...och oerhört rädd när man får en kallelse till "kompletterande undersökning" efter att ha gjort en mammografi. En sådan fick jag i måndags.
Efter att ha ringt sjukhuset som skickat kallelsen fick jag besked att de hittat något på höger sida som de ville titta lite närmare på. Sagt och gjort. Efter två sömnlösa nätter och två dagar i någon slags halvdvala kombinerat med dödsångest och ovisshet så var jag och gjorde det kompletterande testet igår.
Det visar på små, små kalkavlagringar i ett av brösten. Det kan vara helt ofarliga men också ett förstadie till cancer. De rekommenderar därför att man opererar bort den vävnad där de små prickarna finns. En liten bit av bröstet med andra ord. Sorgligt och läskigt men samtidigt så känner jag ingen som helst tvekan. Jag vill bara bli av med det som eventuellt skulle kunna leda till att jag får cancer. Tids nog kommer jag säkert att sörja den bit av mig som de måste ta bort men kan jag göra något för att slippa bli sjuk så lovar jag att jag kommer göra allt.
Med andra ord en omtumlande och på många sätt sorglig vecka men samtidigt känner jag just nu en oerhörd tacksamhet och lättnad att det inte var en tumör de hittade på mammografin.
Nu är det bara att hoppas och be för att allt går bra. Det måste det. Något annat finns inte.
men vännen! Jag hade inte en aning. Och något annat än att detta ska gå bra, det finns inte. Inte alls!
SvaraRaderaMen fy så hemskt!! Emellertid väldigt skönt som sagt att det inte är en tumör. Mamma och faster har haft bröstcancer (de är nu färdigstrålade och äter medicin i många år framöver). Jag har svårt att tänka mig hur det skulle kännas, men jag förstår i alla fall att det är omöjligt omtumlande. Hoppas allt går bra, jag tänker på dig! Kram!
SvaraRaderaMaria - nej hur skulle du kunna veta. Tack och kram. Vi ses snart. Det ska bli ljuvligt att få träffa dig och din familj. Tänk att Lilleman ska få träffa Signe igen och att vi ska få träffa Siri för första gången. Det känns stort!
SvaraRaderaEmma - tack för rart inlägg. Jag det är overkligt och jag kanske borde vara jätterädd och orolig men jag försöker vara lugn och fokusera på att det ska gå bra. Trist att höra att ni också har bröstcancer i familjen. Hoppas att din mamma och faster blir helt friska igen. Kram till dig också!