. Det gick bra. Fotografen och jag frös men familjen som "modellade" var glada, avspända och kändes naturliga trots minus åtta och rått i luften.
Eftermiddagen har spenderats hemma. Jag går fortfarande omkring i underställ och munkjacka. Håret står på ända och kinderna är rosiga. I kaminen i vardagsrummet brinner elden. Levande ljus i fönstren. Sonen ligger och sover en sen eftermiddagslur i soffan. Mannen har åkt till stan för att handla mat. Hanna Hedlunds skiva "Det är jag som är mamman" håller mig sällskap. Den fick jag i julklapp av finaste vännen M och den blir bättre och bättre för varje lyssning. Tack raring!
Ikväll blir det en god köttbit, klyftpotatis och grönsallad. Ett eller två glas rött slinker nog ner också. Risken finns att vi kommer att titta på Melodifestivalen också. Vi är nämligen inte så mainstream i vår familj;). ELLER så stänger vi av TVn helt, spelar YATZY och umgås.
Ha en riktigt härlig lördagkväll!
Klockan två åkte jag iväg och assisterade vid en fotografering på uppdrag av en kund. Det gick bra. Fotografen och jag frös men familjen som "modellade" var glada, avspända och kändes naturliga trots minus åtta och rått i luften.
Eftermiddagen har spenderats hemma. Jag går fortfarande omkring i underställ och munkjacka. Håret står på ända och kinderna är rosiga. I kaminen i vardagsrummet brinner elden. Levande ljus i fönstren. Sonen ligger och sover en sen eftermiddagslur i soffan. Mannen har åkt till stan för att handla mat. Hanna Hedlunds skiva "Det är jag som är mamman" håller mig sällskap. Den fick jag i julklapp av finaste vännen M och den blir bättre och bättre för varje lyssning. Tack raring!
Ikväll blir det en god köttbit, klyftpotatis och grönsallad. Ett eller två glas rött slinker nog ner också. Risken finns att vi kommer att titta på Melodifestivalen också. Vi är nämligen inte så mainstream i vår familj;). ELLER så stänger vi av TVn helt, spelar YATZY och umgås.
Ha en riktigt härlig lördagkväll!
fredag 6 februari 2009
Utanför min kontroll
Jag blir stressad av ett ha ansvar för saker utanför min kontroll. Idag har jag satts på prov ordentligt.
Till att börja med upptäcktes ett stavfel i en folder vi gjort åt en riktig prestigekund. Det var en av personerna på bild vars efternamn stavats med C istället för K. Kunden själv har inte upptäckt det och kommer med största sannolikhet heller inte göra det för de känner inte personen i fråga. Men det yttersta ansvaret var mitt och namnet hade ändrats och stavats fel i sista stund utan att jag märkt det.
Foldern ska levereras till Stockholm idag. Tryckeriet är väl medvetna om att den måste komma fram idag för den ska delas ut till ett hundratal människor på ett stort möte imorgon.
Nu är klockan två och foldern åker fortfarande omkring i en lastbil i Stockholm utan att ha kommit fram till kunden. Gah!
Som pricken över i har jag ansvar för att rigga en fotografering till en kampanj.
Idag var det dags för första fotograferingen. Allt var planerat in i detalj. Familjen som skulle fotograferas var välinformerade om vad som skulle hända och vad vi var ute efter för bilder. Fotografen likaså. Bilderna skulle tas utomhus. Och så SNÖAR det!
Ansvar utan möjlighet till kontroll är jobbigt. Det löser sig nog men det är lite stressigt innan man vet hur det blir.
Snart helg....
Till att börja med upptäcktes ett stavfel i en folder vi gjort åt en riktig prestigekund. Det var en av personerna på bild vars efternamn stavats med C istället för K. Kunden själv har inte upptäckt det och kommer med största sannolikhet heller inte göra det för de känner inte personen i fråga. Men det yttersta ansvaret var mitt och namnet hade ändrats och stavats fel i sista stund utan att jag märkt det.
Foldern ska levereras till Stockholm idag. Tryckeriet är väl medvetna om att den måste komma fram idag för den ska delas ut till ett hundratal människor på ett stort möte imorgon.
Nu är klockan två och foldern åker fortfarande omkring i en lastbil i Stockholm utan att ha kommit fram till kunden. Gah!
Som pricken över i har jag ansvar för att rigga en fotografering till en kampanj.
Idag var det dags för första fotograferingen. Allt var planerat in i detalj. Familjen som skulle fotograferas var välinformerade om vad som skulle hända och vad vi var ute efter för bilder. Fotografen likaså. Bilderna skulle tas utomhus. Och så SNÖAR det!
Ansvar utan möjlighet till kontroll är jobbigt. Det löser sig nog men det är lite stressigt innan man vet hur det blir.
Snart helg....
torsdag 5 februari 2009
Lycklig för Marcus skull
Jag har egentligen aldrig tyckt något speciellt om Marcus Birro. Inte vetat så mycket om honom helt enkelt. En lite tungsint poet/författare från Göteborg som bloggar i Aftonbladet om italiensk fotboll och pratar i radio.
Så såg jag en intervju med honom på TV. Han var där för att berätta om sin senaste bok "Svarta vykort - en bok om tröst". I den skriver han om det svåraste som finns, att förlora ett barn.
Marcus och hans Jonna har varit med om att förlora inte bara ett barn, utan två.
Deras Dante och Liten dog precis innan de skulle börja leva.
För en tid sedan läste jag att de väntade barn igen och imorse kom han till världen!
På sin blogg skickar Marcus en hälsning från BB att mor och barn mår bra.
Jag blev så lycklig för deras skull när jag läste det.
Så såg jag en intervju med honom på TV. Han var där för att berätta om sin senaste bok "Svarta vykort - en bok om tröst". I den skriver han om det svåraste som finns, att förlora ett barn.
Marcus och hans Jonna har varit med om att förlora inte bara ett barn, utan två.
Deras Dante och Liten dog precis innan de skulle börja leva.
För en tid sedan läste jag att de väntade barn igen och imorse kom han till världen!
På sin blogg skickar Marcus en hälsning från BB att mor och barn mår bra.
Jag blev så lycklig för deras skull när jag läste det.
Är jag en fegis?
Många av de bloggar jag läser är fyllda med fina bilder av författaren själv och dennes barn, kärlek, hus och vänner. Det tycker jag är jättetrevligt och gör bloggarna levande och personliga.
Själv känner jag mig däremot inte så bekväm med att lägga ut bilder. Varken på mig själv eller på mina nära och kära. Jag vet inte riktigt varför men det känns så utlämnande. Framförallt skulle det kännas märkligt att lägga ut bilder på sonen och andra nära anhöriga som inte själva valt att ligga ute på nätet.
Jag känner mig kluven inför det här. Hur resonerar ni andra som bloggar? Både ni som lägger ut privata bilder och ni som inte gör det?
Själv känner jag mig däremot inte så bekväm med att lägga ut bilder. Varken på mig själv eller på mina nära och kära. Jag vet inte riktigt varför men det känns så utlämnande. Framförallt skulle det kännas märkligt att lägga ut bilder på sonen och andra nära anhöriga som inte själva valt att ligga ute på nätet.
Jag känner mig kluven inför det här. Hur resonerar ni andra som bloggar? Både ni som lägger ut privata bilder och ni som inte gör det?
onsdag 4 februari 2009
Frossa!
Kunde inte motstå. Efter en hel förmiddag med kundmöte som drog ut på tiden så var jag tvungen att belöna mig själv.Bilden är i och för sig lite missvisande för det är den med pepparmintkrisp i!
tisdag 3 februari 2009
Kung Bore har kopplat greppet
Det är kallt. Termometern utanför köksfönstret visar på minus 17. Lika kallt nu som imorse när jag och E skulle skynda oss iväg till dagis. Det har varit en fantastiskt vacker dag. Blek vintersol, knarrande snö under skorna och frost i näsan.
Inte för att jag har hunnit vara ute så mycket men ändå. Jag har njutit av allt det vackra genom fönsterrutan på jobbet. Dagen har gått fort, har inte hunnit hälften av vad jag tänkt.
Något jag hunnit göra är att beställa tre nya böcker från Adlibris. Jag känner att jag måste fördjupa och uppdatera mina kunskaper inom strategiområdet. Det blev en bok om grundläggande strategiarbete, en om varumärkesstrategier och en om storytelling. Spännande eller hur?
