tisdag 14 december 2010

Dag 7 - Ett ögonblick

Att välja ut ett speciellt ögonblick ur ett helt liv är väldigt svårt.
Det är oändligt många ögonblick som för alltid etsat sig fast.

Som när våra barn föddes, dagen då vi gifte oss, vårdagen när min mamma somnade in för gott, innerliga samtal med nära vänner, hjärtesorg, heta kärleksmöten, magiska danskvällar, roliga resor, barnens första ord, första steg.........

Jag väljer ett relativt nytt ögonblick.

Det är kväll. Jag och Lilleman ligger i hans säng och har precis läst en saga. Han tittar mig djupt in i ögonen, stryker mig över kinden och säger "Du är den bästa mamman. Jag älskar dig hela vägen upp till rymden och tillbaka".

Min älskade fina unge!

måndag 6 december 2010

onsdag 24 november 2010

Dag 6 - Min dag

Idag fick jag och Liten sovmorgon ända till halv nio. Underbart skönt. Mannen körde Lilleman till dagis och sen hann vi ta en förmiddagskaffe tillsammans hemma i köket.

På förmiddagen hade jag en tid hos världens bästa (men tyvärr dyra) tandläkare. Förra veckan när jag åt en godisbit så lossnade plötsligt en bit av en tand. Det kan ju inte bli så dyrt att fixa det här tänkte jag glad i hågen på vägen dit. På vägen hem var jag inte lika glad och 1775 kronor fattigare. My God! Nåja, nu är tanden hel och fin igen.

Lunch med mannen hemma innan han åkte iväg och jobbade.

Eftermiddagen gick i ett nafs. Hämtade Lilleman på dagis klockan två. Vi åt mellis och pratade om hur dagen hade varit. Sen lekte vi lite, plockade lite, tvättade lite, diskade lite och mailade lite.

Stekte pannkakor till middag. Med hemgjord jordgubbssylt av jordgubbar från grannens land. Satt fint. Nu ser äldste sonen på Bolibompa och Liten ligger på golvet och tränar på att krypa.

Mannen är på väg hem från jobbet. Ute tokblåser det och snöar från sidan. När han kommer hem blir det SM i lägga barn och sen kanske lite te framför TVn. Om jag orkar läser jag nog lite innan jag somnar.

En

tisdag 23 november 2010

Dag 5 - Vad är kärlek?

Kärlek är som syre för mig. Utan syre kan jag inte andas.
Kärleken är stor och generös och tar sig olika uttryck beroende på vem det
handlar om.

Den villkorslösa, eviga och hudlösa kärleken till mina barn. Nu och för alltid. Oavsett vad.

Den ömsesidiga, innerliga och ständigt växande kärleken till pappan till våra barn, min man. För att vi valde varandra framför alla andra. För att vi vill leva som man och hustru tills döden skiljer oss åt. För att det fortfarande pirrar i hjärtat efter drygt 7 år tillsammans.

Den självklara, starka och tillitsfulla kärleken till mina föräldrar för att de är just de. De gav mig livet och har hela tiden älskat mig på samma sätt som jag älskar mina egna barn. Trots mina svagheter och brister.

Den varma, vackra och respektfulla kärleken till mina bästa vänner som finns där i vått och torrt. Livet vore fattigt utan er.

Sist men inte minst - kärleken till mig själv. För att ha förmågan att älska och ge andra kärlek så måste man tycka om sig själv. Det gör jag.

Utan kärlek - ingen luft. Tack för att ni finns!

söndag 21 november 2010

Dag 4 - Det här åt jag idag

Inte världens roligaste dag att redovisa för omvärlden men okejdå kör till. Eftersom jag ammar så är jag kroniskt hungrig och får verkligen lägga band på mig för att inte gå och småäta på dagarna.

Frukosten intogs vid 9-snåret med tända ljus och eld i vedspisen. En kopp te, ett glas juice, en halv kiwi och tre rostade smörgåsar med honung och ost. Till mitt försvar kan jag säga att det var grovt bröd och att det inte hör till vanligheterna att jag bara äter rostbröd till frukost.

Elvakaffe med två pepparkakor.

Till lunch bjöd jag pappa och mannen som jobbar för att få till ett gästrum/snickarbod av vårt befintliga förråd/vedbod på riktig arbetarlunch. Isterband med stuvad potatis, rödbetor, rårivna morötter, hårdsmörgås med ost och vatten. Till dessert en mandarin.

Kaffe och två pepparkakor lagom till herrarnas stafett i Gällivare.

Delade ett gott svenskt äpple med sonen framför Pettson & Findus lite senare på eftermiddagen.

Middagen blev både tidig och enkel. Varma mackor med flatrökt skinka (utan en massa E och köttklister från orten), ost, tomat och en liten touch av dijonsenap. Till det en sallad med vitkål och majs med en vitlöksvinägrett.

Ikväll blir det säkert en kopp rött te och en bit choklad.

Det var det hele!

fredag 19 november 2010

Dag 3 - Mina föräldrar

Min mamma och pappa var båda födda och uppvuxna i Hälsingland. De träffades på en dans när mamma var 18 och pappa 20 år. Min mamma var fantastiskt söt så jag förstår att pappa föll pladask.

När de var dryga tjugo lämnade de vischan och flyttade till Stockholm. Mamma först och pappa senare när han hade pluggat klart. Till en början bodde de inneboende i ett hus i Örby men flyttade senare till en egen lägenhet.

De gifte sig 1970 och året därpå föddes jag. Deras enda barn.

Mina föräldrar var väldigt olika. Hade de träffats på äldre dar hade det förmodligen aldrig blivit dom. Min mamma tyckte om storstan, gå på teater, äta på bra restauranger, resa, shoppa, laga god mat, inreda med vackra möbler, spela golf. Hon var nyfiken och ville uppleva nya saker. Mamma skrattade ofta och mycket och trivdes i sociala sammanhang med familj och vänner. Hon var en otroligt varm och stark kvinna. En sann livsnjutare som tyvärr inte fick leva livet färdigt. Hon gick bort när hon bara var 57 år gammal.

Min pappa har alltid älskat att vara i naturen. Han har jagat älg så länge jag kan minnas. Älskar att vara ute och plocka svamp, bär, hugga ved, åka skoter, fiska. Han trivs när saker är som de brukar. Som äldsta sonen så gick han i sina föräldrars fotspår. Tog ansvar tidigt och engagerade sig politiskt och i diverse föreningar. Min pappa var engagerad i Hem & Skola när jag gick i skolan och var ofta med som klassförälder när det behövdes. Min pappa är en otroligt storhjärtad och snäll (på gränsen till FÖR snäll) person. Pålitlig och lojal. Händig och kunnig. Envis som en åsna.

Pappas längtan tillbaka till landsbygden gjorde att han flyttade tillbaka till den by han växte upp i när jag var drygt 20 år. Min mamma bodde kvar i Stockholm. De skilde sig inte utan levde som särbos i drygt tio år. Mamma och jag pendlade med bil var och varannan helg.

Jag hoppas att mina föräldrar var lyckliga tillsammans under de drygt 30 år de hann vara gifta. Ibland kändes det som om de levde tillsammans mer av gammal vana än av passionerad kärlek. Det var inte så ofta jag såg dem pussas och kramas vilket jag tycker var tråkigt. Att de älskade och respekterade varandra rådde det dock inget tvivel om. När mamma var svårt sjuk på slutet av sitt liv så var pappa och jag där hos henne tillsammans. Vi var även där i det ögonblick hon somnade in. Det är jag oerhört tacksam och glad för idag.

Idag lever min pappa med en ny kvinna sedan flera år. De träffades också på en dans men till skillnad från pappa och mamma så är han och hans nya kärlek betydlig mer lika. Han verkar kär och lycklig och jag är övertygad om att mamma är glad för pappas skull uppe i sin himmel.

Tack snälla rara ni för att ni gav mig livet och var så generösa med er kärlek.
Jag sörjer oerhört att mamma aldrig fick träffa M och våra fantasiska pojkar. Min förhoppning är att pappa får finnas här med oss många, många år än och följa oss på vägen.

Dag 2 - Min första kärlek

Min första kärlek av det motsatta könet måste ha varit min pappa. Jag vet att jag väldigt länge sa att jag skulle gifta mig med pappa när jag blev stor. Så blev det inte, tack och lov.

Första kärleken utanför familjen hette Björn. Han var blond, hade en smilgrop i kinden och gröna manschesterjeans och var säkert 5 eller 6 år när vi träffades på lekis. Ljuv musik uppstod (iallafall hos mig). Huruvida kärleken var besvarad är svårt att säga. Jag berättade iallafall för honom att jag hade varit kär i honom på lekis när vi sågs på en återträff med gymnasiet år 2000 (varför gör man det?!). Detta var ju alltså typ 25 år senare och min kärleksglöd hade svalnat för väldigt länge sedan. Han blev hur som helst alldeles röd om kinderna och tittade efter mig hela kvällen. Sånt händer också bara på klassåterträffar...

onsdag 17 november 2010

Dag 1 - Presentera mig själv

Föds för 39 år sedan på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Växer upp med min familj i en vit mexitegelvilla i en lugn och trivsam förort till Stockholm. Familjen består av min mamma, min pappa och så jag. Inga syskon. Däremot två strävhåriga taxar så småningom.

Min uppväxt minns jag som lugn, trygg och kärleksfull. Inte sådär Bullerby-mysig med en bullbakande mamma som stod med mjöligt förkläde, rosiga kinder och nybakta bullar när jag kom hem från skolan men ändå trygg och bra. Pappa låg ute på jobb i veckorna och kom hem på helgerna. Mamma jobbade mycket, reste en del och gjorde karriär.
Från att jag var ungefär ett år så var jag hos min dagmamma medan mamma och pappa jobbade.

Jag tyckte om skolan och hade lätt att få vänner. De flesta uppfattade mig nog som en tjej med gott självförtroende som var trygg i mig själv och ofta fick som jag ville. Det stämde nog också, iallafall till viss del. Jag var glad, skrattade mycket och var bestämd med vad jag tyckte och tänkte. Men innanför skalet så var jag också en ganska ängslig och orolig liten tjej. Jag hörde inte till de tjejer som var mest poppis i klassen och inte heller till de som ingen la märkte till. Jag var en sådan där mittimellantjej som de flesta var kompis med, hade roligt med och som någon tyckte var lite söt och charmig. Det där med killar var förvisso ganska spännande men ingenting jag brydde mig särskilt mycket om förrän jag började gymnasiet.

Mina tonår var lugna och jag minns inte att jag gjorde någon direkt revolt hemma. Det är klart att jag slängde i dörrar och vred upp volymen på stereon och surade då och då men inte så mycket värre än så. Jag var en familjeflicka som tyckte om att vara hemma med mina föräldrar på helgkvällarna, äta chips och se på Kryzz, Familjen Macahan och Kampen om Colorado.

I juni 1990 sjöng jag om studentens lyckliga dar och fick mitt första jobb i augusti samma år. Därefter följde några år som känns väldigt präktiga och lillgamla så här i efterhand. Jag var sambo med F i en lägenhet i ett bostadsområde jag vantrivdes i, vi hade parmiddagar, jobbade heltid båda två och uppförde oss som om vi vore 50 år och inte 20.. Nåväl, jag lämnade honom efter drygt fyra år tillsamamns och flyttade till min första egna lägenhet. De nästkommande tio åren kommer jag säkert att tänka tillbaka på som "min tid" när jag blir äldre. Singel i stan, stort umgänge, resor, uteliv, shopping och en hel massa galna och roliga upptåg. En och annan flirt men inga längre förhållanden.

Under hela mitt liv så har Hälsingland varit den plats jag alltid återvänt till, min oas i tillvaron. Båda mina föräldrar är födda där och mitt hjärta har alltid klappat lite extra för den delen av landet. Ljuset, dofterna, människorna, dialekten, det trolska, de blånande bergen, havet och sjöarna, skogen, logdanserna. Det mesta.

1995 blir min mamma sjuk i cancer. Efter sex års hård och många gånger överjävlig kamp mot sjukdomen går hon bort en vacker vårdag i maj 2001. En dag som för alltid förändrar mitt liv.

Några år senare möter jag mannen i mitt liv. En matchmaking som lyckas. På allvar. Vi blir kära och lyckliga och flyttar ihop i min lägenhet i Bromma. Två år senare föder jag vårt första barn. Lyckan är fullständig. Vi tillbringar alltmer tid i vår stuga i Hälsingland och drömmer om att en dag flytta dit på riktigt. Det gör vi också något år senare. Vi hittar ett gulligt hus på en drömtomt och slår till. Säger upp oss från våra jobb, gråter en skvätt och säger auf wiedersehen till våra vänner och lämnar storstan. Jag blir projektledare och senare även delägare i en reklambyrå på orten där vi bor. Mannen får jobb i olika spännande projekt som han stormtrivs med. Vi ångrar inte för en sekund att vi flyttade. I juni 2010 föds vårt andra barn.

Just nu drömmer vi om att bygga ut huset. Att få lite mer plats för vår lilla familj. Renovera köket. Bygga klart gästhuset. Det får bli när det blir. När vi har tid och råd, lust och ork.

Jag försöker leva i nuet och inte planera för mycket framåt. Livet har lärt mig att man aldrig vet vad som händer. Det gäller att göra det bästa av det man har. Just nu. Älska sig själv och sina nära. Se storheten i det lilla och verkligen njuta av livet.

Jag är en liten härmapa

Därför gör jag som många av mina favoritbloggare. Nämligen ger mig på mastodontuppgiften att skriva om ett givet ämne 30 dagar i en följd.
Jag vågar inte lova att jag kommer ha tid och inspiration att skriva precis varje dag men förhoppningsvis mer frekvent än nu iallafall.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

fredag 22 oktober 2010

Chocolate cupcakes


Imorrn har vi kalas för vår 4-åring. Inget jättestort barnkalas med massor av barn utan ett med lite lagom blandning (iallafall om du frågar mig...). Det kommer tre andra barn med föräldrar, morfar, min farbror och faster och eventuellt våra grannar. Vi blir ca 15 personer vilket är ganska lagom i vårt lilla hus.

Nästa år får han ha ett "riktigt" barnkalas och bjuda kompisarna på dagis men i år kör vi så här vilket födelsedagsbarnet själv verkar nöjd och glad med.

Glasstårta är beställd då vanlig tårta inte går hem riktigt. Inte mig emot, jag är ingen tårtfantast själv. Däremot tänkte jag göra lite goda och snygga cupcakes. De ser ju onekligen smarriga ut i Leila Lindholms bok...

För övrigt så var tjejmiddagen igår fantastiskt trevlig. Underbart att få sitta i över fyra timmar och prata med några goda vänner i lugn och ro utan barn. DET behövde jag. Maten var också god vilket var en positiv överraskning då krogutbudet här i stan inte är det bästa. Det bästa av allt var att det hade gått jättebra för mannen hemma med småkillarna!

torsdag 21 oktober 2010

En kväll på stan

Ikväll är det dags. Jag ska ut med bästa brudarna på stan och äta middag och Liten ska vara hemma med sin pappa och sin storebror. För första gången sedan jag blev tvåbarnsmamma ska jag få gå ut en hel kväll själv. Det ska bli SÅ kul!

Jag ska tanka honom full med bröstmjölk innan jag åker och sen har vi köpt lite mjölkersättning som pappa får ge i flaska ifall det behövs. Det fixar sig säkert.

Vuxentid. Egentid. Väninnetid. Kvalitetstid. Nödvändighetstid.

onsdag 13 oktober 2010

Våga vägra Mamma Scan

Jag har fått för mig att mina barn aldrig ska behöva äta Mamma Scans färdiglagade köttbullar. För det första för att vi har frysen full med hemskjuten (kan man säga så?!) älgfärs, för det andra att jag vill att mina barn ska lära sig att uppskatta god och vällagad mat och för det tredje att det luktar fis när man öppnar paket med Mamma Scans färdiglagade köttbullar.

Därför är det lite lagom frustrerande när ens 4-åring inte riktigt har samma ambitioner som jag. Om han själv fick välja så skulle vi äta pannkaka, blodpudding, falukorv och stuvade makaroner, plättar, fiskpinnar eller kassler varje dag. Och avrunda med välling.... Så han får inte välja själv. Inte varje dag iallafall.

En del bra mat äter han tack och lov. Torsk, lax, köttbullar (om inte lökbitarna är för stora), skinka, ägg.... Men man får inte blanda ihop sakerna på tallriken och GUD FÖRBJUDE hälla på någon god sås.

Jag hör dock till de ihärdigas släkte. När det är något jag tycker är viktigt så ger jag mig inte. Här ska läras att äta och förhoppningsvis också uppskatta bra mat, gärna ekologisk och närodlad också. Så det så!

fredag 17 september 2010

Höstfeeling

Fredag igen. Veckorna går så löjligt fort. Förstår inte vad jag gör hela dagarna.
Imorse fick jag sovmorgon. Min rare man tog go´ungarna och gick upp före halv åtta. Själv fick jag ligga kvar och slumra några timmar till. Lyx!

Idag har vi haft två spontana besök. Först dök morfar upp på förmiddagen på väg hem från sin käresta som bor inåt landet. Senare på eftermiddagen kom bästa Maria med familj. De var på genomresa på väg norrut och skulle stanna till och äta lunch i stan. Istället tog de med sig "matsäck" från McDonalds och kom till oss och åt istället. Jag tycker verkligen om att folk bara dyker upp oanmälda. Det är lite typiskt "på landet" beteende. Oftast är det trevligt iallafall. Iallafall de gånger man hunnit ur morgonrocken och i bästa fall tagit en dusch också. Idag kunde vi till och med hitta några Bragokex i skafferiet att bjuda på till kaffet. Inte illa!

Ikväll blir det färsk aborrfilé och ett glas gott vin till middag. Eventuellt lite IDOL eller kanske valvaka på TV. Jag har i stort sett alla debatter och valprogram inför det här valet. Vet inte riktigt varför jag är så engagerad men det känns lite extra viktigt den här gången. Skulle Alliansen vinna så skulle det vara en historisk seger. Jag hoppas verkligen att de gör det.

En hel helg ligger framför oss. Barnkalas, svampplockning, höstfix i trädgården, rensning i klädkammaren, valvaka och lite annat smått och gott väntar. Det blir bra.

söndag 12 september 2010

Besök från storstan

Igår kom en av mina bästa vänner från förr. Från storstadstiden.
Vi lärde känna varandra via jobbet i mitten av 90-talet och har sedan dess haft mer eller mindre intensiv kontakt.

DÅ. Var vi singlar. Bodde ihop i en lägenhet i Bromma. Var ute och gjorde stan.
Tränade på Sports Club på Odenplan. Drack drinkar på Storstad. Åkte på solsemester med brrrrudarna till Gotland och Varberg. Satt uppe nätterna igenom och pratade om möjlig och omöjlig kärlek.

NU. Är vi båda tvåbarnsmammor. Två små gulliga grabbar var. En rar man var. Ett hus var. Hon i en förort till storstan och jag på landet.

Den här gången hade det gått drygt 1,5 år sedan sist vi sågs. Ändå känns det lika naturligt och vanligt som alltid. Samtalen flyter lika bra som de alltid har gjort fast idag pratar vi av naturliga skäl mer om barnen, uppfostran och förskolan än om omöjlig kärlek och misslyckade dejter.

Tiderna förändras. Vi också. Men vänskapen består. Härligt.

onsdag 8 september 2010

Nu är den här igen


Jag hade nästan glömt bort hur det brukar vara. Men nu är den här igen. Den tid på året när ungefär 75 % av alla planerade aktiviteter fryser inne på grund av:

1) förkylda barn
2) kräksjuka barn
3) febriga barn
4) prickiga barn
5) lössiga barn
6) diverse andra diffusa symptom hos barn
7) förkylda föräldrar
8) kräksjuka föräldrar

ja, ni hajjar....

Trist är vad det är. Det är bara att hoppas att vi och våra nära och kära får en frisk och fridefull höst och vinter.

lördag 4 september 2010

Världens bästa grannar


Vi har nog världens bästa grannar. Idag kom de förbi med en hel famn full direkt från grönsakslandet. Gul squash (hur i hela friden stavas det?!), morötter, gula morötter, rödbetor, polkabetor, potatis, lök. Ljuvligt är bara förnamnet.
Ikväll blir det färska rödbetor med lite smör och havssalt till förrätt och sen älgfilé med kokt potatis och någon smarrig sås. Sämre kan man ha det. Ha en fin lördagkväll!

Varför ligga och dra sig?

När man kan bli väckt av en gurglande glad 2,5 månaders sötnos före 7?
Nåväl, nu är vi iallafall uppe. Vedspisen är tänd och kaffet är på.
Det ser ut att bli en fin lördag det här.

torsdag 2 september 2010

Stora killen

Igår var Lilleman på dagis för första gången på tre månader. Det har varit ljuvligt att ha haft honom hemma hela sommaren men också lite slitigt med en nyfödd samtidigt.
15 timmar i veckan får han vara på där. Tisdagar, onsdagar och tordagar, fem timmar om dagen. Han började på storabarnavdelningen nu. Nya fröknar, en del gamla kompisar och en del nya, nya rutiner, nya leksaker.

Han såg så stor ut när han med kavata steg gick iväg med sin pappa mot bilen. Kepsen nedtryckt över de blonda lockarna, racerbilryggan på ryggen, den gröna fleecejackan och de nya jympaskorna. Förväntansfull med en massa pirr i magen.

Själv satt jag kvar hemma i köket med morgonkaffet och hoppades att allt skulle gå bra. Att han skulle trivas. Att de andra barnen skulle vara snälla mot honom. Att han skulle vara snäll mot dem. Att det skulle funka helt enkelt.

Han är så stor. Fyller fyra om några månader. Och ändå, så liten och sårbar. Tror gott om alla och tror att världen och de som bor här är goda.
Jag hoppas innerligt att han får leva kvar i den tron i många, många år till.

Det gick bra. Han kom hem fem timmar senare och hade både lekt, gungat, målat och ätit lunch med de andra.

Lejonmamman kan pusta ut. För den här gången.

lördag 21 augusti 2010

Om en vecka vankas det dop

Om en vecka döper vi Anton. I kyrkan precis intill.

Min och mannens bästa vänner sedan barnsben kommer att bli faddrar. Våra föräldrar, några släktingar och flera goda vänner kommer. Vi blir 40 personer.

Vi har valt två psalmer (606 och 901). Gudmor kommer att läsa en dikt och en god vän kommer att spela fiol i kyrkan. Det blir nog fint. Prästen träffade vi av en slump på en fest hos goda vänner på midsommarafton. Han är två år yngre än jag och känns jordnära, genuin och himla trevlig. Det känns som om han kommer att göra dophögtiden personlig och fin.

Efter dopet blir det dopkaffe i församlingshemmet. Svärmor har lovat att hjälpa till att baka några tårtor på fredag och pappas käresta kommer att bidra med några olika kakor. Själv har jag sagt att jag ska baka några olika småkakor. Återstår att se vilka det blir. Om det är någon som har något förslag på goda kakor så får ni gärna komma med tips!

Den största frågan just nu är om dopklänningen kommer att passa. Spännande!

onsdag 18 augusti 2010

Duktig flicka

Efter middagen idag så var jag grymt sugen att lägga mig raklång i soffan och bara se på TV eller läsa. Mannen och stora killen var iväg så det var bara jag och lille killen hemma.

Men istället för att falla för frestelsen så la jag Liten i vagnen och tog en rask promenad på en timme istället och la mig i TV-soffan när jag kom hem.

Duktig flicka!

fredag 13 augusti 2010

Fredagsmys

Mulet ute idag men varmt och skönt. Mannen är i Stockholm och fiskar kräftor med en kompis och kommer hem först imorgon. Jag och grabbarna är hemma och tar det lugnt.

Alldeles nyss kom morfar förbi på en kopp kaffe. Det är en av alla saker jag älskar med att bo på landet. Att folk bara tittar förbi helt spontant utan att ha planerat i förväg. Att det dessutom var min käre far som tittade förbi innebar att det inte gjorde något att jag satt här i sunkiga mysbyxor, mjölkfläckar på tröjan och håret på ända.

I eftermiddag vankas storstädning här hemma. Håller på att peppa äldsta sonen så han ska tycka att det är kul att hjälpa till. Får se hur det går med den saken. Ska bli skönt att få lite undanplockat och rent. Älskar doften av nysåpade golv.

Ikväll blir det fredagsmys. Lite bra TV, något gott att äta, lite godis i soffan, kramar och pussar med finaste sönerna och sen tidig sänggång och senaste numret av Mama.

Ha en fin fredag gott folk!

torsdag 12 augusti 2010

Sommaren 2010 i backspegeln

Den är ju inte slut än. Sommaren. Men det känns ändå att den sjunger på sista versen. Fröer och blad från träden börjar trilla ner från träden, höstkläderna börjar fyllas på i butikerna, folk börjar komma tillbaka till jobbet, dagis drar igång.

Så hur var den då? Sommaren 2010.

I början av juni gick jag höggravid och bara väntade på att få föda vårt andra barn. Han höll oss på halster länge. En dryg vecka senare än beräknat föddes vår lille guldklimp Anton. Sedan gick några veckor då vi bara var hemma och myste i bebisbubblan, njöt av det makalösa vädret, åt frukost på bryggan, grillade, fixade och planterade i trädgården, hade lite släkt och vänner på besök.

I mitten av juli åkte vi till Bohuslän. Njöt i fulla drag av salta bad, färsk fisk och mumsiga skaldjur, umgicks med mannens familj, träffade goda vänner, åt glass, läste böcker, sov middag, löste korsord, tog tidiga morgonpromenader, åt blåbär och jordgubbar till dessert var och varannan dag.

Två veckor senare åkte vi hem. Alla långa milen i ett sträck. Det tog 12 timmar. Inte klokt egentligen att det gick så bra. Lilleman sov kanske 2 timmar och sen var han vaken. Tack och lov att vi hade köpt en bärbar DVD innan vi åkte. DEN hade vi glädje av kan jag lova. Glass och lite bensträckare då och då gjorde också sitt till. Liten sov i stort sett hela tiden. När han inte sov ammade jag honom så han somnade om direkt.

Nu har vi varit hemma några veckor. Vädret har varit lite sisådär. Vi har träffat vänner och åkt på lite kortare utflykter. Skönt att vara hemma igen.

Det känns också skönt att inte börja jobba men också lite märkligt eftersom jag är delägare i firman och varken kan eller vill släppa greppet helt.

Lilleman (som inte är så liten längre) börjar på en ny avdelning på dagis i höst. Bland de stora barnen. 15 timmar i veckan får han vara där så måndagar och fredagar kommer han vara hemma. Mannen jobbar halvtid i ett projekt och tar ut sparade pappadagar resten av tiden så vi får mycket tid tillsammans.

Vi har det bra. Sommaren har varit (och är fortfarande) fantastisk. Jag njuter i fulla drag de dryga två veckor som återstår.

måndag 2 augusti 2010

Borta bra men hemma bäst

Efter 12 fantastiska dagar i Bohuslän är vi nu hemma igen. Det blev precis lika härligt som jag hade föreställt mig. Vi tog dagen som den kom och gjorde det vi kände för. Hade tid för varandra, frossade i färsk fisk och skaldjur, läste, löste korsord, sov middag, tog tidiga morgonpromenader, träffade kära vänner och umgicks med mannens familj. Solen sken på oss nästan hela tiden.

Trots det så var det väldigt skönt att komma hem i lördags natt. Hem till oss. Till vårt hus.

Nu njuter vi av augusti på hemmaplan.

lördag 17 juli 2010

Bohuslän - here we come!

Imorgon förmiddag åker vi. Söderut. Västerut.

Mot salta bad, färska skaldjur, lata dagar, bästa svärföräldrarna, solvarma klippor, kvällspromenader, pussar, besök hos barnens kusiner, Smögenbryggan, sovmorgon, Sommar i P1, en drös olästa böcker, Lysekil, frukost på altanen, besök av Lillemans gudmor, utflykter, svärfars hembakta bröd, korsord, havskräftor, eftermiddagslur i skuggan, restaurangbesök på tu man hand med maken (eller Liten kanske måste följa med förresten). Vi ser sååå mycket fram mot det. Det ska bli ljuvligt skönt.

Vi mellanlandar hos goda vänner i Flen på vägen dit.

Finfina Anton har hunnit bli 5 veckor och är en lång och stålig kille. Sedan han föddes har han vuxit 6 cm och gått upp nästan 2 kilo! Det är inte så lite. Han väger 6 kilo och är 62 cm lång. Börjar allvarligt fundera på om dopklänningen som Lilleman hade kommer att passa i slutet av augusti...

Sköt om er vänner!

lördag 10 juli 2010

Sommarlektyr

Var inne på Adlibris igår och nätshoppade lite sommarläsning till mig och mina nära.

ZUSAK, MARKUS: Boktjuven (till svärmor)
HOLST, HANNE-VIBEKE: Kungamordet (har redan läst Kronprinsessan och Drottningoffret men missat mittenboken, det kan väl inte göra något att man läser den efteråt, eller???)
JENSEN, CARSTEN: Sista resan (fast den är egentligen till min man)
SITTENFELD, CURTIS: Presidentens hustru (till mig)
INGEMARSSON, KAJSA: Bara vanligt vatten (till mig)
OZ, AMOS: En berättelse om kärlek och mörker (till svärfar)

Sen köpte jag Leila Lindholms senaste "One more slice" och Lars Gustafssons "Växa - inte lyda".

Någon som läst någon av ovanstående som kan komma med en rekommendation eller avrådan!?

måndag 5 juli 2010

Konsten att vara mor till två

Det har gått drygt tre veckor nu. Tre veckor och två dagar närmare bestämt.
Tre veckor och två dagar sedan Anton kom till världen och lika lång tid sedan jag blev tvåbarnsmor.

Jag börjar så smått att vänja mig. Att kärleken skulle räcka till båda barnen var jag aldrig särskilt oroad över. Det gör den. Med råge. Det jag däremot undrade över var hur tiden och tålamodet skulle räcka till. Det är också där jag känner att det brister. Där jag brister.

Tiden räcker liksom inte till. Till Anton som vill amma, vara nära, bäras omkring, bytas på, amma igen, bytas på igen. Till Lilleman som vill ha någon att leka med, ha något att dricka, ha hjälp att gå på toaletten, sin mamma och gosa med, någon att bada med, bygga tågbanor med, gå på utflykt med.

Tid för maken har jag inte hunnit reflektera så mycket över ännu. Än så länge känns det som om vi hinner med varandra skapligt mitt i allt det nya. Frukost på bryggan när vädret är vackert, en förmiddagskaffe på altanen, en film på TV i varandras sällskap, korta vardagliga avstämningar och samtal över middagen, pussar och kramar.

Tid för mig själv. Nja. Inte mycket. Förutom ovanstående så har jag idag försökt dricka kaffe, lösa lite korsord, ta en dusch (eftersom jag svettas oavbrutet i värmen), gå på toa i lugn och ro, byta kläder (eftersom de jag har är fulla med mjölk och bebiskräks) och skicka några mail.

Tålamodet då? Ärligt talat - sådär. Jag blir ingen bra mamma när jag känner att jag inte räcker till. Att vara behövd är fantastiskt och stort men att vara behövd av två älskade pojkar precis samtidigt, på helt olika sätt tär på stackars mamma.
Jag suckar, pustar och blir sur. Kräver att 3,5 åringen ska klara mer själv än vad han har lust med. Tycker att han ska äta upp sin mat utan att säga att han inte tycker om, inte vill ha. Tycker att han ska klä på sig själv, hämta saker själv, städa upp efter sig själv. Ingen rolig mamma. Tråk-mamma.

Jag försöker verkligen att ta mig tid med båda. När Anton äntligen sover en stund så försöker jag vara med Lilleman. Gosa med honom, göra saker han vill, busa, bada... Men ibland känner jag bara: JAG VILL BARA SITTA NER I FEM MINUTER OCH DRICKA MIN KOPP KAFFE I LUGN OCH RO. FÅR JAG DET??? Även om jag älskar er båda två så jag kan dö.

Tid och tålamod går sådär med andra ord. Jag inser att jag själv är nedflyttad några pinnhål på prioriteringsstegen. Men, men skam den som ger sig. Övning ger färdighet säger de ju. De som kan. De som varit med förr. Jag är bara nybörjare.

tisdag 22 juni 2010

10 dagar som tvåbarnsmor

Vi börjar så smått hitta en fungerande vardag. Liten, Lilleman, Mannen och jag.

Han gillar att sova, vår nye familjemedlem. Iallafall under dagtid. Bästa tiden att sova är förmiddag och eftermiddag. Sen vill han helst hänga vid bröstet större delen av kvällen. På nätterna sover han skapligt bra, ammar några gånger, men det känns ändå som om jag får sova så jag klarar mig.

Själv har jag återuppväckt konsten att göra allting med en hand. Laga mat, äta mat, skriva mail... Det går bättre och bättre dag för dag.

Idag tog jag premiärturen till ICA för att handla själv med båda barnen. Jag tankade i Liten rejält med mjölk innan vi åkte och hoppades att han skulle sova gott hela tiden. Det gjorde han. Lilleman var lite sur för att han fick sitta i barnstolen i baksätet alldeles själv men tog sig samman efter en stund. Förutom att jag höll på att snatta en falukorvsbit och en mozarellaost (som hade åkt in under babyskyddet som jag tog in och körde runt i shoppingvagnen) så avlöpte shoppingturen utan större missöden.

I eftermiddag kommer en dagiskompis till Lilleman och hans mamma hit. Kul med lite leksällskap för Lilleman och kul med lite fikasällskap för mig.

Mannen är i Stockholm hela dagen och tömmer det sista i vår lägenhet. Vi släpper den nu efter drygt två år här. Nu tar vi steget på riktigt och det känns verkligen helt ok.

Life is good, helt enkelt.

torsdag 17 juni 2010

Jag hade glömt...

* hur ofta nyfödda ammar
* hur många timmar per dygn de sover
* hur ljuvligt de doftar
* hur ynkliga och övergivna de låter när de gråter
* hur illa navelstumpen luktar innan den trillar av
* hur ofta de bajsar
* hur vimmelkantig man blir efter några dygn med intervall-sömn
* hur starka små nyfödda killar är i nacken
* hur liten en nyfödd krabat är
* hur ögonblicklig kärleken som drabbar en är.

onsdag 16 juni 2010

Förlossningen

I fredags morse var vi på ultraljud och i samband med det så gjordes också
en andra hinnsvepning. Under hela dagen så kände jag av en molande värk i ryggen. Framåt kvällskvisten så började värkarna kännas mer mot magen och ljumskarna.

Pappa och M var här på kvällen. Vi köpte pizza, satt och pratade och tog det lugnt. Vid halv tio åkte de hemåt. De tog med sig Lilleman eftersom det kändes som om det eventuellt var något på gång. Och det var tur att de tog med honom kan man säga med facit i hand.

Strax efter att de åkt så tog jag en dusch. Värkarna blev alltmer påtagliga. De var inte så starka men kom tätt. Både jag och mannen blev lite överrumplade. Första gången vi började mäta värkarna så var det bara 6-7 minuter mellan. Jag ringde till förlossningen och sa som det var. Jag berättade också att min tidigare förlossning gått väldigt fort. Den rara barnmorskan sa att vi var välkomna in när vi ville så vi packade och åkte in till förlossningen precis vid midnatt.

Vi fick en lite äldre barnmorska som kändes väldigt trygg, lugn och rutinerad. Hon tog en CTG-kurva och undersökte mig. Jag var 2-3 cm öppen, hjärtljuden lät som de skulle och värkarna kändes hanterliga. När de erbjöd ett varmt bad med lavendel tackade jag ja. En knapp timme stod jag ut sedan började värkarna bli alltför intensiva. Min älskade man var ett fantastiskt stöd hela tiden. Masserade, gav mig vatten, pratade lugnande när jag behövde det och peppade mig när jag behövde det. Barnmorskan och sköterskan lämnade oss långa stunder för oss själva vilket var jätteskönt. På så sätt blev det verkligen vår förlossning.

Efter badet var jag öppen 8 cm och då drog det igång på allvar. Jag fick byta rum och lägga mig på en förlossningssäng. De stack hål på fosterhinnan och vattnet fullständigt forsade ur mig. Sen drog krystvärkarna igång. Jag ville inte ligga ner så jag bad att få stå på knä. Efter 10 minuters krystvärkar, andandes lustgas, med mannen vid min sida så kom han. Vår älskade lille kille.

Tårar av tacksamhet, glädje, trötthet och lycka rann ner för mina kinder. Det hade gått bra. Han är här nu. Inget kan vara större.

måndag 14 juni 2010

Han är här nu!

I lördags morse, den 12 juni kl 02.38, kom han då äntligen. Vår lilla Liten som vi väntat på så länge.Efter en snabb men häftig förlossning (som jag berättar mer om senare)så låg han där på mitt bröst. Lyckan var fullständig. Tårar av lycka, trötthet och lättnad strömmade ner för mina kinder. En till älsklingspojke hade kommit till oss.

Idag kom vi hem från BB. Just nu försöker jag förstå att det är sant, att vi verkligen är fyra i familjen. Lyckan är fullkomlig. Nu går jag in i bebisbubblan ett tag. På återhörande alla fina vänner där ute i cyberrymden.

Sa jag att han ska heta Anton?

fredag 11 juni 2010

Kanske, kanske, kanske....

Idag har min graviditet pågått i exakt 41 veckor och 1 dag. Imorse var jag och mannen på sjukhuset på ultraljud för att titta till Liten. Det var gott om fostervatten och allt såg bra ut så det verkade inte gå någon nöd på honom/henne därinne. Snarare tvärtom...

Barnmorskan gjorde även idag en hinnsvepning för att hjälpa naturen lite på traven. Den här gången gjorde det ont till skillnad från häromdagen. Har haft lite molande värk i ryggen sedan vi kom hem så kanske, kanske, kanske det är något på gång. Jag vågar knappt säga det högt (eller skriva det för all del) för det känns som jag trott det flera gånger tidigare och då har det varit falskt alarm.

Snopet nog så var mina svärföräldrar som varit här i nästan tre veckor tvungna att åka hemåt, söderut idag. En av huvudanledningen att de kom hit var ju att de skulle vara barnvakt till Lilleman när vi skulle in till BB och givetvis hinna träffa Liten. Det kändes därför väldigt trist att de blev blåsta på konfekten.

Hur som helst så har det varit fantastiskt att ha dem här. De har hjälpt oss massor. Röjt i trädgården, byggt en finfin trappa och gjort en stenläggning runt vårt nya trädäck. Hjälpt oss att anlägga lite rabatter, storstädat ur förrådet ute i trädgården, lagat mat, strukit tvätt.... Lite utflykter har vi hunnit med iallafall så de fått se lite mer än bara vårt hus och trädgård. Vi har blivit oerhört bortskämda iallafall och Lilleman har haft väldigt mycket kvalitetstid med världens bästa farmor och farfar.

Nä, dags att vila lite i soffan känner jag. Ha en fin fredag!

onsdag 9 juni 2010

Hinnsvepning

Imorse ringde min barnmorska på MVC och beklagade att det blivit något missförstånd med tiden igår men sa också att hon hade tid för mig idag kl 14.00.

När hon förstod att det fortfarande inte kommit någon bebis så sa hon "ja, men då kanske vi ska ta och svepa lite hinnor på dig idag så du får lite hjälp på traven". Öhhh ok svarar jag utan att egentligen förstå vad jag just tackat ja till.

Så blev det iallafall. Kl 14.00 idag blev jag hinnsvept (heter det så?). Tanken är nu att det ska börja produceras en massa hormoner som stimulerar att förlossningen drar igång. Vi får väl se om det funkar.

Tills vidare myser jag på här hemma. Äter M-kulor, umgås med svärföräldrarna, läser och ser på "Livvakterna" på TV.

tisdag 8 juni 2010

Golfrunda och golvrunda

Vad gör man av dagarna när man bara går hemma och väntar?
Jo, man följer med svärfar på en 9-håls runda golf.
Spelade dock inte själv men Lilleman, svärmor och jag följde med som sällskap.

Sen blev det hästklappning och våffla med sylt på ett mysigt fik i närheten.

Stressade iväg till MVC för ett besök kl 14.00 men min barnmorska verkade ha glömt bort mig för det var stängt för utbildning hela dagen. Morr! Hade varit fint med ett meddelande på mobilen eller nåt men icke.

Nåväl, hem igen. Handlade på lokala ICA, skurade golven med grön såpa på nedervåningen, slängde ihop en paj med broccoli, bacon, champinjoner och chevre och har nu badat, duschat och klippt sonen.

Vad mer återstår för att Liten ska vilja komma ut istället för att ligga inne i magen och trycka? Skumpa, färdknäpp och starkt kryddad mat?

söndag 6 juni 2010

Jag rör mig i små cirklar

Igår var vi på utflykt. Åkte ut till kusten, åt nystekt strömmingsflundra med potatispuré, dillsmör och rårörda lingon på restaurang, besökte en finfin trädgård på vägen dit. Satt ute och åt middag i kvällssolen.

Idag har jag ätit lång och sen frukost, spelat Yatzy med mannen (och förlorat två gånger i rad...), tagit en långpromenad på säkert 5 km, ätit lunch på bryggan. Nu ska jag lägga mig bredvid Lilleman och vila en stund i soffan.

Vore det inte fint om Liten föddes på Sveriges nationaldag eftersom jag är född på Norges??
Det är min förhoppning just nu.

Ha en fin söndag!

fredag 4 juni 2010

Still waiting....

Igår, 3 juni, var beräknat förlossningsdatum så det är ju inga konstigheter att Liten ännu inte kommit ut. Problemet är bara att jag redan för nästan två veckor började tro att det var dags. Med andra ord har jag gått och varit beredd i snart två veckor och trott att "idag, då sätter det igång". Senast igår kväll var jag övertygad om att i natt skulle det hända grejer. Men icke.

Vaknade imorse igen efter att ha sovit en hel natt utan värkar eller att vattnet hade gått.

Börjar bli aningen frustrerad nu men inser samtidigt att det kan dröja två veckor till.

Ni som precis fått era andra barn, fick ni många falsklarm innan det drog igång på riktigt?
Hur fördrev ni tiden på slutet?

måndag 31 maj 2010

Ska det bli en majbebis så är det brådis

Dagens väder: Ljuvligt försommarväder, strålande sol och lite västlig vind.

Dagens frukost: Havregrynsgröt med linfrön och russin, rostat bröd med honung, ett glas äpplejuice och te.

Dagens prestation: En ganska lång och ganska rask promenad med Lilleman i vagn. Magen blev hård som en kanonkula vid rätt många tillfällen.

Dagens sötaste: Två ekorrungar som satt och tryckte vid en ladugårdsvägg under vår promenad.

Dagens skönaste: Kaffet i trädgården och stunderna i solstolen.

Dagens hjältar: Min pappa och svärfar som sliter med en trappa och en stenklädd gång ute i trädgården.

Dagens glass: En Magnum Mandel

Dagens fundering: Hur ska jag veta när det är dags att åka in till BB? Hur länge vågar jag vänta hemma?!

Dagens konstaterande: Om Liten tänker bli en majbebis så är det dags att sätta fart snart.

fredag 28 maj 2010

I väntans tider

Jag trodde nog att det var något på gång redan i måndags. Kände att det tryckte neråt på ett helt annat sätt än tidigare. På kvällen när jag la mig så kände jag lite molande värk i ryggen.
Men icke, vaknade i tisdags morse och då var allt som vanligt igen. Har tid först om 6 dagar men jag har fått för mig att denna bebis kommer att komma lite tidigare...

Bästa svärföräldrarna är på plats sedan i måndagskväll och det känns jätteskönt. De sliter ute i vår trädgård och hjälper till med allt möjligt praktiskt. Sånt som vi själva inte har hunnit eller orkat nu den senaste tiden. Maken jobbar på dagarna och försöker hinna så mycket som möjligt innan bebisen kommer. Själv sitter jag mest och tar det lugnt vilket känns lite märkligt när alla sliter och kämpar runt omkring men jag får ju tänka på att jag har ett hästjobb framför mig och måste samla krafter inför det.

På tal om det så ska jag lägga mig och sova middag nu. Ha en fin fredag!

söndag 23 maj 2010

En speciell tid går mot sitt slut

Jag försöker verkligen njuta allt jag kan.
Av din och min tid tillsammans.
Om drygt en vecka blir du storebror.
Din tid som ensambarn är slut.
Min tid som mamma till bara ett barn är över.

Jag tittar på dig när du leker, pratar, skrattar, sover.
Blir stolt. Bedårad. Hudlös. Inspirerad. Glad. Kär. Om och om igen.
Kan inte sluta titta på dig. Min prins. Min guldlockige finaste fina.
När vi sover middag drar jag dig nära intill mig och
snusar in doften av dig. Pussar dig. Stör dig i din sömn. Kan inte låta bli.

I tre år och sju månader har det bara varit du.
Ingen konkurrens. Odelad uppmärksamhet. All kärlek.
Om drygt en vecka kommer allt bli annorlunda.
Ingen vet hur. Jag hoppas att det blir bra.
Att du ser ditt syskon som den största av gåvor.
Att du fortfarande förstår och känner att vi älskar dig precis lika mycket som nu.
Att livet blir ännu lite rikare.

Du är så klok. Så full av kärlek och empati.
Du kommer att bli världens finaste storebror.
Och för alltid. Min förstfödde. Finaste älskade son.

torsdag 20 maj 2010

Inspirerad av andra bloggare

Jag har märkt att jag ofta blir inspirerad och får tips och idéer från bloggar jag följer.
Bara denna vecka så har jag beställt mineralsmink från TiKei enligt ett tips från Linda och just nu håller jag på att baka "Ett fantastiskt bröd" av Anna Bergenström efter tips från Anna.

Återstår givetvis att se hur resultatet blir men det är alltid roligt med inspiration!

tisdag 18 maj 2010

Bortskämd

Jag fyllde år igår. Hela 39. Jag undrar just var åren mellan 30 och 39 tagit vägen?
Hur som helst så hade jag en fantastisk dag.

Det var första dagen på min föräldraledighet (eller iallafall uppladdning inför den...) så jag var ledig från jobbet.

Födelsedagen bjöd på solsken och runt 20 grader. En god vän kom hit direkt på morgonen och hade köpt med sig färska frallor. Vi dukade upp frukost nere på bryggan och satt ute i solen hela förmiddagen. Lilleman fick vara hemma från dagis så han for runt och lekte med bilar och var hur nöjd som helst.

En kort sväng till affären. Lite lunch till mig och sonen. Sen la vi oss på soffan och sov middag en stund. Sen satte jag mig ute på den nya träverandan med en kall Ramlösa och slumrade i solen en timme. Såååå ljuvligt.

På kvällen grillade vi otroligt gott kött från Hälsingestintan. Hängmörad entrecote. Till det kokt potatis, lite kryddsmör och en god sallad. Enkelt och rasande gott. Några kompisar kom över och åt lite tårta och drack kaffe.

Jag fick finfina ta-hand-om-mig-själv presenter. En Ansiktsbehandling Lyx av man och son, 2 kiropraktorbesök av svärföräldrarna, ett presentkort på MQ för att köpa mig något snyggt nu när kroppen förhoppningsvis återgår till ett mer normalläge om några veckor och sist men inte minst så fick vi träverandan av min käre far. Hälsningar på Facebook, telefonsamtal, sms och mail strömmade in under dagen. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som har så många fina vänner.

Kvällen avrundades med filmen "Breaking and entering" med Jude Law och Juliette Binoche. Väldigt bra tycker jag.

söndag 16 maj 2010

En ljuvlig helg går mot sitt slut

Äntligen kom den. Ryssvärmen.
Igår hade vi dryga 20 grader varmt.
Vi drack förmiddagskaffet nere på bryggan.
Åkte till handelsträdgården för att köpa blommor.
Planterade. Grävde. Var fullt övertygad om att
jag hade gröna fingrar. Krattade. Rensade.
Snick-snackade med grannarna över staketet.
Njöt av vårt eftermiddagskaffe på nya trädäcket.
Läste morgontidningen i eftermiddagssolen.
God vän med ny kärlek på middag. Sparris med hyvlad parmesan.
Torsk med pepparrot och skirat smör. Samtal om livet. Skratt.
Rosévin. Kaffe och mazarin i vårkvällen.
Vi satt ute hela kvällen. Gick in först halv tolv efter en heldag ute.
Somnade ovaggad.

Idag har jag bakat Kärleksmums. Suttit och hejat på när Lilleman
målat med vattenfärger. Haft fikagäster som praktiskt nog hade med sig tårta
och födelsedagspresent (lite i förskott). Pratat med svärmor.
Pysslat lite här hemma. Sovit LÅNG eftermiddagslur mellan 16.00-19.00 (ooops!).
Ätit te och smörgås till middag och sitter nu och väntar på att mannen ska komma in.
Vi har hyrt en film "Veronika bestämmer sig för att dö". Inte världens mest upplyftande titel men den är baserad på Paulo Coelos bok med samma namn så förhoppningsvis är den bra.

Imorgon blir jag 39 år. Om drygt två veckor är Liten tänkt att komma till världen.
Det börjar kännas nu. Både förväntan, otålighet, längtan, oro och spänning på en och samma gång.

måndag 3 maj 2010

Fina fisken

Gjorde riktigt god middag ikväll så jag tänkte dela med mig av receptet ifall någon vill göra lika god middag imorgon kväll;).

Easy peasy är det också och det är ju sånt man uppskattar en måndagkväll.

Laxfilé med spenat och parmesan
Sätt ugnen på ca 200 grader. Smörj en ugnsfast form. Lägg färsk bladspenat (eller fryst det funkar lika bra) i botten av formen. Lägg laxfileer ovanpå. Toppa varje filé med RIKLIGT med riktigt bra parmesanost. Slå över grädde (mängd och fetthalt efter humör). Jag tog en rejäl skvätt riktig grädde så att det blir mycket sås. Salta och peppra. Skjuts in i ugnen ca 20 minuter (tills fisken är klar). Servera med ris och en fräsch grönsallad.

Klart!

söndag 2 maj 2010

1 månad kvar

Valborgshelgen är snart över för den här gången. 2 maj idag. Precis 1 månad till beräknad förlossning. Kan fortfarande inte riktigt ta in det. Veckorna bara går och jag lullar på utan att riktigt förstå att jag inom en månad förmodligen är 2-barns mamma.

Valborgshelgen har varit jätteskön. Bästa Maria har varit här med sin finfina familj. Vi har ätit gott, pussat på våra fina ungar, pratat, åkt på utflykt, premiärgrillat på nya trädäcket (tack pappa!!!), trotsat nordanvinden och suttit i lä och druckit kaffe ute, gått och lagt oss tidigt om kvällarna, skrattat, bytt blöjor, ätit lite till och sist men inte minst tankat massor av positiv energi. Det har varit ljuvligt.

Efter att gästerna styrt kosan söderut la jag mig på soffan med Lilleman och sov tungt i två timmar tills mannen kom hem. Han har varit iväg med en killkompis och jagat i helgen. Såå skönt att ha honom hemma igen. Han styrde upp lite god middag och nu är han och E ute och vårpysslar med bilen. Jag får lite välbehövlig egentid och tänker lägga mig i soffan med senaste numret av Lantliv och lata mig.

En spännande och intensiv vecka väntar på jobbet. Bara knappa två veckor kvar nu innan jag går på mammaledighet. Ser både fram mot det och våndas lite. Känns lite märkligt att vara med och dra igång en massa spännande kundprojekt och dra upp planer för firman och sen bara gå hem. Å andra sidan kommer det säkert att kännas helt naturligt när Liten väl kommit till oss.

Nä, dags för soffläge. Ha en fortsatt fin söndagkväll!

tisdag 27 april 2010

Kan det vara foglossning?

Har haft ont i skinkorna till och från de senaste månaderna. Framförallt när jag legat i soffan (på rygg) och sett på TV en stund och försöker resa mig eller byta ställning. Aj...je! På dagarna när jag är på jobbet känner jag inte av det direkt utan det är framförallt när jag legat ner en stund.
På nätterna sover jag oftast på sidan så då har jag inte ont när jag vaknar, det verkar framförallt vara när jag legat på rygg.

När jag väntade Lilleman hade jag inte någon foglossning eller problem med värk i rygg och rumpa vad jag minns. Därför har jag heller inte riktigt kopplat ihop de här symptomen med foglossning.

Ni där ute som varit gravida och haft ont i fogarna, hur känns det? Tror ni att det är det jag har?

PS/Från det ena till något helt annat. Har precis sett filmen "Paris" med Juliette Binoche i huvudrollen. Helt makalöst bra. Tycker jag. Rekommenderas varmt. Förutom att du kan drabbas av fogvärk om du är gravid i 35:e veckan och ser filmen liggandes på rygg.....

onsdag 21 april 2010

Att göra precis som mamma säger - fast tvärtom

Just som vi trodde att risken för trots var över så slog den till med full kraft. De senaste veckorna har Lilleman testat, utmanat och provocerat oss föräldrar utan att vi riktigt hunnit fatta vad som varit på gång.

Det hela är mycket enkelt. I stort sett vad vi än säger, frågar eller föreslår så får vi ett svar som är precis tvärtemot. Bara för att. Inte för att han direkt har något emot det vi säger utan bara för att ha ska säga emot.

Jag tror att han själv är väldigt vilsen och villrådig mitt i allt detta och tycker att det är ganska jobbigt. Det märks när vi försöker prata med honom och fråga VARFÖR han gör som han gör. Oftast blir svaret att han inte vet.

Lilla krake. Stora pojke. I en och samma kropp. Det går så fort.

Igår kväll tog maken fram en bok vi fått låna om trots. Kanske dags att läsa på lite så man har några knep att ta till när man känner att det kokar i blodet av frustration när middagsmaten ratas för fjärde dagen i rad med ett "Jag vill inte ha...." Nähä, varför sa du att du ville ha just pannkaka för fem minuter sen då???

Jag får lägga band på min egen frustration och irritation och istället tänka att det är ett naturligt och nödvändigt steg i Lillemans utveckling. Men ack så svårt det är ibland. Jag kan bli så provocerad och känna att jag ibland beter mig som en 3-åring tillbaka. Kommer med tomma hot (som både han och jag vet inte kommer att verkställas) och säger dumma saker som jag ångrar i samma sekund jag sagt dem.

Till Lillemans försvar bör tilläggas att han mellan dessa trotsutbrott som vanligt är världens goaste unge som säger och gör så söta saker att man smälter som glass i solen.
Det är mest de snabba kasten mellan känslolägena som mamma och pappa inte riktigt hänger med på.

Det ska bli spännande att se hur det går med de här trotsutbrotten när han blir storebror om ca 6 veckor.

måndag 19 april 2010

Grusdjävulen

bor i min hall. Så for jag sopat eller dammsugit upp allt grus och småstenar och vänder ryggen till så är han där och häller ut ny. Någon som har något effektivt utrotningstips?

onsdag 14 april 2010

Tömd på energi

Vissa dagar flyter på som vanligt. Jag vaknar pigg och utvilad och känner mig redo att ta itu med en ny dag. Andra dagar är det som om jag hasar omkring i sirap.

Idag är en sådan dag.

Noll entusiasm. Noll energi. Noll idéer. Noll ork. Allt väldigt lämpligt när man som jag förväntas vara kreativ och sprudlande på jobbet. Maken jobbar dessutom i ett tillfälligt projekt vilket innebär att han jobbat eftermiddagar och kvällar de senaste veckorna. Ytterligare tre veckor återstår. Det är en fantastiskt bra möjlighet för honom (och därmed för oss) så givetvis stöttar jag honom i detta men det känns ändå tungt vissa dagar.

Eftersom jag är den av oss som hämtar Lilleman på dagis varje dag så åker jag hemifrån tidigt för att hinna så mycket som möjligt på jobbet. Kl 16.00 hämtar jag älsklingen som oftast är impregnerad i lera och grus efter en rolig dag på dagis. Sen åker vi och handlar eftersom vi inte har orkat oss iväg och storhandlat. Hem. Kånka in matkassar, leriga kläder, teckningar, dator och väska från bilen. Laga nyttig, välsmakande och varierande mat (ambitionen är iallafall den). Bolibompa. Tvätta. Plocka. Plocka lite mer. Hänga tvätt. Plocka ur diskmaskinen. Bada Lilleman. Pussa. Läsa saga. Natta. Om jag fortfarande är vaken efter det brukar jag sätta mig framför datorn en stund, se lite på TV eller läsa tills mannen kommer hem. Då dricker vi te och uppdaterar oss lite på vad som hänt i våra respektive liv under dan. Kommer sällan i säng före midnatt.

Idag la jag alla borden och måsten åt sidan. Värmde risgrynsgröt till mig och sonen till middag. Låter honom leka själv fast han tjatar på att jag ska leka med honom. Ska snart lägga mig platt på rygg i soffan och bara slötitta på TV. Orken räcker inte till något annat.

Så får det vara. Idag. Imorgon hoppas jag på mer energi.

tisdag 13 april 2010

Inlandet ger mig klaustrofobi

Tillbringade helgen som gick i mellersta norrlands inland. Närmare bestämt i Sveg.
Det är något med små samhällen i inlandet som gör att jag nästan får svårt att andas.
Jag vet inte riktigt vad det är. Jag känner mig instängd på något sätt.
På många sätt är naturen uppe i Härjedalen storslagen och mäktig, höga berg,
vida vidder, vackra sjöar.... men ändå.

En gång kustflicka - alltid kustflicka.

tisdag 6 april 2010

Har mormor ett eget kök i himlen?

- Mamma, vilken sida bor mormor på?
- Vad menar du? Uppe i himlen?
- Jaa
- Hon finns var som helst, där du vill att hon ska finnas.
- (fundersamt) Har hon ett eget kök i himlen?
- Ja, det har hon.
- (plirig och glad) Ett eget hus också?
- Ja, det har hon. Ett jättefint hus.
- Mamma, jag vill också vara en ängel någongång så jag kan åka till himlen och hälsa på mormor.
- (gulp) Det får du bli också någongång älskling. Om länge länge länge. Tills dess så får vi tänka på mormor, prata om henne och tänka att hon finns med oss även om vi inte kan träffa henne.

Tänk vad enkelt det vore om man kunde lova sitt barn att alla människor man älskar fick leva långa, lyckliga liv och dö först när de var trötta på att leva, omgivna av människor som älskar dem, utan smärta, krämpor och ångest. Tänk vad skönt det vore att kunna lova att pappa och mamma alltid ska finnas där för honom. Att vi aldrig ska dö. Att något hemskt aldrig ska hända honom. Att han aldrig ska behöva uppleva sorg, saknad och smärta.

Döden är ett svårt och känsligt ämne. Något vi aldrig pratade om hemma när jag var liten. Något jag skyddades mot som barn. På gott och ont. Barn är smarta. De förstår mer än deras föräldrar tror. Jag förstod att mamma och pappa sa som de gjorde för att jag inte skulle vara orolig och fundera så mycket. Men frågan är om det var det bästa sättet?

Jag vill kunna vara ärlig mot mina barn. Inte vagga in dem i någon falsk trygghet om att livet alltid kommer att vara bekymmerslöst och enkelt. Samtidigt så vill jag ju inte att mina barn ska bli otrygga och gå och vara oroliga för att något hemskt ska hända.

Jag får helt enkelt lita på mitt omdöme och magkänsla när den typen av frågor börjar komma.

Namnfunderingar

Bara sju veckor kvar tills det är tänkt att Liten ska komma till världen. Än har vi inget namn till honom eller henne.

Flicknamnen vi funderar på är Norah eller Ingrid. Norah efter mannens farmor och Ingrid efter mannens mormor och min mamma. Jag tycker väldigt mycket om båda.

När det gäller pojknamn är det värre. Vi har inget direkt favoritnamn. Jag är förtjust i Malte men mannen är inte lika förtjust. Sen gillar jag Joel också men inget är sådär superduperbra.

Kriterier:
* passa ihop med efternamnet
* passa tillsammans med Lillemans namn
* gärna funka internationellt
* gärna klassiskt utan att vara trist
* och givetvis passa vår lilla älskling

Svårt, det är ju inget beslut man vill ångra om några år eller ens barn blir retat för.

Vad har ni för favoritnamn? Några fina pojknamn på lut?

torsdag 1 april 2010

Ljuvligt med långhelg!

Sitter nedsjunken i fåtöljen med datorn i knät och skriver. Bredvid mig står dagens första kopp kaffe. Å så gott det var, jag har längtat hela eftermiddagen men inte kommit mig för att kicka igång perkulatorn.

Påskfriden har äntligen infunnit sig. Efter att ha stressat som en tok på jobbet före lunch och sen bytt av mannen hemma för att jobba hemifrån på eftermiddagen med hes och hostig son så känns det extra skönt med långhelg.


Det har varit en hektisk och lång men också väldigt givande och kreativ arbetsdag. Vi har slitit som djur på firman de senaste dagarna för att hålla en deadline och idag var dagen D. Vi hann klart i tid och alla inblandade är jättenöjda. Så skönt.

Skärtorsdagen firades med löjromstoast på grovt bröd med röd lök, creme fraiche och lite avocado. Till det fick mannen gott vitt vin och jag en alkoholfri Carlsberg. Inte så dumt det heller. Därefter åt mannen varmrätt men jag festade lös på tre löjromstoast istället (en till mig och två till Liten) och vaggade sedan nöjd och belåten in i vardagsrummet och slog mig ner med kaffet.

Idag har jag letat fram och tvättat Lillemans gamla bebiskläder. Om bara 8 veckor är planen att en annan liten älskling ska få använda dem. Det känns helt overkligt att E verkligen kunnat ha de där pyttekläderna. Var han verkligen så liten?! Härliga bebisminnen sköljde över mig när jag stod där och snusade på dem iallafall. Jag börjar nog se fram mot Litens ankomst mer än jag förstår själv.

Mannen ligger i soffan och ser "Men in black II" men jag känner att jag inte orkar med den filmen. Den är säkert jättekul och rolig och kultig och grabbig och.... men jag orkar verkligen inte.
Jag sitter hellre här och förlorar mig i cyberspace en stund.

Glad påsk på er därute! Hoppas ni får en härlig helg.

PS/ Hörde förresten på nyheterna att vi svenskar äter mest godis av alla. 17 kilo per person och år! Det är väl typiskt att de slår upp den nyheten just den här helgen.

onsdag 31 mars 2010

Påskuppladdning

Jag har inte riktigt förstått att det snart är påsk och ledigt några dagar. Sill, lax, ägg och lamm har jag inte ens börjat fundera på ännu. Men det är ju LÅNGT kvar så det hinner nog bli lite påsk här hemma också. Påskpynt är inte riktigt min melodi men lite fräscha tulpaner, videkissar och påskägg till Lilleman ska vi väl lyckas åstadkomma iallafall.

Helgen som kommer är än så länge rätt oplanerad vilket känns underbart. Vi är bortbjudna på påskafton och sen ska vi förhoppningsvis träffa min kusin och hans gravida fru (som borde vara nästan lika tjock som jag då de väntar barn bara några veckor efter oss). En skotertur med familjen vore kul att hinna med någon dag om vädret är fint. Sen är jag sugen på att åka en sväng runt i vårt vackra landskap, gå på konstutställningar, fika på något trevligt ställe och köpa en present till pappas särbo som snart blir 60. Vi får se vad vi hinner och har lust med.

Vi hade storstilade planer på att dra igång ett litet renoveringsprojekt på övervåningen för att göra sovrummet lite rymligare (och därmed få plats med en spjälsäng intill min säng) under påsken. Just nu känns det lite tveksamt om det blir av. Vi har ännu inte riktigt bestämt oss för hur vi ska göra. Om väggen ska rivas eller om vi kan lösa det på något annat (läs: billigare och enklare) sätt. Byggare Bob får nog ledigt i påsk.

Sonen är lite hes och hostig så han är hemma från dagis idag. Mannen och jag delar på dagen och jobbar halva dan var. Det funkar riktigt bra, med undantaget att jag känner mig väldigt lockad att lägga mig i soffan och sova en timme med E istället för att jobba.

Glad Påsk rara ni!

tisdag 30 mars 2010

Förmodligen världens bästa mamma

I ett svagt ögonblick igår lovade jag sonen att vi skulle baka kanelbullar idag. Han var förtvivlat ledsen och ville inte åka till dagis. Jag tog till alla knep för att få honom att tänka på något annat, något roligare, och bullar kändes som en bra idé. Då.

Idag var det alltså upp till bevis så de senaste tre timmarna har jag tillbringat med att knåda, kladda, jäsa, sockra, kanela, rulla, ägga och sockra bullar. En rejäl hög blev det.

Och jösses så stolt jag blev över mig själv. Jag är verkligen ingen bullmamma så det känns som en stor bedrift.

Sonen är nöjd, jag är nöjd och mannen lär bli lite nykär när han kliver innanför dörren och det doftar hembakt.

Nu, dags för finalen i Mästarnas Mästare. Heja Louise!!!

fredag 26 mars 2010

Uppblåst rygg?

Att man kan ha uppblåst mage är ju välkänt för de flesta men att samma åkomma kunde sätta sig i ryggslutet var en överraskning...iallafall för mig.

Eller så är det så det känns att vara gravid i 30:e veckan.... Liksom som luftfickor i sidan av magen. Very strange. Det brukar hjälpa att ligga platt på rygg med magen i vädret, läsa en bra bok och ta det lugnt. Så det ska jag försöka göra lite mer.

Nu, dags för fredagsmys med familjen.

tisdag 16 mars 2010

Bara 10 veckor kvar

På torsdag går jag in i vecka 30 i min graviditet. Det känns helt overkligt. Bara 10 veckor kvar.
Kanske dags att friska upp profylaxkunskaperna, läsa om Gudrun Abascals bok "Att föda", börja fundera på var spjälsängen ska stå, fixa babyskydd till bilen, tvätta bebiskläder, fixa barnvakt till Lilleman och packa BB-väskan....

Om man säger att det är 2,5 månad kvar känns det betydligt längre och lugnare. Gott om tid att hinna allt jag tänkt - gott om tid att vänja sig vid tanken på att bli tvåbarnsmamma.

Hjälp!

söndag 14 mars 2010

Sköna söndag

Rödrosig om kinderna och fortfarande i fleeceunderställ sitter jag här efter en ljuvligt skön dag ute. Vi har åkt skoter, suttit på renfällar i solen, druckit kaffe kokat över öppen eld, pussats mycket hela dan med en överlycklig son, grillat korv och umgåtts med härliga människor som vi bara träffar någon gång per år.

Sedan vi kommit hem har vi hunnit se en film, ätit fantastiskt god boeuf bourguignon tillagad av maken och myst i soffan. Mer soffmys blir det alldeles strax, då ska vi se en film till och bara njuta av det som är kvar av den här helgen.

torsdag 11 mars 2010

Bokhyllan är påfylld








Idag kom det efterlängtade paketet från Adlibris i brevlådan.

Den här gången blev det:

Skynda att älska - Alex Schulman
Sorgesång - Siri Hustvedt
Träna en kvart om dagen - Paolo Roberto
Vem ska trösta knyttet? - Tove Jansson

Varför valet föll just på dessa böcker?

För att jag hört mycket gott om Alex roman och för att jag vill bilda mig en egen uppfattning om vad jag egentligen tycker om den karl. Siris bok ville jag läsa för att jag håller på med en av hennes andra böcker "Vad jag älskade" just nu och den gillar jag (även om den bitvis är lite trög). Mr Italianlovers bok har jag blivit rekommenderad av bland andra Yogamamman och den känns bra att ha på lut när jag ska ta tag i min helkroppsrenovering när Liten kommit ut. En kvart om dagen måste jag ju ha, även som nybliven tvåbarnsmamma, eller?! Muminmammans bok om Knyttet för att den är så fantastiskt fin (jag älskar illustrationerna) och för att jag tyckte att även Lillemans bokhylla behövde fyllas på.

Nu gäller det bara att gå och lägga sig i tid så att jag orkar läsa också....

onsdag 10 mars 2010

Moffa is in da house

Ja, inte riktigt än men han är på väg hit. Moffa är alltså min käre far och Lillemans älskade morfar. Det är ljuvligt att vi bor så nära varandra som vi gör nu för tiden. När jag och familjen bodde i Stockholm så sågs vi av naturliga skäl inte lika ofta.

Det är fantastiskt att ha vardagen ihop. Det känns så roligt att pappa kan titta in en onsdagkväll och äta korv och makaroner med oss. Det blir så avspänt och på riktigt. Som livet är.

Under min uppväxt jobbade pappa borta i veckorna under långa perioder. Det var bara mamma och jag som var hemma och levde i vardagen. När pappa kom hem till helgen så var det alltid lite extra festligt. Lite godare mat, lite vin, kex och ost och Familjen Macahan på TV. Eller Kryzz med Björn Skift och Arne Hägerfors. Eller Nöjesmassakern. Eller Jacobs Stege. Eller Bosse Parnevik.

Jag minns den tiden som en väldigt trygg och harmonisk tid i livet. Men så här i efterhand kan jag tänka att pappa och jag missade väldigt mycket tid med varann de här åren. Vi håller kanske på att ta igen det nu. På äldre dar.

Hur som helst så är det mysigt att han kommer hit. Min fina, fina pappa.

tisdag 9 mars 2010

Tonårskärlek


Satt och blev lite tonårsnostalgisk så här på eftermiddagen. Kan bero på att jag lyssnar på gamla godingar på Spotify. Gjorde precis en sökning på den kille som fick mitt tonårshjärta att svämma över när jag var sådär 13-14 år. Inser att han är född 1959 och har fem barn. Över femtio alltså. Vad säger det egentligen? Att han var betydligt äldre än jag redan på den tid det begav sig och att jag inte är purung längre.....

Men han är fortfarande stilig, håll med om det.

Och för er som mot förmodan inte känner igen sötnosen ovan så kan jag upplysa om att det är sångaren i norska gruppen A-ha, Morten Harket.

Nå, vem eller vilka fick era oskyldiga tonårshjärtan att klappa lite fortare??

Tyst var det här

Idag har jag tappat rösten. Komplett.
Det bara piper när jag försöker prata.

Jobbar hemifrån för att skona rösten.
Har testat att åka till jobbet i det här tillståndet förut.
Det brukar gå sådär att hålla tyst med goa, glada och frågvisa
kollegor runt omkring sig.

Robyn håller mig sällskap på Spotify och jag sitter
fortfarande i morgonrock och fårskinnstofflor.
Snart dags för lunch. Det blir en carbonara.

Tulpanerna i fönstret slokar. Dags att köpa nya.
Det är ett måste så här års för att skynda på våren.

Ha en fin tisdag!

måndag 8 mars 2010

Jag gillar bröderna Al Fakir


Vilka charmtroll (hörde en intervju med Salem imorse på radio och insåg att jag log stort bara av att höra hans rara skratt) och så är de ju rätt så talangfulla också. Oavsett vem av bröderna man väljer.

Hoppas Salem sopar mattan med resten av gänget i Melodifestivalen på lördag!

Bilden har jag lånat på www.salemalfakir.com och nya plattan släpps på onsdag 10 mars!

söndag 7 mars 2010

Blöjavvänjning pågår

Det går bättre och bättre. Det här med att få Lilleman att vänja sig vid ett liv utan blöjor.
Både Fröken Potta och Tant Sittring har bott hemma hos oss länge nu men Lilleman har varit så där lite lagom intresserad.

