Ja, inte riktigt än men han är på väg hit. Moffa är alltså min käre far och Lillemans älskade morfar. Det är ljuvligt att vi bor så nära varandra som vi gör nu för tiden. När jag och familjen bodde i Stockholm så sågs vi av naturliga skäl inte lika ofta.
Det är fantastiskt att ha vardagen ihop. Det känns så roligt att pappa kan titta in en onsdagkväll och äta korv och makaroner med oss. Det blir så avspänt och på riktigt. Som livet är.
Under min uppväxt jobbade pappa borta i veckorna under långa perioder. Det var bara mamma och jag som var hemma och levde i vardagen. När pappa kom hem till helgen så var det alltid lite extra festligt. Lite godare mat, lite vin, kex och ost och Familjen Macahan på TV. Eller Kryzz med Björn Skift och Arne Hägerfors. Eller Nöjesmassakern. Eller Jacobs Stege. Eller Bosse Parnevik.
Jag minns den tiden som en väldigt trygg och harmonisk tid i livet. Men så här i efterhand kan jag tänka att pappa och jag missade väldigt mycket tid med varann de här åren. Vi håller kanske på att ta igen det nu. På äldre dar.
Hur som helst så är det mysigt att han kommer hit. Min fina, fina pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar