Jag försöker verkligen njuta allt jag kan.
Av din och min tid tillsammans.
Om drygt en vecka blir du storebror.
Din tid som ensambarn är slut.
Min tid som mamma till bara ett barn är över.
Jag tittar på dig när du leker, pratar, skrattar, sover.
Blir stolt. Bedårad. Hudlös. Inspirerad. Glad. Kär. Om och om igen.
Kan inte sluta titta på dig. Min prins. Min guldlockige finaste fina.
När vi sover middag drar jag dig nära intill mig och
snusar in doften av dig. Pussar dig. Stör dig i din sömn. Kan inte låta bli.
I tre år och sju månader har det bara varit du.
Ingen konkurrens. Odelad uppmärksamhet. All kärlek.
Om drygt en vecka kommer allt bli annorlunda.
Ingen vet hur. Jag hoppas att det blir bra.
Att du ser ditt syskon som den största av gåvor.
Att du fortfarande förstår och känner att vi älskar dig precis lika mycket som nu.
Att livet blir ännu lite rikare.
Du är så klok. Så full av kärlek och empati.
Du kommer att bli världens finaste storebror.
Och för alltid. Min förstfödde. Finaste älskade son.
Vilka vackra ord! Blev riktigt rörd när jag läste det för jag känner så väl igen dina tankar och känslor.
SvaraRaderaOm storebror är full av kärlek och empati idag är jag övertygad om att han kommer att ta emot sin lillasyster/lillebror med glädje och att det kommer att gå jättebra!
Vår egen guldlockiga prins (som ju bara hälften så gammal) avgudar sin lillasyster och det första han säger när han vaknar är Nora och hon får minst dubbelt så många pussar som oss - och då är han väldigt generös med kramar och pussar generellt.
Det är härligt med två barn även om det kan vara jobbigt (vi har ju än så länge räkmacka med världens snällaste bebis som bara sover, äter och är nöjd) och som du säger så blir livet ännu rikare!
så himla fint, jag blir rörd till tårar. Så mycket liknande tankar som jag knappt orkar vidröra ens. Kram
SvaraRaderaja, det är en speciell tid. En lite sorglig tid på något vis, och jag tror att det är bra att du njuter av den, att du ser den för vad den är, er sista tid som bara du och han. Snart, snart kommer ett litet syskon och även om det kommer att bli bra, bättre, bäst så kommer det aldrig att bli detsamma mer.
SvaraRaderaMin man hade jättetufft när Siri kom, det tog lång tid för honom att förstå att det inte bara var han och Signe längre. För mig var det så självklart med en gång, men vi är ju alla så olika.
Kram fina du
Ingela - vad härligt att höra att Nils har tagit emot Nora på ett så fint sätt! Det blir nog bra här hemma också hoppas jag. Kram till dig!
SvaraRaderaJen - vi sitter onekligen i samma båt. Förstår att du också har många sådana funderingar. Våra söner är inte helt olika heller. Guldlockiga små prinsar båda två. Det blir bra. Stor kram.
Maria - Jag tror precis som du att det är bra att man tillåter sig att känna sig lite sorgsen också mitt i allting. Det är så stora känslor i omlopp i kroppen så konstigt vore det annars. Min man har verkligen en förmåga att vara så lugn och cool så jag vet faktiskt inte hur mycket han har tänkt på just det här. Han tänker mest att allt kommer att bli bra.
Stor kram till en fin vän.
Vackra ord och tankar. Kram!
SvaraRaderaVad fint du skriver! Jag känner verkligen igen mig i dina tankar - precis så kände jag också. Lite omtumlande har det varit för barnen att bli storasyskon, men kärleken den är stark :-)
SvaraRadera