Den senaste tiden har han börjat säga till när det har varit dags för nummer två. Däremot när han kissar så hinner han inte med. Då är han istället snabb att säga till när det är färdigt.
Han vill med andra ord inte ha kissiga blöjor på sig länge. Han är till och med så slipad att han går och hämtar en torr blöja och byter blöja på sig själv. Väldigt praktiskt.

På dagis bajsar han aldrig. Han vill inte, säger han när vi frågar honom om varför. Det är ju oftast inga problem men det är ju såklart lite olyckligt om han går och håller sig om han skulle behöva gå på toaletten. Vi tror inte att det beror på att han är otrygg med fröknarna utan mer något han har bestämt sig för att han inte ska göra där.

Idag försökte jag få honom att vara utan blöja och bara ha kalsonger på sig. Bara för att testa hur det skulle gå. Men se det ville han inte!

Han dricker fortfarande välling både morgon och kväll så jag gissar att nattblöjan blir kvar ett tag till men det vore skönt om han ville sluta använda blöja på dagen nu när Liten kommer.

Hur har ni gjort för att vänja era barn av med blöjor och ungefär hur gamla var de?

Uppe med tuppen

Vår son har fått nya sovvanor. Somnar tidigare på kvällarna och vaknar tidigare på morgnarna. Eller så har det med ljuset att göra. Hur som helst så slog han upp sina oskyldigt blå redan kvart i sju i morse. Bytte blöja på sig själv och har nu druckit en flaska välling.

Själv har jag ätit en banan, druckit lite juice och väntar nu på att kroppen ska vakna.

God söndagmorgon!

lördag 6 mars 2010

Just nu längtar jag efter

* att kunna ta en rask promenad utan att Liten i magen protesterar
* snödroppar och vårfräknar
* ett par välsittande och schyssta jeans
* ett glas rött till middagen
* en vältränad och stark kropp
* en långhelg med bästa tjejkompisarna
* att dagisbacillerna ska flyga och fara så vi får vara friska och pigga
* lufttorkad skinka, sushi, kallrökt lax, ostar (allt jag inte bör äta...)
* mer plats i vårt söta hus
* en stor portion glass
* och sist men inte minst efter Liten såklart!

Vad längar ni efter?

torsdag 4 mars 2010

Here we go again

För några veckor sedan gick det magsjuka på dagis. Lilleman fick en släng av den då (eller flera slängar till och med). Idag var det en av flickorna på avdelningen som varit väldigt dålig i magen. Mycket riktigt. Vi hann knappt hem från dagis så var det dags igen. Diarré.... Inga kräkningar så här långt iallafall så vi får hoppas att det stannar vid det. Men såååå trist.

Kan det inte bli vår, varmt och soligt så alla de här trista bacillerna som cirkulerar på dagis drar dit pepparn växer....

onsdag 3 mars 2010

Konsten att bli stor

- Mamma, när jag blir storebror då ska jag dricka kaffe och om bebisen försöker dricka bubbelvatten så ska jag säga stopp eftersom det är så starkt.

Sagt under middagen ikväll av en blivande storebror som säkerligen funderar en hel del på vad det egentligen innebär att bli just det. Storebror. Väldigt rart var det iallafall.

söndag 28 februari 2010

Trött i mössan

Är fullständigt slut i rutan idag. Hade goda vänner på middag igår kväll och vi satt uppe och babblade till halv tre. Vår son som i normala fall brukar vara en sjusovare och ge oss sovmorgon iallafall till nio på helgerna vaknade pigg som en lärka kvart över sju.

- Mamma, jag vill gå upp!
- Schhh, du väcker de andra.
- Mamma, välling!
- Försök att prata lite tystare.
- Mamma, gå ner med mig!

Sagt och gjort. Tjugo över sju satt Lilleman och jag nere i köket medan mannen och övriga övernattande gäster med barn glatt sov vidare.

Har en massa jobb att göra så jag måste åka ner till jobbet en stund nu i eftermiddag. För att förbereda lite sitter jag i en fåtölj och försöker läsa korrektur till en kurskatalog som vi ska skicka till tryck imorgon. Det går verkligen inte bra. Jag somnar hela tiden, känner mig helt slut. Att inte ens sova fem timmar under en natt är inte min melodi, tack och lov händer det väldigt sällan nu för tiden.

Å vad kul det ska bli att åka och jobba!

torsdag 25 februari 2010

Min dag

DAGENS

bästa: att jag ställde klockan 10 minuter innan jag behövde gå upp och bara låg och snusade i nacken på Lilleman

frukost: intogs framför datorn på jobbet. Två smörgåsar och en kopp kaffe med mjölk.

utmaning: att läsa korrektur, dubbelkolla, stämma av och hålla ordning på massa olika människors synpunkter och ändringar. mängder av deadlines att hålla i huvudet just nu.

stress: hela dagen gick i ett löjligt tempo. avrundade jobbstressen med att tokhandla inne på ICA strax före 17 när hela byn var där.

middag: grönsakswok med äggnudlar, torrostade jordnötter och sweet chili sting. Inte världens mest roliga middag men det funkade.

besök: moffa som kom och uppvaktade mannen som fyller år i morgon, åt middag med oss och busade med lycklig Lilleman.

sötsak: semlan efter middagen

miss: att jag la semlan i en tallrik med kall mjölk och ställde in alltsammans i micron (för att värma mjölken....) resultatet blev en oaptilig sliskig hög med dränkt semlebulle med kokt grädde skummande omkring. Skjuts ner i soporna! Tur att jag hade köpt fler semlor...

OS: damstafetten. De gjorde det riktigt bra som kom femma med tanke på att laget bestod av två tjejer i världsklass och två reserver.

tråkiga: att mannen är på möte som aldrig verkar ta slut.

piggaste: liten i magen som gör glädjevolter därinne.

sköna: tidig kväll ikväll. dags att stänga ner och logga ut nu. over and out

onsdag 24 februari 2010

OS-GULD!!!

Så jäkla bra! Vilken grym insats alla fyra grabbarna gör. Ljuvligt att se.
Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!

tisdag 23 februari 2010

Vattenskada?!?

Jobbar hemifrån nu på eftermiddagen. Upptäckte just något som jag helst hade sluppit.
Längs snedtaket och tapeten uppe sovrummet såg det ut som något hade liksom runnit bakom...
Säg inte att det är det jag tror. En vattenskada. Då svimmar jag.

måndag 22 februari 2010

Ljudet av ett hjärta


Var på MVC idag. Har inte varit där sedan inskrivningen i vecka 10 så det kändes länge sedan sist. Är i vecka 26 nu.

Mina värden var bra men barnmorskan tyckte jag skulle börja äta järntabletter för att få upp järnvärdet lite, blodsocker bra, blodtrycket lågt och viktuppgången så här långt + 6 kg.

Hon mätte magen också för första gången. Vårt lilla pyre ligger precis över medel på kurvan och allt såg fint ut även här. Det finaste idag var ändå att jag fick lyssna på Litens hjärtljud. Fort, fort pickade det lilla hjärtat.

Jag tror hon sa 138 slag. Vad har ni för teorier då? Tjej eller kille?

Hur som helst är det magiskt att det växer ett litet liv inne i min mage. Om bara lite drygt tre månader ses vi. Vi ser fram mot att träffa dig, älskade lilla du.

söndag 21 februari 2010

Piggelin


Lilleman är piggare idag. Igår var han slak, slö och febrig och sov i stort sett hela dan. Inte så konstigt med tanke på fredagnattens äventyr. Vi håller honom hemma från dagis imorgon så han får vila en dag till och få tillbaka lite aptit igen.

Om man har varit magsjuk och inte haft någon som helst matlust då får man äta två Piggelin samma dag. Det har mamma bestämt.




Blondiner har roligare

Efter att ha levt lite musgrått ett tag så blev livet med ens lite roligare.
Tänk vad lite blonda slingor kan göra underverk!

lördag 20 februari 2010

Trött på att vara så orolig jämt

Jag har en otroligt irriterande förmåga att tro det värsta om saker och ting. Hela mitt liv har jag varit en lite orolig själ men jag är så trött på det. Det kostar så mycket energi, kraft, oro och tar bort så mycket glädje.

Jag försöker tänka rationellt, att saker jag inte kan påverka är heller ingen idé att oroa sig över. Ibland går det bra, men det behövs så lite för att jag ska komma tillbaka i de här negativa tankemönstret igen.

Oftast handlar det om min skräck att något ska hända de som står mig nära. Att någon jag älskar ska drabbas av någon allvarlig sjukdom eller dö. Givetvis har säkert min mammas bortgång för 9 år sedan påverkat mig. Jag har redan upplevt att det man är mest rädd för faktiskt kan hända.

Nu för tiden är det givetvis mitt gosegryn Lilleman, min älskade man och min käre far som står högst upp på "oroslistan". Så fort någon av dem har någon form av symptom så tänker jag alltid (om det inte är ont i halsen, feber och snuva förstås) att det säkert är någon allvarlig sjukdom.

Lilleman har varit dålig i magen några helger sedan jul. Säkert inget konstigt med det. Som min man säger "barn blir magsjuka, då kräks de och mår inte bra - det är inget märkvärdigare än så eller jag brukade också kräkas ibland när jag hade ont i huvudet när jag var liten".

Jag önskar såååå att jag hade hans sunda och förmodligen mycket mer kloka inställning. Istället tänker jag "hmmm, det här var konstigt. Nu klagade han på huvudvärk och ont i magen, sen kräktes han en gång och sen mådde han bra igen".... Några helger senare börjar han klaga på att han har ont i magen, kräks en gång på kvällen och en på morgonen och är sedan pigg och altert som vanligt. I natt vaknade jag av att han låg och vred sig fram och tillbaka i sängen och gnydde, sa att han behövde gå på toaletten och sen kräktes han flera gånger fram till morgonkvisten. Nu har han inte kräkts sedan tidigt imorse, har druckit vatten och ligger och sover i soffan.
Det är ju säkert olika saker som gjort att han kräkts. Någon gång för att han haft en förkylning på gång, någon gång för att han haft ont i huvudet och igår kanske för att han är magsjuk.
Det har gått magsjuka på dagis i veckan så det vore ju inte helt osannolikt.

Jag blir så trött på mig själv. Hur har ni det? Oroar ni er onödigt mycket när era barn är sjuka?

Kram!

onsdag 17 februari 2010

OS-feber och glödhoppor



Onsdagkväll hemma hos oss. Jag njuter så av att kvällarna blir allt ljusare. Våren är på väg även om det dröjer några veckor till.

Sitter i köket med ett tänt ljus, eld i vedspisen och många timmar kvar av denna kväll. Snart vankas det middag, sen ska mannen iväg och simma med en kompis.

Jag och Lilleman ska baka glödhoppor (väldigt roligt namn på ett väldigt gott bröd som min farmor alltid bakade när jag var liten), semlor och se på OS. Jag lyckades missa både Charlotte Kallas och Björn Ferrys guldlopp så ikväll ska jag försöka hänga med i kanalbytena så jag inte missar något kul!

När mannen kommer hem blir det perfekt med en nybakad semla till kvällsteet framför TVn.
Ha en skön kväll!

söndag 14 februari 2010

Sex år med kärleken

Söndag och Alla Hjärtans Dag. Butiker och restauranger gör allt de kan för att försöka få oss att visa att vi älskar och uppskattar varandra just den 14 februari.

Mannen och jag firar inte Alla Hjärtans Dag. Och det är inte för att vi inte älskar varandra, tro mig. Snarare tvärtom. För oss är det viktigare att visa varandra att vi älskar varandra i vardagen.

Och det gör vi. Långa och varma kramar ofta, söta lappar på kudden när vi är ifrån varandra, kärleksfulla ögonkast, respekt, tillit, glädje, kyssar, fniss, blodpudding och fiskpinnar, mys i soffan hela familjen, champagne och löjrom, en smekning över ryggen när vi lagar mat, lyhördhet, jämställdhet, magiskt, spännande, tryggt. Allt på samma gång.

Igår firade vi 6 år tillsammans. På samma gång som det känns som en lång tid så är det bara början. Mycket kvar att upptäcka. Mycket kvar att uppleva. Jag är nyfiken på resten.

Älskar dig. Alltid.

torsdag 11 februari 2010

Oceaner av tid - eller?

I början av juni är det tänkt att vår familj ska få en fjärde medlem. Närmare bestämt den 2 juni.

Juni - då är det sommar, fågelkvitter, sol och varmt. Det måste vara LÅÅÅÅÅNGT kvar....

Jag har verkligen lurat mig själv. Det är ju lätt hänt när man sitter omgiven av meterdjup snö, friska minusgrader och vintermössan långt nerdragen över öronen.

Det är bara 3,5 månad kvar!!!!

Hur ska jag hinna vänja mig vid tanken? Jag - tvåbarnsmamma! Jag kan inte riktigt föreställa mig det. Eftersom jag inte har några syskon själv så har jag alltid haft min mamma och pappa för mig själv och aldrig behövt dela deras uppmärksamhet och kärlek med någon annan.

Jag undrar hur det kommer att bli. Vad är det för en liten person som kommer att komma till oss? Hur kommer Lilleman att reagera? Hur kommer min och mannens relation fungera? Kommer vi fixa livet som tvåbarnsföräldrar eller kommer vi som så många andra drabbas av tvåbarnspanik?

På många sätt känns det enklare denna gång. Allt finns liksom på plats. Spjälsäng, skötbord, kläder i massor, leksaker, gosedjur, filtar....

Men själsligt - hur kommer jag att reagera? Kommer jag ha lika mycket kärlek att ge barn nummer två?

Många funderingar en torsdagkväll.

lördag 30 januari 2010

Tyst i huset

Det är tyst här hemma, det enda som hörs är diskmaskinen som jobbar på i köket.
Mannen och sonen ligger näsa mot näsa i soffan här bredvid och sover en alldeles för sen eftermiddagslur. Min fd kollega som kom upp från Stockholm idag ligger i gästrummet en trappa upp och vilar en stund.

Vi har ätit hemlagad gulaschsoppa med färskt lantbröd och god ost. Druckit kaffe med saffransbiscotti. Pratat jobbminnen, om den gamla goda tiden, om kollegor och försökt summera det år som gått sedan vi sågs senast.

Då, i mars förra året. På min avtackning på jobbet. Jag kom dit efter att ha varit mammaledig och tjänstledig i nästa två år. Jag var där för att säga tack och hej till jobbet och kollegorna jag delat vardagen med i många långa år. Det kom fler kollegor än jag någonsin kunnat drömma. För att uppvakta med presenter, äta tårta, ge mig en kram och önska mig lycka till. Det värmde i hjärtat minns jag. Precis som det värmer i hjärtat nu att träffa min gamle chef och goda vän igen. Jag är så glad att vi behållit kontakten och jag är så glad att han tagit sig tid att åka hit för att hälsa på.

Ikväll blir det ännu mer god mat. Mannen var nere i källaren tidigare och hämtade ett finvin till karlarna. Själv får jag dricka vatten och alkoholfri öl men det funkar det med.

onsdag 27 januari 2010

Snöstorm och nackskott

Meterologernas varningar igår kväll stämde för en gångs skull. Det har fullständigt VRÄKT ner snö här idag, säkert 30 cm. Å inte har det singlat ner i sakta mak heller utan drivit in från sidan i kraftig blåst. Och ska man fortsätta tro på SMHI och YR så kommer det mer under torsdag och fredag. Puh!

Det blir ju vackert ute och barnen är glada men jag hade ärligt talat vant mig vid att inte behöva skotta fram bilen på morgnarna så det är med lite dubbla känslor jag tittar ut genom fönstret.

Till råga på allt så har jag jätteont i nacken, eller rättare sagt på höger utsida av halsen.
Det strålar upp mot huvudet och verkar ha låst sig rätt ordentligt nere i skuldran. Måste försöka få en tid hos en naprapat eller osteopat imorrn. Tog en väldigt varm dusch alldeles nyss för att försöka mjuka upp mig lite men det verkar ha gått sådär.

Fy sicket trist inlägg. Bara gnäll, gnäll, gnäll. Men så får det vara just idag.

onsdag 20 januari 2010

Kärt besök från väst


Om en kvart kommer mina kära svärföräldrar hit. De har suttit på ett tåg i stort sett hela dagen. Förseningar och osynkade tågbyten har gjort den långa resan om möjligt ännu segare.

Jag har lagt en flaska gott vin på kylning, svängt ihop en vitlökssås, tagit fram bröd att rosta, vällagrad ost och dukat fint. Bästa svärisarna har med sig pinfärska räkor från västkusten. Mycket bättre än så kan det inte bli en onsdagkväll i januari.

tisdag 19 januari 2010

Viktiga milstolpar

Veckan som gick var viktig ur flera olika hänseenden.

1) Lilleman var på 3-års kontroll och blev godkänd;).
102,5 cm lång och 17,3 kg tung svarade han rätt på tantens alla frågor om vad han såg på bild och vad man använde alla saker till. Fast ibland tyckte han tanten ställde töntiga frågor så då sa han "Du får svara mamma...". Sötnosen!

2) Premiär för lilleman hos tandläkaren.
Vi hade peppat honom innan och berättat om vad som skulle hända så den lille raringen satt och gapade stort redan innan tandhygienisten hade hunnit säga åt honom att öppna munnen. 10 tänder uppe och 10 nere, precis som det ska vara tydligen. Inget saxbett och rent och fint. Mamma var stolt som en tupp och E var glad som ett helt barnkalas när han fick välja en röd tandborste och en plastsnurra.

3) Jag passerade vecka 20
I början av juni är det tänkt att vår familj ska få en medlem till. Jag har känt av Liten litegrann inne i magen och häromdagen var det mannens tur att få sig en kärleksfull buff. Magiskt!

4) Inlägg nr 100
Detta är mitt 100:e inlägg här i bloggen. Det känns kul att vara tillbaka igen.

Jag har världens bästa jobb!

Jag trivs verkligen på mitt jobb just nu. Det flyter på, kunderna är nöjda och jag känner mig pigg och full av energi och kreativitet. Skillnaden mot i november är enorm. Då var jag illamående, trött och gick omkring som i sirap.

Njutbart!

söndag 17 januari 2010

Nybakat

Idag har det varit den stora bakardagen här hemma. Innan lunch hade jag hunnit baka soligt gula saffransbiscotti, sega ingefärsdoftande kolakakor och syndigt goda knäckflarn. När jag ändå var i farten bakade jag några nyttiga och goda tekakor också.

Såååå nöjd med mig själv och präktig så det förslår. Det var bara hucklet, papiljotterna och det lilla förklädet med volanger som saknades för att jag skulle vara som klippt ur "Hemmets Journal" på 50-talet.

Ikväll blir det provsmakning till en kopp rött te. Det blir mysigt. Mannen har kommit hem från urskogen också, det är ännu mysigare.

Imorrn måndag men ännu återstår några härliga söndagstimmar.

lördag 16 januari 2010

Nu är julen utstädad


Där elljusstaken tidigare stod i köksfönstret står nu krispiga ljuvliga tulpaner. Tovade ulltomtar, ljusstakar, röda ljuslyktor, prydnadsäpplen och annat juligt har åkt ner i kartonger och ska ställas ner i källaren tills det vankas advent och jul nästa gång.

Jag njuter verkligen när det är nystädat som nu. Doften av såpa, smulfria golv, var sak på sin plats. Det nya temat är pastelligt, vitt och vårigt krispigt. De röd/vita kuddarna i den mörkgrå soffan ska också bytas ut mot några piggare i rosa och vitt så snart jag hinner.

Ikväll vankas middag hos en god vän. Vi ska kalasa på älgfilé, kantrellsås och potatisgratäng. Det blir fantastiskt. Dessutom har lilleman blivit lovad att bada i hennes STORA badkar. Här hemma är alternativet en badbalja som var lagom stor när han var bebis men som nu inte är direkt rymlig. Behöver jag säga att han är lycklig??

Ha en fin lördagkväll!

söndag 10 januari 2010

En helg går mot sitt slut

Söndagkväll hemma hos oss. Mätt och belåten efter en smarrig spagetti carbonara sitter jag i fåtöljen med datorn i knät. Eld i kaminen. Mannen är nyduschad efter en heldag ute i skogen. Lilleman har badat, doftar barnängen tvål och är snart redo för sängen.Ikväll är det min tur att lägga honom och läsa en bok. Prata om dagen som gått och dagen som kommer imorgon. Jag älskar den där stunden på kvällen, precis innan han ska sova. Så mycket närhet, kärlek och kloka funderingar.

Ytterligare en helg till ända. En helg där jag bott i underställ, raggsockar och fleecetröja. Så otroligt skönt och oglamoröst. Innan jag lägger mig ikväll ska jag ta en lång, varm dusch, men innan dess ska jag sittar här och vara lite sunkig ett tag till...;).

Solen har lyst på oss från en klarblå himmel hela helgen och temperaturen har legat runt 15 minusgrader. Vi har trotsat kylan och varit ute en stund varje dag iallafall. Man bara måste få komma ut efter en hel vecka inomhus. Lilleman har åkt snowracer och jag har agerat lift och dragit honom upp och ner, upp och ner, upp och ner för backen. Bäste grannen kom ut och höll mig sällskap.. Upp och ner, upp och ner... Jag bjöd in honom på kaffe som tack för sällskapet. Det är verkligen en av tjusningarna med att bo på landet. Spontana kaffegäster. Halvtorra bullar och några pepparkakor var allt jag hade att bjuda på men det gör liksom inget.

Våra middagsgäster inför lördagkvällen hade ringt sig sjuka så vi övergick till plan B och bjöd in några andra kompisar. Löjrom till förrätt, fiskgryta med saffran och gott bröd till varmrätt och glass och kaffe efteråt. Vilda men glada barn for omkring till ungefär nio sen åkte gästerna hem.
Jag somnade i soffan mitt i en bra film och kvicknade till framåt halv två snåret och la mig och läste en stund innan jag somnade.

Idag har mannen varit i skogen och jagat och lilleman och jag har bara myst här hemma. En timme ute i solen och sen har det varit skidskytte på TV, kaffe och en chokladbit på eftermiddan och lite jobb medan lilleman sov middag.

Nu ska jag göra lite välling till E. Sen är det dags att välja en god bok och gå upp och lägga oss.
Ha en fortsatt trevlig kväll.

Imorgon känns det som om vardagen börjar på allvar. E ska till dagis och mannen och jag till jobbet. Veckan som ligger framför mig blir hektiskt men rolig hoppas jag. Många kundmöten inbokade. Planering för vårens marknadsföringsaktiviteter står på agendan. Pappa kommer nog hit på middag någon kväll.

fredag 8 januari 2010

På Spåret frälst

Jag gillar verkligen På Spåret. Framförallt ikväll när Fredrik och Filip och paret Sundström tävlar.

Familjen är samlad, middagen uppäten, eld i kaminen. Mysigt med andra ord.

Ha en härlig fredagkväll!

torsdag 7 januari 2010

Ett nytt liv

Mycket har hunnit hända sedan sist jag var härinne och skrev.

Det största är att det växer ett nytt litet liv inom mig. Vi var på ultraljud i morse och fick se det lilla underverket för första gången. Det är så magiskt att få se den där svart/vita bilden, hjärtat som tickar, små fötter som trampar vatten, en liten kropp som krumbuktar och snurrar runt, en söt profil.

Det är så stort så att det är svårt att ta in. Både jag och mannen hade varit lite oroliga innan med tanke på vad som hände förra hösten. Därför kändes det så underbart att det faktiskt var ett litet pyre där inne, som levde och verkade må bra.

Den 2 juni är det tänkt att Liten ska komma till världen. Nu ska jag försöka lägga oro och funderingar åt sidan och bara njuta av att vara gravid, rund om magen och vacker!!

Kram på er därute!