Just som vi trodde att risken för trots var över så slog den till med full kraft. De senaste veckorna har Lilleman testat, utmanat och provocerat oss föräldrar utan att vi riktigt hunnit fatta vad som varit på gång.Det hela är mycket enkelt. I stort sett vad vi än säger, frågar eller föreslår så får vi ett svar som är precis tvärtemot. Bara för att. Inte för att han direkt har något emot det vi säger utan bara för att ha ska säga emot.
Jag tror att han själv är väldigt vilsen och villrådig mitt i allt detta och tycker att det är ganska jobbigt. Det märks när vi försöker prata med honom och fråga VARFÖR han gör som han gör. Oftast blir svaret att han inte vet.
Lilla krake. Stora pojke. I en och samma kropp. Det går så fort.
Igår kväll tog maken fram en bok vi fått låna om trots. Kanske dags att läsa på lite så man har några knep att ta till när man känner att det kokar i blodet av frustration när middagsmaten ratas för fjärde dagen i rad med ett "Jag vill inte ha...." Nähä, varför sa du att du ville ha just pannkaka för fem minuter sen då???
Jag får lägga band på min egen frustration och irritation och istället tänka att det är ett naturligt och nödvändigt steg i Lillemans utveckling. Men ack så svårt det är ibland. Jag kan bli så provocerad och känna att jag ibland beter mig som en 3-åring tillbaka. Kommer med tomma hot (som både han och jag vet inte kommer att verkställas) och säger dumma saker som jag ångrar i samma sekund jag sagt dem.
Till Lillemans försvar bör tilläggas att han mellan dessa trotsutbrott som vanligt är världens goaste unge som säger och gör så söta saker att man smälter som glass i solen.
Det är mest de snabba kasten mellan känslolägena som mamma och pappa inte riktigt hänger med på.
Det ska bli spännande att se hur det går med de här trotsutbrotten när han blir storebror om ca 6 veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar