Nöff nöff - mediahajp eller blodigt allvar?

Hur ska man ställa sig till det här? Tänka att det inte är värre än en vanlig influensa och skita i att vaccinera sig och hoppas på det bästa eller vaccinera sig och riskera att bli förlamad, få hjärnhinneinflammation och gud vet vad mer?

Mediebevakningen gör mig inte direkt klokare heller. Alla tips och råd från olika smittskyddsexperter som egentligen inte vet så mycket utan mest bedömer och gissar.

Jag är ambivalent.

Jag har ingen lust att ge min snart 3-årige son ett vaccin som inte är färdigtestat. Vem vet vilka skador det skulle kunna ge honom? Å andra sidan, skulle jag någonsin förlåta mig själv om jag struntade i det och han blev allvarligt sjuk?

Jag inser ju att det vore förödande för landet om så många som de förutspår kommer att bli sjuka och att massvaccinering därför kan vara en lösning. Men på individnivå tror de ju att risken att bli allvarligt sjuk är väldigt, väldigt liten och då känns det lite onödigt att vaccinera sig för den sakens skull.

What to do? Hur tänker ni göra och varför?

Doften av nybakat bröd

Det är något visst med doften av nybakat bröd. Just nu sprider sig sådan väldoft här hemma.
Jag har slagit mig i backen på att jag ska börja baka eget bröd lite oftare. Dels för att det är fantastiskt gott men också för att det är ganska så härligt och avkopplande.

Jag blir bara irriterad när jag går på ICA och köper fem sega och halvtorra Pågenkakor för 25 kronor. Dyrt, inte särskilt gott och säkert inte hälften så hälsosamt som de påstår, TROTS att det är mängder av fibrer och andra godsaker i. Jag har läst "Den hemlige kocken" i sommar, det kan ha bidragit till min nyfunna bakiver, jag vet inte.

Just idag blir det fyra limpor rågsiktsbröd. Bildbevis bifogas (nej, det blir det visst inte alls det. Upptäckte just att batteriet i kameran laddat ur så ni får tro på mig utan bild).

Ha en härlig måndagkväll!

Höstkänning

I helgen har jag för första gången känt att hösten snart är här.

Frisk, klar och hög luft på morgnarna, bara drygt 15 grader mitt på dagen trots klarblå himmel och sol, höstkläder i butikerna, soligt gula kantareller i skogen, tillbakablick på sommarens sommarpratare i P1, mannens kräftkok på spisen, eld i kaminen i går kväll.

Just idag känns det svårt att tro att jag bara för en vecka sedan stod och svettades i bikini på bryggan. Men det känns okej. Jag gillar sensommaren.

Snart helg

Snart har två arbetsveckor gått efter min på tok för korta semester. Det märks att många av våra kunder är tillbaka nu för tempot har skruvats upp rejält denna vecka jämfört med förra.
Det känns vara bra att vara igång igen. Många spännande uppdrag att sätta tänderna i.

Det enda som känns motigt är att lämna E på dagis. Någonstans inom mig känns det alltid lite fel i magen när jag lämnar honom. Inte för att det är något fel på vårt dagis och den personal som jobbar där, inte alls. Det är bara jag som kan känna att det är fel att vara ifrån honom så stor del av hans vakna tid. Tiden går så fort. E blir stor så fort. Han lär sig nya ord och upptäcker nya saker hela tiden. Jag är bara rädd att jag kommer sitta där när jag blir gammal och ångra att jag gick miste om så mycket tid med E för att jag valde att jobba.

Helgen som kommer är än så länge relativt obokad. Imorgon ska vi åka hem till pappa och äta middag. M är i Sthlm och kommer hem på lördag så det blir bara lilleman och jag. Det ska bli mysigt att träffa pappa, det var några veckor sedan nu.

På tal om M. Det var länge sedan vi var ifrån varandra och det känns ovant. Jag kommer knappt ihåg hur det var när han pendlade till Sthlm och var borta flera nätter i veckan. Tack och lov slipper vi det nu. Han är för go. Alldeles nyss när jag gick upp för att lägga mig så hittade jag en rar lapp från honom under huvudkudden. Det är kärlek!

Jag är frisk!

Efter månader av oro, undersökningar, väntan på besked, fler undersökningar, läkarbesök, operation, väntan på ännu fler besked så har jag äntligen fått svar. De små prickarna de hittade i mitt högra bröst visade sig vara helt ofarliga. Det var tydligen någon form av bindvävsprickar och alltså inget förstadie till cancer.

Med andra ord, jag är frisk. Det är knappt jag vågar ta orden i min mun, vidskeplig som jag är, men jag måste våga tro på att jag verkligen är frisk nu.

Det har varit en omtumlande och på många sätt jättejobbig sommar. All denna väntan, oro och ovisshet har stundtals nästan tagit knäcken på mig. Jag är så oerhört glad och tacksam för att det inte var något farligt. Det känns som om jag fått livet tillbaka igen och nu vågar tänka framåt.