..är inte så oskyldig som man kan tro.
Har precis sett filmen "Du är inte klok Madicken" från 1979. Hyrde några Astrid Lindgren filmer häromdagen för att vår son skulle få uppleva samma magi som jag själv gjorde till just hennes böcker och filmer. Pippi har han redan fastnat för och nu tänkte jag att det var dags att presentera Emil och Madicken för honom.
Jag insåg efter bara några minuters tittande att många av de scener som är med i filmen ALDRIG skulle tillåtas i ett barnprogram idag. Det första jag reagerade på var precis i början av filmen när Madicken och Lisabet springer runt nakna i sitt flickrum och hoppar i sängarna. Sen sätter de sig (fortfarande nakna) på en varsin stol vända mot kameran och börjar klä på sig små västar och långa strumpor men inga trosor. Egentligen är det helt sjukt att man reagerar på det för nakna barn är ju det naturligaste som finns. Eller borde iallafall få vara det.
Längre fram i filmen är det en scen när Madicken bråkar med Lus-Mia (fattiga flickan i stan).
Då skriker hon "Rör du skon så slår jag ihjäl dig". Va? Sa hon verkligen så? Men SÅ får man väl ändå inte säga.....
Abbes pappa är en riktig suput till karl. Större delen av filmen ligger han aspackad i ett dike eller snödriva och gaggar och Madicken får springa och hämta hans "ärkemara" till fru flera gånger för att släpa hem sin fulla karl. En berusad person syns väl aldrig i barnprogram idag eller är det bara jag som missat det?
Härom dagen såg jag Emil i Lönneberga med sonen. I flera av scenerna skakar Emils pappa honom jättehårt fram och tillbaka. Jag minns själv att jag var livrädd för Emils pappa när jag var liten (jag sprang och gömde mig och höll för öronen varje gång han skrek "Eeeeeemil, förgrymmade unge") men ändå kunde jag inte slita mig från TV-apparaten. Jag är därför väldigt noga med att sitta med lillen när han ser på Emil (han verkar inte vara alltför imponerad av varken Emil eller hans pappa än så länge vilket kanske är bra..).
Det kanske är det som är storheten med Astrid. Att hon skildrade världen som den faktiskt ser ut och inte så rosenröd och tillrättalagd som mycket är idag.
Det var hur som helst en intressant upplevelse, att jag reagerade som jag gjorde. Mitt minne av Astrids sagor och filmer från min barndom är ändå väldigt ljusa och varma.
Har precis sett filmen "Du är inte klok Madicken" från 1979. Hyrde några Astrid Lindgren filmer häromdagen för att vår son skulle få uppleva samma magi som jag själv gjorde till just hennes böcker och filmer. Pippi har han redan fastnat för och nu tänkte jag att det var dags att presentera Emil och Madicken för honom.
Jag insåg efter bara några minuters tittande att många av de scener som är med i filmen ALDRIG skulle tillåtas i ett barnprogram idag. Det första jag reagerade på var precis i början av filmen när Madicken och Lisabet springer runt nakna i sitt flickrum och hoppar i sängarna. Sen sätter de sig (fortfarande nakna) på en varsin stol vända mot kameran och börjar klä på sig små västar och långa strumpor men inga trosor. Egentligen är det helt sjukt att man reagerar på det för nakna barn är ju det naturligaste som finns. Eller borde iallafall få vara det.
Längre fram i filmen är det en scen när Madicken bråkar med Lus-Mia (fattiga flickan i stan).
Då skriker hon "Rör du skon så slår jag ihjäl dig". Va? Sa hon verkligen så? Men SÅ får man väl ändå inte säga.....
Abbes pappa är en riktig suput till karl. Större delen av filmen ligger han aspackad i ett dike eller snödriva och gaggar och Madicken får springa och hämta hans "ärkemara" till fru flera gånger för att släpa hem sin fulla karl. En berusad person syns väl aldrig i barnprogram idag eller är det bara jag som missat det?
Härom dagen såg jag Emil i Lönneberga med sonen. I flera av scenerna skakar Emils pappa honom jättehårt fram och tillbaka. Jag minns själv att jag var livrädd för Emils pappa när jag var liten (jag sprang och gömde mig och höll för öronen varje gång han skrek "Eeeeeemil, förgrymmade unge") men ändå kunde jag inte slita mig från TV-apparaten. Jag är därför väldigt noga med att sitta med lillen när han ser på Emil (han verkar inte vara alltför imponerad av varken Emil eller hans pappa än så länge vilket kanske är bra..).
Det kanske är det som är storheten med Astrid. Att hon skildrade världen som den faktiskt ser ut och inte så rosenröd och tillrättalagd som mycket är idag.
Det var hur som helst en intressant upplevelse, att jag reagerade som jag gjorde. Mitt minne av Astrids sagor och filmer från min barndom är ändå väldigt ljusa och varma.
visst är det härligt! ;)
SvaraRadera