Jag undrar vad det är för sida hos mig som gör att jag dras till filmer och TV-program som jag blir ledsen av att se. Förvisso oftast väldigt bra program, men ändå.
Jag mår inte bra av att se dem och borde inte göra det. Likt förbaskat sitter jag där, som fastnaglad.
Nu ikväll såg jag tredje delen av "De halvt dolda". Jag hade inte sett de två tidigare avsnitten men blev fast ändå. Jonas Gardell har skrivit manus så jag borde insett redan innan jag slog mig ner framför TVn att det inte skulle vara någon feel-good serie direkt. Och mycket riktigt - väldigt bra men väldigt sorgligt. Inget man går och lägger sig med ett leende på läpparna efter att ha sett. Samma sak med den fantastiskt fina serien "Himlen kan vänta" som gick i SVT för några veckor sedan. Väldigt bra och fruktansvärt sorgligt om människor som får en dödlig sjukdom mitt i livet. Jag tänkte redan när jag såg vinjetten inför seriestarten att "den där serien ska jag INTE se" men ändå såg jag nästan alla avsnitt. Oftast med tårarna strilande ner för kinderna.
Nu ska jag läsa en riktigt rolig och lättsmält bok innan jag lägger mig. Från och med nu ska jag också bara se filmer och TV-program som gör mig glad, smart och allmänbildad. Häpp!
Sov gott - whereever you are
Vilken tur att jag valde bort De halvt dolda. Jag hade nämligen en känsla av att jag skulle må dåligt av att se den.
SvaraRaderaOch välkommen tillbaka vännen!