Jag ångrar inte för en dag att vi tog beslutet att flytta från storstan den där första helgen i maj förra året. Vi flyttade inte för att vi inte trivdes, för det gjorde vi. Inte för att vi inte hade bra jobb, för det hade vi. Inte för att vi inte hade ett bra liv med många och nära vänner, för det hade vi.
Och det har vi fortfarande men är det något jag saknar från storstan så är det just er.
Mina flickor!!!
Älskade K, min själsfrände och bästa vän sedan barnsben. Jag kan längta efter dig ibland så jag får ont i hjärtat. Jag vet att du alltid finns där och du vet att jag alltid finns där. Vi är inte världens bästa på att ses, men den typen av vänskap som vi har klarar det, vi har ju testat på distansförhållanden förr. Puss rara du!
Gulliga C, min roliga, varma och underbara vän som jag har känt i 13 år i år. Den enda kompis jag någonsin delat lägenhet med (även om det var för en kortare tid). Gotland i sommar? Du har för alltid en plats i mitt hjärta.
Min M, kloka, fina mammagruppskompis. Vi har bara känt varandra i två år men det känns som du funnits i mitt liv längre. Och nu har du blivit tvåbarnsmamma och jag är inte där och är mammaledig med dig. Jag har sagt det förut men jag saknar dig, samtalen med dig, promenaderna med dig. Här och nu. Alltid.
Ni är nära - men på tok för långt borta! Kom genast hit och hälsa på.
Sov gott!
Vad gullig du är! Är inte inne o läser varje dag, såg detta nu. Du har också en speciell plats i mitt hjärta och det känns konstigt nu när vi inte ses så ofta. Ett tag var det ju flera gånger i veckan! Kramar från C
SvaraRadera