- Mamma, vilken sida bor mormor på?
- Vad menar du? Uppe i himlen?
- Jaa
- Hon finns var som helst, där du vill att hon ska finnas.
- (fundersamt) Har hon ett eget kök i himlen?
- Ja, det har hon.
- (plirig och glad) Ett eget hus också?
- Ja, det har hon. Ett jättefint hus.
- Mamma, jag vill också vara en ängel någongång så jag kan åka till himlen och hälsa på mormor.
- (gulp) Det får du bli också någongång älskling. Om länge länge länge. Tills dess så får vi tänka på mormor, prata om henne och tänka att hon finns med oss även om vi inte kan träffa henne.
Tänk vad enkelt det vore om man kunde lova sitt barn att alla människor man älskar fick leva långa, lyckliga liv och dö först när de var trötta på att leva, omgivna av människor som älskar dem, utan smärta, krämpor och ångest. Tänk vad skönt det vore att kunna lova att pappa och mamma alltid ska finnas där för honom. Att vi aldrig ska dö. Att något hemskt aldrig ska hända honom. Att han aldrig ska behöva uppleva sorg, saknad och smärta.
Döden är ett svårt och känsligt ämne. Något vi aldrig pratade om hemma när jag var liten. Något jag skyddades mot som barn. På gott och ont. Barn är smarta. De förstår mer än deras föräldrar tror. Jag förstod att mamma och pappa sa som de gjorde för att jag inte skulle vara orolig och fundera så mycket. Men frågan är om det var det bästa sättet?
Jag vill kunna vara ärlig mot mina barn. Inte vagga in dem i någon falsk trygghet om att livet alltid kommer att vara bekymmerslöst och enkelt. Samtidigt så vill jag ju inte att mina barn ska bli otrygga och gå och vara oroliga för att något hemskt ska hända.
Jag får helt enkelt lita på mitt omdöme och magkänsla när den typen av frågor börjar komma.
det tror jag oxå att du ska. lita på magen alltså.
SvaraRaderadet där är svårt.
men jag tror att barn tar det rätt bra när man är ärlig. det är ju vi som sitter inne med så mycket värderingar, så mycket kunskap osv om hur svårt livet/döden är.
Eftersom min mormor är så illa däran, och mannens mormor nyss lämnat oss så har vi pratat mycket om döden hemma. Lillkillen har frågat och vi har svarat.
och jag har sagt, att det dröjer väldigt länge innan vi dör...för det är ju sant.
även om vi skulle dö imorgon, så är ju det oftast väldigt länge tills imorgon, för ett barn. men samtidigt.
jag tar till lipen nu. så fort man ens tänker tanken.
Tusan vad livet blev tufft och KÄNNS mer efter det att man fick barn...
Kram till dig.
och tack tack tack för fina ord hos mig.
du vet. jag blir så glad.
Ja, barn är smarta. Och det bästa vi kan göra är att vara ärliga. För annars känner de liksom av att vi inte är det och då blir det där som kan verka svårt ännu svårare.
SvaraRaderaSå prata om döden såsom döden är. Tänker jag.
Och i valborg ses vi. Och kan prata om döden och livet och allt däremellan, DET ser jag fram emot. KRAM
Tack för kloka och fina kommentarer fina flickor! Ni har rätt, ärlighet varar längst även om det känns svårt ibland.
SvaraRaderaMaria, det ska bli ljuvligt att ha er här. Ser verkligen fram mot det. Hoppas vädret blir bra och att magen är samarbetsvillig så vi kan ta långa promenader och bara prata. Som vi brukar. KRAM till er båda!