Något annat jag försökt göra är att krysta fram några bra budskap till en ny kampanj. Det är svårt när man inte riktigt hittar inspiration. Hoppas på bättre lycka imorgon. Det är lugnt, jag har ju hela veckan på mig....
Ikväll ska här bakas hetväggar. Heter det så i pluralis? Semlor känns enklare. Gott ska det bli hur som helst. Bilden har jag lånat på Tasteline.
Fridens!
Inte för att jag har hunnit vara ute så mycket men ändå. Jag har njutit av allt det vackra genom fönsterrutan på jobbet. Dagen har gått fort, har inte hunnit hälften av vad jag tänkt.
Något jag hunnit göra är att beställa tre nya böcker från Adlibris. Jag känner att jag måste fördjupa och uppdatera mina kunskaper inom strategiområdet. Det blev en bok om grundläggande strategiarbete, en om varumärkesstrategier och en om storytelling. Spännande eller hur?
Något annat jag försökt göra är att krysta fram några bra budskap till en ny kampanj. Det är svårt när man inte riktigt hittar inspiration. Hoppas på bättre lycka imorgon. Det är lugnt, jag har ju hela veckan på mig....
Ikväll ska här bakas hetväggar. Heter det så i pluralis? Semlor känns enklare. Gott ska det bli hur som helst. Bilden har jag lånat på Tasteline.
Fridens!
Stor kärlek och stor oro
Hela mitt liv har jag varit en lite ängslig själ. Jag har lätt för att oroa mig och tror ofta det allra värsta. Om jag tänker tillbaka på mitt liv så har den där oron hängt med som en trogen följeslagare. Den har sett olika ut och varit olika intensiv men den har alltid funnits där.
Min mamma blev sjuk i cancer och dog sex år senare i sviterna av sin sjukdom. Den dag hon dog var jag nyss fyllda 30. I år är det åtta år sedan hon gick bort. Givetvis har hennes sjukdom och död påverkat mig. Jag vet ju att det man är mest rädd för i hela världen faktiskt kan hända.
Det är det som är så läskigt med livet och att älska andra människor. Att kärleken är så intimt förknippad med oro. Bara tanken på att något skulle hända E eller M gör mig alldeles kall.
Så är det givetvis för alla, att man är rädd att något ska hända de som står en allra närmast. Men det är jobbigt när de negativa tankarna och oron tar så mycket kraft och energi.
Som min kloka man sa igår kväll när vi pratade om det. "Det viktiga är att du inte låter oron ta överhanden och överskugga lyckan". De är så sant och de allra flesta dagar så lyckas jag.
Men igår kväll var det skönt att få gråta lite och släppa ut lite av det tunga.
Idag känns det mycket bättre igen.
Min mamma blev sjuk i cancer och dog sex år senare i sviterna av sin sjukdom. Den dag hon dog var jag nyss fyllda 30. I år är det åtta år sedan hon gick bort. Givetvis har hennes sjukdom och död påverkat mig. Jag vet ju att det man är mest rädd för i hela världen faktiskt kan hända.
Det är det som är så läskigt med livet och att älska andra människor. Att kärleken är så intimt förknippad med oro. Bara tanken på att något skulle hända E eller M gör mig alldeles kall.
Så är det givetvis för alla, att man är rädd att något ska hända de som står en allra närmast. Men det är jobbigt när de negativa tankarna och oron tar så mycket kraft och energi.
Som min kloka man sa igår kväll när vi pratade om det. "Det viktiga är att du inte låter oron ta överhanden och överskugga lyckan". De är så sant och de allra flesta dagar så lyckas jag.
Men igår kväll var det skönt att få gråta lite och släppa ut lite av det tunga.
Idag känns det mycket bättre igen.
måndag 2 februari 2009
Att leva här och nu
Jag imponeras av människor som lyckas leva i nuet. Som har förmågan att släppa tankarna på det som redan hänt och som inte hela tiden planerar för vad som ska komma härnäst. Jag inbillar mig att de människorna är lyckligare än andra.
Det förgångna kan vi inte göra så mycket åt. Gjort är gjort. Antingen väljer man att se sina mindre lyckade val i livet som nyttiga erfarenheter eller så grämer mig sig och ödslar onödig energi på något som ändå inte gör att göra något åt.
Samma sak med framtiden. Hur mycket vi än vill så kan vi inte styra över den. Givetvis behövs ett visst mått av planering för att livet ska fungera rent praktiskt. Men planerar vi inte för mycket?
Jag försöker att stanna upp då och då och och njuta av livet som det ser ut just nu.
Att värdesätta det jag har här och nu, istället för att längta efter något jag inte har.
Jag har redan allt jag kan önska mig. Och för det är jag oerhört lycklig och tacksam.
Det förgångna kan vi inte göra så mycket åt. Gjort är gjort. Antingen väljer man att se sina mindre lyckade val i livet som nyttiga erfarenheter eller så grämer mig sig och ödslar onödig energi på något som ändå inte gör att göra något åt.
Samma sak med framtiden. Hur mycket vi än vill så kan vi inte styra över den. Givetvis behövs ett visst mått av planering för att livet ska fungera rent praktiskt. Men planerar vi inte för mycket?
Jag försöker att stanna upp då och då och och njuta av livet som det ser ut just nu.
Att värdesätta det jag har här och nu, istället för att längta efter något jag inte har.
Jag har redan allt jag kan önska mig. Och för det är jag oerhört lycklig och tacksam.
fredag 30 januari 2009
Fredagslugnet har infunnit sig
Efter en tuff arbetsvecka väntar nu en förhoppningsvis lugn och skön helg. Inga direkta planer än så länge. Det ska tydligen bli vackert och soligt så det blir kanske en tur med skidor nere på sjön. Om det inte blir för kallt så kanske det blir en riktig utedag med familjen och några goda vänner. Varm choklad, korvgrillning, bus i snön med barnen och sitta och mysa på fårskinn runt elden.
Mannen är på väg hem efter några dagars kurs. Ska bli gott att se honom igen.
Snart är det dags för lilleman och mig att äta lite fredagsmiddag. Candle-light dinner for two. Ikväll blir det wokade grönsaker med stekta nudlar. Ett glas rött till mamma och ett glas vitt (mjölk alltså) till E. Inte så dumt!
Ha en härlig fredagkväll!
Mannen är på väg hem efter några dagars kurs. Ska bli gott att se honom igen.
Snart är det dags för lilleman och mig att äta lite fredagsmiddag. Candle-light dinner for two. Ikväll blir det wokade grönsaker med stekta nudlar. Ett glas rött till mamma och ett glas vitt (mjölk alltså) till E. Inte så dumt!
Ha en härlig fredagkväll!
torsdag 29 januari 2009
Korvstroganoff och Rorri Racerbil
Det är en alldeles vanlig torsdag eftermiddag. Jag hämtade lilleman från dagis för en dryg timme sedan. Nu sitter vi och myser vid köksbordet. Han med kritorna i högsta hugg och munnen full med äpple. Jag med en kopp kaffe och datorn igång eftersom jag väntar på lite jobbmail.
Hann in i några affärer efter kundlunchen idag. Nya vinterbyxor till E. Känns lite surt att köpa nya när vintern snart är slut men det behövdes verkligen. För liten vinteroverall är inte kul när den börjar bli för kort i benen och stramar i grenen så fort han böjer sig i någon riktning.
Nu blev det ett par nya svarta Didriksson. Köpte storlek 100 så kanske kanske kan han ha dem i höst också...
På vägen tillbaka till bilen slank jag in på Åhlens och köpte några mysbyxor, en ny tröja i härligt våriga färger och ett Rorri pussel. DET blev poppis! E slängde sig över det när vi kom hem och har redan hunnit lagt det flera gånger.
Mannen är på kurs på bortaplan och kommer hem först imorgon kväll. Det blir en lugn kväll för mig och lilleman. Korv stroganoff och fullkornsris står på kvällens meny. Sen blir det bad i balja, springa nakenfis, en flaska välling, en god bok och sen bums i säng för lilleman.
Själv tänkte jag få lite tid för mig själv. Hinna ta en lång varm dusch, dricka te och krypa upp i favoritfåtöljen och läsa en bra bok.
Så ser planen ut, återstår att se om så blir fallet.
Hann in i några affärer efter kundlunchen idag. Nya vinterbyxor till E. Känns lite surt att köpa nya när vintern snart är slut men det behövdes verkligen. För liten vinteroverall är inte kul när den börjar bli för kort i benen och stramar i grenen så fort han böjer sig i någon riktning.
Nu blev det ett par nya svarta Didriksson. Köpte storlek 100 så kanske kanske kan han ha dem i höst också...
På vägen tillbaka till bilen slank jag in på Åhlens och köpte några mysbyxor, en ny tröja i härligt våriga färger och ett Rorri pussel. DET blev poppis! E slängde sig över det när vi kom hem och har redan hunnit lagt det flera gånger.
Mannen är på kurs på bortaplan och kommer hem först imorgon kväll. Det blir en lugn kväll för mig och lilleman. Korv stroganoff och fullkornsris står på kvällens meny. Sen blir det bad i balja, springa nakenfis, en flaska välling, en god bok och sen bums i säng för lilleman.
Själv tänkte jag få lite tid för mig själv. Hinna ta en lång varm dusch, dricka te och krypa upp i favoritfåtöljen och läsa en bra bok.
Så ser planen ut, återstår att se om så blir fallet.
Såg just att SVT visar Pedro Almodovars "Tala med henne" ikväll. Med start 22.30!! Hur tänkte de då? För mig som varken har en inspelningsbar DVD eller sovmorgon imorgon bitti blir det till att hoppa över den. Trist, för det är en väldigt bra film.
Bilden på Rorri & co lånad från www.bilsport.se
onsdag 28 januari 2009
Underbara älskade unge
Lilleman använder nya ord och formulerar meningar var och varannan dag nu. Mannen och jag hänger inte med längre.
"Vet du vad mamma, jag vill inte sova" sa han senast nu ikväll. Jösses, han är ens 2,5 år. Han borde inte kunna säga så långa meningar redan...
Andra favorituttryck just nu: mupsin (muffin), muschubushu (mitsubishi), jag ser inteting (jag ser ingenting) och jag gillar inte om (tycker inte om).
Förutom att han överrumplar oss med sina nyvunna kunskaper så är han inne i en väldigt gosig period just nu. Han pussas, kramas, ligger nära, gnussar min örsnibb mellan fingrarna när han ska somna, ligger länge och bara tittar mig djupt i ögonen och säger söta saker.
Mitt hjärta går nästan sönder av kärlek. Gång på gång. Älskade fina lilla pojke.
"Vet du vad mamma, jag vill inte sova" sa han senast nu ikväll. Jösses, han är ens 2,5 år. Han borde inte kunna säga så långa meningar redan...
Andra favorituttryck just nu: mupsin (muffin), muschubushu (mitsubishi), jag ser inteting (jag ser ingenting) och jag gillar inte om (tycker inte om).
Förutom att han överrumplar oss med sina nyvunna kunskaper så är han inne i en väldigt gosig period just nu. Han pussas, kramas, ligger nära, gnussar min örsnibb mellan fingrarna när han ska somna, ligger länge och bara tittar mig djupt i ögonen och säger söta saker.
Mitt hjärta går nästan sönder av kärlek. Gång på gång. Älskade fina lilla pojke.
tisdag 27 januari 2009
Att sälja sig själv
Som egen företagare och konsult är det bra om man är duktig på att sälja in sig själv och sina tjänster. Att göra ett bra intryck och framstå som kompetent och erfaren.
Ödmjuk och lyhörd men samtidigt med pondus och handlingskraft. Inte verka för angelägen och inte heller för avvaktande. Ha förmågan att känna av stämningen i rummet, vara sig själv, ha tajming, vara charmig utan vara flirtig, personlig men inte privat. Ni vet vad jag menar - en bra säljare helt enkelt.
Jag är tyvärr ingen säljartyp. Snarare en som tar hand om kunden när affären redan är i hamn. En som vårdar och utvecklar befintliga kunder. Det är i de situationerna jag gör mig bäst.
De allra flesta dagar känner jag att jag har något att komma med. Att de timmar jag debiterar faktiskt är värdefulla och gör skillnad för kunden. Andra dagar undrar jag när de ska komma på mig och kräva pengarna tillbaka.
Jag gissar att det är så det är att vara sin egen. Det tar tid att vänja sig att det man säljer är sig själv. Sin tid, erfarenhet och kunskap.
Ödmjuk och lyhörd men samtidigt med pondus och handlingskraft. Inte verka för angelägen och inte heller för avvaktande. Ha förmågan att känna av stämningen i rummet, vara sig själv, ha tajming, vara charmig utan vara flirtig, personlig men inte privat. Ni vet vad jag menar - en bra säljare helt enkelt.
Jag är tyvärr ingen säljartyp. Snarare en som tar hand om kunden när affären redan är i hamn. En som vårdar och utvecklar befintliga kunder. Det är i de situationerna jag gör mig bäst.
De allra flesta dagar känner jag att jag har något att komma med. Att de timmar jag debiterar faktiskt är värdefulla och gör skillnad för kunden. Andra dagar undrar jag när de ska komma på mig och kräva pengarna tillbaka.
Jag gissar att det är så det är att vara sin egen. Det tar tid att vänja sig att det man säljer är sig själv. Sin tid, erfarenhet och kunskap.
måndag 26 januari 2009
Vill inte
Vår lille älskling fyller 2,5 år nu i vår. Det är i den åldern som de allra flesta barn kommer in i trotsåldern första gången. Det är ju ett steg i barnets utveckling som man ska välkomna precis som alla andra men just det här steget verkar vara lite mer smärtsamt att ta.
För alla inblandade.
Jag läste i Anna Wahlgrens "Barnaboken" härom kvällen. Hon säger en hel del kloka saker (och andra lite mindre kloka om du frågar mig). Bland annat så skriver hon en hel del om de olika faserna i ett barns utveckling. Om trotsåldern så skriver hon bland annat att den som mår sämst genom den fasen är barnet självt. De vill så mycket, men kan inte. De kan så mycket, men får inte. Fram till nu har de levt i tron att de varit orubbliga, kungar på sin tron som förstått allt, kunnat allt.
När de går in i trotsåldern så börjar självförtroendet svikta och de inser plötsligt att de inte alls kan allt. Luften går liksom ur dem och de tappar orienteringen. Det måste vara en väldigt tuff insikt för en liten kille eller tjej. Inte konstigt att de börjar konstra.
Redan nu börjar jag ana vissa tendenser hos lilleman. Den senaste veckan har han börjat använda "vill inte" väldigt ofta. När jag lämnade honom på dagis i morse gormade han "vill iiiiiiinte" så det hördes långt efter mig när jag gick. Då är det inte så lätt att vara mamma.
För alla inblandade.
Jag läste i Anna Wahlgrens "Barnaboken" härom kvällen. Hon säger en hel del kloka saker (och andra lite mindre kloka om du frågar mig). Bland annat så skriver hon en hel del om de olika faserna i ett barns utveckling. Om trotsåldern så skriver hon bland annat att den som mår sämst genom den fasen är barnet självt. De vill så mycket, men kan inte. De kan så mycket, men får inte. Fram till nu har de levt i tron att de varit orubbliga, kungar på sin tron som förstått allt, kunnat allt.
När de går in i trotsåldern så börjar självförtroendet svikta och de inser plötsligt att de inte alls kan allt. Luften går liksom ur dem och de tappar orienteringen. Det måste vara en väldigt tuff insikt för en liten kille eller tjej. Inte konstigt att de börjar konstra.
Redan nu börjar jag ana vissa tendenser hos lilleman. Den senaste veckan har han börjat använda "vill inte" väldigt ofta. När jag lämnade honom på dagis i morse gormade han "vill iiiiiiinte" så det hördes långt efter mig när jag gick. Då är det inte så lätt att vara mamma.
söndag 25 januari 2009
Filmtips - I am Sam
Vi såg den idag. Jag har tänkt göra det ända sedan jag läste Ms tips för flera veckor sen men det har inte blivit av. Hur som helst, det är en ljuvligt bra film med Sean Penn och Michelle Pfeifer i huvudrollerna. Han spelar en efterbliven far som slåss om vårdnaden av sin dotter och hon spelar hårdnackad advokat i karriären som tar sig an hans fall.
Visst, den är lite förutsägbar men det gör ingenting. Den var bra, riktigt bra. Och givetvis grät jag, som jag alltid gör när jag ser rörande filmer.
Har ni inte sett den ännu, gör det! Sean Penn gör en fantastisk tolkning av Sam.
Visst, den är lite förutsägbar men det gör ingenting. Den var bra, riktigt bra. Och givetvis grät jag, som jag alltid gör när jag ser rörande filmer.
Har ni inte sett den ännu, gör det! Sean Penn gör en fantastisk tolkning av Sam.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)