Kärlek är som syre för mig. Utan syre kan jag inte andas.
Kärleken är stor och generös och tar sig olika uttryck beroende på vem det
handlar om.
Den villkorslösa, eviga och hudlösa kärleken till mina barn. Nu och för alltid. Oavsett vad.
Den ömsesidiga, innerliga och ständigt växande kärleken till pappan till våra barn, min man. För att vi valde varandra framför alla andra. För att vi vill leva som man och hustru tills döden skiljer oss åt. För att det fortfarande pirrar i hjärtat efter drygt 7 år tillsammans.
Den självklara, starka och tillitsfulla kärleken till mina föräldrar för att de är just de. De gav mig livet och har hela tiden älskat mig på samma sätt som jag älskar mina egna barn. Trots mina svagheter och brister.
Den varma, vackra och respektfulla kärleken till mina bästa vänner som finns där i vått och torrt. Livet vore fattigt utan er.
Sist men inte minst - kärleken till mig själv. För att ha förmågan att älska och ge andra kärlek så måste man tycka om sig själv. Det gör jag.
Utan kärlek - ingen luft. Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar