I ett svagt ögonblick igår lovade jag sonen att vi skulle baka kanelbullar idag. Han var förtvivlat ledsen och ville inte åka till dagis. Jag tog till alla knep för att få honom att tänka på något annat, något roligare, och bullar kändes som en bra idé. Då.
Idag var det alltså upp till bevis så de senaste tre timmarna har jag tillbringat med att knåda, kladda, jäsa, sockra, kanela, rulla, ägga och sockra bullar. En rejäl hög blev det.
Och jösses så stolt jag blev över mig själv. Jag är verkligen ingen bullmamma så det känns som en stor bedrift.
Sonen är nöjd, jag är nöjd och mannen lär bli lite nykär när han kliver innanför dörren och det doftar hembakt.
Nu, dags för finalen i Mästarnas Mästare. Heja Louise!!!
nybakta bullar och mjölk. Det är barndomsminnen för mig. Och nu kanske det blir det för kära E också. Härligt!
SvaraRaderaOch visst var det synd, synd, synd att Lollo inte vann. Hon var min favvo oxå. Kram fina du!
jag skriver som yogamamman...det där blir nog ett fint minne...det är så många sinnen som berörs av bullbak...smak, känsel...men framför allt...doften...
SvaraRaderaHej flickor,
SvaraRaderaMin mamma var ingen typisk bullmamma så jag minns de gånger hon bakade som väldigt speciella. Så blir det nog för E också. De blev iallafall väldigt goda (och snygga!). Kram på er och glad påsk!